Sverige har sprängt egna kärnvapen i Norrland

En söndag för ett tag sedan deltog jag i en intressant vandring med kunnig guide i Sundbyberg. Området vi gick i var tidigare ett av landets hemligaste - Ursvik - där föregångaren till Försvarets forskningsinstitut (FOI) m.m. höll till under flera decennier. Här tog man fram en svensk atombomb, tillverkade minor och granater och förberedde en svensk atomdriven u-båt. 

Ursviksområdet togs på 1920-talet - tillsammans med Järvafältet - över av militären. Många gårdar, som gett namn åt flera av dagens förorter, övertogs genom expropriation av staten.

Decenniet efter började man bygga upp de hemliga anläggningarna, såväl ovan som under jord. Man drog in en "hemlig" järnväg från Ulriksdals station; en järnväg som SJ inte hade något med att göra. Den kallades "Krutbanan" och trafikerades främst nattetid. Den gick rakt i det hemliga berget.

År 1937 byggdes laboratorier för Försvarsväsendet kemiska anstalt (FKA) som 1945 blev Försvarets forskningsanstalt (FOA) och sedan 2001 FOI. Även Tygförvaltningen i Östra Militärområdet låg här (tyg=kulor och krut m.m.). Som mest jobbade 2 000 personer i området som omgärdades av dubbla staket, varav det inre var elektrifierat.

Ett jättehemligt område

Området var bevakat av militärer i kulsprutenästen och stora delar var dessutom täckta av kamoflagenät i jätteformat. Kartbilder var manipulerade och även satellitfoton. Det gällde att dölja allt för ryssen, som inte lyckades lista ut vad det var slags område. Inte ens Wennerström kände till det.

När Berlinmuren föll, Sovjet kollapsade och Östeuropa befriades från det kommunistiska oket lades vårt svenska försvar ned, så även verksamheten i Ursvik. Det skulle ju bli evig fred.

Det mesta som Försvarsmakten hade är nedlagt och marken köptes för 8 mkr av kommunen, som tänkte bygga hus här. Men det stötte på patrull då marken är förorenad, i vissa fall ned till tre meters djurp.

Det försvaret har kvar är ett antal våningar under jord i det stora bergrummet. Hur många de är och vad de används till är fortfarande hemligt. Varje våning är ca 1 700 kvm.

Förutom forskning bedrevs här tillverkning av granater och minor samt reparation av stridsvagnar.

Sverige ville också ha atombomber

Ett av de stora forskningsprojekten var det svenska atombomsprogrammet. När USA fällt sina över Japan ville både dåvarande ÖB och politikerna att även Sverige skulle ha sådana bomber. Så blev det också.

En svensk åkte över till Alamo i Nevada och lärde sig hur det gick till och tog med sig lite plutonium hem i fickan. Det svenska kärnvapenprogrammet byggde nämligen på plutonium och pågick från 1945 till 1972 och var fram till 1958 inriktad på att framställa egna kärnvapen. Därefter handlade det mest om skydd mot sådana vapen.

Sverige och FOA tog fram 8-9 egna kärnvapen. Det har varit hemligt i alla år och kommer förmodligen aldrig att bekräftas. Utöver detta så sprängdes två av dem vid Vidsel i Norrland.

Detta häpnadsväckande fakta berättade vår guide och ciceron. Han hade hört uppgiften om kärndetonationerna från personer som arbetat med projektet. En renägande same som hört smällarna och sett de svampformade molnen hade han personligen träffat och intervjuat. Smällarna förklarades av myndigheterna med att man provsprängde dynamit.

Planer på en svensk atomdriven u-båt

Svenska försvaret hade i samarbete med FOA, Asea Atom och Kockums i Malmö börjat ta fram en atomdriven ubåt. Guiden visade oss ritningarna (som finns på Krigsarkivet) för oss. Hos FOA i Ursvik tog man fram en mindre prototyp.

