Vad säger du om Expressen ringer?

Flera kända politiker med Stefan Löfven i spetsen har gjort bort sig genom att inte fullt ut följa de regler som gäller i dessa pandemitider. Gillar man inte sossarna så hugger man direkt och kritiserar att Löfven synts i en galleria strax före jul. Han  är dock inte ensam politiker att inte hålla sig hemma. Nyamko Sabuni har synts shoppa i Täby Centrum och Ebba Busch var för en tid sedan på ett kalas med 50 gäster.

Det finns fler. Jimmie Åkesson åkte utomlands tidigare i år och Magdalena Andersson har hyrt skidor i Sälen. MSB-chefen och sossen Dan Eliasson åkte till Gran Canarie inför julledigheten. 

Morgan Johansson har julhandlat hemma i Lund, men har nästan bett om ursäkt när han sa att det var oförsiktigt. Löfven har dock själv inte sagt något utan låtit sin pressekreterare svara i stället som menade att Löfven följt alla regler och inte trängts med andra människor.

Alla dessa kändisar har bara betett sig om en majoritet av oss andra också gjort. Jag är inget undantag. Förutom att ha handlat mat på ICA och hämtat piller på apoteket (vilket är tillåtet) har jag även besökt såväl Bauhaus och Clas Ohlson utan att skämmas.

Varför bli man så upprörd över att våra politiker bara varit som andra?

Jo, det finns en viktig skillnad. I alla fall när det gäller Löfven, Johansson och Eliasson. De har stått i TV och talat sig svettiga om hur vi i Sverige ska förhålla oss för att inte spridda covid-19. 

Hela den svenska strategin bygger på att vi alla - även politikerna - frivilligt ska följa de rekommendationer och regler som ges. Det har man inte gjort anser deras kritiker. 

Tänk om Tegnell själv skulle ses trängas i tunnelbanan - utan munskydd - eller shoppa sig trött på mellandagsrean? Han skulle tvingas avgå direkt.

Morgan Johansson gjorde rätt. Bad nästan om ursäkt. Löfven och Danielsson har missat tåget. De skulle direkt har uttalat sig, gått ned på knä och bett hela folket och framför allt personalen på sjukhusen om en tusenfald ursäkt. 

När jag jobbade på Skatteverket med ansvar för bl.a. massmediakontakter och extern information utbildade vi alla små och stora chefer i bl.a. hur man hanterar medier när man gjort något fel. Den spontana reflexen är att stoppa huvudet i sanden och hoppas ingen upptäcker felet.

Grundregel nummer ett med stor N vid kriser är att göra en pudel, lägga sig platt, visa strupen och be om ursäkt.  Och - inte minst lika viktigt - gå ut först och  berätta vad som hänt och hur man ska rätta till det. 

Inte att vara knäpptyst och skicka fram nån annan i stället som får komma med en halvhjärtad förklaring.

Det hände ibland att ledningen reflexmässigt ville tiga när något tveksamt, skamligt eller felaktigt hade hänt på verkeet och vi diskuterade hur vi skulle agera. Eller då vi själva tänkte göra något moraliskt tveksamt som kunde ge oss kritik.

Då ställde jag frågan: "Vad säger ni när Expressen ringer?"

Resultat blev att vi inte teg utan själva gick ut och berättade vad vi hade gjort. Eller så gjorde vi inte det tveksamma vi hade tänkt.

Sunt förnuft, svårare är det inte.

PS. Löfven hade besökt en butik i en galleria för att hämta en reservdel till sin rakapparat i sällskap med sina två livvakter. Sannolikt var de ensamma kunder i butiken. 

Han kunde ju ha suttit kvar i bilen och skickat en av de mer anonyma livvakterna. Men hade någon fått nys på det så hade Löfven i alla fall fått kritik.  (Tillägg den 5 januari 2021: Livvakterna ska vakta. De får inte nyttjas till annat, t.ex att agera bud eller inköpare.)

Det bästa hade nog varit att han hade stannat hemma odlat ett "semesterskägg" några dagar och bett butiken posta reservdelen till honom.

Trump var inte först med "America first!"

Den avgående presidenten Donald Trumps kampanjslogan var ju "America first!". Han har levt upp till det genom att han sett till att USA lämnat flera internationella organ, att han gjort det svårare att invandra till USA och att hans intresse för Nato och Europa i princip nått nollpunkten. Men han var inte den förste president som velat isolera landet från världen i övrigt.

Woodrow Wilson (1856-1924) var president i USA 1913-21, dvs. under första världskriget. När kriget var slut var han mycket aktiv när det gällde freden (Versaillefreden 1919) och skapandet av Nationernas förbund. 

Han var en "internationalist" och ville att USA skulle bli en nation att räkna med. Det var också självklart att USA skulle ta aktiv del i Nationernas förbund - en föregångare till dagens FN.  Men det blev inte som han hade tänkt.

En stor del av hans medborgare gillade inte att USA 1917 hade gått med i kriget. Trots att Wilson åkte runt i USA och kampanjade för att landet skulle bli medlem i Nationernas förbund blev det inte så. Detta trots att Wilson var den som i princip hade skapat det.

Hans efterträdare Warren G. Harding (1865-1923) - som var president 1921-23 - var raka motsatsen till Wilson. Harding ville isolera USA och hade "America first!" som slogan. Precis som Trump ville han begränsa invandringen.

Men i övrigt tror jag att Harding inte hade några likheter med Trump.

Tillägg den 24 januari: "America First" var också på tapeten vid andra världskriget. Det fanns en organisation med det namnet som hade över 800 000 medlemmar runt om i USA 1939. 

Frontfigur då var svenskättlingen och Atlantflygaren Charles Lindberg som i radiotal runt om i landet propagerade och kämpade för att USA skulle hålla sig utanför kriget som precis hade börjat i Europa. 

Så Trump hade inte hittat på sitt "America First" på egen hand utan snott tankarna från andra före honom.

Vad händer med Trump efter 20 januari?

Donald Trumps sista dag på posten som USA:s president är den 20 januari 2021. Nu spekuleras det friskt om vad som kan hända då, fram tills dess och även efter detta datum. Hittills har han och hans administration inte precis underlättat för Joe Biden att ta över i Vita huset, snarare tvärtom. Hur som helst kommer det att bli spännande att se vad som händer de kommande veckorna och på det nya året.

Trump och hans företagsimperium är svårt skuldsatt. Man har struntat i att betala sina fakturor de senaste åren och det är många stora och små företag som vill ha betalt. Deutsche Bank har lånat ut miljarder till hans imperium och har sagt upp lånen.

Redan innan han blev president så anklagades han för diverse brott, allt från skattefusk och ekonomiska bedrägerier till våldtäkt.

Som president har han haft immunitet men den försvinner efter den 20 januari. Då är det fritt fram att anklaga honom för allt detta.

Han kan dock komma undan. Hur då, undrar du? Jo, om han avgår frivilligt som president före den 20 januari kan den tillträdande presidenten, dvs. hans nuvarande vice dito, benåda honom.

Joe Biden har sagt att han vill vara en president för alla i USA och att han vill ena nationen. När han tillträtt kan han som ett led i det välja att benåda Trump. Men det är tveksamt då bl.a. hans blivande vicepresident Kamala Harris och fler ledande demokrater sagt att en president står inte  över lagen.

Flera psykiatriker och psykologer har diagnostiserat Trump som en storhetsvansinnig psykotisk narcissist (= heltokig) och jämfört honom med Hitler. Risken finns att han begår ett storslaget självmord och tar flera med sig.

Då han hindrar Biden och hans folk att ta del av Pentagons och säkerhetstjänsternas redogörelser och då han själv tagit över chefskapet för USA:s elitförband kan han nyttja detta övertag till att starta krig någonstans. Ett tänkbart scenario kan vara att anfalla Iran tillsammans med Saudi-Arabien.

Trump har levererat stora mängder krigsmateriel till Förenade Arabemiraten och Saudi-Arabien. Som gentjänst kan man tänka sig att hans kompis kronprinsen i Saudi lovar att betala hans miljardlån i Deutsche Bank?

När Biden och Harris tagit över måste de och demokraterna bestämma sig för  vad som ska ske med Trump. Väljer de att benåda honom så får de kritik då de sagt att inte ens en president står över lagen.

Låter man juridiken gå sin gilla gång och Trump, hans familj och hans hejdukar blir åtalade för diverse brott får hans trogna proselyter mer vatten på sina kvarnar, dvs. de 30-40 miljoner amerikaner som hela tiden trott på Trumps lögner. 

En del av  dem kommer bli heltokiga och säkert leder det till våldsamheter där skadade och döda inte kan uteslutas. Landet blir ännu mer delat och även det republikanska partiet.

Hur det nu än går kommer de närmaste veckorna och månaderna att bli intressanta, inte minst för Trump själv och många miljoner andra amerikaner.

God jul och gott nytt år!

Hej alla inläggsläsare!

Jag önskar er alla en riktig trevlig julhelg och en dito fast för det nya året 2021. Det blir ett händelserikt år det också. Förhoppningsvis, men bara förhopp-ningsvis, blir vi av med den mest akuta coronapandemin. Att fixa vaccineringen av folket blir en logistisk utmaning.

USA får en ny och normal president som inte får det lätt att rätta till allt elände som hans företrädare skapat. Risken är stor att Trump och hans anhang fortsätter att sätta käppar i hjulen för Joe Biden.

Sen får vi se hur britterna kommer att klara sig utan EU - och hur EU kommer att klara sig utan britterna. Skottarna kommer nog att fortsätta att jobba för att öppna eget och begära inträde i EU. 

På det privata planet kommer jag att bli 75  år till sommaren. Jag hoppas mina krämpor ger med sig så att jag kan fortsätta att göra det jag vill. som att skriva fler inlägg på bloggen.

Med vänliga hälsningar

Björn

Varför ska det ta ett halvår att ändra lagen?

De hål som upptäckts i Estonias skrov har skapat problem för dem som vill dölja sanningen om fartygets undergång. Den officiella sanningen  (eller lögnen?) är att det var bogvisiret som lossnade och orsakade förlisningen. Nu gäller det att hitta på en trolig förklaring till hur hålen uppstod och att kunna hålla fast vid bogvisiret som orsak. För att få till den förklaringen krävs det lite tid, sannolikt ett halvår.

Det är så många obesvarade frågor runt förlisningen att jag inte tror att det var bogvisiret som var boven i dramat. De som vill dölja sanningen trodde nog att hålen skulle förbli oupptäckta i evighet tack var övertäckningen och gravfriden.

Men det blidde inte så. Att vraket rörde på sig och att en undersökande journalist och hans kompisar hittade och dokumenterade hålen kom som en total överraskning och skapade panik hos dem som vet vad som egentligen hände.

Kraven på en ny undersökning gick inte att hålla borta. Därför gav man okej till en fortsatt "dykning" och utredning, fast "härtill nödd och tvungen" (för att citera biskop Hans Brask och hans lapp 1517). 

Från början slog man fast att undersökningen enbart fick ske med dykrobot och inte med riktiga dykare av kött och blod. De har ju ögon och kan riskera att se för mycket.

Sedan har man sagt att man måste ändra den särskilda lag som innebär att vraket och området runt det är en plats där gravfrid råder. Det ansvariga statsrådet såg mycket skuldmedveten och pressad ut när han förklarade det skulle ta ett halvår att ändra lagen eftersom det "var så juridiskt komplicerat".

Lagen innehåller en handfull paragrafer och texten ryms på en A4-sida. Även om den måste passera lagrådet och riksdagen så skulle en ändring gå att fixa på max ett par veckor. Sannolikt ännu fortare. Om viljan funnits, vill säga.

Men viljan finns inte. I stället måste man få tid att hitta på en rimlig förklaring till hålen. Det kräver att man kopplar in flera experter med tystnadsplikt under straffansvar som får hitta en förklaring som anhöriga, överlevande,  medier och konspirationsteoretikerna kan godta.

Jag tror det blir svårt men man kommer säkert att lyckas. En del kommer att tro på förklaringen, andra inte och gåtan Estonia kommer leda till fortsatta spekulationer.

Att hävda att hålen uppstod när fartyget nådde botten går inte. Bottnen är för mjuk. Det går ju dock att i hemlighet placera dit ett klippblock som passar till hålen.

Att hävda att det är bogvisiret som gjort hålen skulle jag tro blir den "officiella" förklaringen, trots att experter redan sagt att det inte varit möjligt. Men andra experter kan nog påstå det.

Att det varit en ubåt som krockat med Estonia eller att det var en sprängladdning som skapat hålen tror jag inte heller att man kommer att säga. Då faller bogvisiret bort (ofrivillig vits!) som förklaring och det skulle samtidigt innebära ett underkännande av den tidigare utredningen om förlisningen.

Så här heter lagen; Lag (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia Svensk författningssamling 1995:1995:732 t.o.m. SFS 2005:309 - Riksdagen

Så här lyder den paragraf i den kortfattade lagen som behöver justeras. Det kan inte vara särskilt juridiskt komplicerat att lägga till några ord, se ett tänkbart exempel nedan (den fetmarkerade texten):

2 §   Dykning och annan undervattensverksamhet får inte bedrivas i vraket efter passagerarfartyget Estonia eller inom det område som anges i 1 § andra stycket. Förbudet gäller dock inte verksamhet som avser att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den marina miljön från vraket eller för att utreda varför fartyget förliste, om verksamheten bedrivs av en myndighet i Estland, Finland eller Sverige eller på uppdrag av en sådan myndighet.

Det gick snabbt att anta  den här lagen 1995. Regeringens PM är daterad den 28 februari, lagrådet yttrade sig den 20 mars och lagen beslutades den 30 mars 1995. Det tog bara en månad.

Det finns även en överenskommelse mellan Sverige, Finland och Estland att alla länderna ska ha en likartad lag om gravfrid för Estonia. Det är möjligt att alla dessa lagar måste justeras, men det hindrar ju inte Sverige från att bli först med det.

Ju mer jag tränger in i det som hänt Estonia ju fler oförklarade och mystiska händelser kring fartyget och förlisninen stöter jag på. Det är definitivt inte bara privatspanande knäppgökar som lyft fram märkligheterna. 

Även respekterade och kända personer har gjort det, t.ex.  Inga-Britta Ahlenius, K.G. Scherman och Lars Ångström genom flera debattartiklar.

C-byråfolket har hedrats med fasadskyltar

Sedan ett par år tillbaka har jag på olika sätt försökt få en hedersam upprättelse för de kvinnor som i hemlighet var informanter, kurirer  m.m. åt C-byrån, den hemliga svenska militära underrättelsetjänsten under andra världskriget. Det har gått trögt men till slut förbarmade sig den nuvarande hemliga underrättelsetjänsten MUST över mig och mitt tjatande. Man har nu skruvat upp minnestavlor på de fastigheter på Östermalm där C-byrån hade sina lokaler under kriget.

Stockholm var under andra världskriget fullt av spioner och annat underrättelsefolk från såväl Tyskland som de allierade. För det neutrala Sverige var det viktigt att veta vad man planerade.

Den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån och dess vicechef Helmut Ternberg hade rekryterat unga ensamma kvinnor som "svalor". Deras uppgift var bl.a. att nyttja sin kvinnlighet och nästla sig in hos detta underrättelsefolk, främst det tyska för det var ju Hitlers Tyskland som var det stora hotet.

Det var ett farligt arbete de utförde i det tysta. Många blev skadade för livet och en av dem miste sitt liv. Det var Jane Horney som var kurir mellan C-byrån och de tyska intressen som visste att kriget var förlorat. I detta hemliga samarbete i krigets slutskede ingick även USA:s underrättelsefolk.

Om detta har Jan Bergman skrivit i sin bok "Sekreterarklubben" som kom ut 2014. Jag tyckte då att dessa kvinnor borde få upprättelse och hedras på något sätt.

Först försökte jag få Stockholms stad att namnge gator efter några av dessa kvinnor, framför allt Jane Horney som danska motstånds-rörelsen avrättade då man felaktigt ansåg att hon var en tysk spion.

Det blev nobben trots att jag gjorde två tappra försök.

Sedan försökte jag få Försvarsmakten att tilldela dessa kvinnor en förtjänstmedalj postumt. Det gick inte heller trots att jag brevledes kontaktade såväl UD som Försvarsdepartementet och ÖB. Jag till och med personligen stack ett brev i handen och växlade några ord med självaste Peter Hultqvist.

Jag fick efter påminnelser till slut ett svar från Försvarsmakten. Man berättade brevledes att 2008  ändrade man reglerna för sina medaljer som inte längre delas ut postumt. Däremot kunde man tänka sig någon form av minnesmärke i stället.

Det tog jag fasta på  och föreslog en minnessten på Galärvarvskyrko-gården på Djurgården i Stockholm.

Jag har förstått att mitt engagemang inte alltid har gillats utan skapat irritation. Men till slut blev det i alla fall resultat. Man insåg väl att jag inte skulle ge mig och för att få stopp på mig måste något konkret ske.

Den nuvarande hemliga militära svenska underrättelsetjänsten MUST, som fått ärendet på sitt bord, satte ned foten och kontaktade mig.

Försvarsmakten med MUST som föredragande och beslutande hade nämligen beslutat att hedra inte bara de kvinnor som under kriget varit städslade av C-byrån utan även männen, dvs. all personal. 

Det skulle ske genom att sätta upp skyltar på fasaden till de två fastigheter där C-byrån haft sina lokaler.

Avsikten var att skyltarna skulle invigas med pompa och ståt i våras. Men coronan kom i vägen och allt sköts framåt.

Häromdagen blev jag åter kontaktad av MUST, som berättade att skyltarna skruvats upp i tysthet. Utan invigning med tal av MUST-chefen m.m.

 Dock räknar man med att ordna något speciellt med anledning av skyltarna när det åter går att samlas i större flertal igen.

Skylten på Sibyllegatan (ovan) har årtalen 1942-45. Det är korrekt. Dit flyttade C-byrån från Valhallavägen där man huserat sedan 1937 då man i största hemlighet startade verksamheten utan att politikerna m.fl. visste om det. 

När finländska vinterkriget började i slutet av 1939 blev den helhemliga byrån lite mindre hemlig. Först 1940 blev byrån en officiell hemlighet så därför står årtalen 1940-42 på skylten vid Vallhallavägen.

Det är tydligen fortfarande känsligt att nämna C-byrån före 1940. Då sponsrades verksamheten av bl.a. chefen själv och personer inom näringslivet. Politikerna visste ingenting.

Det är  80 år sedan. Jag kan tycka att kan vara dags att officiellt bekräfta det som skett. MUST verkar i alla fall öppnat dörren på glänt och erkänt att den hemliga C-byrån funnits m.m. 

Jag hoppas MUST fortsätter att glänta på dörren och berätta mer, bl.a. om Jane Horneys öde. Ett första steg har dock tagits då MUST på olika sätt erkänt att hon jobbade åt C-byrån.

PS: Skylten på Sibyllegatan (det vita hörnhuset vid Kommen-dörsgatan) sitter högt upp och är delvis skymd av en stolpe med en trafikskylt. Men den på Valhallavägen 132 sitter perfekt och är lätt att hitta och läsa.

 

Hur klarar regeringen nästa stora kris?

Vårt land har drabbats av några stora nutida kriser. Regeringen har då visat att krisberedskap har saknats i statsrådsberedningen. Det har påtalats av olika utredningar, som i efterhand utvärderat vad som gjorts och inte gjorts. Borgarna byggde visserligen upp en krisberedskap i regeringskansliet men den skrotades när Löfvén et Cie trädde till. 

Den största naturkatastrofen i modern tid inträffade annandag jul 2004 när den tredje kraftigaste jordbävning som uppmätts inträffade i Indiska oceanen utanför Sumatra. 

Den medförde en tsunami med vågor uppåt tio meter som välde in över stränderna i bl.a. Indonesien och Thailand.

Tsunami blev ett ord som kom på allas läppar; innan var det knappast någon som visste vad det betydde. Senast när naturen skapat en stor tsunami var 1883 när den indonesiska ön Krakatau exploderade i ett vulkanutbrott. Då dog drygt 36 000 människor i tsunamin.

Men tsunamin 2004 skördade många fler, nästan 330 000 döda och många miljoner hemlösa. Sverige var det västeuropeiska land som drabbades hårdast med nästan 450 döda och 1 500 skadade i turistlandet Thailand. 

Nästan varenda familj i Sverige hade någon eller kände någon som drabbats.

Sverige togs på sängen. Regeringen och myndigheterna sov länge. Här hemma diskuterades vilken statlig instans som hade ansvar. Var det UD eller någon myndighet? Timmarna och dagarna gick.

Andra länder var snabbt på plats och flög hem såväl offer som överlevande. I Sverige var det reseföretagen som tog initiativ när regeringen sov. 

Den utredning som tillsattes konstaterade att regeringen hade brustit i sitt ansvar. Resultatet blev en krisorganisation  i regeringskansliet som numera är nedlagd

Nu när den dödliga pandemin drabbat även oss har regeringen och även Folkhälsomyndigheten fått kritik för bl.a. senfärdighet och att man underskattat problemen. Och då handlar det bara om de äldre, som har hemtjänst eller är satta på ett äldreboende. Där finns 90 % av de drygt 7 500 som dött. 

Man erkänner inte att man gjort fel och skyller på regionerna (f.d. landstingen), kommunerna och de som drivet äldreboendena. 

Kritiken mot regeringen är hård. Den kommer säkert få fler smällar när ytterligare rapporter kommer från den kommission som utreder hanteringen av pandemin.

En kommande stor kris kan var att vi drabbas av krig. Försvarsberedningen kan inte utesluta det. Vårt försvar klarar av att hålla ut en vecka på endast ett ställe sa en f.d. ÖB och fick skit för sin öppenhet.

 Nu är det straffbart att berätta hur illa ställt det är. Fast Putin vet det i alla fall.

 Vi har även lovat att hjälpa våra grannländer om de drabbas av krig. Fast vad det löftet är värt vet vi inte förrän det blir allvar. Vi kanske på sin höjd lånar ut ett fältsjukhus, som vi gjorde under Koreakriget på 1950-talet.

Hotet står Putin för. När den inhemska kritiken mot honom blir tillräckligt stark kan han börja visa musklerna genom att börja ett utökat lågintensivt krig mot t.ex. länderna i Baltikum. Då tystas den internaa kritiken och blickarna riktas utåt. 

Att byta fokus är ett känt trick av makthavare som vill tysta intern kritik.

I ett sådant läge blir Gotland högintressant. Innan Putin slår till mot Natoländerna i Baltikum måste han ha kontroll över vår största ö innan Nato får det. Sker detta när Trump eller en figur som är lik honom är president i USA, t.ex.  2024 och Nato har försvagats ytterligare blir det kris i Sverige.

Ett angrepp sker inte med stora landstigningsfartyg och bombflyg. Det sker smygande och stegvis. Hot, sabotage, utslagen it-teknik och annan infrastruktur, angrepp med drönare. Några stora panslarslag på Gotland är inte att räkna med.

Det blir en smygande kris i vårt land. Med en regering som saknar krismedvetande och har svårt att ta snabba beslut är vi sålda. 

Precis som vi idag vet att den pandemindrabbade äldrevården misskötts i decennier så kommer vi också när Gotland tagits över av Putinland att veta att även vårt försvar misskötts i decennier.

Putin kommer att ställa krav på Sverige att låta hans militär placera materiel och folk - små grön män - på Gotland. Eftersom svenskarna mitt i vintern varit utan vatten och elektricitet i ett par månader tvingas statsministern av sitt eget folk att gå med på de ryska kraven.

Putin har lovat att Sverige får ha såväl sin medeltids- som Almedalsvecka som vanligt i Visby. Han har dessutom lovat att Gotland ska bli ett frihandelsområde. Färjorna får sälja skattefri sprit. Svenskarna jublar.

Länderna i Baltikum och deras innevånare jublar inte. De har blivit en del av det nya Storryssland som Putin håller på att återskapa.

Vad bör göras i Sverige idag?  1) Inrätta ett krisorgan i regeringskansliet med statsministern som ordföande. Koppla flera expertgrupper med duktigt folk till detta organ.

 2) Förstatliga sjuk- och äldrevården. Då finns det bara en huvudman och inte flera som idag. 

3) Gå med som fullvärdig medlem i Nato och öka anslaget till Försvarsmakten till minst 2 % av BNP. Under Kalla kriget på 1950-talet var procenten ca 3,5.

Inget av detta kommer att ske, var så säker. Men däremot kommer vi få se fler kriser.

 

Nu har vi bott i samma kåk i ett halvt århundrade!

Exakt i dag - tisdagen den 8 december - är det precis 50 år sedan vi flyttade in i den gamla 20-talskåk i Sollentuna vi fortfarande bor i. Då, det var 1970, var det fjärde flytten vi gjorde på drygt ett år. Sen dess har vi suttit still. Kåken kostade 120 000 kr. Nu är den värderad till nånstans mellan sju och åtta miljoner. Men den är helt annorlunda idag efter de om- och tillbyggnader m.m. som skett under de år som gått. Men jag tar det från början...

Jag växte upp i en HSB-etta i en familj på fyra personer. De som bodde i en tvåa eller trea ansåg jag var välbärgade och de som bodde i en villa måste vara jätteförmögna. 

Jag förstod inte att man kunde låna för att skaffa en bostad. Att låna för att köpa något var helt främmande för mig. Först måste man spara innan man kunde handla. 

Nåja, åren gick. Jag gick ut skolan, flyttade hemifrån och fick stadigt sällskap med min blivande fru. Vi gifte oss, fick bostad i Vivalla i Örebro, flyttade till Bollmora och sedan till Vårberg. Detta skedde under drygt ett halvår.

Min äldre bror hade skaffat kåk i Täby. Vi hade också villadrömmar, men saknade pengar. Mina svärföräldrar lånade vår lägenhet i Vårberg en vecka för att semestra i Stockholm. De, som bodde på landet, sov dåligt på grund av ljudet från hissen i hyreshuset.

De förstod inte hur vi klarade att bo så. "Vi funderar på att skaffa eget hus i stället", sa vi lite trevande. Det tyckte dom var en bra idé. Men pengar saknades till en kontantinsats.

Vi fick låna 35 000 kr av svärfar, några tusen av min mamma och hade lite sparat. Trots lånestopp fick vi ett lån och skrapade ihop så vi hade slant till en kontantinsats. Vi kollade en del kåkar i norra Storstockholm men de flesta var för dyra för oss. Vi började tvivla. Vi hittar nog inget som passar vår plånbok.

I augusti för femtio år sedan hittade jag kåken vi bor i. Min bror och jag åkte och tittade. En nersliten 20-talare med brutet tak och tre rum, hall och kök i Sollentuna. Jag slog till, trots att frun inte sett kåken.

Någon närmare koll gjorde jag inte. Kollade inte med kommunen om ev. byggförbud eller fornminen eller hur stadsplanen såg. Kollade inte krypvinden efter mögel och husbock. Hade ingen besiktningsman inkopplad. Den titt jag hade gjort tog väl ca tjugo minuter.

Jag var ung, bara 24 år, naiv och en totalt oerfaren husköpare. Turen var dock på min sida.

Grannen visade sig vara byggare och vi lejde honom för ett fixa ett nytt kök. När han kom in i kåken suckade han och sa: "Riv skiten och bygg nytt!" Det var inte kul att höra. Men vi gjorde inte som han sa.

Efter köket följde fler om- och tillbyggnader. Nu har kåken kök och fem rum plus matrum och tv-rum och en stor hall. Tomten är delad och där bor dottern med sin familj. 

Området är ett av kommunens bättre och ligger snäppet efter Edsviken i exklusivitet.  Fast det hade vi inte en susning om 1970. Nära till buss, pendeltåg, skola, dagis och centrum. Det mesta bara 15 minuters promenad bort.

Förutom inköpet för 120 000 har vi under åren som gått lagt ned ytterligare ca två miljoner. Omräknat till dagens penningvärde blir det ca 4,5 miljoner kr - ungefär som taxeringsvärdet är idag. Skulle vi sälja idag skulle vi kanske få 7,5 miljoner, varav 1,6 går bort i skatt. 

Det som blir kvar räcker knappt till en bostadsrätt på fyra rum i bra läge i Sollentuna. Dessutom skulle avgiften plus driftskostnaderna och hyran för en garageplats bli flera tusen dyrare än våra bostadskostnader i dag i kåken.

Vi bor nog kvar tills likbilen kommer och hämtar oss.

PS. När svärfar hade gått bort upptäckte jag att de 35 000 kr han lånade oss 1970 i stort sett var hela hans dåvarande sparkapital. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på hans stora givmildhet. Han efterskänkte sedan hela beloppet, fast stegvis. Fast det visste vi ju inte då.

Idag fick jag min andra p-bot. Helt onödigt!

Jag har haft körkort sedan 1965 och kört prickfritt i femtio år. Trots att jag sannolikt har brutit mot flera trafikregler har jag klarat mig från polisböter.  När jag kör för fort och hustrun klagar urskuldar jag mig med att "jag bara följer trafikrytmen" (något jag även gör när jag i stort sett är ensam på vägen). Jag har dock fått p-böter två gånger, senast idag. Himla onödigt och försmädligt!

Jag är alltid noga med att betala när jag parkerar där det kostar pengar. Även när det inte kostar något har jag betalat. 

Det har berott på att jag inte begripit hur man gör. Jag har ofta missat att man på flera platser stått gratis lördag-söndag. Gladeligen har jag betalat ändå och kunnat stå där till och med måndag, ibland även tisdag trots att jag bara avsåg några timmar på lördagen.

Nu är det knepigare att parkera. Har man ingen fungerande mobil och hämtat p-bolagens appar är det omöjligt att parkera.

Idag var jag till bygghandeln Hornbach i Rissne  och parkerade på deras jättestora parkering. Men jag missade att lägga en p-skiva vid vindrutan. Det har jag aldrig gjort där förut heller. Jag trodde inte det behövdes.

Det kostade mig 600 spänn! Jädrans onödig kostnad. 

Precis när man svänger in på parkeringen upptäckte jag idag - men för sent - en skylt som sitter högt upp. Den har jag missat varje gång jag varit där. Det är lätt gjort då jag har ögonen på fotgängare och lediga p-rutor när jag svänger in.

Jag var idag inte ensam om att bli lappad. Det är alltså fler som missar p-skivan. Därför skrev jag ett vänligt mejl till Hornbach. Jag föreslog att de ska sätta upp en skylt i ögonhöjd vid entrédörrarna med en påminnelse om p-skivan. Det kan t.ex. stå "Har du lagt p-skivan väl synlig?" eller något liknande.

Jag tror inte man gör det.

Nu saknar jag bara ett par godkända skodon

Ni som följer min blogg - och ni som känner mig - vet att jag är en stor beundrare av både Skottland och Bergslagen. Dessa två geografiska storheter har jag kombinerat i min skotska höglandsdräkt. Färgerna i mitt tartan (skotskrutigt tyg) är samma som i Bergslagsflaggan. Mönstret är skapat av den skotte som även vävt tyget. Kilten är handsydd i Skottland. Tillbehören har jag skaffat från Sverige, Skottland och (!) Pakistan.

Varför just Pakistan, undrar ni säkert? Jo, där finns flera företag som specialiserat sig på att tillverka allt som hör till en skotsk dräkt, dvs, allt från tyg till magväskor m.m. De väver tyg i det tartan du själv vill ha. 

De tar ca 50 kr metern, vilket ska jämföras med ett väveri i Skottland som tar 500 kr metern. Men i Skottland räcker det med tio meter som minsta beställningsmängd mot 50 - 100 meter i Pakistan. De lagerhåller tyget i  Pakistan - om du vill - och skickar successivt det du ropar av. 

Till en kilt går det åt ca sju meter. De djupa vecken i den kräver sin tribut.

Den skotska höglandsdräkten med sin kilt är numera även en låglandsdräkt. Den var fram till 1940 även en militär fältuniform men i det militära är den sedan dess bara en högtidsdräkt. 

