Det är många kvinnor som vittnat om Donald Trumps ovälkomna sexuella närmanden. Nu senast är det Miss Finland av årgång 2006, Minni Laksonen, som fick känna av hans kraftiga hand på sin rumpa i samband med en TV-inspelning samma år i New York. Hon är inte den enda som han tafsat på. Herr Trump försvarar sig med att Bill Clinton är minsann mycket värre när det gäller kvinnor.
Jag har - såvitt jag minns - inte gjort några ovälkomna närmanden à la Trump. Däremot har jag blivit utsatt för ett ovälkommet närmande; ett närmande som skulle kunna uppfattas som varande av sexuell natur.
Det skedde för många år sedan på min arbetsplats, Skatteverkets huvudkontor i Solna. Jag gick i en korridor och hörde att någon närmade sig mig bakifrån. "Hej på dig Björn," sa den bakomvarande. Plötsligt kände jag något på min rumpa. Det var en hand som klämde till, ett rejält skamgrepp.
Jag vände mig om och fick se verkets högste chef, generaldirektören, som då var en kvinna. Hon måste ha gillat min lilla stjärt? Jag blev förvånad, men sa inget till henne då jag helt kom av mig.
Någon vecka senare drabbades vi anställda av en så kallad klimatenkät. En av frågorna handlade om sexuella trakasserier och löd ungefär så här: "Har du någon gång de senaste tolv månaderna blivit utsatt för sexuella trakasseriet?"
Jag var beredd att svara "Ja". Hade jag gjort det skulle personalnissarna fått huvudbry: En manlig mellanchef uppger att han blivit sexuellt trakasserad - det kan väl ändå inte stämma?
Jag lämnade frågan obesvarad. Min chefs beröring tog jag enbart som en uppskattande komplimang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar