Mediebilden viktig för myndigheter

Opinionsföretaget Sifo har presenterat resultatet av sin årliga undersökning om folkets förtroende för sina myndigheter. Man har redovisat ett så kallat "anseendeindex" för myndigheterna och i topp ligger Konsumentverket med 54.

Sedan kommer Lantmäteriet (52), Strålsäkerhetsmyndigheten (52) och Patent- och registreringsverket (51).  På femte plats hamnar Skatteverket med 48, samma siffra som verket hade för två år sedan. Årets siffra är dock sämre än den för 2015 då den var 51.

Undersökningen genomfördes som en webbenkät den 3-20 juni där drygt 6 000 personer frågades ut (ett riksrepresentativt urval).

Sifo har också kollat vad man grundat sitt förtroende för myndigheterna på. Svaren visar att mediebilden utgör grund för 58 % och för 21 % är vänner, släkt, kolleger etc. grund. Indirekta kontakter, t.ex. webbplats är grund för 16 %. Bara 14 % har sin grund i att man som privatperson haft direktkontakt med myndigheten.

Detta förhållande var något som jag tog fasta på för mer än 30 år sedan när jag blev informationschef på dåvarande Riksskatteverket. På den tiden gjordes inga sådana här undersökningar och Skatteverket var då illa ansett av de flesta. Många anställda vågade inte berätta var man jobbade.

För 30 år sedan genomförde jag en stor enkät där 10 000 personer frågades ut om sin syn på verket. Jag ville ta reda på om de som haft kontakt med verket hade en annan uppfattning än de som inte hade haft det. Dessutom ville jag få hyfsat hållbara siffror för varje län då skatteförvaltningen på den tiden hade en myndighet i varje län.

Svaren varierade mellan länen. Dessutom var de som haft direktkontakt med verket mer positivt inställda än de som inte haft det. Jag fick svart på vitt på att mediebilden var en stor grund för medborgarnas negativa uppfattning om oss, något som jag redan hade förstått.

Med enkätresultatet som grund var det inte svårt att få gehör för en brett upplagd satsning på att bygga upp bra relationer med medierna.

Alla chefer fick en tvådagarsträning i att umgås med journalister, en utbildning som blev den mest uppskattade de varit med om. Jag utsåg även pressombud vid alla myndigheter och ordnade studiebesök hos tidnings- och TV-redaktioner runt om i landet. Jag bjöd in journalister till verket där de fick träffa chefer och andra nyckelpersoner och ordnade årliga seminarier för journalister inför deklarationen.

Mest på skämt föreslog jag också att journalister skulle taxeras i en särskild taxeringsnämnd där vi kunde vara extra tillmötesgående mot dem. Någon sådan nämnd blev det givetvis inte.

Denna kursändring har starkt bidragit till den positiva bild som allmänheten har även av dagens skatteförvaltning.