I gamla journalfilmer som visar första världskriget kan man se brittiska, dvs. skotska, soldater i kilt m.m. som dödsföraktande rusar upp ur sina skyttegravar för att möta tyskarnas kulor, allt ackompanjerat av stolta säckpipeblåsare. Lite patetiskt kan man tycka, sett med dagens glasögon.

Ska man beskriva dräkten och dess olika delar får man skilja på vardagsdräkt och högtidsdräkt. Vissa saker är dock gemensamma, som själva kilten och den kiltpin, som sitter nedtill till höger på kilten.

Eftersom kilten saknar fickor bär man i stället en magväska, som kallas sporran. Den är enklare för vardagsdräkten och mer exklusiv för högtidsdräkten. Den enklare är gjord av läder, med eller utan tofsar medan den mer högtidliga är av skinn med behåringen kvar och med skinntofsar.

Till dräkten hör också en plaid, dvs, en pläd, som är ett tygstycke draperat över vänstra axeln som har en stor brosch.

Är man finklädd har man en speciell svart kavaj, ofta med en dito väst. Kavajen finns i ett par-tre olika varianter. Är det vardag har man kanske bara en skjorta och då en gilllieshirt med snörning i halsen och vida puffärmar som smalnar åt vid handleden. Då har man även runt magen ett brett bälte med ett stort spänne. 

Till vardags kan man även ha en helt vanlig skjorta och en vanlig tröja eller kavaj. På bilden har jag en väst i samma tartan som kilten. Den lät jag en skräddare sy av ett överblivet tygstycke från kilttillverkningen.

På benen har man långa strumpor, som är nedvikta upptill och där sitter också ett slags strumpeband, med två flikar i samma tartan som kilten. De kallas flashes. I högra strumpskaftet sitter en liten kniv -  sgian dubh. Är man vänsterhänt sitter den dock i vänster strumpa.

På fötterna ska man givetvis inte - som jag på bilden ovan -  ha tofflor av fabrikat Birkenstock eller Scholl utan ett par särskilda svarta lågskor, som kallas gillieshoes. De saknar plös och har extra långa skosnören som lindas korsvis upp drygt halvvägs upp på underbenet till strax under knäet.

Sådana skor saknar jag fortfarande. Det beror på att jag inte vågar köpa dem oprovade på nätet utan jag får införskaffa dem nästa gång jag besöker Skottland. Däremot har jag numera även en skotsk huvudbonad, en glangerry hat, dekorerad med samma tartan som kilten. Se bilden ovan.

Mitt tartan är registrerat i det skotska tartanregistret som nummer 12273  med namnet "The Bergslagen Flag Tartan". 

Det skapas nya tartan hela tiden och det registreras nya varje vecka. Det är såväl företag, orter, föreningar som privatpersoner som vill ha ett tartan och inte bara i Skottland utan även i USA och andra företrädesvis engelskspråkiga länder. 

Donald Trumps dotter Ivanka har ett eget tartan registrerat. Hon har skotskt påbrå via sin farmor, som hette McLeod och var född på ön Lewis i Skottland.

Men det finns även i afrikanska och latinamerikanska skotskrutiga registrerade mönster.

Registret är en del av det skotska nationalarkivet i Edinburgh och där finns ett litet tygstycke av mitt tartan arkiverat åt eftervärlden. Häftigt!

Värdelöst vetande om USA:s presidenter

Hur många amerikanska presidenter har dött på sin post? Vem var yngst när han blev president? Vem har suttit längst och vem har suttit kortast tid? Hur många har haft tvåstaviga namn? Hur många har haft namn som slutat på "...son"? Ja, det går att hitta mycket värdelöst vetande när man botaniserar bland USA:s 45 presidenter som varit av olika kvalitet och popularitet. Den nuvarande är nog den som går till historien som den mesta udda av dem alla...

När jag var litet barn på 1950-talet samlade jag inte på bilder av fotbollsspelare; däremot på filmstjärnor och - hör och häpna - amerikanska presidenter! Det fanns ett stort platt tuggummi som i förpackningen även innehöll en bild på en amerikansk president plus en kort biografisk text.

Därför har jag alltid kunnat namnet på flera presidenter. Det var mitt intresse för historia som gjorde att jag hellre tuggade presidentgummit än att suga på Alfa-pastiller. 

Slapp Vietnam p.g.a. fotont

Den nuvarande presidenten Trump har bara ett par månader kvar på sin post. Han kommer säkert att göra allt han kan för att försvåra för sin efterträdare Biden. Donald agerar som en femåring som inte får vara med och leka längre

Donald är årsbarn med Clinton och Bush den yngre (och även med mig), alla födda 1946. Han borde ha krigat i Vietnam men frikallades på grund av - hör och häpna igen - hälsporre! Intyget som låg till grund för detta skrevs av en läkare som hyrde lokal i en fastighet ägd av Donalds pappa. 

Han är konkursmässig

Donalds hotell-, golfbane- och fastighetsimperium som han ärvde är nu konkursmässigt. Han har skulder på miljardbelopp som förfaller till betalning de kommande åren. Deutsche Bank som lånat ut flera miljoner har sagt upp bekantskapen med honom. Banken, som har kopplingar till Ryssland, har troligen tvättat ryska oligarkpengar som lånats vidare till Donald.

Donald har som president fått tillgång till många statshemligheter som man befarar att han som avsutten president kan komma att sälja vidare till hugade spekulanter, Det kan i så fall hjälpa honom ur skuldfällan han sitter i. För Trump gäller alltid "Trump first" men han har lurat i sina miljontals följare att det är "America first". Suck!

Nog om Trump nu och vidare till det värdelösa vetandet om övriga presidenter.

Åtta har dött som presidenter

Av USA:s 45 presidenter har åtta dött på sina poster. Fyra av dem på grund av sjukdom:

William Henry Harrison (1773-1841) hann bara vara president i en månad 1841. Han är den som suttit på posten kortast tid. Han dog i lunginflammation då han stått i iskallt regn utan ytterkläder när han höll sitt installationstal.

Zachary Taylor (1784-1850) var president i ett år och 127 dagar. Han dog i kolera efter att ha käkat förorenade körsbär.

Warren G. Harding (1865-1923) hann vara president i två år och 151 dar innan en hjärtattack tog hans liv.

Franklin D. Roosevelt (1882-1945) är den president som suttit längst, hela 12 år och 39 dagar. Han var multisjuk, bl.a. polio, men det var en hjärnblödning som var dödsorsak. Han avled bara några dagar innan andra världskriget slutade i Europa.

Fyra presidenter har mördats:

Abraham Lincoln (1809-1866) sköts när han bevistade en teaterföreställning och avled några dagar senare. Han var president i fyra år och 42 dagar.

James A. Garfield (1831-1881) hann bara vara president i 199 dar. Han sköts av en sinnesförvirrad man och avled i blodförgiftning.

William McKinley (1843-1901) var president i fyra år och 189 dagar. Han sköts av en polsk anarkist.

John F. Kennedy (1917-1963) sköts i Dallas (sannolikt) av Lee Harvey Osvald, som själv sköts till döds några dagar senare. Kennedy hann vara president i två år och 306 dagar. Det sägs ofta att han var den yngste som blivit president, men det är inte korrekt. Theodore Roosevelt som var McKinleys vicepresident och tog över ämbetet 1901 var bara 42 år då och yngre än Kennedy var 1963.

Flera har varit släktingar

 Det är inte bara familjen Bush som bidragit med två presidenter, dvs. pappan George H.W. Bush (president 1989-1993) och sonen George W. Bush (dito 2001-2009) utan även John Adams (president nr 2 åren 1797-1801) med sonsonen John Quincy Adams, som var president 1825-1829.

Även William H. Harrison (president 1841) och Benjamin Harrison (president 1889-1893) var nära släkt. Precis som Adams ovan var de farfar och sonson.

Theodore och Franklin Roosevelt var också släkt, men tämligen avlägset. Franklins fru Eleanor hette också Roosevelt - som ogift. Hon var brorsdotter till Theodore och hennes far (och alltså även Theodore) var var pyssling, dvs. femmänning, med Franklin. Rörigt, minsann.

Flest republikaner

Av de 46 presidenterna (Joe Biden medräknad) har 17 varit demokrater och 19 republikaner. De övriga tio, som var presidenter på 1700- och 1800-talen, hade andra partibeteckningar som t.ex. whig, federalist..

En var president två gånger

Det spekuleras om inte Donald Trump kan komma tillbaka och kandidera som republikansk presidentkandidat om fyra år, dvs. 2024. Han blir i så fall inte den  förste amerikanske presidenten som kommer tillbaka.

Grover Cleveland (1837-1908) var president 1885-1889 och återvände till Vita Huset även åren 1893-1897.

Tvåstaviga namn vanligast

Den som tänker bli president i USA bör ha ett kort namn som är lätt att uttala och är gångbart i hela världen. Av de 46 presidenterna (Jo Biden medräknad) är det 26 som haft tvåstaviga namn (t.ex. Monroe, Tyler, Lincoln, Nixon, Clinton) och sju som haft bara en stavelse i namnet, som t.ex. Polk, Grant, Taft, Ford, Bush samt även den nuvarande figuren.

Tretton presidenter har haft längre namn, t.ex. Washington, Roosevelt, Eisenhower. Åtta har haft sonnamn som Jefferson, Madison, Jackson , Johnson etc.

PS. Även i Sovjetryssland var det populärt med korta namn. Vladimir Lenin hette Uljanov från början och var dessutom adelsman. Hans efterträdare hette ursprungligen Dzjugasjvili men bytte till "Stålmannen", dvs. Stalin.

Den nuvarande ryske härskaren Putin hade tur som hade ett kort namn från början.

Det kan löna sig att byta bilförsäkring

 Jag brukar sällan eller aldrig kolla kostnader för försäkringar, elektricitet etc. Jag är för lat för att göra det. Att jämföra olika bolags erbjudanden är bara jobbigt. I slutändan brukar det inte bli någon större skillnad. När jag kollade ett elbolag så blev kostnaden för villan några tior billigare per år och när jag kollade fritidshuset blev det några tior dyrare. Det fanns alltså ingen anledning att byta leverantör. Så är det oftast.

Men när jag mot min vana bytte bilförsäkringsbolag blev skillnaden helt annorlunda. Sänkt kostnad med drygt 5 000 kr och dessutom en förmånligare försäkring. 

Så här ligger det till när jag jämför mellan de olika bolagen. Jag brukar dock inte göra reklam för olika företag på min blogg. Därför kallar jag det ena bolaget A och det andra B. 

Bolag A. Mitt gamla bolag A tog 11 544 kr per år för att helförsäkra min tre år gamla riskokare (Toyota). Då hade jag ändå fått 15 % rabatt för att jag är medlem i ett pensionärsförbund. Så egentligen skulle försäkringen kosta ännu mer.

Körsträckan var 1 500 - 2 000 km per år och självrisken vid vagnskada 4 500 kr. Rättsskydd (hur ofta nyttjar man det?) har självrisken 25 % lägst 1 500 kr. Ingen självrisk vid trafikskada på annans egendom.

Bolag B. Mitt nya bolag B tar 6 309 kr för i princip samma försäkring, dock med några skillnader. Här har jag ökat körsträckan till 2 000 - 2 500 kr men sänkt självrisken vid vagnskada med en tusenlapp till 3 500 kr. Självriskprocenten vid rättskydd är 20 % - inte 25 % som hos bolag A. 

Vid trafikskada på annans egendom är självrisken inte noll utan 1 000 kr. Det är den enda minusskillnaden som jag kunnat hitta. I övrigt bara plus eller lika villkor.

Stor skillnad. Prisskillnaden är ganska stor: 5 235 kr. Och då får jag lägre självrisk vid vagnskada och dessutom längre körsträcka. Kostnadsskillnaden skulle givetvis bli ännu större till min fördel om självrisk och körsträcka var lika.

PS. Du som undrar vilka bolag jag jämfört? Svaret hittar du på ett annat inlägg på min blogg.

En häck kräver inget bygglov - oavsett höjden

Ett staket eller ett plank som är högre än 120 cm kräver bygglov. Det är därför ståltrådsstängsel, typ Gunnebo, inte är högre. Men ska du sätta upp ett plank - för att hindra insyn - som är två meter måste du alltså ha bygglov. För att slippa ett bygglov som kostar pengar, vad gör du i stället? Jo, du planterar åretruntgröna barrbuskar, typ thuja. De kräver inget bygglov oavsett hur höga de blir.

En sån här häck kräver inget bygglov.

Den äldsta levande thujan finns i Kanada och är 1 500 år gammal. Trots att den inte finns i vår naturliga fauna så trivs den i vårt land.

Nu har den blivit en populär häckväxt och är spridd som det i hela landet. På 1930-talet planterade man t.ex, syrén eller caragana (sibirisk ärtbuske) som häck. Eller gran. Det gör knappast någon länge. I stället är det thuja som gäller.

En anledning är att det inte krävs bygglov för att göra en häck. Om den tar sig bra och växer sköter den sig själv, såvida man inte vill hålla den i schack genom att klippa den.

Jag tycker thujan är en främmande art som inte hör hemma hos oss. Många klipper den och håller höjden nere och då är det väl okej. Den är grön även vintertid och hindrar insyn effektivt. Det jag inte gillar är de thujor som fått växa fritt och kan bli 6-7 meter höga. Tyvärr är det mer och mer vanligt.

"Ska man sätta upp ett staket eller ett plank måste man ta hänsyn till hur de påverkar upplevelsen av områden och gatubilden i högsta grad. Stor hänsyn behöver tas till omgivningen." Så lyder regelverket. Det är väl därför det krävs bygglov.

Ett sånt här plank kräver bygglov.

Men när det gäller thujahäckar är det fritt fram. Då krävs inga hänsyn till varken gatubilden eller omgivningen. 

Jag tycker att reglerna ska skärpas. Bygglov borde krävas för häckar över en viss höjda, förslagsvis 2,5 meter. Den höjden räcker för att undvika insyn. 

PS. En annan trend är att man numera gärna sätter upp ett smitt metallstaket i ställer för ett av trä. Det är också något som är artfrämmande och osvenskt. Jag skulle tro att såväl jättehöga thujahäckar och smidda krusidullstaket av järn är en följd av den ökande populationen av villaägande nysvenskar?

J

Eftersom jag inte får gå på gymmet så har gjort mitt eget hemma med hantlar och min damcykel

 Vi gamlingar ska hålla oss hemma i dessa coronatider. Det innebär att vi inte ska gå på gymmet eller besöka köpcentrum. Men vi får handla mat och piller om vi håller avstånd och spritar händerna.  Jag är multisjuk (Parkinson, Menière, artros i ena knäet och spinal stenos) och behöver röra på mig. Det tar dock emot och gör ont. Helst ska jag göra cykelturer, vilket jag inte klarar längre. Det gick ju att cykla på gymmet men den möjligheten är borta. Vad gör jag då?

Det är bra för oss 70+ att gå regelbundet på gym och stärka våra leder. Att man får starkare muskler samdtidigt är bara en bonus. 

Jag har gått på Friskis & Svettis i min hemkommun Sollentuna i över 30 år. Jag gick på jympapass och stod längst bak så ingen såg att jag inte alltid gjorde rörelserna rätt och i rätt takt. Det var skittråkigt men nyttigt. (Men man kunde ju alltid spana in nån fräsch kvinnlig motionär.)

De senaste tre åren har jag skippat jympan och i stället nyttjat Friskisjymmet i stället. Det är mycket roligare och passar mig bättre. Jag brukar vara där en timmer två gånger i veckan och jag brukar nyttja ett 20-tal olika maskiner. Jag har blivit starkare och ökat vikterna från 20 till 40-50 kg. Ett resultat av min träning.

Men nu får jag inte vistas på gymmet. Den eländiga pandemin hindrar mig. I ställer försöker jag jymma hemma, fast i mindre skala.

Hantlar brukar jag sitta och lyfta när jag ser på TV. Det jag saknat är spinningen då jag inte ens kan cykla utomhus på grund av min vinglighet.

Nu har jag dock hittat på en lösning. I stället för att köpa en dyr motionscykel har jag tagit min egen damcykel och gjort en ställning till den så att jag kan sitta i källaren, kolla en film på paddan och träningscykla.

Små extrahjul ger ett variabelt motstånd när jag växlar upp eller ner och kan på så  sätt välja hur jobbigt det blir.

Jag är riktigt stolt över min enkla "uppfinning" av spillvirke, två hjul från Jula för en 100-lapp och några skruvar. Kanske något att ta patent på?

Inte bara Amazon - även ICA Försäkring har låtit en maskin översätta. Resultat: en urdålig text

Den amerikanska näthandelsjätten Amazon som nyligen öppnat en filial i Sverige fick skoningslös kritik för sin språkligt urusla hemsida. Men man är i gott sällskap. ICA Försäkring har också en delvis urusel hemsida vad beträffar språket. Det blir inte bra när man låter maskinöversätta en engelsk text utan att kolla resultatet och rätta till det som blir fel.

Att jag kom att hamna på ICA Försäkrings hemsida berodde på att valde att försäkra min bil hos dem. Att byta från if till ICA medförde en sänkt kostnad med drygt 5 000 kr per år - för i princip samma innehåll i  försäkringen. 

Att Amazon plankar sin engelskspråkiga hemsida och låter en maskin översätta till svenska kan jag ha viss pytteliten förståelse för. Det är ju trots allt ett amerikanskt företag.

Men att svenska ICA gör samma sak är inte ursäktligt. Hur kom det sig, kan man undra?

Jo, ICA Försäkring har egentligen inga egna försäkringar utan man har återförsäkrat sig hos ett utländskt bolag där deras försäkringar i grunden finns. Sen har man tagit delar av det utländska bolagets hemsida och låtit en maskin översätta - utan att ha kvalitetsgranskat resultatet. 

Här i bilderna kan du se en del av de tokigheter som blev resultatet, bl.a. har svenska "dig" blivit "gräva".

Jag har via mejl påpekat det tokiga i detta till ICA. Av svaret jag fick så verkade man inte tro mig utan bad mig skicka några bilder. Det har jag gjort och ställde några följdfrågor. Ska bli intressant att se när man rättar texterna.

Det är i grunden urdåligt, såväl av Amazon som ICA att inte rätta sådana här enkla saker innan man lägger ut det på nätet.

TILLÄGG DEN 6 NOVEMBER (för övrigt Gustaf Adolfsdagen): Jag tyckte nog att det här med ICA och deras språk på webben var märkligt. Jag fick rätt idag. Jag blev kontaktad av Tobias S som är marknadschef på ICA Försäkring. Hans it-avdelning trodde att min webbläsare (i detta fall Explorer Edge) hade nån slags manick som översatte fram och tillbaka de texter jag googlade fram. Därför fick jag upp nedanstående märkliga texter. Han bad mig testa och byta till en annan webbläsare, vilket jag gjorde. Och, se där! Då försvann de konstiga formuleringarna och texten på deras sajt blev helt korrekt svenska. Tänk så det kan bli! Tack Tobias, och jag bugat digitalt och ber om överseende.

Missbruk av återvinningsstationer måste stoppas

Överallt i landet står det gröna baljor där vi ska slänga återvinningsbara sopor. Det är förpackningar av plast, papper och metall samt tomglas och tidningar det handlar om. Det är Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB (FTI AB) som tar hand om soporna. I uppdraget ingår även att städa, vilket sker ofta. Trots det blir det snabbt berg av nya sopor som stjälpts av runt de gröna baljorna. Dessa sopor är inte återvinningsbara och borde lämnats till en riktig soptipp som tar emot allt.

Vi som är vanliga medborgare får lämna i stort sett hur mycket skräp och sopor av allehanda slag till en stor soptipp. Där har man baljor för trä, brännbart, wellpapp m.m. samt avställningsplatser för elektronik, däck, vitvaror m.m. Och det kostar inget. 

Däremot är  det inte gratis att lämna vanliga hushållssopor där, dvs. de sopor som normalt hämtas vid bostaden en gång i veckan. Den sophanteringen får vi betala för.

Men en företagare får även betala för att bli av med allt sitt avfall på tippen. Det är säkert därför en del småföretagare typ hantverkare, pizzabagare etc. i stället lämpar av sitt avfall på de återvinningsstationer som är avsedda för hushållens gamla förpackningar.

I min hemkommun Sollentuna såg det ut så här - se ovan och klicka på bilden så blir den större - på återvinningen vid parkeringen ovanför Sollentunavallen torsdagen den 29 oktober. Enligt uppgift på FTI:s webbplats var man där och städade dagen därefter, alltså den 30 oktober.

Idag den 1 november var jag där igen och då såg det ut så här, se nedan. Enligt FTI så ska man städa igen i morgon.

Trots att man är där och städar ett par gånger i veckan så hjälper det inte att få det snyggt och rent kring baljorna. Hur ska man då göra för att få slut på eländet med sopor som inte hör hemma där? 

Jo, man måste nog - i alla fall på en del platser - städa varje dag. Eller också sätta upp diskreta kameror så kan man ha koll på när det är dags att städa. Via kameran kanske man även kan se vilka det är som lastar av det otillåtna skräpet, Det kan vara spisar, sängar, madrasser, kläder m.m. 

Sen borde FTI ha några "detektiver" som skulle kunna kolla soporna och se om man kan hitta några ledtrådar och på det sättet hitta dem som skräpar ned.

Det slängs även vanliga hushållssopor  med matrester vid återvinningsbaljorna. Det blir mumsmums för skator, råttor m.fl. I dessa sopor går det säkert att hitta spår som kan leda till den som slängt dem där.

Hushållssopor kan man ofta hitta nedtryckta i vanliga papperskorgar i t.ex. parker. Det gäller även kassar med ruttna äpplen. Baljorna för återvinning av tidningar är också en populär plats för hushållssopor. Det är ett jävla sätt av dom jävla idioter som gör så!

De borgerliga politiker som sitter i Sollentuna kommuns natur- och tekniknämnd har bröstat upp sig och sagt att man ska bli en av Sveriges renaste kommuner. Lycka till. säger jag bara!

Börja med att ta en diskussion med FTI hur man ska kunna förbättra renhållningen vid återvinnings-stationerna och tidningsbaljorna. Sen förväntar jag mig även en kraftig insats för att få bort allt ogräs som fått breda ut sig helt fritt överallt i kommunen.

Glöm heller inte blomsterlupinen som är ett invasivt skadligt ogräs, trots att den är vacker i enstaka exemplar när den blommar.

Jag har hamnat i fint visselblåsarsällskap

 Jag omnämns i en intressant promemoria om svenska visselblåsare, skriven av Sverker Thorslund, som är en engagerad skribent och debattör som normalt har bostäder som sitt huvudintresse. Nu har han gjort något helt annat. Han har kartlagt de visselblåsare som förekommit i Sverige. Promemorian innehåller i bokstavsordning hundratals mer eller mindre kända personer som sagt sanningar och hamnat i kylan, bl.a. Anders "Fången på fyren" Ahlmark, Ingvar Bratt, Anders Kompass m.fl.

Jag känner mig verkligen smickrad att jag finns med i den här samlingen. Så här skriver Sverker om mig:

"Thärnström, Björn. Skatteverket. Skrev två kolumner i verkets tidning, för dem hamnade han i kylan vid följande omorganisation - och satt i princip sysslolös de sista åren där. Kolumnerna/Kritiken avsåg det "administrativa nedfallet", något som flera - även forskare - också gjort på senare år. Men han var (för) tidigt ute. Den överordnade som - främst - stod för bestraffningen har sedan gått vidare i sin karriär i den statliga myndighetsvärlden. Om denna erfarenhet skrev han senare på sin blogg."

Sverker hittade mig via inlägget på min blogg som jag hade lagt ut i maj 2010. Den överordnade som nämns är den SE som jag en gång anställde men som senare fick mitt jobb och blev min chef. 

SE gick vidare till myndigheten P och har sen gått ett steg till och är nu kommunikationsdirektör på myndigheten F. 

Men det skiter jag i. Jag njuter av livet som pensionär och slipper ägna mig åt meningslöst administrativt nedfall och tampas med chefer utan empati och motarbetare som är psykfall. 

Men jag saknar ibland själva jobbet. att på uppdrag av medborgarna göra Skatteverkets information begriplig och mottagaranpassad.

Jag rollspelade redan på 1950-talet

Rollspel  är idag en stor fluga med flera hundratusen utövare. Det började i Sverige med drakar och demoner på 1980-talet. Många föreningar bildades som fick ett riksförbund - Sverok - som får statsbidrag. Rollspelandet är inte bara ett bordsspel utan även ett fysiskt ute i friska luften. Då kallas det lajv. Jag var tidigt ut med mitt rollspel. Redan i slutet av 1950-talet höll jag på med det, dock utan att jag visste att det var just rollspel jag sysslade med.

När jag var i yngre tonåren vågade jag inte närma mig tjejer. Orsaken var bl.a. att jag hade så konstiga veck på mina långbyxor. I stället höll jag mig inne, läste massor med böcker samt byggde ett helt och hållet påhittat fantasiland.

Landet låg någonstans ute i Atlanten utanför Skottland. Det var ett örike med ett par tre stora öar samt flera mindre. Det var en monarki som sedan många hundra år hade starka band med Skottland (som också var ett stort intresse för mig, något som hållit i sig till idag.)

Mitt fantasiland hette Bear Island där jag var premiärminister. Jag hade försett landet med en egen flagga, ett heraldiskt statsvapen och ett valspråk: "The People´s Freedom -  the Land´s prosperity!" eller försvenskat "Folkets frihet - Landets välgång"

Jag hade skrivit landets historia, gjort en regentlängd och givetvis en detaljerad karta  med städer, berg, sjöar och floder utsatta och namngivna. För mig var detta en slags verklighetsflykt.

Först "rollspelade" jag med mig själv i olika roller. Ibland utrikesminister, ibland överbefälhavare.

Men jag fick en klasskamrat att också bygga ett fantasirike. Då började det man i dag kallar rollspel. Han hette Christer och hans rike hette Crimoy och låg någonstans i  Asien. Det var också ett örike som jag råkade i krig med. Då utväxlade vi noter, tog hem våra ambassadörer, höjde importtullar m.m.

Snart blev det fred och vi kunde uppta våra handelsförbindelser och idrottsliga och kulturella utbyten.

Ja, så här höll vi på fram och tillbaka. I spelet som inte hade några fastställda regler skickade vi brev till varandra - även på lektionerna.

Det varade väl några månader sen tröttnade Christer. Och jag började få andra intressen (trots byxvecken). Men det var kul så länge det varade.

Svensk sjukvård: Bra, när man väl är där

Svensk sjukvård är bra. Man blir väl omhändertagen och får den vård man behöver. När man väl har fått komma dit, vill säga. Men vägen dit är ofta lång och ibland även krånglig. De väntetider som redan var långa är nu ännu längre på grund av pandemin. Tiotusentals operationer och andra behandlingar har skjutits upp. Det kommer ta många år att beta av.

Annat var det förr. På 1950-talet när jag var liten och sjuk kom doktorn hem till oss. Och detta trots att jag växte upp i en arbetarfamilj med mamma som hemmafru i en HSB-etta där vi bodde fyra personer.

När jag fått feber och var sjuk i t.ex. halsfluss eller nån barnsjukdom gick mamma in till grannen och lånade telefonen. Vi hade ingen. Hon ringde till doktor Palm som några timmar senare eller dan därpå kom hem till oss och undersökte mig och kanske skrev recept på nån medicin.

Men innan doktorn kom släpade mamma ut mig i badrummet och tvättade av mig så gott det gick. Sen bäddade hon i stora soffan i rummet med nya lakan. Där fick jag lägga mig i en ren pyjamas. Detta var viktigt. Doktorn skulle ju komma!

För trettio år sen fick jag kontakt med en läkare som i de kommande 25 åren blev min så kallade "husläkare". I början mejlade jag honom och fick en tid direkt.

När  åren rullat fram en bit var jag tvungen att ringa en sköterska och boka en tid. Någon dag senare var jag hos min doktor. Administratioen ökade successivt och det blev svårare och svårare att  få kontakt med min doktor som gick i pension för fyra år sedan.

Sedan dess har jag haft fyra nya "husläkare" varav tre varit utrikesfödda.  Visserligen pratade de korrekt svenska men med dialekt, som var svår att förstå ibland.

När jag nu behöver läkare får jag ringa min vårdcentral och knappa mig fram och lämna namn, personnummer och telefonnummer.  En röst lovar ringa mig några timmar senare. Det funkar oftast. Ibland ringer man senare eller nån enstaka gång inte alls.

När jag blir uppringd av en sköterska får jag en doktortid som ligger 4-5 veckor längre fram. När jag sedan träffat doktorn har han max en kvart för mig och tid att diskutera enbart en åkomma, i bästa fall två.

Under de veckor jag väntat kan jag ha drabbats av en ny åkomma, men den finns det inte tid för. Jag får boka en ny tid som ligger flera veckor fram. När doktor Palm var hemma hos oss 1955 tog han den tid vi behövde. 

Är åkomman jag lider av akut har min vårdcentral akuttider. Men då måste jag ringa prick kl. 8. Har jag tur kan jag få en doktorkvart samma dag. Men inte alltid. Då får jag göra om proceduren nästa dag och hoppas på bättre tur.

Ringer jag Landstingets närmaste Närakut blir jag kopplad vidare till 1177. Där ställs jag i kö eller också kan jag välja att bli uppringd. När jag får kontakt och sköterskan som jag pratar med bedömer att jag nog måste träffa en akutläkare så tar jag mig till Närakuten.

Där är dörren låst. Ingen knapp att trycka på eller nåt anslag som talar om hur jag ska bete mig. Ingen stol att sitta på. Efter några minuter får en sköterska på andra sidan glasväggen syn på mig och vinkar och mimar "Vänta, jag har sett dig". 

Efter ytterligare minuter öppnar hon dörren och frågar vad jag vill. Jag berättar det och får komma in och betala. Sen får jag en tid 2,5 timmar senare. 

Ja, så går det till idag. Man måste vara nästan frisk för att orka ta sig till en läkare.

Men en sak är bättre nu än på 1950-talet. Hade man då en läkartid kl. 13 kom man i bästa fall in 2-3 timmar senare. Så är det inte idag. Är det sagt kl. 13 så gäller det. Även i den av Landstinget bedrivna vården.

PS. Tyskland har samma läkartäthet som Sverige. Men där är väntetiderna mycket kortare och en tysk läkare hinner ta emot fler besök per dag. Vad beror den skillnaden på? Sannolikt den svenska byråkratin och administrationen. Jag säger bara det: lägg ned landstingen/regionerna och låt staten sköta sjukvården!  

Fortfarande många frågetecken kring Estonia

I november 2017 gjorde jag ett blogginlägg om Estonias förlisning. Där refererade jag en bok om fartygskatastrofen, skriven av Stefan Torssell. Hans bok - och mitt inlägg då - är högaktuellt med tanke på det hål i fartygsskrovet som nu har upptäckts.

Här är en länk till mitt inlägg den 7 november 2017: https://bjorntharnstrom.blogspot.com/2017/11/manga-fragetecken-kring-estonia.html?showComment=1601914891099#c341497129624556998

Tillägg den 7 oktober. Dagens Nyheter hade idag (7.10) en artikel om Estonia. Där menar skribenten att hålet uppstod när fartyget gick i botten och slog emot en klippa. Det kan mycket väl vara så. Därför behövs en ny utredning som får kolla hur hålet uppstod.  Här nedan är en länk till artikeln. Kopiera och klistra in i sökfönstret.

Men oavsett hålet och orsaken till det så är det fortfarande många obesvarade frågor kring Estonia, bl.a. rörande transporter av militärt material. .https://dela.dn.se/M0x3TkxOck0xZUxWWk9RSnRXeEdkcHI0ZnVLNnEreGEvWXZ6V0dabjNraTM4dW1qNnpZK01USkxLZGFqdmpPdmZGTUc0TGx3UElUUEJWajk4QlFaN2c9PQ,

Här nedan är en länk till som innehåller mer om Estonia. Sprängdes hon? Spekulationerna kommer att fortsätta. Tyvärr tror jag aldrig att alla frågetecken kommer att rätas ut. http://estonia.kajen.com/99-02-06_Spraengdes_Estonia.html

Vi har många "affärer" som fortsätter att fascinera och ger upphov till nya artiklar och böcker. Förutom Estonia så är det bl.a. Raoul Wallenbergs försvinnande, mordet på Olof Palme, dito på Cats Falk och hennes väninna, ubåtskränkningarna och mycket annat.

Nu lägger jag ned mitt "lupinprojekt"

När man har en idé eller ett projekt och vill engagera andra människor men bara möter likgiltighet eller ointresse är det lika gott att tagga ned och lägga av. Det läget har jag nått med min hopplösa kamp - likt en modern Don Quijote - för att få stopp på den invasiva blomsterlupinen. Kampen började för flera år sedan med Naturvårdsverket och slutar nu med några hembygdsföreningar i Bergslagen.

Ni som följt med och läst min blogg har  nog noterat att jag då och skrivit om blomsterlupinen och min kamp för att få stopp på den. I min naiva enfald trodde jag att jag skulle lyckas skapa opinion för en kamp mot den. Men icke sa Nicke.

Den handläggare på Nadturvårdsverket som jag hade kontakt med var positiv och tillmötesgående. Jag fick i alla fall verket att på mitt förslag se till att man kan lämna blomsterlupiner för bränning som hushållsavfall utan att behöva betala för det. Alltid något.

Den ansvariga minister jag skrev till svarade vänligt men intetsägande via en underhuggare. Min hemkommun blev jag tvungen att JO-anmäla för att få en dialog, även den utan resultat. Bara ord och tomma löften.

Min debattartikel tog varken DN eller Svenskan in. Däremot fick jag in en insändare i en av lokaltidningarna i min kommun. Den ledde till att en äldre dam ringde mig och berömde mig. Hon avskydde dessa lupiner.

Länsstyrelsen i  mitt gamla län svarade positivt men utan några löften och hänvisade till att man hade inga pengar. Det går alltid att hävda det för att avslå något man inte är intresserad av.

Fältbiologerna har utsett den 6 juni till den "stora lupinutrotningsdagen varje år. Jag skrev till dem för ett par veckor sen, men har ännu inte fått något svar.

Den ena av de två hembygdsföreningar i Bergslagen (där det finns massor med lupiner) har visat sitt ointresse genom att såväl styrelsen som årsmötet gett avslag på mitt förslag. Den andra föreningen har inte svarat alls.

Allt detta ointresse gör att jag lägger ned min hopplösa kamp att få andra än jag att ställa upp i lupinutrotningen.

Tärningen valde väg när vi gick utan mål

 

Häromdan när frun och jag skulle ut och gå frågade jag "Vart ska vi gå?" "Vet inte. Bestäm du" blev svaret. Det kan lätt bli tjatigt att jämnt gå samma rundor i närområdet. Vi gör det ofta då vi är vanedjur. "Varför inte låta slumpen avgöra var vi ska gå?" tänkte jag och stoppade på mig en tärning.

När vi lämnade tomten bestämde jag att vi skulle kasta tärning varje gång vi kom till ett vägskäl. Då det kunde var riktningar åt två eller tre håll bestämde jag följande:

Vid ett trevägsskäl ska vi gå till vänster om siffran blir 1 eller 2, rakt fram om 3 eller 4 kommer upp och till höger om 4 eller 5 blir resultatet.

Vid ett tvåvägsskäl där det blir 1, 2 eller 3 går vi till vänster och om det blir 4, 5 eller 6 tar vi vägen till höger.

Om vi kom till ett vägskäl där det var en väg vi redan gått på så fick vi inte fortsätta på den trots att tärningen ville det.

Okej, frun skötte tärningen och vi började gå och låta siffrorna som kom upp styra vår väg. Vi fick en promenad enbart i vårt närområde på 3,8 km som tog nästan en timme i maklig takt. Det märkliga var att  tärningen såg till att vi kom tillbaka där vi startade.

 

Ordet "klan" har fått en ny betydelse

Ordet "klan" har olika betydelser. Som kiltbärare och Skottlandsvän så har ordet de senaste åren - och framför allt den senaste tiden - fått ytterligare en betydelse som jag inte gillar: kriminella släktgäng i våra invandrartäta utanförskapsområden. Tyvärr är det nog detta som "vanligt folk" numera tänker på när man hör ordet. 

Det är nog färre som tänker på en traditionsrik stolt skotsk släkt med rötter i de skotska högländerna och vars namn börjar på Mac eller Mc och där männen bär kilt i klanens eget mönster.

Dagligen läser vi i tidningarna och hör på radio eller ser på TV om de kriminella gäng som består av invandrade storfamiljer i våra förortsområden.

Där härskar och styr de samt skjuter ihjäl varandra och tyvärr även en och annan helt vanlig person. Andra favoritsysslor är knarkhandel, beskyddarverksamhet m.m. 

Klaner är en av de vanligaste samhällsformerna i världen. I Sverige hade vi också släkter, eller klaner, som styrde och ställde men det var före vår medeltid. Likadant var det i stort sett hela Europa den här tiden.

Ordet har tre betydelser. Den första är den som är förknippad med Skottland där klanerna/släkterna långt in på 1600-talet agerade som små kungadömen och ofta låg i fejd med varandra.

Klanernas privilegier upphävdes först 1747. Klanhövdingens nedärvda rätt att agera domstol och att kräva krigstjänst av sina underlydande försvann.

Den andra är en vetenskaplig brittisk antropologisk beteckning, som jag inte tänker gå närmare in på.

Den tredje är att klan även kan vara benämning på en djurflock som håller ihop och där medlemmarna är släkt med varandra. Sådana djurklaner finns bl.a. hos babianer och hyenor.

Det är väl hit vi kan hänföra förorternas klaner?

 

Utan BankID och ID-kort så finns du inte

För svenskar är det lätt att få ID-kort, bankkonto och BankID.  Men för en utlänning som kommit hit som flykting och lämnat allt efter sig i det gamla hemlandet - och dessutom är analfabet - är det inte lätt. Utan hjälp från andra flyktingar som etablerat sig här eller hjälpsamma svenskar är det svårt, nästan omöjligt. Den svenska byråkratin brukar ofta framhållas som enkel - i alla fall i jämförelse med andra länder.  Tyvärr stämmer det inte alltid.

Den här berättelsen handlar om en familj; Adam och Eva och deras dotter Maria (fingerade namn) som bor i Västsverige. De kom hit som flyktingar 2015 och har alltså väntat på besked om uppehållstillstånd i många år.

Utan uppehållstillstånd har de inte heller kunnat få undervisning i svenska via SFI. Trots det har dottern - som var barn när de kom hit men nu är ca 20 år och går på en folkhögskola - lyckats lära sig svenska och kan göra sig förstådd.

Nu har familjen fått tillfälligt uppehållstillstånd och även svenskt personnummer. Eva och Maria har även lyckats skaffa sig svenskt ID-kort hos Skatteverket. Men för pappa Adam har det inte gått. Varför inte då, undrar ni?

Jo, det beror på att hans efternamn på Migrationsverkets handling med beslutet om uppehållstillståndet har en bokstav som skiljer från övriga familjens dito. En bokstav som dessutom inte uttalas. Det kan jämföras med många svenska namn som har en stum bokstav (Tärnström/Thärnström, Spjut/Spjuth).

I den svenska folkbokföringen har allas efternamn stavats lika. Trots det har ärendet nu skickats till ID-kontrollsektionen hos Skatteverket i Stockholm.

Hur namnet stavats hos Migrationsverket har säkert berott på att olika handläggare varit inkopplade på deras ärende när de kom och sökte asyl. Slumpen har alltså avgjort hur man stavat Adams namn.

Svenska myndigheter som betalar ut pension och olika bidrag kräver att mottagaren har ett bankkonto. Det gäller för alla oavsett nationalitet. För att kunna öppna ett bankkonto måste man kunna visa en giltig legitimation. Ett av Skatteverket utfärdat ID-kort är en giltig legitimation, däremot är inte alla pass utfärdade av andra länder det.

Detta är alltså Adams dilemma. Utan bankkonto kan han inte ta emot de bidrag han får. Utan ID-kort kan han inte öppna bankkonto. Med ett bankkonto kan man också få ett BankID som också är nödvändigt för att klara sig i vårt land.

Men går det inte att prata med Skatteverket som ska vara så serviceinriktat och har "medborgaren i centrum" och ett "utifrån-och-in-perspektiv" på sin verksamhet?

Nä, det är för sent. Adams ärende är flyttat till Skatteverket i Stockholm och där dröjer det minst åtta veckor innan någon handläggare börjar kika på hans ärende och dit kan man inte ringa. Det verkar över huvud taget inte gå att göra något alls för att påskynda detta enkla ärende.

I andra länder hade det här gått att fixa med lite pengar under bordet till en mutbar handläggare. Tack och lov går det (normalt) inte i Sverige. Det ska vi alla vara tacksamma för.

För mig som har jobbat i stort sett hela mitt liv på Skatteverket och enbart med att få det förvandlat från en rigid kontrollmyndighet till en servicemyndighet i medborgarnas tjänst känns det inte kul att få del av Adams ärende.

Jag kan förstå att man har mycket att göra på verket. Men det hade man även på min tid där. Ska det verkligen ta åtta veckor innan Adams, förlåt uttrycket, skitärende får en handläggare?

När jag på 1960-talet jobbade på en länsstyrelse i Mellansverige sa man så här när ett ärende, som var helt klart för beslut och kunde beslutas och expedieras inom tio minuter: "Nä, säg att dom får komma tillbaka om två veckor. Då är det klart!"

När jag undrade varför, blev svaret: "Ärendet måste ligga till sig!" Tablå och ridå. Ni kan förstå att jag slutade där.

Jag hoppas verkligen att Skatteverket, som jag gett all min vakna tid i många decennier, inte retarderat och hamnat tillbaka i 1960-talets verklighet?

PS. Är du en så kallad "Vän av ordning" undrar du säkert hur Adams familj fick ut det matbidrag de fick från Migrationsverket under de år då de hade ett boende som verket ordnat och väntade på sitt uppehållstillstånd? Cash? Nä, de fick pengen insatt på det ICA-kort de fick av Migrationsverket när de kom hit.

 

 

 

 

 

Vi får inte veta hur illa ställt det är

Putins Ryssland - och tidigare Sovjetunionen - vet och visste det mesta om vårt försvar, bl.a. genom Stigarna Wennerström och Bergling och alla andra ryssvänliga förrädare  i försvaret och som ännu inte avslöjats. Men vi medborgare i Sverige ska inte få veta sanningen om vår försvarsförmåga. Nåde den som säger hur illa det står till!

Vår tidigare överbefälhavare Sverker Göransson vet vad som kan  hända om man är frispråkig. I december 2012 berättade han att det svenska försvaret bara kan hålla ut en vecka och på ett ställe om vi skulle bli angripet av t.ex. Ryssland.

Oj vad skit han fick för det! Vissa ansåg att han borde åtalas för sitt uttalande. Putin och hans kompisar i Kreml måste ha skrattat tills de pinkade på sig när de fick veta detta. Göransson angreps från olika håll och var sjukskriven januari - mars året efter för utmattningssyndrom.

Även generalmajoren Anders Brännström, bl.a. f.d. arméchef och chef för Högkvarterets totalförsvarsavdelning, som talade klarspråk om vårt försvar fick skit för det och slutade. Om han hade varit kvar och hållit tyst är jag säker på att han hade kunnat sluta som överbefälhavare.

Han hade i en uppmärksammad debattartikel i SvD tillsammans med två andra officerare hävdat att försvarsplaneringen måste utgå från överväganden av vilket hot potentiella angripare faktiskt utgör, inte från gissningar om hur sannolikt ett angrepp skulle vara.

Häromdagen intervjuades i SvD den nyblivne insatschefen i Försvarsmakten generallöjtnanten Michael Claesson. Han berättade att uppgift om vår samlade försvarsförmåga är hemligt. Det är bara regeringen och Försvarsmakten som officiellt vet hur (dålig) den är.

Svenska folket och övriga politiker ska inte få veta det trots att Putin & Co säkert har koll på den och vet hur illa ställt det är med vårt svenska försvar.

Anledningen till hemlighållandet av "enveckasförsvaret" är givetvis att det ska vara svårare för övriga politiker och allmänheten att ställa krav på ett starkare försvar. Vem gynnas av det? Jo, våra politiker på vänsterkanten som helst ser att försvaret läggs ned helt samt vår befararade angripare, främst Ryssland.

Mönstret går igen inom sosseriet. Att Tage Erlander som var i USA på en "privat" resa 1952 slöt ett hemligt avtal med USA och Nato om stöd i händelse av krig mot oss hölls hemligt i decennier. Palmes dubbelspel mot USA avslöjades först under senare år.

Sovjetunionen kände självklart till detta avtal, bl.a. tack vare landsförrädaren Wennerström och andra. Men svenska folket fick inget veta.

Statens viktigaste uppgifter att värna landet och dess medborgare mot yttre och inre fiender, dvs. Försvarsmakten och polisen, är dåligt skötta och fungerar inte som de borde. Och vi ska helst inte få veta hur illa ställt det är.

 

 

Små barn kan prata plötsligt

Det är normalt bra att berätta för barn hur livet som vuxen kan vara. Det kan dock skapa problem, vilket denna sanna historia handlar om. Det började med att en ambitiös mormor ville delge den lille Oskar lite kunskap om relationen mellan män och kvinnor. Som den genusmedvetna kvinnosakskvinna mormodern är tog hon upp våld i nära relationer...

- Du förstår, Oskar, som man måste man vara snäll mot kvinnor, sa hon. - Varför då då? undrade lille Oskar, 5 år.

Då berättade mormodern den sanna historien om kvinnan som blivit förbannad på sin man som hela tiden var våldsam mot henne och förnedrade henne på olika sätt. Mormodern fortsatte att berätta för lille Oskar och sa:

- Vet du vad hon gjorde till slut? Oskar visste givetvis inte det så mormodern fortsatte och sa: - Jo, du förstår hon blev så arg på sin man att hon tog fram en sax och klippte av hans snopp, som hon sen slängde ut genom fönstret.

Lille Oskar sa  inget, men tog till sig berättelsen.

Några dagar senare när mormodern kom hem till dotterns familj märkte hon att stämningen var lite kylig. Hon välkomnades inte på samma varma sätt som alltid tidigare. Snart fick hon förklaringen.

Lille Oskar hade varit med sin pappa i matbutiken och när de stod i den långa kön till kassan tillsammans med många andra kunder tog lille Oskar till orda, högt och tydligt som bara en femåring kan göra.

- Pappa, vet du vad en tant gjorde mot sin man som hon var arg på? - Nä, svarade pappan. - Hon klippte av hans snopp och slängde bort den!

Tystnaden blev total i kassakön. Pappan ville helst försvinna genom golvet men fick till slut fram: - Men usch så du säger. Vad har du fått det här i från? - Det har mormor berättat!

Är jag en homofob rasist?

När jag läser morgontidningen eller när jag ser på TV händer det ofta att jag fäller en kommentar som får min kära fru att reagera negativt. Hon nästan skäller på mig och säger "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som föder rasism!"  Eller också säger hon att jag har bögnoja.

Vad är det då jag kommenterar? Och vad säger jag?

Jo, när jag läser om en grov gruppvåldtäkt eller en rånad och trakasserad ung kille så fäller jag kanske kommentaren "Det är nog invandrare som gjort det". Frun tänder direkt och nästan skriker åt mig "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som spär på rasismen! Sluta!"

Ofta visar det sig att jag haft rätt. Häromdan var det två unga svennar som blev misshandlade och våldtagna i timmar på Solna kyrkogård. Jag kommenterade det. Det visade sig att jag hade rätt.

Men jag fäller ju min kommentar i hemmets lugna vrå - inte offentligt.  Är det så farligt? Jag tycker inte det. Jag vägrar att vara "politiskt korrekt" mellan hemmets fyra väggar.

Men frun har kanske rätt? Jag är nog rasist.

I nästan alla program som visas i statstelevisionen - och även i TV 4 - så ska det vara med en homosexuell - eller två. Jag tänker då inte i första hand på Gardell eller Mark Levengoood. Dom ser ju ut som vanligt folk, liksom även Christer Björkman, han med schlagertävlingen.

Men den där operasångaren, som gått ned i vikt, och som är utstuderad sminkad. Han är ju extrem. Det är även den där ljushåriga tjocka killen med pipiga rösten som var med i "Bäst i test" i ettan häromkvällen. Jag minns inte vad dom heter.

I fyrans "Bonde söker fru" är det alltid med ett homopar, antingen killar eller tjejer, liksom även i andra program i TV där det är par som medverkar.  

Bögar stör mig inte. Jag har haft arbetskamrater och medarbetare som varit det. När jag träffar mina kompisar i kilt är flera av dem det. Det som stör mig i TV-programmen är att det är så utstuderat och medvetet gjort.

Det är likadant i reklamen nuförtiden. Det ska alltid vara med nån som är svart eller typisk invandrare. Min hemkommun hade för något år sedan en platsannons där man hade tre personer i bild som illustration. Alla var typiska utlandsfödda trots att man inte sökte utlandsfödda. Det är att gå till överdrift i politiskt korrekthet, tycker jag.

Att det är så beror nog på att det finns en rädsla att få kritik och göra bort sig om man inte har med folk som är homosexuella, svarta eller invandrare.

När jag jobbade på Skatteverket och ritade så kallade roliga gubbar så fick jag kritik. (Roliga gubbar är ok, men absolut inte roliga kärringar. Då hugger genusextremerna direkt. "Kvinnoförnedring!")

Mina tecknade figurer fick kritik bl.a. för att dom var ljushåriga; för att det i en företagarbroschyr bara var just gubbar: "Det finns även kvinnliga företagare!"; för att kvinnan i bild var för passiv, jämfört med den deklarerande mannen.

Nä, ska det vara på det här viset finns det andra minoriteter som bör lyftas fram och visas upp. Jag tänker då inte bara på personer med funktionsvariation utan även vänsterhänta, flintskalliga, tjockmagade eller gråskäggiga figurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

De fick en "värdelös" check från USA

Häromdagen fick min bror och svägerska ett oväntat brev från USA. Det innehöll en check på 1 200 amerikanska dollar, 600 till dem vardera. I svenska pengar handlar det sammanlagt alltså om ca 11 500 kronor. Men det finns ett stort aber: Det går inte att lösa in checken i Sverige. För två år sedan slutade svenska banker att ta emot utländska checkar.

Varför fick dom pengar från USA? Och utan att de visste om det i förväg. Jo, så här ligger det till. Vi måste gå långt tillbaka, ända till mitten av förra seklet.

Min svägerska arbetade i USA i början av 1960-talet när hon var i övre tonåren. Under ett år och tio månader som lågavlönat biträde på ett försäkringsbolag i Minnesota tjänade hon totalt cirka 2 300 dollar.

När hon 2009 ansökte om sin svenska pension fick hon även uppge att hon jobbat utomlands. Via kontakter mellan Försäkringskassan, USA:s pensionsmyndighet och ambassaden i Stockholm kom ett överraskande besked till henne.

Den lilla tid hon arbetat i USA ger henne en livsvarig pension - efter amerikansk skatt - på 50 dollar, ca 480 kr. Pengarna går direkt in på hennes bankkonto i Sverige så det blir inga extra kostnader för att få tillgång till dem.

Men inte nog med detta. Även hennes man, min bror, får en månatlig livsvarig pension på 23 dollar (ca 220 kr) efter skatt tack vare hennes jobb i Minnesota på 1960-talet.

Pensionerna från USA ska jämföras med vad min bror får i statspension för sina 18 år som statstjänsteman i Sverige. Han började jobba statligt som 19-åring 1958 och slutade 1976 med en hög lön som kontraktsanställd avdelningsdirektör. För alla dessa år får han nu som pensionär ynka 319 kr i månaden - efter skatt - i statlig pension.

Anledningen till den låga statspensionen är att pensionsförmån började räknas först från fyllda 28 år. Och inte för tjänstledighet. Min bror var tjänstledig för FN-uppdrag under två år den aktuella tiden.

Men nu har de också fått 600 dollar var från USA. Det är en gåva (muta?) från presidenten Donald Trump!

Inför höstens presidentval i USA ville Trump visa sig generös. För att få fart på den inhemska ekonomin som stagnerat på grund av pandemin delade han ut pengar till alla pensionerade amerikaner. Och tydligen även till dem - oavsett var de bor - som får pension från USA.

Därför sitter nu min bror och hans fru med sin check på 1 200 dollar som de inte kan lösa in. Varken Forex, Riksbanken eller någon av de övriga bankerna tar inte längre emot utländska checkar. Inte ens den som kommer från självaste Trump!

Vad kan de göra? Jo, kanske skicka checken plus en fullmakt till deras kompis i USA som får försöka få cash för den och sedan föra över beloppet till deras konto i Sverige. Men det kanske inte funkar det heller?

Checkar slutade vi använda i Sverige för många år sedan. USA är i vissa avseenden tämligen efterblivet...

Tillägg den 16 augusti: Läs kommentaren jag fått nedan.