Osund poliskultur verkar finnas kvar

Nu har det hänt igen. En kvinnlig kommissarie vid Rikspolisen som dristade sig till att ha kritiska synpunkter på verksamheten blev helt utmobbad av sin manliga chefskollegor.

Hon hånades, hennes rum röjdes ut och hon fick placering i ett isolerat rum med trasig belysning utan Internetåtkomst. Dessutom blev hon utslängd ur det interna it-systemet. Hon slutade och har nu stämt staten för det hon utsatts för.

Det är inte första gången modiga medarbetare som lyfter fram brister i en organisation straffas hårt. För många år sedan visade en medarbetare vid Sjöfartsverket att ett grund som ett fartyg gått på inte var utsatt på verkets sjökort.
Han förvisades till en isolerad fyr.

DN-journalisten Hanne Kjöler har i en bok redovisat den sjuka kultur som finns inom delar av polisen. Hon ger exempel på medarbetare som utsatts för skenavrättningar med pistol och mycket annat.

Det här är inget nytt. För mer än trettio år sedan slutade en av mina medarbetare och började jobba hos stockholmspolisens informationsavdelning. Han gjorde något ovanligt på den tiden och något som var helt tabubelagt inom polisen: han tog ut pappaledighet. Det skulle han inta ha gjort.

Straffet kom när han var tillbaka i tjänst. Han hade förlorat sin chefstjänst och fysiskt förflyttats till en skrubb.

Jag hade trott att polisledningen med hjälp av omorganisationen skulle passa på att ändra i chefsleden och avpollettera chefer som satt fast i den gamla skadliga kulturen. Men så verkar inte ha skett. I alla fall inte överallt.

Rikspolischefen har en hel del kvar att jobba med. Kommer han att klara det?