Hårda tider väntar

När Sveriges problem förs på tal, liksom även det som händer globalt med Brexit, Putin, Trump, miljön, m.m. brukar de obotliga optimis-terna föra fram att vi trots allt har det himla bra i vårt land; så varför klaga?

Vi har rinnande vatten, tak över huvudet, mat för dagen, en toalett att bajsa i, haft fred i 200 år och allt annat som vi tar för givet. Opti-misterna verkar mena att det är något som kommer att existera i all evighet. Så varför gnälla och oroa sig? Vi klarar oss alltid och det finns inga faror runt hörnet.

Men är bilden så ljus som optimisterna vill få mig att tro? Riksrevisionen tycker inte det.

Riksrevisionen konstaterar att regeringens budget de kommande fyra åren har ett underskott på minst 50 miljarder kronor för att den grundläggande välfärden vi är vana vid ska kunna vidmakt-hållas. Man varnar för allvarliga problem med asylmottagningen, integrationen, det säkerhetspolitiska läget, ökande sjukskrivningar, fallande pensioner och en allt sämre bostadssituation för många.

Riksrevisionen pekar även ut kommande problem inom försvaret, ett ökande antal personer med garantipension eller äldreförsörjningsstöd och det finansiella stabilitetsläget med historiskt höga skulder och bostadspriser.

Till detta kan jag själv lägga till krisen inom polisen och skolan. (Det enda som verkar fungera någorlunda är Skatteverket, fast det säger förstås inte Riksrevisionen i sin eländesrapport.)

När svenska folket märker att de får mindre kvar efter skatt och samtidigt att allt samhällsnyttigt försämrats och förstår att det beror på politikernas naivitet när det gällt den massiva invandringen kommer SD att få ännu fler röster.

Jimmie Åkesson och hans hejdukar kommer in i regeringen? Risken finns.