Kriminalvården är i blåsväder igen. För något år sedan var det mutor i samband med bygget av två stora häkten. Nu är det deras transporttjänst som är föremål för mediernas kritiska granskning (Kaliber i P1). Transporttjänstens medarbetare forslar asylsökande som inte får stanna i Sverige tillbaka till sina hemländer samt även fångar som avtjänat sitt straff och ska utvisas. Det är säkert inga trevliga resor.
Praxisen hos transportjänsten har länge varit att ge medarbetarna som reser möjlighet till vila och rekreation på vägen hem. Då har de fått bo ett par-tre nätter på lyxhotell och kunnat festa loss. Hemresan har oftast skett i business class dessutom.
Detta är givetvis stötande i allmänhetens ögon och det spär på det förakt för statliga myndigheter och deras tjänstemän som finns hos en del medborgare i vårt land. Alla som jobbar i statens tjänst fläckas. Ibland verkar det som om att jobba i statens tjänst helst ska vara ett oavlönat kall med dygnetrunttjänstgöring. Jag tycker dock att Kriminalvårdens transporttjänst har gått för långt i sina "bonusar" till personalen, trots deras tuffa uppgift.
Men jag har också fått flyga business class och fått ett avkopplande extradygn på en tjänsteresa utomlands. Det ni!
Det var för 20 år sedan, alltså 1994 (och sedan länge preskriberat). Jag kommenderades (mot min vilja) till Vietnam i två veckor för att hålla föredrag på engelska för landets skatteförvaltning. Det var en del i det svenska biståndet till Vietnam. Mitt ämne var hur man informerar allmänheten m.m.
Jag flög i business class både dit och hem. Men det berodde på att Skatteverket flög så ofta med Thai via Bangkok till Hanoi att verkets resenärer uppgraderades utan extra kostnad till business.
På hemvägen fick jag ett extradygn i Bangkok, där jag i alla fall skulle byta flight. Jag bodde på ett "lyxhotell", sannolikt inte det mest lyxiga, men det fanns i alla fall tv och badrum. Denna förmån hade jag krävt som bonus för att jag ställde upp och åkte till Vietnam. Att förbereda mitt framträdande i Vietnam hade krävt många obetalda timmar på min fritid hemma i Sverige. Därför tyckte jag att ett dygn som vanlig turist i Bangkok var helt okej.
Att jag även fick med mig salmonella hem var också ytterligare en "bonus", fast inte så trevlig precis. Allt som glimmar är inte guld...
20 oktober 2014
18 oktober 2014
Jag är en lycklig pessimist
Min omgivning betraktar mig som en negativ pessimist. Om någon säger "fint väder idag" och jag säger "ja, men i morron blir det regn" får jag höra "f-n va du alltid är negativ!"
Jag anser att de positiva optimisterna är naiva. Vi som är pessimister är realister.
Min negativa svartsyn har kanske med att göra att jag är närking. Född och uppväxt i hjärtat av gnällbältet.
För många år sedan skulle jag vara på en konferens i Uppsala, som började en tidig måndag. Eftersom jag aldrig tidigare hade varit i Uppsala åkte jag dit på söndagen innan och rekognoscerade. Kollade vad konferenshotellet låg, om det fanns p-platser m.m. Ett sådant här beteende betraktas av den naive optimisten som något sjukligt negativt. För mig gjorde det att jag kände mig trygg på måndagsmorgonen. Jag kom dessutom i tid, vilket inte alla andra gjorde.
När jag för många år sedan skulle åka bil genom Europa till Rivieran med familjen kollade jag i Guide Michelin (som har kartor med hotellen utsatta) var mina hotell låg för alla orter där vi hade förbokade hotell. Min omgivning ansåg det sjukligt negativt. Redan att ha förbokat hotell ansåg man onödigt, snudd på pessimistiskt suspekt. "Vi åker bara. Hotell hittar man alltid", sa dom. Men att de ibland fått sova i bilen för att man inte hittade något hotell höll man tyst om.
Tack vare mina förberedelser kunde jag koppla av och njuta av allt annat på resan. Men ett sådant beteende betraktas av de naiva optimisterna som negativt.
Jag är inte ensam om att vara pessimist. Nyss kom Jan Bylund och Mattias Lundberg ut med sin bok "Den lyckliga pessimisten". De två är precis som jag och har satt det på pränt. Det känns skönt att läsa att det finns fler som jag! Här är ett citat ur boken:
"Som pessimist är du lycklig eftersom du vet att du har koll på läget, bättre än de flesta. Du har så att säga basbehoven tillgodosedda och är tillfreds med ditt utgångsläge. Du använder dina naturliga oroskänslor för att förutsäga påfrestningar och otrevliga överraskningar. Genom att förvänta dig att saker och ting kan komma att gå åt skogen är du förberedd på de flesta tänkbara scenarior. Det ger dig tid och möjlighet att mentalt ställa in dig på vad som kan inträffa. Om det mot förmodan skulle gå enligt plan kommer du att kunna glädja dig åt det, sannolikt mycket mer än den som hela tiden varit inställd på vinnarscenariot."
Jag är en lycklig pessimist.
Jag anser att de positiva optimisterna är naiva. Vi som är pessimister är realister.
Min negativa svartsyn har kanske med att göra att jag är närking. Född och uppväxt i hjärtat av gnällbältet.
För många år sedan skulle jag vara på en konferens i Uppsala, som började en tidig måndag. Eftersom jag aldrig tidigare hade varit i Uppsala åkte jag dit på söndagen innan och rekognoscerade. Kollade vad konferenshotellet låg, om det fanns p-platser m.m. Ett sådant här beteende betraktas av den naive optimisten som något sjukligt negativt. För mig gjorde det att jag kände mig trygg på måndagsmorgonen. Jag kom dessutom i tid, vilket inte alla andra gjorde.
När jag för många år sedan skulle åka bil genom Europa till Rivieran med familjen kollade jag i Guide Michelin (som har kartor med hotellen utsatta) var mina hotell låg för alla orter där vi hade förbokade hotell. Min omgivning ansåg det sjukligt negativt. Redan att ha förbokat hotell ansåg man onödigt, snudd på pessimistiskt suspekt. "Vi åker bara. Hotell hittar man alltid", sa dom. Men att de ibland fått sova i bilen för att man inte hittade något hotell höll man tyst om.
Tack vare mina förberedelser kunde jag koppla av och njuta av allt annat på resan. Men ett sådant beteende betraktas av de naiva optimisterna som negativt.
Jag är inte ensam om att vara pessimist. Nyss kom Jan Bylund och Mattias Lundberg ut med sin bok "Den lyckliga pessimisten". De två är precis som jag och har satt det på pränt. Det känns skönt att läsa att det finns fler som jag! Här är ett citat ur boken:
"Som pessimist är du lycklig eftersom du vet att du har koll på läget, bättre än de flesta. Du har så att säga basbehoven tillgodosedda och är tillfreds med ditt utgångsläge. Du använder dina naturliga oroskänslor för att förutsäga påfrestningar och otrevliga överraskningar. Genom att förvänta dig att saker och ting kan komma att gå åt skogen är du förberedd på de flesta tänkbara scenarior. Det ger dig tid och möjlighet att mentalt ställa in dig på vad som kan inträffa. Om det mot förmodan skulle gå enligt plan kommer du att kunna glädja dig åt det, sannolikt mycket mer än den som hela tiden varit inställd på vinnarscenariot."
Jag är en lycklig pessimist.
16 oktober 2014
Makt viktigt för en del
I slutet av 1970-talet när jag jobbade som vanlig handläggare vid utbildnings- och informationssektionen vid dåvarande Riksskatteverket sökte jag tjänsten som pressombudsman. Den motsvarar i dag "presschef" och var högavlönad med placering hos verkets ledning. Det var fint värre!
Jag fick en provtjänstgöring. Men efter några månader valde jag att återvända till mitt gamla jobb. Det upprörde en del chefer. "Så kan man inte göra. Lämna en högre tjänst och gå tillbaka till en lägre, det gör man bara inte!", sa de till mig. "Varför inte då då?" "Du har ju MAKT!" svarade de.
Att ha ett jobb nära verksledningen innebar alltså MAKT i deras ögon. Den tanken hade jag aldrig ens tänkt. Förmodligen störde mitt val att gå tillbaka till en sämre betald syssla deras invanda tankebanor.
Ett tiotal år senare blev jag verkets informationsdirektör, ett jobb som jag sedan hade i många år. När jag fick lämna den posten var det flera - både arbetskamrater och chefer - som i princip slutade att hälsa på mig. Det var personer som jag upplevt som mina "vänner". En av dem hade t.o.m. erbjudit sig att jag skulle få låna hans hus i fjällen. Men det var när jag fortfarande var chef och med i verkets ledningsgrupp. Jag hade i min enfald trott att de gillade mig för den jag var - inte för att jag var chef och satt med i ledningsgruppen och alltså, enligt dem, hade MAKT.
Nu när jag inte längre satt med i högsta ledningen var jag ointressant för dem. Tydligen hade jag haft MAKT även då, fast jag inte fattade det förrän efteråt.
Jag fick en provtjänstgöring. Men efter några månader valde jag att återvända till mitt gamla jobb. Det upprörde en del chefer. "Så kan man inte göra. Lämna en högre tjänst och gå tillbaka till en lägre, det gör man bara inte!", sa de till mig. "Varför inte då då?" "Du har ju MAKT!" svarade de.
Att ha ett jobb nära verksledningen innebar alltså MAKT i deras ögon. Den tanken hade jag aldrig ens tänkt. Förmodligen störde mitt val att gå tillbaka till en sämre betald syssla deras invanda tankebanor.
Ett tiotal år senare blev jag verkets informationsdirektör, ett jobb som jag sedan hade i många år. När jag fick lämna den posten var det flera - både arbetskamrater och chefer - som i princip slutade att hälsa på mig. Det var personer som jag upplevt som mina "vänner". En av dem hade t.o.m. erbjudit sig att jag skulle få låna hans hus i fjällen. Men det var när jag fortfarande var chef och med i verkets ledningsgrupp. Jag hade i min enfald trott att de gillade mig för den jag var - inte för att jag var chef och satt med i ledningsgruppen och alltså, enligt dem, hade MAKT.
Nu när jag inte längre satt med i högsta ledningen var jag ointressant för dem. Tydligen hade jag haft MAKT även då, fast jag inte fattade det förrän efteråt.
11 oktober 2014
Hembygdsgården har fått ett unikt äppelträd
För några år sedan upptäckte jag ett nytt äppelträd på andra sidan mitt staket hemma i Sollentuna. "Det måste nog vara ett rotskott från mitt Gula Richard-äppelträd", tänkte jag. Gul Richard växte på min tomt precis vid staketet. Det nya trädet växte bland sly på en kommunal markremsa som löper längs min södra tomtgräns.
När det några dagar senare var höstmarknad på hembygdsgården träffade jag trädgårds- och äppelentusiasten Agneta som förklarade för mig att det inte alls var ett rotskott. "Det måste vara ett självsått träd", förklarade hon och berättade att varje äppelkärna är DNA-mässigt unik och ger vid självsådd upphov till ett lika unikt äppelträd.
"Mitt" nya träd döpte jag till Fågelsångsäpplet eftersom jag bor i området Fågelsången, som fått namn efter ett torp från 1600-talet som tidigare fanns söder om min tomt. Det tyckte jag var ett lämpligt namn. Frukten är till formen lik Åkerö men till färgen är den lik Gul Richard. Smaken är utmärkt.
Agneta kom och inspekterade trädet, beskar det och tog samtidigt några kvistar som hon skulle driva upp till nya plantor av trädet. Detta var för cirka tre år sedan.
Nu i höstas ringde Agneta mig och berättade att hon drivit upp tre trädplantor och undrade om jag vill ha en. Någon plats fanns inte varken på min eller dotterns tomt (som gränsar till min). Min dotter föreslog då: "Varför inte plantera trädet på hembygdsgården?"
Jag kontaktade ordföranden i föreningen som tyckte det var en bra idé. Och nu idag har det världsunika Fågelsångsäppelträdet planterats av Agneta på Hersby hembygdsgård i Sollentuna. Det passar bra där, då torpet Fågelsången en gång i tiden lydde under gården Hersby som idag är hembygdsgård. Cirkeln är sluten på något vis...
PS. När man ska driva upp en ny äppelträdsplanta tar man en kvist från trädet i fråga som sedan ympas in på en uppväxt annan liten stam med bra rötter. Rotstam är en livskraftig planta som fått växa upp och som finns att köpa färdiga. Den lilla rotstammen kapas ett par decimeter ovan jord. Där ympas den främmande kvisten in. Sedan blir det ett nytt träd som får växa upp i en kruka utomhus. Efter ett par år när trädet blivit manshögt planterar man ut det på lämplig plats. Man gör så även när man vill ha fler plantor av befintliga sorter. Men i det här fallet var det alltså ett helt nytt och unikt träd - Fågelsångsäpplet - det handlade om.
10 oktober 2014
Mina kontakter med den privata vården
När jag växte upp i Örebro på 1950-talet hade vi en "familjeläkare" som hette dr Palm. Han var privatpraktiserande och kom på hembesök när jag sjuk. Då bäddades jag ned med nystruken pyjamas och i rena lakan i familjens finsoffa i det nystädade vardagsrummet, trots att jag var febrig och hade någon av de barnsjukdomar, som alla ungar skulle ha på den tiden. Dr Palm kollade, tog tempen och skrev ut medicin.
Nästa gång var när jag många, många år senare fick en remiss till en urolog på det privata Sophiahemmet i Stockholm. Jag skulle vara där kl. 13 och kom dit fem minuter innan. Precis när jag satt mig ned i väntrummet och greppat en gammal veckotidning ropades mitt namn upp. Mycket förvånad möttes jag av en sköterska. "Vaddå, redan nu?" var min fråga. "Har vi sagt kl. 13 så gäller det", blev svaret.
Min erfarenhet av sjukhusbesök var att jag skulle sitta och vänta tillsammans med ett 20-tal andra patienter i flera timmar och komma in till doktorn i bästa fall kl. 16. Så var ju den landstingsdrivna vården (i alla fall förr).
I ca 25 år har jag varit kund hos en privat läkargrupp och haft samma familjeläkare hela tiden. Nu har han även uppgraderats till min "husläkare". Det har funkat utmärkt alla åren.
Häromdagen opererades jag på en privat ryggkirurgisk klinik i Strängnäs med utmärkt resultat och bra bemötande av alla jag träffade, från städerskan till överläkaren. Inget att klaga på. Dessutom hade jag trevliga medpatienter! Tack vare vårdvalet kunde jag välja att behandlas i Strängnäs.
Nu hotas den privata vården att strypas på grund av den nya regeringens planer på att slopa vårdvalet och att förhindra privata vårdalternativ, eller i alla fall försvåra för dem så mycket man kan. För mig är det viktigast trots allt att få välja vårdgivare och att få bra vård.
För att kunna finnas till och producera tjänster eller produkter med kvalitet behöver företag gå med vinst. Det gäller även vårdföretag i privat regi.
Nästa gång var när jag många, många år senare fick en remiss till en urolog på det privata Sophiahemmet i Stockholm. Jag skulle vara där kl. 13 och kom dit fem minuter innan. Precis när jag satt mig ned i väntrummet och greppat en gammal veckotidning ropades mitt namn upp. Mycket förvånad möttes jag av en sköterska. "Vaddå, redan nu?" var min fråga. "Har vi sagt kl. 13 så gäller det", blev svaret.
Min erfarenhet av sjukhusbesök var att jag skulle sitta och vänta tillsammans med ett 20-tal andra patienter i flera timmar och komma in till doktorn i bästa fall kl. 16. Så var ju den landstingsdrivna vården (i alla fall förr).
I ca 25 år har jag varit kund hos en privat läkargrupp och haft samma familjeläkare hela tiden. Nu har han även uppgraderats till min "husläkare". Det har funkat utmärkt alla åren.
Häromdagen opererades jag på en privat ryggkirurgisk klinik i Strängnäs med utmärkt resultat och bra bemötande av alla jag träffade, från städerskan till överläkaren. Inget att klaga på. Dessutom hade jag trevliga medpatienter! Tack vare vårdvalet kunde jag välja att behandlas i Strängnäs.
Nu hotas den privata vården att strypas på grund av den nya regeringens planer på att slopa vårdvalet och att förhindra privata vårdalternativ, eller i alla fall försvåra för dem så mycket man kan. För mig är det viktigast trots allt att få välja vårdgivare och att få bra vård.
För att kunna finnas till och producera tjänster eller produkter med kvalitet behöver företag gå med vinst. Det gäller även vårdföretag i privat regi.
4 oktober 2014
Viktigt att återge logotyper på rätt sätt
I SvT:s Västerbottensnytt på nätet finns en artikel där ett EU-bidrag till en tidningsbilaga frusits inne. Orsaken är att en EU-logga återgivits på fel sätt i bilagan. I pengar handlar det om ca 300 000 kr.
Se länken: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/liten-flagga-blev-kostsam.
Detta har upprört många, vilket är förståeligt på sitt sätt. Det ger dessutom ytterligare en negativ bild av EU. Men jag brukar alltid framhålla att allt som står i medierna ska man ta med en nypa salt. Oftast får man inte hela bilden, viktiga fakta kan ha utelämnats av olika skäl. Större delen av journalistkåren har miljö- och vänstersympatier, vilket också kan innebära att man varken gillar EU, Nato eller USA m.m. I det här fallet vet jag inte. Kan bara gissa.
Däremot tycker jag det är viktigt att alltid återge symboler, typ logotyper m.m. på exakt rätt sätt.
