Nu saknar jag bara ett par godkända skodon

Ni som följer min blogg - och ni som känner mig - vet att jag är en stor beundrare av både Skottland och Bergslagen. Dessa två geografiska storheter har jag kombinerat i min skotska höglandsdräkt. Färgerna i mitt tartan (skotskrutigt tyg) är samma som i Bergslagsflaggan. Mönstret är skapat av den skotte som även vävt tyget. Kilten är handsydd i Skottland. Tillbehören har jag skaffat från Sverige, Skottland och (!) Pakistan.

Varför just Pakistan, undrar ni säkert? Jo, där finns flera företag som specialiserat sig på att tillverka allt som hör till en skotsk dräkt, dvs, allt från tyg till magväskor m.m. De väver tyg i det tartan du själv vill ha. 

De tar ca 50 kr metern, vilket ska jämföras med ett väveri i Skottland som tar 500 kr metern. Men i Skottland räcker det med tio meter som minsta beställningsmängd mot 50 - 100 meter i Pakistan. De lagerhåller tyget i  Pakistan - om du vill - och skickar successivt det du ropar av. 

Till en kilt går det åt ca sju meter. De djupa vecken i den kräver sin tribut.

Den skotska höglandsdräkten med sin kilt är numera även en låglandsdräkt. Den var fram till 1940 även en militär fältuniform men i det militära är den sedan dess bara en högtidsdräkt. 

I gamla journalfilmer som visar första världskriget kan man se brittiska, dvs. skotska, soldater i kilt m.m. som dödsföraktande rusar upp ur sina skyttegravar för att möta tyskarnas kulor, allt ackompanjerat av stolta säckpipeblåsare. Lite patetiskt kan man tycka, sett med dagens glasögon.

Ska man beskriva dräkten och dess olika delar får man skilja på vardagsdräkt och högtidsdräkt. Vissa saker är dock gemensamma, som själva kilten och den kiltpin, som sitter nedtill till höger på kilten.

Eftersom kilten saknar fickor bär man i stället en magväska, som kallas sporran. Den är enklare för vardagsdräkten och mer exklusiv för högtidsdräkten. Den enklare är gjord av läder, med eller utan tofsar medan den mer högtidliga är av skinn med behåringen kvar och med skinntofsar.

Till dräkten hör också en plaid, dvs, en pläd, som är ett tygstycke draperat över vänstra axeln som har en stor brosch.

Är man finklädd har man en speciell svart kavaj, ofta med en dito väst. Kavajen finns i ett par-tre olika varianter. Är det vardag har man kanske bara en skjorta och då en gilllieshirt med snörning i halsen och vida puffärmar som smalnar åt vid handleden. Då har man även runt magen ett brett bälte med ett stort spänne. 

Till vardags kan man även ha en helt vanlig skjorta och en vanlig tröja eller kavaj. På bilden har jag en väst i samma tartan som kilten. Den lät jag en skräddare sy av ett överblivet tygstycke från kilttillverkningen.

På benen har man långa strumpor, som är nedvikta upptill och där sitter också ett slags strumpeband, med två flikar i samma tartan som kilten. De kallas flashes. I högra strumpskaftet sitter en liten kniv -  sgian dubh. Är man vänsterhänt sitter den dock i vänster strumpa.

På fötterna ska man givetvis inte - som jag på bilden ovan -  ha tofflor av fabrikat Birkenstock eller Scholl utan ett par särskilda svarta lågskor, som kallas gillieshoes. De saknar plös och har extra långa skosnören som lindas korsvis upp drygt halvvägs upp på underbenet till strax under knäet.

Sådana skor saknar jag fortfarande. Det beror på att jag inte vågar köpa dem oprovade på nätet utan jag får införskaffa dem nästa gång jag besöker Skottland. Däremot har jag numera även en skotsk huvudbonad, en glangerry hat, dekorerad med samma tartan som kilten. Se bilden ovan.

Mitt tartan är registrerat i det skotska tartanregistret som nummer 12273  med namnet "The Bergslagen Flag Tartan". 

Det skapas nya tartan hela tiden och det registreras nya varje vecka. Det är såväl företag, orter, föreningar som privatpersoner som vill ha ett tartan och inte bara i Skottland utan även i USA och andra företrädesvis engelskspråkiga länder. 

Donald Trumps dotter Ivanka har ett eget tartan registrerat. Hon har skotskt påbrå via sin farmor, som hette McLeod och var född på ön Lewis i Skottland.

Men det finns även i afrikanska och latinamerikanska skotskrutiga registrerade mönster.

Registret är en del av det skotska nationalarkivet i Edinburgh och där finns ett litet tygstycke av mitt tartan arkiverat åt eftervärlden. Häftigt!