Mina kontakter med den privata vården

När jag växte upp i Örebro på 1950-talet hade vi en "familjeläkare" som hette dr Palm. Han var privatpraktiserande och kom på hembesök när jag sjuk. Då bäddades jag ned med nystruken pyjamas och i rena lakan i familjens finsoffa i  det nystädade vardagsrummet, trots att jag var febrig och hade någon av de barnsjukdomar, som alla ungar skulle ha på den tiden. Dr Palm kollade, tog tempen och skrev ut medicin.

Nästa gång var när jag många, många år senare fick en remiss till en urolog på det privata Sophiahemmet i Stockholm. Jag skulle vara där kl. 13 och kom dit fem minuter innan. Precis när jag satt mig ned i väntrummet och greppat en gammal veckotidning ropades mitt namn upp. Mycket förvånad möttes jag av en sköterska. "Vaddå, redan nu?" var min fråga. "Har vi sagt kl. 13 så gäller det", blev svaret.

Min erfarenhet av sjukhusbesök var att jag skulle sitta och vänta tillsammans med ett 20-tal andra patienter i flera timmar och komma in till doktorn i bästa fall kl. 16. Så var ju den landstingsdrivna vården (i alla fall förr).

I ca 25 år har jag varit kund hos en privat läkargrupp och haft samma familjeläkare hela tiden. Nu har han även uppgraderats till min "husläkare". Det har funkat utmärkt alla åren.

Häromdagen opererades jag på en privat ryggkirurgisk klinik i Strängnäs med utmärkt resultat och bra bemötande av alla jag träffade, från städerskan till överläkaren. Inget att klaga på. Dessutom hade jag trevliga medpatienter! Tack vare vårdvalet kunde jag välja att behandlas i Strängnäs.

Nu hotas den privata vården att strypas på grund av den nya regeringens planer på att slopa vårdvalet och att förhindra privata vårdalternativ, eller i alla fall försvåra för dem så mycket man kan. För mig är det viktigast trots allt att få välja vårdgivare och att få bra vård.

För att kunna finnas till och producera tjänster eller produkter med kvalitet behöver företag gå med vinst. Det gäller även vårdföretag i privat regi.