Förra året, dvs. 2018, var sista året jag skickade vanliga julkort, närmare bestämt 50 stycken. Jag bifogade en liten brasklapp där jag berättade att det var sista gången. Så i år, dvs. 2019, tänker jag inte skicka några.
Det var en engelsman som uppfann det första julkortet och året var 1843. Drygt 30 år senare började de att massproduceras i USA.
Till Sverige kom den här seden i slutet av 1800-talet. Det är många miljoner kort som landets brevbärare sedan dess får släpa på i slutet av december varje år.
Digitala julhälsningar allt vanligare
Trots att jag skickade 50 kort fick jag bara 35 och antalet "fådda" kort har minskat successivt senaste åren. Många julhälsar via fejsbok i stället. Andra struntar i det. Nu kommer även jag att strunta i det.
De senaste åren har jag låtit ta fram egna kort med hjälp av sonen, som är duktig på det där med grafisk layout via datorn. Se bilden ovan. Det är kort där hustrun och jag visar upp oss med bilder från årets utlandsresor. Rena skrytet alltså. En och annan självritad tomte har fått vara med för att ge lite julprägel.
Sen har jag stoppat korten i vita kuvert som jag adresserat för hand och försett med vanliga frimärken, som jag haft i stor mängd sedan 1974, då vår dotter föddes; dessutom vårt första barn.
Ville bli av med en massa frimärken
Första barnet är ju väldigt märkvärdigt (liksom även första barnbarnet). När dottern kom fram 1974 började jag prenumerera på alla utkomna svenska frimärken i ostämplat skick. Jag återupptog en gammal hobby från min barndom.
Tanken var att montera alla märken i tjusiga pärmar och sedan ge det hela i present till dottern år 2024. Jag hade inte en tanke på om det var en present hon som 50-åring skulle uppskatta eller inte.
Nåja efter ca 35 år kom jag till insikt och slutade samla dessa märken. Jag hade en stor mängd av dem som jag sedan dess nyttjade när det blev dags att skicka ut julkorten. Men nu är det inte många kvar, vilket också är en anledning till att sluta med (o)skicket att skicka julkort.
Två typer av julkortsmottagare
Mottagarna har under åren, grovt sett, varit två kategorier: 1) släktingar, vänner och bekanta som jag har kontakt med och 2) gamla bekanta som jag inte har kontakt med. Tänker man efter är det tämligen onödigt julhälsa med kort, kuvert och frimärken till båda kategorierna. Nu är det slut med det i alla fall.
För att vara politiskt korrekt skrev jag på den brasklapp som gick ut med 2018 års kort att jag i stället skulle ge pengar till "välgörande ändamål". Vad som menas med det kan ju tolkas olika. En "vanlig person" tänker givetvis på Cancerfonden, Rädda barnen och liknande mottagare.
Men min tolkning är annorlunda. Bland det mest välgörande för en gammal trött gubbe som jag är en rejäl GT (dvs. en gin och tonic) vid veckans slut. Så nu vet ni det!
God Forts. alla släktingar, vänner och bekanta som inte längre kommer att få några julkort från mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar