Jag har träffat han som stal muséets mynt

SVT visar nu en dokumentärserie i tre delar som heter "Guldfeber - stölderna på Kungliga Myntkabinettet". Den kan ses på SVT Play. Jag har sett serien och den handlar om han som under många år var chef för samlingarna och samtidigt tjuv. Han erkände till slut, dömdes och fick några års fängelse som han dock slapp att avtjäna på grund av sjukdom. För tio år sedan träffade jag honom.

Sverige har en  unik samling mynt, en samling som började byggas upp redan på 1500-talet. Den är värderad till det enorma beloppet av 25 miljarder kronor! Just det, miljarder, inte miljoner.

Däremot har mynt för 25 miljoner "försvunnit" från samlingarna som finns hos Kungliga Myntkabinetter/Sveriges ekonomiska museum. Den som pekats ut som tjuv och dömts är Ian Wiséhn, som åren 1999-2012 var chef för muséet. Jag har träffat honom. Och hur kom det sig, undrar ni?

När jag jobbade på (Riks)Skatteverket hade jag en dröm  - eller vision - om att skapa ett skattemuseum. Sådana finns i bl.a.  USA, Nederländerna, Israel och Danmark. Därför samlade jag på mig diverse dokument och prylar som jag tänkte kunde bli en grund för ett sådant museum.

Jag lyckades mygla till mig ett förråd i källaren på verket som började fyllas med olika saker och dokument.

Men det blev aldrig något museum och jag måste tömma förrådet. Intresset hos verket var lika med noll och jag skulle sluta och bli pensionär (vilket skedde i mars för tio år sedan). Vad 17 skulle jag göra med det jag samlat på mig?

Jag kontaktade några muséer, bl.a. Tekniska muséet och även Myntkabinettet, som också var ett slags "ekonomiskt muséum".

På förmiddagen den 10 februari 2010 hade jag ett möte på verket med två representanter från Myntkabinettet. Det var chefen själv,  dvs. Ian Wiséhn, plus en kvinnlig medarbetare som hette Maria.

Båda två var mycket sociala, lättpratade och trevliga. Det visade sig att de hade - liksom jag - besökt Costa Rica och vi hade dessutom besökt samma platser där.

Det gemytliga mötet avslutades med att de gärna ville ta hand om en del av mitt material, vilket jag sedan såg till att de fick.

Se gärna dokumentären om den grövsta kulturarvsstölden någonsin i vårt land. Den är lite långsam i tempot men intressant med många obesvarade frågor.

PS. I dokumentären medverkar även andra personer, som jag har träffat och haft kontakt med. En är nuvarande statsheraldikern Henrik Klackenberg, som var studiekomps med Ian Wiséhn och  chef för Myntkabinettet innan Ian blev det.
      Klackenberg gillade inte att jag varumärkesregistrerade Bergslagsflaggan och överklagade. Men det gick inte hans väg utan jag vann den striden. I februari i år träffade jag honom på Armémuseum i samband med invigningen av en utställning. Vi var bland de inbjudna och jag fick en pratstund med honom om bl.a. Bergslagsflaggan. "No hard feelings any longer", kan man sammanfatta det mötet.
       En annan kändis som figurerar i TV-serien är Björn Tarras-Wahlberg, som tidigare varit chef för Skattebetalarnas förening. Det var i den egenskapen som jag träffade honom - tillsammans med min dåvarande chef, generaldirektören Lennart Nilsson - på 1990-talet och käkade lunch tillsammans, dessutom på mitt initiativ.