När jag jobbade på Skatteverket tog jag fram verkets nuvarande logga (och även Kronofogdens m.fl) Jag utfärdade riktlinjer för hur loggorna skulle återges i fråga om storlek, färg, typsnitt m.m. Riktlinjerna var mycket enkla och hjälpmedel i olika former fanns, som mallar och original, såväl digitala som "analoga" versioner.
Tror du att man klarade att återge loggan korrekt? Nä, det misslyckades ofta. Framför allt hos skattekamraterna i Göteborg, som alltid ville göra på sitt eget "goa" sätt. Allt som kom från huvudstaden var normalt av ondo, sett med göteborgarnas ögon.
En gång höll jag ett flera timmar långt föredrag för landets skatteinformatörer om vikten av gemensam laoyut och enhetligt utseende på Skatteverkets broschyrer, annonser m.m. När föredraget var slut blev det frågestund.
En glad kamrat från Göteborg upphov då sin stämma och sa (ungefär så här): "Jag tycker det är bättre om vi får ha egen touch på de trycksaker vi gör här i Göteborg". Vederbörande hade inte tagit till sig ett ord av det jag nyss hade predikat i flera timmar.
I verkets dåvarande manual ingick att två typsnitt (Frutiger och Century Old Style) skulle användas i verkets broschyrer. Det tyckte man inte i Götet, där man oftast använde typsnittet Comic Sans på sina hemmagjorda alster. Det säger allt, tycker jag.
Företag är ofta mycket noga med att deras logotyper m.m. återges korrekt. Flygbolaget SAS hade interna böter om någon gjorde fel. Om t.ex. deras kontor i Singapore återgav SAS-loggan fel på sin dörr fick kontoret minskad budget som straff.
Jag försökte vid ett speciellt tillfälle införa något liknande på Skatteverket. Göteborg var emot och dåvarande skattechefen i Västra regionen klagade hos generaldirektören och jag fick ge mig. Hur det är nu på Skatteverket med loggor och grafisk profil vet jag inte.
Jag kan ha viss förståelse för att EU ville göra en markering, eftersom loggan återgavs fel. Men att ta hela beloppet känns inte klokt!
PS. Vill du veta mer om typsnitten jag nämner ovan kan du gå in här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Frutiger
http://en.wikipedia.org/wiki/Century_type_family#Schoolbook_Oldstyle
http://en.wikipedia.org/wiki/Comic_Sans
Se länken: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/liten-flagga-blev-kostsam.
Detta har upprört många, vilket är förståeligt på sitt sätt. Det ger dessutom ytterligare en negativ bild av EU. Men jag brukar alltid framhålla att allt som står i medierna ska man ta med en nypa salt. Oftast får man inte hela bilden, viktiga fakta kan ha utelämnats av olika skäl. Större delen av journalistkåren har miljö- och vänstersympatier, vilket också kan innebära att man varken gillar EU, Nato eller USA m.m. I det här fallet vet jag inte. Kan bara gissa.
Däremot tycker jag det är viktigt att alltid återge symboler, typ logotyper m.m. på exakt rätt sätt.
När jag jobbade på Skatteverket tog jag fram verkets nuvarande logga (och även Kronofogdens m.fl) Jag utfärdade riktlinjer för hur loggorna skulle återges i fråga om storlek, färg, typsnitt m.m. Riktlinjerna var mycket enkla och hjälpmedel i olika former fanns, som mallar och original, såväl digitala som "analoga" versioner.
Tror du att man klarade att återge loggan korrekt? Nä, det misslyckades ofta. Framför allt hos skattekamraterna i Göteborg, som alltid ville göra på sitt eget "goa" sätt. Allt som kom från huvudstaden var normalt av ondo, sett med göteborgarnas ögon.
En gång höll jag ett flera timmar långt föredrag för landets skatteinformatörer om vikten av gemensam laoyut och enhetligt utseende på Skatteverkets broschyrer, annonser m.m. När föredraget var slut blev det frågestund.
En glad kamrat från Göteborg upphov då sin stämma och sa (ungefär så här): "Jag tycker det är bättre om vi får ha egen touch på de trycksaker vi gör här i Göteborg". Vederbörande hade inte tagit till sig ett ord av det jag nyss hade predikat i flera timmar.
I verkets dåvarande manual ingick att två typsnitt (Frutiger och Century Old Style) skulle användas i verkets broschyrer. Det tyckte man inte i Götet, där man oftast använde typsnittet Comic Sans på sina hemmagjorda alster. Det säger allt, tycker jag.
Företag är ofta mycket noga med att deras logotyper m.m. återges korrekt. Flygbolaget SAS hade interna böter om någon gjorde fel. Om t.ex. deras kontor i Singapore återgav SAS-loggan fel på sin dörr fick kontoret minskad budget som straff.
Jag försökte vid ett speciellt tillfälle införa något liknande på Skatteverket. Göteborg var emot och dåvarande skattechefen i Västra regionen klagade hos generaldirektören och jag fick ge mig. Hur det är nu på Skatteverket med loggor och grafisk profil vet jag inte.
Jag kan ha viss förståelse för att EU ville göra en markering, eftersom loggan återgavs fel. Men att ta hela beloppet känns inte klokt!
PS. Vill du veta mer om typsnitten jag nämner ovan kan du gå in här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Frutiger
http://en.wikipedia.org/wiki/Century_type_family#Schoolbook_Oldstyle
http://en.wikipedia.org/wiki/Comic_Sans
3 oktober 2014
Margot, Martin och jag
Det var väl ganska väntat att Margot Wallström skulle bli utrikesminister. Det var ett bra val, tycker jag. Jag har dessutom träffat henne, men det var många år sedan
Jag var då informationschef på Riksskatteverket, som också var chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter. Jag arrangerade en informationsdag i Stockholm för kronofogdens skolinformatörer. Som föredragshållare var Margot Wallström och Martin Timell inbjudna.
De höll båda intressanta föredrag, men vad de handlade om har jag glömt. Jag vet dock att Timell, som i sitt tidigare liv haft en byggfirma, även varit "kund" hos fogden och hade egna upplevelser att tillgå.
Självklart passade jag på att bli fotograferad med föreläsarna.
Obs! Det är jag i mitten.
Jag var då informationschef på Riksskatteverket, som också var chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter. Jag arrangerade en informationsdag i Stockholm för kronofogdens skolinformatörer. Som föredragshållare var Margot Wallström och Martin Timell inbjudna.
De höll båda intressanta föredrag, men vad de handlade om har jag glömt. Jag vet dock att Timell, som i sitt tidigare liv haft en byggfirma, även varit "kund" hos fogden och hade egna upplevelser att tillgå.
Självklart passade jag på att bli fotograferad med föreläsarna.
Obs! Det är jag i mitten.
28 september 2014
Språkliga innovationer
Våra politiker - oavsett färg - är bra på att hitta på nya ord samt att i en del fall missbruka gamla ord. Allt för att ge en liten annan innebörd åt sina politiska innovationer. Syftet är - mer eller mindre medvetet - att lura eller i alla fall försöka missleda väljarna.
Ett sådan ord är jobbskatteavdrag. Avdrag låter positivt: man får avdrag på inkomstskatten om man jobbar. Det är inte så tokigt utan säger ungefär vad det handlar om.
Pensionärsskatt är ett annat ord, som dock är helt fel. Det är ingen skatt på pensionärer utan skillnaden i inkomstskatt mellan den som jobbar och den inte gör det (t.ex. en pensionär).
Värnskatt är en extra statlig inkomstskatt som tas ut på inkomster över 46 600 kr i månaden. Värnskatt fanns under första världskriget för att få in pengar till försvaret. Att idag kalla den extra inkomstskatten för värnskatt är ett missbruk av ordet. Statlig extraskatt vore ett bättre namn.
Den skatt vi betalar för att ha en TV kallades först TV-licens men är numera omdöpt till TV-avgift. (Ordet licens stämde inte riktigt, därför blev skatten i stället en avgift. Licens är ett avtal om att bedriva en viss verksamhet eller att nyttja en rättighet, t.ex. vapenlicens, jaktlicens.) Ordet avgift är många gånger synonymt med skatt. Ett exempel är fastighetsskatten som gjordes om till en fastighetsavgift.
Ordet skattskyldig används i vår skattelagstiftning. Det ordet försökte jag för många år sedan få utbytt mot skattebetalare - ett ord som lät mer positivt. Det var när vår nuvarande inkomstskattelag och skattebetalningslag togs fram som ersättning för bl.a. kommunalskattelagen. Men det gick inte. "Möjligen i skattebetalningslagen", medgav Skatteverkets rättsliga expert. Men inte ens där gick det.
Det finns även andra ord som känns felaktiga, t.ex. vinstvarning. Varnar man för att företaget går med vinst? Nä, tvärtom. Det betyder att den väntade vinsten blir mindre. Jämför med ordet stormvarning, som innebär en negativ väderleksförändring.
Sedan har vi den politiska innovationen husläkare. Vi har ögonläkare som lagar ögon, hjärtläkare som fixar hjärtfelen osv. Ordet husläkare skulle passa bättre på en byggmästare som gör ROT-jobb. Familjeläkare hade varit ett bättre ord. Men de som inte håller med mig brukar säga att vi har även distriktsläkare och allmänläkare. Alltså får jag ge mig.
Det vanligaste ordmissbruket är nog i alla fall att kalla skatt för avgift. Det är uppenbart enbart för att lura oss som betalar skatt. När kungen och drottningen besökte min arbetsplats Skatteverket för många år sedan undrade kungen hur många olika skatter vi har.
Frågan skapade oreda i församlingen. Flera skattebyråkrater försvann ut ur rummet för att återkomma med helt olika svar. Då log kungen. Jag kan gissa vad han tänkte: F-n, dom vet inte ens hur många skatter vi har, ha-ha!
Ett sådan ord är jobbskatteavdrag. Avdrag låter positivt: man får avdrag på inkomstskatten om man jobbar. Det är inte så tokigt utan säger ungefär vad det handlar om.
Pensionärsskatt är ett annat ord, som dock är helt fel. Det är ingen skatt på pensionärer utan skillnaden i inkomstskatt mellan den som jobbar och den inte gör det (t.ex. en pensionär).
Värnskatt är en extra statlig inkomstskatt som tas ut på inkomster över 46 600 kr i månaden. Värnskatt fanns under första världskriget för att få in pengar till försvaret. Att idag kalla den extra inkomstskatten för värnskatt är ett missbruk av ordet. Statlig extraskatt vore ett bättre namn.
Den skatt vi betalar för att ha en TV kallades först TV-licens men är numera omdöpt till TV-avgift. (Ordet licens stämde inte riktigt, därför blev skatten i stället en avgift. Licens är ett avtal om att bedriva en viss verksamhet eller att nyttja en rättighet, t.ex. vapenlicens, jaktlicens.) Ordet avgift är många gånger synonymt med skatt. Ett exempel är fastighetsskatten som gjordes om till en fastighetsavgift.
Ordet skattskyldig används i vår skattelagstiftning. Det ordet försökte jag för många år sedan få utbytt mot skattebetalare - ett ord som lät mer positivt. Det var när vår nuvarande inkomstskattelag och skattebetalningslag togs fram som ersättning för bl.a. kommunalskattelagen. Men det gick inte. "Möjligen i skattebetalningslagen", medgav Skatteverkets rättsliga expert. Men inte ens där gick det.
Det finns även andra ord som känns felaktiga, t.ex. vinstvarning. Varnar man för att företaget går med vinst? Nä, tvärtom. Det betyder att den väntade vinsten blir mindre. Jämför med ordet stormvarning, som innebär en negativ väderleksförändring.
Sedan har vi den politiska innovationen husläkare. Vi har ögonläkare som lagar ögon, hjärtläkare som fixar hjärtfelen osv. Ordet husläkare skulle passa bättre på en byggmästare som gör ROT-jobb. Familjeläkare hade varit ett bättre ord. Men de som inte håller med mig brukar säga att vi har även distriktsläkare och allmänläkare. Alltså får jag ge mig.
Det vanligaste ordmissbruket är nog i alla fall att kalla skatt för avgift. Det är uppenbart enbart för att lura oss som betalar skatt. När kungen och drottningen besökte min arbetsplats Skatteverket för många år sedan undrade kungen hur många olika skatter vi har.
Frågan skapade oreda i församlingen. Flera skattebyråkrater försvann ut ur rummet för att återkomma med helt olika svar. Då log kungen. Jag kan gissa vad han tänkte: F-n, dom vet inte ens hur många skatter vi har, ha-ha!
27 september 2014
LO vill ge invandrarna beredskapsjobb
I går skrev jag på min blogg att arbetslösa invandrare bör sysselsättas genom låglönejobb. Arbetsuppgifter finns! Nu i dag intervjuades LO-basen och medlemmen i sossarnas verkställande utskott Karl-Petter Thorwaldsson i radions lördagsintervju i P1. Han verkar var inne på samma linje, i alla fall lite grann.
Han vill skapa beredskapsjobb inom byggbranschen och äldrevården - i första hand för utrikesfödda. Som historiska exempel tog han sin farfar som fick bygga vägar i arbetslöshetens 1930-tal och sin mamma, som skolade om sig från hårfrisörska till vårdbiträde på ett halvår. Givetvis ska facket vara med och bestämma detta i förhandlingar med arbetsgivarna. Thorwaldsson insåg också att det kommer att krävas utbildning av beredskapsarbetarna innan de kan sysselsättas.
