I kvarteret där jag bor finns en kvinna som är rullstolsburen. Hon har familj och bor i ett tvåvåningsradhus. För att kunna komma upp till övervåningen har hon en stolhiss installerad i trappan dit upp.
En dag funkade inte stolhissen. Hon var kissnödig och den enda toalett hon kunde använda med sitt handikapp var den på övervåningen. Hon ringde ett journummer till firman som installerat hissen. Där kunde man inte bistå med någon servicekille förrän nästa dag. Kissnödigbeten tilltog och paniken var nära, trots att hennes svärföräldrar var hos henne. De kunde inte hjälpa henne upp.
Hon såg ingen annan råd än att ringa 112.
Räddningstjänsten ryckte ut och en stor brandbil, bemannad med fem unga brandmän kom körandes och krånglade sig in på återvändsgatan i radhusområdet. Bara det var en bedrift.
Fyra kralliga killar kom in och lyfte upp henne i rullstolen till toan på övervåningen. Svärmodern passade på att gå ut till han som kört brandbilen och som satt kvar i den och bjöd honom på en kopp kaffe.
Brandmännen frågade om de skulle lyfta ned henne till bottenplanet, men hon valde att stanna kvar på övre planet. Hennes sovrum var där och svärföräldrarna skulle komma upp med maten till henne. Brandmännen uppmanade henne att ringa igen om hon behövde mer hjälp.
När hissmontören äntligen kom så visade det sig att det inte var något större fel. Hissen kunde nollställas om startknappen hölls intryckt ca femton sekunder och sedan funkade den som vanligt.
Det man undrar är varför inte hissfirman tipsade henne om det på en gång när hon kontaktade dem första gången. Men då hade hon inte fått träffa de trevliga och hjälpsamma killarna från räddningstjänsten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar