Vi har haft inbrott på torpet - igen

Häromdan fick jag veta att vi haft inbrott på vårt torp i Bergslagen. Köksfönstret var sönderslaget och det var tillstökat inomhus. Jag vet fortfarande inte vad som ev. är stulet. Det kan inte vara mycket då vi inte har något värdefullt i huset. (Jo, det skulle vara spriten förstås...)

Inbrottet måste ska skett någon gång mellan 2 januari och 16 februari. Det upptäcktes av Erik, som jagar på vår mark. Han kom dit för att lägga in lite älgkött i vår frys i köket.

Jag fick snabbt kontakt med Per, som har byggfirma i trakten. Dan därpå var han där och satte för fönstret. Det trasiga fönstret häktade han ur och lämnade till glasfirman för lagning. Jag ringde även 114 14 och anmälde det som skett. Försäkringsbolaget ringde jag också.

Nu återstår bara att åka dit och röja upp samt att starta processen med försäkringsbolaget. Jag är van. Detta var fjärde gången vi haft inbrott på torpet. Senast var för ett år sedan. Suck!

Polisen kritiseras för att man inte gör särskilt mycket åt de så kallade vardagsbrotten, typ inbrott och stöld. Leif GW har varit mycket kritisk. Jag håller med. Polisen åker inte ens ut och tittar och kollar spår, såvida det inte är ett inslag som ska gå i TV. Då rycket man ut, tar fingeravtryck och håller på och verkar mycket proffsiga.

Då det var inbrott i kåken hemma i Sollentuna för ca tjugo år sedan kom dock farbror Polisen med kompis och konstaterade att källardörren var uppbruten (vilket vi själva redan lagt märke till). De gick inte ens in. Tog inga fingeravtryck. Gjorde ingen undersökning alls. De flinade, åkte och sa: "Lycka till med försäkringsbolaget nu, he-he!"

Nu när det varit inbrott på torpet igen ringde jag den lokale sheriffen i Lindesberg. Efter många signaler svarade en käck kvinnoröst. Hon bollade mig vidare till en trevlig manlig polistekniker. Han lovade inte - men sa han skulle försöka - åka dit och kolla och ringa mig efteråt. "Ha-ha", tänkte jag. "Inte fan gör han det?".

Tänk så fel jag hade. I dag ringde han och berättade han varit där, men tyvärr inte funnit några spår. Om han borstat efter fingeravtryck m.m. vet jag inte. Dessutom berättade han att spriten var kvar. "Det tyder på att det inte var några ungdomar eller knarkare som varit där", sa han. (Eller också var dom nykterister... tänkte jag.)

Han trodde att det varit några förbipasserande som svängt in för att de sett att ingen var hemma. Det hela var nog över på fem-tio minuter.

Hans insats gjorde att min normalt tveksamma bild av den svenska polisen genast blev mer positiv! Det sa jag också till honom. Han blev glad.

Polisanmälningar som inte är akuta ska man göra genom att ringa 114 14. Där får man prata med en civilist som skriver ut en anmälan med diarienummer som man efter några dagar får hem med pappersposten. Försäkringsbolaget vill ha den sedan. Polisen verkar inte göra något mer åt saken.

När det gäller såna här enkla brott som polisen normalt inte befattar sig med borde det räcka med att kontakta försäkringsbolaget. Bolaget kunde sedan mejla en enkel uppgift till polisen så det blir en pinne i statistiken. Över antalet ouppklarade brott. Alltid något.