Fotbollsmonopolet gör det omöjligt att att starta ny klubb i Sollentuna då man inte får träningstid

Sollentuna kommun och Sollentuna fotbollsklubb (SFK) har skapat ett monopol när det gäller träningstider för fotbollsungdomar. Den fria konkurrensen och principen att alla ska behandlas lika är satt ur spel. Det är varken jämlikt eller fair play och borde ge rött kort och utvisning.

Det är tjänstemän hos kommunen som ger tider till de klubbar som ansökt om det. Men för att få tider för träning måste klubben haft aktiviteter året innan och kunna redovisa hur många som tränat eller hur många matcher man spelat. Kan du inte redovisa någon aktivitet får du inte träningstider.  

Detta gör det helt omöjligt för en ny klubb att få träningstider till sina fotbollsungdomar. Klubben kan därmed inte bedriva någon verksamhet. Kommunens rigida regler gör det omöjligt att starta en ny fotbollsklubb i Sollentuna, som kan konkurrera med SFK, då den klubben i princip har monopol på alla träningstider.

Det går inte för en grupp duktiga fotbollsungdomar hos SFK (som känner att de inte kan utvecklas som de vill där) att gå till en helt ny klubb. Orsaken är att de inte får några träningstider.

Trots att SFK tappar en grupp unga spelare inför det kommande året får de tillgodoräkna sig deras träning och spel året innan när kommunen tilldelar träningstiderna. Den nya klubbens ungdomar borde rimligtvis få dessa tider och kunna redovisa sitt engagemang året innan hos SFK som grund för tilldelningen. Inte ens det är möjligt. 

Gör så här i stället: Ge nya som gamla föreningar träningstider baserade på den verksamhet de ska bedriva kommande år. Det kan styrkas med uppgift om antal medlemmar per lag och antal lag/grupper.

Följ sedan upp att man har den verksamhet man redovisat i sin ansökan. Håller man inte vad man lovat dras träningstiderna in och ges till andra.

Om regelverket sett ut så inför säsongen 2020 skulle det finnas plats för nya klubbar att träna, såväl i fotbollshallen som på de natur- och konstgräsplaner som finns i Sollentuna.

Många träningstider som är bokade av SFK utnyttjas inte. Men det följs inte upp av kommunen trots att kommunen har tillgång till de tider som bokats och de LOK-stödsaktiviteter som sedan rapporterats in. 

Nej, gör om och gör rätt! Ta bort monopolet och se till att det blir fair play även inom föreningslivet i Sollentuna.

Ange även hektar - inte bara fotbollsplaner

När journalister ska förklara för vanligt folk hur stor yta något har använder de nästan alltid fotbollsplaner som måttstock. För mig - som inte är särskilt idrottsintresserad eller dito kunnig - säger det inte särskilt mycket. Däremot är hektar ett mått som jag bättre kan relatera till. Varför inte ange både ock? Eller jämför även med något annat?

I gårdagens svenska dagblad var det en stor artikel om Northvolts blivande batterifabrik i Skellefteå. Man har schaktat bort skog och annat för att göra plats för en jättestor fabrikslokal. Den anges bli lika stor som 100 fotbollsplaner. Och hur stort är det?

Hur stor är en fotbollsplan?

Eftersom jag inte vet hur stor en sådan plan är kollade jag. Det finns inget exakt mått. En fotbollplan kan vara från 45 till 90 meter bred och från 90 till 120 meter lång. Den får dock inte var kvadratisk, dvs. 90 x 90 meter, utan måste ha en rektangulär form.

När det handlar om internationella fotbollsmatcher måste planen alltid ha måtten 64-75 respektive 100-110 meter på bredden respektive längden.

Planmåttet är inte exakt

Att ange en yta i antal planer blir bara ett ungefärligt mått. Räknar man om till hektar blir det från 0,4 till 1,08 hektar eller 0,8 respektive ca 2,2 tunnland. Ett hektar är 10 000 kvadratmeter och ett tunnland är ca 5 000 kvadratmeter. Att måttet heter tunnland, beror på att en tunna utsäde räckte till att beså en så stor ytra.

