Mina kontakter med polisen under 70 år

Den första kontakt jag hade med polisen var när jag gick i folkskolans sjätte klass och skulle bli skolpolis. (Skolpolis var utvalda elever som med vitt koppel på sig skulle hjälpa sina skolkamrater över vägen vid skolan på mornar och eftermiddagar.) Vi fick träffa en riktig polis under vår "utbildning".

Den andra gången var när jag cyklade utan lyse, stoppades och fick böta 20 kr efter att ärendet gått vidare till stadsfogden (numera kronofogden). Det var den 30 juli 1961 kl. 22:10.

Den tredje gången var när vi hade haft inbrott i kåken i Sollentuna. Det kom faktiskt två poliser som tittade och konstaterade att det varit inbrott. Någon annan undersökning gjorde de inte utan sa bara sarkastiskt "Lycka till med försäkringsbolaget nu!" och drog. Undersökningen lades ned trots att jag hade namn, adress och personnummer på en person som var skäligen misstänkt för delaktighet.

Den fjärde gången var när jag en sen kväll på väg till torpet med sovande hustru och barn i bilen blev stoppad, fick blåsa och visa körkort.

Den femte gången var när vi haft inbrott av knarkare på vårt torp i Bergslagen. Då träffade jag ingen polis utan all kontakt sköttes telefon- och pappersledes. Undersökningen lades ned trots att alla i byn visste vilka knarkare det var fråga om.

Den sjätte gången var när vi hade haft skadegörelse och inbrottsförsök i garaget på torpet. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både jag och polisen visste vem som var skyldig.

Den sjunde gången var när vi haft påhälsning av tjuvar i såväl garage som bod på torpet och blivit av med verktyg, maskiner, motor- och röjsågar, elverk m.m. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned.

Den åttonde gången var när min gasolgrill tog eld och brandkåren kom. Även polisen kom och förhörde mig grundligt och skrev en lika grundlig rapport om min ev. drumlighet. Jag åtalades inte. Pust.

Den nionde gången var när vi haft inbrott på torpet i januari förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.

Den tionde gången var när jag blev stoppad en tisdag förmiddag i ett industriområde i Uppsala och fick blåsa och visa körkort.

Den elfte gången var när vi åter haft inbrott på torpet i juni förra året och då inget stals. Även då bara  telefon- och papperskontakt. Utredningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.

Den tolfte gången var för en vecka sedan då jag stoppades i p-huset i Sollentuna Centrum, fick blåsa och visa körkort.

Vad säger det här? Jo, alla gånger jag drabbats - t.ex. av inbrotten - har ärendet lagts ned.

Kissnödig i rullstol fick hjälp

I kvarteret där jag bor finns en kvinna som är rullstolsburen. Hon har familj och bor i ett tvåvåningsradhus. För att kunna komma upp till övervåningen har hon en stolhiss installerad i trappan dit upp.

En dag funkade inte stolhissen. Hon var kissnödig och den enda toalett hon kunde använda med sitt handikapp var den på övervåningen. Hon ringde ett journummer till firman som installerat hissen. Där kunde man inte bistå med någon servicekille förrän nästa dag. Kissnödigbeten tilltog och paniken var nära, trots att hennes svärföräldrar var hos henne. De kunde inte hjälpa henne upp.

Hon såg ingen annan råd än att ringa 112.

Räddningstjänsten ryckte ut och en stor brandbil, bemannad med fem unga brandmän kom körandes och krånglade sig in på återvändsgatan i radhusområdet. Bara det var en bedrift.

Fyra kralliga killar kom in och lyfte upp henne i rullstolen till toan på övervåningen. Svärmodern passade på att gå ut till han som kört brandbilen och som satt kvar i den och bjöd honom på en kopp kaffe.

Brandmännen frågade om de skulle lyfta ned henne till bottenplanet, men hon valde att stanna kvar på övre planet. Hennes sovrum var där och svärföräldrarna skulle komma upp med maten till henne. Brandmännen uppmanade henne att ringa igen om hon behövde mer hjälp.

När hissmontören äntligen kom så visade det sig att det inte var något större fel. Hissen kunde nollställas om startknappen hölls intryckt ca femton sekunder och sedan funkade den som vanligt.

Det man undrar är varför inte hissfirman tipsade henne om det på en gång när hon kontaktade dem första gången. Men då hade hon inte fått träffa de trevliga och hjälpsamma killarna från räddningstjänsten.

Min grillkompetens omtalad i Radio Stockholm

Torsdagen den 19 juli på eftermiddagen hade Radio Stockholm ett inslag om grillning. Reportern Hildemar Ohlsson återgav i stort sett ordagrant mitt blogginlägg från den 22 maj i år där jag berättade om min gasolgrill som tog eld. En expert intervjuades också, som vitsordade att man bör/ska byta gasolslangen varje år.

Inslaget var bra. Det skadar aldrig med konsumentupplysning. Jag hoppas inslaget kan hjälpa till att förebygga liknande olyckor.

Grillmiddan som kom av sig

I kväll var det tänkt att avnjuta årets första grillmiddag utomhus. Tog fram gasolgrillen, kopplade in den fyllda gasolflaskan och tände grillen. Gick in för att hämta köttet. Kastade en blick ut genom fönstret vid sidan av altandörren. Rök. Meterhöga väsande intensiva lågor.

Hela grillen med vidhängande gasolflaska brann för fullt. Jag skrek till hustrun. "Ring brandkåren!" Själv försökte jag stänga av gasolflaskan. Gick inte. Brände ena handen och en tumme. Drog ut den brinnande grillen från husväggen och hade sinnesnärvaro att springa och hämta trädgårdsslangen och började spruta vatten på gasolflaskan och grillen.

Lågorna sprutade ut ut gasolflaskan. Hustrun skrek "Spruta på huset och trappräcket!" Konstigt nog var jag iskall, kände ingen rädsla. Märkligt.

Efter tio minuter hördes sirenerna och räddningstjänsten kom. Det var fyra bilar från två brandkårer: Kista och Attunda (Sollentuna). De drog ut slang och började spruta vatten på gasolflaskan och grillen. Vi uppmanades ta skydd. De gick inte att släcka den brinnande flaskan som brandmännen hade lyckats flytta bort från huset.

Sen kom polisen, två stycken unga killar, som förhörde mig. Ville veta hur det gått till, skrev och frågade. De ville utröna om det var en anlagd brand, vårdslöshet eller olycka. Risken finns att jag blir anklagad för allmänfarlig vårdslöshet. En av brandmännen berättade nämligen för mig att man ska byta slangen mellan grillen och flaskan varje år. Min grill och slang var fem år gammal, fick den i 60-årspresent av brorsan.

Brandmännen var konfunderade och fick bläddra i en manual för att veta vad som borde göras. De sa att det var en ovanlig utryckning; även polisen ansåg att händelsen var mycket ovanlig.

Gasolflaskan fortsatte att brinna och brandmännen kliade sina huvuden och konsulterade varandra. Till slut slocknade flaskan av sig själv, men de konstaterade med sina mätinstrument att det fortfarande var gas kvar i den halvt nedbrunna gasolflaskan. Om det fortsatte pysa ut gas så var det inte särskilt farligt, sa dom. Den skulle inte gå att antända.

Nu hade det gått ett par timmar. Brandkamraterna besteg sina bilar och for hem till sin station, liksom även farbröderna Polisen. Räddningstjänsten uppmanade mig att ringa AGA för att kolla vad man ska göra med gasolflaskan. Brandmännen visste inte och ville inte ta den med sig. "Det är en returflaska, så den är ju AGA:s", sa dom, tog i hand, tackade och åkte.

I morgon får jag väl ringa AGA. Polisen skulle också ringa mig för att berätta om jag åker dit för allmänfarlig vårdslöshet eller inte. Fortsättning torde alltså följa.

Tillägg dagen efter. I dag den 23 maj ringde jag AGA, som inte heller ville ta hand om min brända gasolflaska utan hänvisade till renhållningsföretaget RagnSells. Ringde dit. Där finns en avdelning för farligt avfall och dom lovade att komma och hämta min f.d. gasolflaska i morgon. Men det kommer att kosta  ca 2 000 kr. Sic!  Polisen har ännu inte häktat mig. Jag njuter av värmen i frihet.

Tillägg två dagar efteråt. I dag den 24 maj var RagnSells här och hämtade den brunna gasolflaskan. Dom tog med sig den utbrända grillen också - som en bonus. Nu väntar jag bara på fakturan för deras utflykt och på brev från polisen/åklagarmyndigheten/kriminalvården...

Tillägg tre dagar efteråt. I dag fredagen den 25 maj ringde polisen och berättade att jag kunde pusta ut. Man har inte kunnat led i bevis att jag skulle ha varit vårdslös så ärendet vandrar inte vidare i den juridiska labyrinten. Nästa vecka ska jag med vanliga posten få en kopia av deras rapport. Tack för det! Nu återstår bara att göra en skadeanmälan till mitt försäkringsbolag och se hur man där ser på saken. Fortsättning följer.

PS. Jag måste också tillägga att både polisen och brandmännen var mycket trevliga och både sym- och empatiska. De ska ha all heder för ett juste bemötande.

Tillägg den 24 juli: Jag gjorde en skadeanmälan till mitt försäkringsbolag på 10 000 kr (gasolflaskan 1 000 kr, grillen 4 000 kr och bortforsling av gasolflaskan drygt 5 000 kr) och jag fick ca 7 500 i ersättning. Alltid något.