Onödig landstingsbyråkrati

I mitt blogginlägg den 18 mars i år berättade jag om hur jag till slut lyckades få en hörapparat via landstinget. Det normala är att man behöver två, en till varje öra. Behöver man bara en apparat måste landstingets experter vid Rosenlunda sjukhus säga sitt först och göra en "second opinion". Det tycker jag är en onödig byråkrati som borde kunna slopas eller i vart fall ändras.

Min audionom sa "att alla får i alla fall sin apparat. Detta är bara byråkrati". Hon hade helt rätt. Även jag fick min subventionerade hörapparat, dock med några veckors fördröjning. Det är landstinget som har bestämt dessa regler, sa hon till mig.

När jag kollade med Rosenlunds sjukhus (som inhyser Karolinska sjukhuset hörselavdelning) fick jag veta att man avgör ett 100-tal sådana här "second opinion"-ärenden per år. I princip alla får okej och min sagesperson kände bara till två fall där vederbörande inte fick någon apparat.

Om både en öronläkare och en audionom konstaterat att jag behöver en hörapparat borde det räcka för landstinget. Omgången via Rosenlund känns helt onödig. De som handlägger dessa ärenden på Rosenlund har samma utbildning som alla andra audionomer;  de är alltså inga specialister.

Riktlinjer med riktvärden

Jag kontaktade då ansvarigt landstingsråd och fick till slut följande svar från en underhuggare till landstingsrådet:

"Tack för ditt brev. Du ställer en fråga om handläggningen av utprovningen av hörselhjälpmedel för den som har nedsatt hörsel bara på ett öra. Som vid all vård och när det gäller förskrivning av hjälpmedel följer Stockholms läns landsting Socialstyrelsens riktlinjer.
        Regelverket som vi har att rätta oss efter finns beskrivet i Hjälpmedelsguiden som du hittar under Vårdgivarguiden. - - - "Riktvärde vid förskrivning av hörapparat är att hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde på >25 dB HL på bästa örat mätt vid fyra frekvenser, 500, 1000, 2000 och 4000 Hz (M4). Om tonmedelvärdet är mindre ska ytterligare behovsbedömning utföras av Hörsel- och balanskliniken, Karolinska Universitetessjukhuset innan förskrivning sker".

        Eftersom hörselnedsättningen och dess konsekvenser är individuella kan hörapparater förskrivas även om hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde mindre än 25 dB på bästa örat, men då måste behovsbedömningen bekräftas av Hörsel- och Balanskliniken.

        Vi eftersträvar alltid bästa möjliga vård och behandling för våra patienter och medborgare inom Stockholms läns landsting, och att vården ska ske efter evidens och riktlinjer. 

        Vi ligger i mätningar mycket högt gällande patientnöjdhet i en nationell jämförelse och vi arbetar alltid för att detta ska bli ännu bättre."

 

Reglerna borde ändras

 

Då skrev jag följande svar:

 

         "- - - Sen när det gäller min grundfråga så får Rosenlunds sjukhus ca 100 ärenden om året för "second opinion". Av dessa beviljas nästan alla. Senast var det bara två ärenden som avvisades. Detta känns för mig som en helt onödig byråkrati. Eftersom i princip alla ändå får sin hörapparat borde regelverket ändras och det kan ju ni politiker se till.

        Att handlägga ett "second opinion"-ärende är ju inte gratis. Det torde kosta minst 1 000 kr per ärende i löner m.m. vilket blir 100 000 kr per år för vårt landsting. Det ska ställas mot två vägrade hörapparater som innebär en besparing för landstinget på ett par tusen kronor. Detta förfarande anser jag är slöseri med skattebetalarnas pengar. Om det är likadant i alla landsting och regioner så handlar det om miljonbelopp.

        Vad tänker ni politiker göra åt detta slöseri?"

 

PS. Det ska bli intressant att se om jag får svar. Jag återkommer i så fall.