Min farsa var med i den religiösa sekten "Efraims budbärare". Han var predikant och redaktör för deras tidning "Det Profetiska Ljuset". Han var fanatiskt uppslukad av sin religion och försökte omvända alla han mötte. För att verkligen känna och förstå texten i Bibeln hade han läst den åtta gånger och skrivit av den för hand med kulspetspenna i vanliga anteckningsböcker. Det tog tio år. Nu finns den på Kungl. Biblioteket i Stockholm .
Min farsa, född 1912, var som vilken vanlig arbetare som helst från början med bara folkskola som utbildning och började jobba när han var 14 år.
Han var en duktig fotbollsspelare i IFK Örebro på 1930-talet; en klubb som var nära att gå upp i Allsvenskan. Han rökte, drack, spelade kort och umgicks med vänner och var som folk är mest.
Men när han var i 40-årsåldern slog han om helt och blev fångad av sekten "Efraims budbärare" och blev med tiden en av sektens predikanter och senare även redaktör för deras tidning "Det Profetiska Ljuset".
En amerikansk sekt med svenska rötter
"Efraims budbärare" hade grundats på 1870-talet i USA av Charles Lee, en utvandrad svensk som hette Carl Lindquist och var från Uppland. Anhängarna fanns i USA, Kanada och Norden, framför allt Sverige. Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Efraims_budbärare. Numera torde sekten i stort sett vara utdöd.
Min farsa var som sagt totalt förhäxad av sektens lära och Bibeln (vilket krossade hans äktenskap och förstörde min barndom). Han hade läst "Den heliga skriften" från pärm till pärm åtta gånger. Men för att riktigt kunna suga på varje stavelse i den började han kl. 22:30 den 2 januari 1964 att med en vanlig kulspetspenna att skriva av Bibeln för hand i en liten svart anteckningsbok.
Han var klar med hela Bibeln tio år senare, nämligen kl. 15:55 den 7 februari 1974. Han skrev givetvis inte oavbrutet de tio åren utan på lediga stunder.
När han dog 1977 tog jag hand om alla anteckningsböckerna och lät en bokbindare binda in dem i sexton små röda biblioteksband med guldtext på ryggen.
Vem skulle vilja ta hand om den?
Nu är jag snart 73 år och närmar mig livets slut och har börjat rensa i hemmet; gett bort, slängt och sålt olika prylar, bl.a. mina samlingar av sedlar, mynt, autografer, frimärken.
Farsans handskrivna Bibel stod nu på tur. Kollade med Stadsauktionen, men där hade den inget ekonomiskt värde alls. Ingen av ungarna var intresserad och min sju år äldre bror tyckte jag skulle "slänga skiten". Det tyckte inte jag. Men vad göra då? Vem kunde tänkas ta hand om verket?
Tänkte först på teologiska institutionen vid något universitet, men det hade inte farsan gillat. Han hatade allt vad präster och kyrkor hette. Jag försökte med Nordiska muséet arkiv, men fick aldrig något svar.
Det blev Kungl. Bibliotekets handskriftsavdelning
En lördag i slutet av förra året var jag på guidat besök på Kungl. Biblioteket med "Södermanlands och Nerikes Gille", där jag är medlem. Vi togs emot av bitr. riksbibliotekarien Lars Ilshammar, som bl.a. visade oss "Djävulsbibeln" som skrevs för hand på 1200-talet. Den var - liksom "Silverbibeln i Uppsala - ett krigsbyte från Prag på 1600-talet.
Då frågade jag Lars Ilshammar om han var intresserad av en mer modern handskriven Bibel. Han blev jätteglad och skulle gärna införliva den i bibliotekets samlingar av handskrifter. Så blev det. Idag var jag där och lämnade över farsans handskrivna Bibel.
Där kommer den att finnas så länge biblioteket finns kvar. Eftersom den bara finns i ett unikt exemplar får den inte lämna byggnaden. Den som ev. vill titta på den får beställa fram den och ta del av den i en särskild sal, där man bara visar sina dyrgripar. Det kändes bra att lämna Bibeln där.
Han blev odödlig till sist
Jag tror att farsan skulle vara nöjd, om han visste vad jag gjort. Hans tro gick ut på att han skulle återuppstå och bli odödlig. Han har på sätt och vis blivit det nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar