Sverige behöver mer sunt förnuft

Nästan varje dag möts man av besked och beslut som strider mot sunt förnuft. I många fall handlar det om nysvenskar som ska utvisas, trots att de har jobb, bostad och pratar förståelig svenska samt i många fall varit här i flera år. De har inte gjort något ont eller brottsligt och ligger inte samhället till last. Varför kan de då inte få stanna? Det sunda förnuftet säger ju det?

Det är de svenska lagarna med dess byråkrati och regeltrogna jurister som är orsaken. Ytterst är det förstås våra politiker som stiftat lagarna och inte heller orkar ändra dem som är bovarna. Tänk om något av våra etablerade partier som hänger på gärdesgården (riksdagsspärren på 4 %) kunde etablera sig som "Partiet som är för det sunda förnuftet".

Det har varit flera andra beslut där det sunda förnuftet fått ge vika. Nu senast beloppsgränsen på tio miljoner till de barn och unga som drabbas av narkolepsi för att de tog vaccinet mot svininfluensan för några år sedan. Boven i det dramat är staten, som mer eller mindre tvingade oss medborgare att ta ett vaccin som inte var tillräckligt testat. Sverige borde ha gjort som våra grannländer: gett de oskyldiga offren full kompensation för ett livslångt inkomstbortfall. Men inte Sverige. Bara nej och hänvisning till lagar och byråkratiska hinder.

Ett annat fall som strider mot sunt förnuft är Försvarsmaktens och Migrationsverkets inställning till de afghanska tolkar som hjälpte de svenska soldaterna att fullgöra sin uppgift i Afghanistan. Utan tolkar hade det inte gått. Andra länder lät tolkarna få uppehållstillstånd på direkten och tog hem dem. De är nämligen dödshotade i Afghanistan. Visserligen har till slut några tolkar fått komma till Sverige och har fått en fristad här, men inte alla. Det självklara borde givetvis ha varit att ta hem dem så fort det bara gått. Men inte Sverige. Bara nej och hänvisning till lagar och byråkratiska hinder.

Den stackars mörkhyade nysvensken i Boden som jagades av Säkerhetspolisen därför att han pekats ut som en farlig terrorist fick ynka 12 000 kr i skadestånd för de tre dygn han satt häktad. Att han hängdes ut i medierna som livsfarlig terrorist med bild och allt borde ha gett honom ett rejält skadestånd. Själv krävde han en miljon, men han borde åtminstone ha fått ett par hundra tusen. Men inte Sverige. Bara nej och hänvisning till lagar och byråkratiska hinder.

Ja, så här kan man hålla på. Exemplen är många där det saknas sunt förnuft. Men nu säger vän av ordning och jurister att det går inte att ha sunt förnuft i lagarna. Jasså, säger jag. Då får man ändra lagarna och se till att det finns utrymme för sunt förnuft. Jag kan hålla med om att det kan skapa nya problem. Men då får man väl lösa dem då. Ett försök kan väl inte skada?

När andra länder i liknande fall kan ha en mer generös och human syn, grundad på sunt förnuft, borde väl även Sverige kunna det? Nä, det går inte. Sverige ska tydligen alltid tolka lagar och regler, såväl inhemska som dito från EU och övriga världssamfundet, på det absolut sämsta sättet för landet och dess medborgare. Andra länder verkar gå åt motsatt håll.

När jag började jobba på Skatteverket för 45 år sedan var verket en hatad myndighet som stod lägst i kurs hos medborgarna. Nu är Skatteverket en av landets mest uppskattade myndigheter! Vad kan det bero på?

Jo, verket har under decennierna jobbat stenhårt på att bli en myndighet i medborgarnas tjänst. Gamla tabun och rigida regeltolkningar har försvunnit eller ändrats. Det skrivna språket och hela kommunikationen med medborgarna och medierna har ändrats. Tekniken har nyttjats till fullo och gett medborgarna nya kontaktmöjligheter och medfört att mycket gammalt elände försvunnit. Skattetjänstemännens attityder har förändrats från stelbent, rigid byråkrati och "sätta-dit-mentalitet" till vänlighet, empati och förståelse för medborgarnas situation.

Lite mer av samma positiva förändringsmentalitet skulle behövas i det offentliga samhället, hos övriga myndigheter och rikspolitiker.