Vårt språk och de ord vi väljer bidrar starkt till att forma samhället och de människor vi möter. Vi som är till åren komna växte upp med ord som neger, lapp, eskimå, tattare och zigenare. Våra barn har lärt oss att de är fula ord som inte får varken skrivas eller uttalas.
Nu heter det afrosvensk eller svart, same, inuit, resande och rom. Ytterligare ett ord som börjar bli fult att använda är handkapp. Nu heter det funktionsvariation eller funktionsskillnad.
Vår befolkning har utökats med många människor som inte har fötts här. I en debattartikel i dagens svenska dagblad används orden utrikes födda, skyddsbehövande, asylsökande och nyanlända. Asylsökande är det som används oftast i artikeln.
Dessa personer som ökat vår folkmängd kallas också flyktingar, invandrare, migranter eller utlänningar. Jag undrar om inte ordet utlänning snart får samma status som neger och blir fult och omöjligt att använda?
En del av dessa benämningar får ibland förstärkningsord som "illegal" när det handlar om invandrare, vilket ofta får den förskönande omskrivningen "papperslös". Flykting får ibland tillägget "ekonomisk".
Alla dessa ord som beskriver de som inte är födda i vårt land är dock inte synonymer. Vilket ord som väljs speglar också skribentens eller talarens attityd eller inställning till ämnet.
Talesättet "kärt barn får många namn" gäller nog inte här, snarare tvärtom.
6 juli 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar