Rucklet får stå kvar

Vi har ett fult, halvruttet och brandskadat f.d. garage som står fritt i ett hörn på vår villatomt. Det används som förråd för ved, cyklar, redskap, trädgårdsmöbler m.m. och har stått där i mer än 60 år. Nu har jag tröttnat på det och tänkte riva ned det och bygga upp ett lika stort på samma plats, fast med sadeltak i stället för sluttande tak.

Därför kontaktade jag kommunen för att få veta om det krävdes några tillstånd. Det gjorde det. Minsann.

Om jag ska riva det krävs rivningstillstånd. För att förändra takets form krävs bygglov (liksom även om jag skulle vilja måla det i annan färg, sätta in ett fönster eller byta dörrar).

Bygglov kan jag inte få då garageförrådet står på prickad mark. Det går nämligen en kommunal markremsa på andra sidan staketet och då är min mark prickad, dvs. obyggbar, sex meter från tomtgränsen och in. Att medge undantag från den regeln går inte.

Nähä, tänkte jag. Men ett Attefallshus då? Då krävs ju inte bygglov, bara en enkel bygganmälan. Nej, det gick inte heller. Visserligen får man placera ett Attefallshus på prickmark, men då måste det i alla fall stå minst 4,5 meter från tomtgränsen. Det går inte i mitt fall då tomten är liten. Att medge undantag från den regeln går inte.

Men om förrådet brinner ned: Får jag bygga upp det om jag bygger ett exakt likadant? Nä, det går inte heller, svarade kommunbyråkraten. Det enda jag får göra är att reparera förrådet - planka för planka - och utan att förändra något i övrigt. Suck!

Att riva ett fult ruckel och på samma yta bygga ett snyggare förråd går alltså inte. Det är helt omöjligt. Ibland önskar jag att Sverige vore ett korrumperat land. Då skulle några tusenlappar diskret i handen på kommunens bygglovshandläggare ha fixat det hela.

Trots allt är det nog bra att Sverige är tämligen förskonat från den typen av korruption. Och jag får stötta upp mitt förråd - för funktionen är det inget fel på - så att det håller ihop så länge jag bor kvar.

Så här ser det ut. Det är snyggare på bild än i verkligheten.