Eftersom Northvolts anläggning motsvarar 100 fotbollsplaner kan det i hektar vara någonstans mellan 40 och drygt 100 hektar. Det är inte särskilt exakt. Om journalisten menade internationella planer blir hektaren i stället 64 och 83. Det är heller inte särskilt exakt.

Jämför med något annat

Vill man ge läsaren något mer konkret jämförelsealternativ kan man t.ex. ta någon annan känd yta att jämföra med.

När jag för många år sedan beskrev Riksskatteverkets informationskampanj inför deklarationen och presenterade broschyren "Dags att deklarera" använde jag parker i Stockholm och jämförde med..

Till den pappersmassa som krävdes för att göra pappret till broschyren krävdes det X antal träd. De motsvarade ett kalhygge, stort som Kungsträdgården eller en gallringsyta lika stor som Humlegården.

Både ock är bäst

Nu är ju måttet 100 fotbollsplaner bara ett sätt att visa att fabrikslokalen i Skellefteå kommer att bli himla stor. För en normal läsare räcker det. Men för siffernissar, ingenjörer och tekniker (och för mig) som vill att det mesta ska vara exakt räcker det inte.

Måttet "fotbollsplaner" är inte exakt. Det varierar stort. Men då vanligt folk inte vet det så spelar det egentligen ingen roll. Så kära journalister, fortsätt ange antalet planer men ange även ytan i ett fast mått, t.ex. hektar eller kvadratmeter.

Tillägg den 21 oktober

I dagens SvD Näringsliv skriver man om planerna på att bygga en stor "tomtepark" i Rovaniemi i norra Finland (där tomten bor). Man tänker sig bl.a. en kupol som ska täcka ett område som är 25 000 - 30 000 kvm stort. Där ska det alltid vara snö och finnas restauranger, hus m.m. - en by med evig vinter.

Storleksangivelsen är jättebra! Lätt att omvandla till hektar också (2,5 - 3 hektar, alltså som våra åkrar på torpet i Bergslagen. Fullt greppbart för mig).

PS. För att få veta hur stor Northvolts fabrik blir (hektar eller kvadratmeter) så har jag skickat ett mejl och frågat. Återkommer om och när jag får svar. Tillägg den 22 oktober: Idag fick jag svar från Northvolt. När fabriken är färdig 2024/25 blir ytan 500 000 kvadratmeter, dvs. 50 hektar, vilket är ungefär som 100 mindre fotbollsplaner.

Låt OS alltid vara på samma orter

Vinter-OS 2026 gick till Milano och Cortina. Stockholm och Åre fick tji. Nu är det nog lika så gott att Sverige helt och hållet skrinlägger alla planer på ett OS, oavsett om det handlar om vinter- eller sommarspel. Sverige är inte tillräckligt skickligt (=viljan finns inte) att lobba och "muta" delegaterna som röstar fram vilken ort som får spelen, som alltid kostar mer än beräknat varenda gång de genomförs.

Nä, det är dags att göra något radikalt. Mitt förslag är att alltid ha spelen på samma orter, men att man sprider ut de olika grenarna över värden.

Friidrott kan t.ex. alltid gå i Grekland, fotboll i England, handboll i Tyskland osv. Det gäller att sprida grenarna över världen så att alla världsdelar är med i de olympiska lekarna (som norrmännen säger). Arktis och Antarktis kan vi lämna utanför.

Billigare spel

Befintliga anläggningar utnyttjas. Stora dyrbara arenor, som inte används sedan, behöver inte byggas.

Att spelen genomförs på olika platser kan möjligtvis vara en nackdel för de som vill se spelen "live" på plats. För det stora flertalet spelar det ingen roll då den stora publiken ser spelen på TV.

Sen slipper vi "tävlingarna" om vilken ort som får spelen och flera miljarder sparas i sponsring, mutor, skrytbyggen m.m. De stora inkomsterna är ju i alla fall TV-rättigheterna runt om i världen.

Varierande sportslig uppmärksamhet

En del sporter får nästan all medial uppmärksamhet. Andra syns knappast alls i medierna trots att svenska idrottspersoner vunnit VM. TV-programmet "Mästarnas mästare har tydliggjort många dolda sporter.


