I dagens svenska dagblad skriver ett gäng läkare och professorer från olika lärosäten i landet en debattartikel som handlar om "det administrativa nedfallet". De använder dock inte just det begreppet men det är vad det handlar om.
De skriver att styrningen av sjukvården har blivit så omfattande att patienternas situation försämras. De ger exempel på den tilltagande byråkratiska styrningen som de senaste decennierna drabbat sjukvården i form av balanserade styrkort, lean production, new public management m.m.
Suck, säger jag bara. Jag känner igen det från min tid på Skatteverkets huvudkontor. Mina sista decennier där förmörkades av samma administrativa nedfall som sjukvården drabbats av.
Varje år infördes något nytt djävulskt planeringsinstrument som alla skulle följa in absurdum. Vi som var mellanchefer drabbades hårdast. Verkets ledning omgav sig av ett gäng controllers som tog den här planeringsbyråkratin på största allvar. Det var som en religion för dem.
Hur många hundratals miljoner, kanske många miljarder, detta kostat är det ingen som vet. Hela den offentliga sektorn var drabbad av dessa galenskaper. Planering behövs men det måste finnas gränser.
När efterlevnaden av ett nytt planeringsinstrument blev viktigare än kärnverksamheten hade man gått för långt. Men eftersom det var sanktionerat av ledningen höll alla god min och rättade in sig i ledet.
Ja, inte alla. Jag protesterade och hamnade i kylan eftersom jag trampade på många ömma tår. Men nu i efter hand känns det som en upprättelse när det är många, även seriösa forskare, som lyft fram problemen med bl.a sådana här planeringsreligioner som visat sig vara kontraproduktiva och bara skapat ökad byråkrati och frustration hos chefer och medarbetare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du hamnade ute i kylan men du hade i alla fall fotfolkets stöd efter din artikel. Frågan är varför det har blivit så här. Jag tror att svaret får sökas i den försämrade utbildningen och "flumskolan". J.L.
SvaraRadera