Torpets brevlåda demolerad av vägmarodör

I somras asfalterades landsvägen som går vid vårt torp i Bergslagen. Ja, vägen går till och med över våra marker och delar åkern i två delar. Så har det varit sedan 1895 då vägen anlades. Vi var där när man lade asfalten och det gick ganska fort.

Men när vi några veckor senare kom till torpet var vår fina brevlåda i trä, dekorerad med Bergslagsflaggan på locket, helt förstörd. Någon hade kört på den. Sannolikt i samband med att de sista arbetena med asfalten utfördes.

Så här såg brevlådan ut efter påkörningen.

Vår granne kunde berätta att det skett när man lade ut den smala grussträngen i vägrenen, längs asfalten. En annan granne kunde också intyga det. Han berättade att de chaufförer som jobbat med gruset hade kört som galningar fram och tillbaka. Detta triggade igång mitt sinne som rättshaverist. "Nu jävlars ska dom få se på andra bullar", muttrade jag och började skriva. "Det ska dom få betala för!" Men frågan var vem som skulle få betala?

Jag gissade att Trafikverkets avknoppade bolag Svevia hade asfalterat vägen så jag skrev till det bolaget och bifogade bilder. Efter några veckor skickade jag ett påminnelsebrev och fick då svar från en jurist hos dem, som lovade undersöka saken.

Efter ytterligare en tid fick jag ett mejl från Svevia där man berättade att det var bolaget Peab Asfalt, som asfalterat landsvägen. Ett brev avsändes nu dit. Inget hände på flera veckor.

Jag övervägde att göra en polisanmälan med brottsrubriceringen "vårdslöshet i trafik med smitning samt skadegörelse". Men jag insåg att min anmälan säkert skulle avskrivas direkt.

Jag letade rätt på en mejladress på nätet till en mellanchef på Peab Asfalt i Örebro och sände honom digitalt det brev med bilder som jag tidigare skickat med vanliga posten till Peabs regionkontor i Västerås. Efter någon dag fick jag svar av en annan anställd på Peab Asfalt som skulle ta tag i saken. Han hette Ericsson. En trevlig karl.

Tiden gick. Inget hände och jag påminde Ericsson. Då fick jag en begäran om att lämna mitt kontonummer så skulle han skicka mig den tusenlapp i ersättning som jag begärt för den förstörda brevlådan. Efter ytterligare någon dag blev jag uppringd av en annan anställd på Peab Asfalt, denna gång i Ängelholm.

Eftersom jag inte hade någon egen firma med ett plus- eller bankgirokonto kunde han inte betala ut några pengar till mig. Han föreslog i stället att jag skulle gå till någon butik och plocka ut varor, t.ex. verktyg, för en tusenlapp och be butiken skicka räkningen till Peab. "Hallå", tänkte jag. "Vilken butik går på det?"

Pengar kunde jag inte få, men däremot en produkt av något slag. Jag letade rätt på en låsbar brevlåda på nätet hos K-Rauta som kostade 995 kr och skickade ett mejl till Ericsson. Inget hände och jag fick påminna. Då ringde han upp mig och berättade att en brevlåda fanns att hämta i kassan hos K-Rauta i min hemkommun Sollentuna. Igår var jag och hämtade den. Så historien slutade lyckligt i alla fall.

PS.  Jag fick även veta att arbetet med att lägga ut grussträngen längs vägrenen hade av Peab Asfalt lagts ut på en underentreprenör, i detta fall en entreprenadfirma i Fredriksberg i Dalarna. Den firman hade i sin tur hyrt in en åkare, som gjorde jobbet. Det var han som kört sönder min brevlåda. Han har tyvärr fortfarande kvar sitt körkort.