I slutet av 1970-talet när jag jobbade som vanlig handläggare vid utbildnings- och informationssektionen vid dåvarande Riksskatteverket sökte jag tjänsten som pressombudsman. Den motsvarar i dag "presschef" och var högavlönad med placering hos verkets ledning. Det var fint värre!
Jag fick en provtjänstgöring. Men efter några månader valde jag att återvända till mitt gamla jobb. Det upprörde en del chefer. "Så kan man inte göra. Lämna en högre tjänst och gå tillbaka till en lägre, det gör man bara inte!", sa de till mig. "Varför inte då då?" "Du har ju MAKT!" svarade de.
Att ha ett jobb nära verksledningen innebar alltså MAKT i deras ögon. Den tanken hade jag aldrig ens tänkt. Förmodligen störde mitt val att gå tillbaka till en sämre betald syssla deras invanda tankebanor.
Ett tiotal år senare blev jag verkets informationsdirektör, ett jobb som jag sedan hade i många år. När jag fick lämna den posten var det flera - både arbetskamrater och chefer - som i princip slutade att hälsa på mig. Det var personer som jag upplevt som mina "vänner". En av dem hade t.o.m. erbjudit sig att jag skulle få låna hans hus i fjällen. Men det var när jag fortfarande var chef och med i verkets ledningsgrupp. Jag hade i min enfald trott att de gillade mig för den jag var - inte för att jag var chef och satt med i ledningsgruppen och alltså, enligt dem, hade MAKT.
Nu när jag inte längre satt med i högsta ledningen var jag ointressant för dem. Tydligen hade jag haft MAKT även då, fast jag inte fattade det förrän efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar