Jag har varit panschis i drygt sex år nu. Innan jag slutade jobba fick jag ofta frågan "Vad ska du göra när du nu blir pensionär?" Jag hade inga bra svar, typ "Jag ska bli konsult och starta egen firma" eller "Jag ska åka jorden runt med min segelbåt" (jag har ingen båt) eller "Jag ska jobba ideellt åt en förening som hjälper samhällets olycksbarn" etc. etc.
Det enda jag kunde komma på var "Jag och frugan ska besöka alla Stockholms muséer i bokstavsordning" samt "Jag ska skriva mina memoarer åt mina barn och barnbarn". Båda dessa löften har jag börjat infria.
Det visade sig att det inte är några problem att få tiden att gå som panschis. Men frågan "Hur får du tiden att gå?" dyker upp då och då även nu, senast idag när jag var hos min naprapat och blev misshandlad. Vad svarar jag då?
Jo, jag säger ungefär så här: "Jag löser korsord, läser böcker, bloggar, umgås med vänner, går på gym, reser utomlands några gånger om året, promenerar, är ofta på torpet i Bergslagen (där det alltid finns något att göra), går på bio dagtid, ställer upp när barn och barnbarn behöver hjälp av allehanda slag, som hämtning, skjutsning, tillsyn, mat m.m. samt försöker ta det lugnt i största allmänhet.
Det verkar på dom som frågar att detta svar inte riktigt duger. Jag måste som "sysslolös" panschis tydligen göra något "på riktigt" i alla fall, som att ha en jobbliknande syssla, typ konsult, eller jobba ideellt, vara aktiv i någon föreningsstyrelse eller plugga på universitet eller något annat åt det hållet.
Men det tänker jag inte göra. Jag har jobbat tillräckligt under mina 43 yrkesår med massor av obetald övertid och kvälls- och helgarbete i stort sett för jämnan.
Jag måste få vara soffpotatis också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar