Knepigt att bara få en hörapparat

Alla som hör dåligt på båda öronen, vilket är vanligast när det gäller nedsatt hörsel, får hörapparater utan problem via Landstinget. Men om man hör dåligt på ett öra och bara behöver en apparat lägger byråkratin hinder i vägen. Då ska ärendet vidare för en "second opinion" - helt i onödan. Ärendet drar ut på tiden i ett par veckor till ökade kostnader för Landstinget.

Jag hörde dåligt på högerörat och trodde jag hade en vaxpropp och gick till farbror Doktorn. Han sa: "Nä, du har ingen vaxpropp. Du hör dåligt". Alltså tog jag kontakt med en hörselfirma och skaffade en hörapparat som jag betalade helt själv - för många tusen kronor. Utan bidrag från Landstinget.

En sommar några år senare skulle jag imponera på barnbarnet Ester när vi var vid badsjön. Jag sprang ut på bryggan och hoppade i - med hörapparaten bakom örat. Shit, apparaten var borta när jag dök upp ur vattnet. Försmädligt och snopet. Dessutom hade jag ingen drulleförsäkring, vilket audiologen uppmanat mig att skaffa.

Fick ingen subventionerad apparat

Att köpa en ny hörapparat för egna pengar kändes inte helt okej när jag visste att Landstinget sponsrade hörapparater. Jag kontaktade hörselfirman Hörsam (men sa inte att jag haft en hörapparat tidigare). Där kollade man min hörsel och konstaterade att jag hörde dåligt på högerörat. Hörsam skickade mig till en öronläkare vid Odenplan för en extra koll.

Jag trodde då att jag skulle få en av Landstinget sponsrad apparat. Icke sa Nicke. Öronläkaren på Odenplan konstaterade också att jag hörde dåligt på högra örat. "Men du behöver ingen apparat då du hör normalt på ditt vänstra öra. Dessutom är det besvärlig att ha en hörapparat så det ska du undvika" sa han till mig. Nähä, det gick alltså inte att få en sponsrad apparat.

Märkligt tänkte jag då flera av min bekanta utan vidare har fått tillgång till hörapparater med Landstingets välsignelse. Varför inte jag?

Gjorde ett nytt försök i år

Nu i år var jag av en helt annan anledning hos en öronläkare på Odenplan (dock inte samma jag tidigare besökt). Min fru var med. Hon sa "Gubben min hör dåligt också." "Det ska vi kolla", sa öronläkaren och konstaterade att jag hörde dåligt på högerörat. Jag fick diverse papper av honom och han gav mig även en lista över av Landstinget godkända hörapparatsfirmor.

Jag beställde tid hos en av firmorna där audiologen konstaterade att jag hörde dåligt på höger öra och att jag behövde en hörapparat. "Men först måste jag skicka dit ärende för en så kallad "second opinion" till Rosenlunds sjukhus, som är en del av Karolinska" sa hon vänligt. "Jasså, då innebär det att jag inte får någon apparat via Landstinget?" undrade jag.

Måste göra en "second opinion"

Audiologen förklarade suckande att alla som behöver får en hörapparat. Det där med "second opinion" som Landstinget krävde då det var fråga om bara nedsatt hörsel på ett öra var enligt henne bara en onödig byråkrati. Hon hade aldrig varit med om att någon inte fick en apparat.

Hon hade rätt. Jag fick så småningom en hörapparat som Landstinget sponsrade. Precis som alla som måste ha två apparater. Varför denna onödiga byråkrati, kan man undra? Det är bara en onödig kostnad för Landstinget.

Om det är så här bara i Stockholms län landsting eller i hela landet vet jag inte.

PS. Jag har skickat några frågor om detta till Karolinskas hörselklinik vid Rosenlunds sjukhus. Ska bli intressant att få deras svar. Jag återkommer här.

Tillägg: Det dröjde ett tag innan jag fick ett svar som kom den 10 april. Se nedan. Det är alltså rätt att i stort sett alla får en apparat. Då verkar rutinen med "second opinion" var onödig. Ren byråkrati!

Hej! Vi följer den rutin som är bestämd av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Vi gör bedömningen i de fall en person har en liten hörselnedsättning eller i vissa fall knappt mätbar hörselnedsättning.

Det är ett fåtal som har fått nekande svar.  Jag hoppas att du får den hjälp du behöver.  

Vänligen /Gunilla

Ett nytt PS. Kolla även mitt inlägg den 7 maj i år.