Genom dessa beredskapsjobb, som staten ska finansiera, slipper arbetslösa invandrare m.fl. leva på a-kassa, sjukersättning, försörjnings- eller aktivitetsstöd och andra bidrag, var hans slutsats.
Jag håller med Thorwaldsson. Men det finns många frågetecken. I samma intervju säger han att de som kommer till vårt land för att jobba ska ha marknadsmässiga löner, kollektivavtal m.m. Då blir det dyrt för oss skattebetalare om staten ska stå för beredskapsarbetarnas lön.
Förslaget är i alla fall ett steg i rätt riktning. Jobb i ställer för bidrag. Men var det inte Nya Moderaterna som var först med det...?
Han vill skapa beredskapsjobb inom byggbranschen och äldrevården - i första hand för utrikesfödda. Som historiska exempel tog han sin farfar som fick bygga vägar i arbetslöshetens 1930-tal och sin mamma, som skolade om sig från hårfrisörska till vårdbiträde på ett halvår. Givetvis ska facket vara med och bestämma detta i förhandlingar med arbetsgivarna. Thorwaldsson insåg också att det kommer att krävas utbildning av beredskapsarbetarna innan de kan sysselsättas.
Genom dessa beredskapsjobb, som staten ska finansiera, slipper arbetslösa invandrare m.fl. leva på a-kassa, sjukersättning, försörjnings- eller aktivitetsstöd och andra bidrag, var hans slutsats.
Jag håller med Thorwaldsson. Men det finns många frågetecken. I samma intervju säger han att de som kommer till vårt land för att jobba ska ha marknadsmässiga löner, kollektivavtal m.m. Då blir det dyrt för oss skattebetalare om staten ska stå för beredskapsarbetarnas lön.
Förslaget är i alla fall ett steg i rätt riktning. Jobb i ställer för bidrag. Men var det inte Nya Moderaterna som var först med det...?
Robinson Crusoe - världens bästa roman?
Författaren Henning Mankell intervjuas i kulturdelen i dagens DN. I en liten frågeruta svarar han att "Robinson Crusoe" är "världens bästa roman".
När jag var i sjuårsåldern och hade lärt mig läsa gick jag till biblioteket. Den första bok jag lånade var "Robinson Crusoe". Det var vuxenutgåvan utan bilder. Det var dock en bild på framsidan som visade en skinnklädd man på en flotte. Den bilden lockade mig att låna boken, som jag aldrig hade hört talas om.
Jag sträckläste boken på ett par dagar och längtade till den dag då jag skulle få lämna tillbaka den och låna en ny. Det var nämligen så på den tiden att bibliotekarien stämplade ett datum längst bak i boken. Jag trodde i min okunskap att det var den dag jag måste lämna tillbaka boken. Jag visste inte att det var sista dag då jag måste lämna tillbaka den.
Romanen om den skeppsbrutne Robinson fångade mig för alltid i böckernas värld. Jag blev ett läsande barn som klämde att par böcker i veckan under uppväxtåren. Läsningen gav mig allmänbildning och en flykt från den gråa vardagen.
Jag håller helt med Henning Mankell när det gäller "Robinson Crusoe". Dessutom är det den enda bok jag har läst tre gånger. Den skrevs redan 1719 av engelsmannen Daniel Defoe.
När jag var i sjuårsåldern och hade lärt mig läsa gick jag till biblioteket. Den första bok jag lånade var "Robinson Crusoe". Det var vuxenutgåvan utan bilder. Det var dock en bild på framsidan som visade en skinnklädd man på en flotte. Den bilden lockade mig att låna boken, som jag aldrig hade hört talas om.
Jag sträckläste boken på ett par dagar och längtade till den dag då jag skulle få lämna tillbaka den och låna en ny. Det var nämligen så på den tiden att bibliotekarien stämplade ett datum längst bak i boken. Jag trodde i min okunskap att det var den dag jag måste lämna tillbaka boken. Jag visste inte att det var sista dag då jag måste lämna tillbaka den.
Romanen om den skeppsbrutne Robinson fångade mig för alltid i böckernas värld. Jag blev ett läsande barn som klämde att par böcker i veckan under uppväxtåren. Läsningen gav mig allmänbildning och en flykt från den gråa vardagen.
Jag håller helt med Henning Mankell när det gäller "Robinson Crusoe". Dessutom är det den enda bok jag har läst tre gånger. Den skrevs redan 1719 av engelsmannen Daniel Defoe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
