Vardagsdigitaliseringen breder ut sig

Jag är inte teknisk. Varken när det gäller intresse eller handlag. Jag vet inte utan viss tankemöda och försöksverksamhet åt vilket håll man ska vrida en mutter för att få den att lossna.

Det där med datorer har också varit ett ointresse, som jag dock motvilligt delvis tvingats övervinna. När jag jobbade skulle alla anställda ta det så kallade PC-körkortet. Även jag, då det - sades det - var en förutsättning för att få löneförhöjning. Jag tog ett delmoment galant men sen blev det stopp. Trots uteblivet PC-körkort fick jag i alla fall utdelning i lönekuvertet. Så var det med det hotet.

Jag betalade med kontanter in i det längsta. Min fru som jobbade på bank tjatade på mig och framhöll bankkortets fördelar. Jag höll emot. Men till slut föll jag till föga och skaffade ett bankkort. Nu betalar jag nästan aldrig kontant.

Mobiltelefon fick jag tidigt på jobbet och blev tvungen att lära mig hantera den. Det har funkat hjälpligt och jag kan numera inte bara ringa, svara och sms-a utan även swisha och nyttja mobilt bankID.

När e-deklarationen infördes var det inget som jag tänkte använda. Nä, papper skulle det vara. Även där har jag gett upp och deklarerar elektroniskt sedan några år tillbaka. Men jag får fortfarande hem pappersblanketten i brevlådan. Den vill jag inte vara utan.

När jag handlar på ICA ser jag många som själva väger upp sin frukt och sina grönsaker, sätter på en prislapp och skannar av den. De skannar även alla andra varor de plockar ned i sina kassar. Vitsen är att betala elektroniskt och passera ut utan att stå i en kassakö. Mig närstående framhåller hela tiden fördelarna och tycker jag är hopplöst gammal som inte handlar på detta sätt. Jag kommer att vägra in i det längsta. Varför?

Jo, för det första är det ok att stå i kö. Den är inte så lång när jag handlar mitt på dan. Dessutom tycker jag det är kul att iaktta människor i en kassakö. Min frukt och mina grönsaker som jag inte vägt och prissatt själv väger och prissätter kassörskan mycket snabbt i kassan. Jag skulle tro att den tid det tar att väga upp och själv lappa och skanna dessa varor går på ett ut med den lilla tid jag står i kö i kassan.

Men jag tror att antalet kassor - och därmed även jobben som kassör(-ska) - på sikt kommer att försvinna. Så länger det finns kassor kommer jag att ställa mig där och köar gärna. Den dag då det t.ex. blir 10 % billigare att fixa jobbet själv i matbutiken kanske jag kommer att överväga det? Men än är vi inte där.

Så har vi den tryckta dagstidningen som jag hämtar varje morgon i brevlådan vid infarten. Min heter Svenska Dagbladet och blir tunnare och tunnare för varje år som går. En lördag kollade jag hur stor del av innehållet som var annonser. Över 50 % av sidorna var det den dan. Ungefär som en gratistidning. Redaktionen hänvisar i varje nummer till den digitala varianten som innehåller mängder av unika artiklar. Bara för att locka mig att läsa tidningen digitalt!

Jag gillar doften av trycksvärta och vill läsa på papper. Men jag inser att jag är hopplöst förlorad för snart kommer pappersdagstidningen att vara ett minne blott - eller för dyr helt enkelt. Suck!

Jag läser inte heller böcker på datorn eller läsplattan. Jag föredrar en riktig bok.

När jag parkerar bilen betalar jag oftast med kort - eller med mynt om den möjligheten finns. Men det är inte alltid automaten tar kort eller kontanter. Nej, nu ska det göras med mobilen! Jag vägrar. En gång hade jag inget annat val utan tvingades registrera mig, min mobil och mitt kontokort. Ok, det funkade. Men det jag inte upplystes om var att jag löpande debiterades 60 kr i månaden även om jag inte nyttjade tjänsten. Det var en grundavgift. Efter klagomål fick jag pengarna tillbaka och sade upp tjänsten.

När jag åker kommunalt i Stockholm med omnejd är jag digital. Jag har ett kort med reskassa, som fylls på med automatik. Det har jag lyckats klara av och det är praktiskt.

Det finns trafikbolag som inte längre har några turlistor vid hållplatserna utan hänvisar sina resenärer till en app i den smarta telefonen. Men de som inte har en smart telefon då?

Blir du kissnödig måste du använda mobilen för att kunna komma in på en offentlig toalett. Den som inte har en telefon får kissa på sig.

Den här vardagsdigitaliseringen breder ut sig mer och mer. Jag kommer att kämpa mot i det längsta men inser samtidigt att jag kommer att förlora den kampen.