I dagens svenska dagblad finns på ett av de sportiga uppslagen en liten, liten notis om att svenska herrar tagit stafettsilver i VM i skidorientering i Ryssland.

Sist i notisen nämns som i förbigående att Sverige fick totalt fem guld och två silver i detta världsmästerskap. Se bilden ovan.

I samma tidning ägnas en halv sida åt att Charlotte Kalla hamnat på femte plats på ett tre mil långt skidlopp i Norge. Se bilden här nedanför.

Det populära programmet "Mästarnas mästare" är sevärt. Där får vi tittare möta stora idrottare som gjort bragder i det fördolda.

Jag hade t.ex. ingen aning om att vi haft världsmästare i e-sport och isracing.

Är det vi själva som medie- och sportkonsumenter som styr vilka sporter som uppmärksammas eller är det medierna som styr oss?

Rätt klädd på Friskis & Svettis?

Jag har varit medlem i Friskis & Svettis i drygt 30 år och plågade mig år ut och år in på deras jympa. Men nu, sedan ett par år, går jag på deras gym i stället, vilket passar mig bättre. Som pensionär är det ju viktigt att träna musklerna, sägs det.

F&S är Sveriges största förening, sett till antalet medlemmar som är drygt en halv miljon, vilket motsvarar 5,5 % av hela befolkningen. Föreningen i Sollentuna, där jag är medlem, har 9 % av kommunens invånare som medlemmar. Dessutom har Sollentuna en av Europas modernaste gymanläggningar, i alla fall enligt F&S självt.

Nu går jag alltså på gymmet ett par gånger i veckan när jag inte har något annat att skylla på. Jag gör det utan olust.

Jag har lagt märke till att en majoritet av alla som är där är klädda i svart. Bara några enstaka har en t-shirt som är i färg. Ingen har t-shirt med en massa text som visar att t-shirten är köpt vid en solvecka på Kanarieöarna eller på en konsert med Six Pistols, Soundgarden eller något annat band.

Nå, svart  ska det vara, både uppe och nere. Utan tryck. Jag bröt mot klädkoden idag och hade en grönaktig t-shirt med stor och tydlig reklam för Harley Davidson, motorcykeltillverkaren i USA, på både bröst och rygg.

Att svart är den populäraste färgen på gympa- och gymdräkterna beror nog på att man ser smalare ut i svart?

En annan "lustighet" med F&S är att man sällan morsar på varandra, såvida inte man känner varandra sedan tidigare i andra sammanhang. Trots att jag varje gång jag är där ser gubbar och gummor som jag sett där i flera år så morsar ingen av oss på varandra.

Någon enstaka gång har det hänt att jag inlett i ett samtal med någon, men det har inte lett till något mer än någon enstaka osäker morsning vid ett senare möte i träningslokalen.

Det verkar inte lätt att kunna inleda en ny bekantskap på F&S. Alltså inget för sällskapstörstande singlar.

Sportfåniga sportjournalister

Jag är inte särskilt sportintresserad. Jag har bara sett en ishockeymatch, en bandymatch och en fotbollsmatch som alla varit i den högsta serien (heter det "Allsvenskan?). Det är inte mycket under en snart 70-årig levnad.

Jag läser vanligtvis aldrig sportsidorna i tidningen. Inte kultursidorna heller, för den delen, trots att sport och kultur upptar nästan halva den redaktionella texten i såväl DN som Svenskan nu för tiden.

MEN. Någon gång har det (kors i taket) faktiskt hänt att jag läst en artikel på sportsidorna. Det står då om "NN" som vunnit den och den titeln, gjort den och den insatsen i den och den tävlingen eller matchen osv. Så håller det på. I hela artikeln. MEN INGENSTANS STÅR DET VILKEN SPORT DET HANDLAR OM! Om det någon gång råkar stå så är det långt ned i texten.

Nu senast var det en artikel i en av mina lokaltidningar. Efter att ha läst mer än halva artikeln stod det att tjejen det handlar om ska sluta gymnasiet och gå på "badmintoncenter i Uppsala".

Den sportfånige sportjournalisten är så miljöskadad och fantasilös att han utgår från att alla VET vilken sport det handlar om. "Det är ju onödigt att skriva" tycker han väl? Suck.