Men projektet fullföljdes aldrig. Behovet av att ha ubåtar i Östersjön och Västerhavet  som kunde stanna i u-läge i långa tider var inte särskilt stort. Dessutom skulle båtens maskinister när de förflyttade sig från fören till aktern tvingas åla sig över reaktorn. Då skulle de få hela sin årliga tillåtana dos radioaktivitet på några sekunder och inte på ett år kunna tjänstgöra på u-båten.

Ja, det var i sanning en mycket lärorik och intressant vandring.

Hade varit hemlig agent

Guide var en yrkesskolelärare som tidigare (med en anställning på Ericson som täckmantel ) jobbat i flera decennier som hemlig agent, framför allt utomlands, åt den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och dess föregångare.

Han har evig tystnadsplikt om vad han varit med om. Uppgifter om honom och hans verksamhet kan bli offentligt först efter att han varit död i femtio år. Och även då krävs särskilt tillstånd för att se dem.

----------------------------------

Tillägg den 19 mars 2020: Nu i mars har det kommit ut en roman som heter "Krutbanan i Ursvik". Den är skriven av Henric Stenmark och handlar om utvecklingen av det svenska atomvapnet i bl.a. Ursvik. Boken utgiven av Bokförlaget Axplock finns på Adlibris och kostar inbunden 229 kr och som ljudbok 108 kr. https://www.adlibris.com/se/bok/krutbanan-i-ursvik-9789188523419

-----------------------------------

Det pågår ett krig i Europa - sen fem år tillbaka

Putins Ryssland för ett krig i Ukrainas östra del, ett krig som han förnekar att landet deltar i. "Det är ukrainska separatister som krigar",  säger Putin och ljuger. Striderna har pågått i mer än fem år och skördar dödsoffer och skadade på båda sidor. Krim har Putin lagt beslag på utan strid. Sverige och resten av Europa verkar inte bry sig. Jo, Putinland har drabbats av sanktioner. Men det är också allt.

Över 15 000 ukrainska soldater har dött eller skadats och ett par miljoner invånare har tvingats fly och lämna sina hem. Även civila har dött. Sammantaget räknar man med att kriget tagit 13 000 liv. Det krigsdrabbade östra Ukraina samt halvön Krim är markerat med blått på kartan ovan.

I Ryssland förnekar man sin inblandning, trots att ryska soldater tagiats till fånga och ryska fordon erövrats och visats upp i huvudstaden Kiev. Ryska soldater som dött "finns inte". Kriget kostar Ryssland ca en procent av landets BNP. Det är inte gratis för Putin & Co och det frestar på en redan ansträngd ekonomi.

"Bra för Sverige"

En del av detta berättade överstelöjtnant Peter Lidén från Försvarshögskolan vid ett seminarium häromdan arrangerat av Atlantkommittén. Lidén har nyss lämnat en tjänst som försvarsattaché i Kiev med Ukraina, Georgien och Moldavien som verksamhetsområde.

"Om man är cyniskt lagd så är kriget i Ukraina bra för Sverige", sa han och tillade: "Det är bättre att det förs där än i vårt land". 

Läget i Europa är med andra ord rätt allvarligt, något som Svenne & Irma Medeljohansson inte har fattat.

Nyligen har man utväxlat krigsfångar men de som Ukraina fick tillbaka var de besättningsmän som greps när Putinland tog ett ukrainskt fartyg på väg in i Azovska sjön.

Vattenbrist på Krim

Halvön Krim som Ryssland ockuperat var delvis - främst i norr - ganska ökenartad. Men 1975 - under sovjettiden - byggde man en kanal från området norr om halvön, alltså i Ukraina, och förde ned sötvatten främst från floden Dnjepr. Den åtgärden medförde att Krim kunde odlas upp och bli mer beboeligt. Grundvattnet fick också tillförsel.

Nu får inte Krim något vatten den vägen, vilket skapat problem.Halvön fick 85 % av sitt dricksvatten via kanalen. Ett tänkbart scenario om Putin vill eskalera konflikten är att han låter ockupera ytterligare delar av Ukraina - eller hotar med det - för att komma åt vattnet. Se det gula på kartan.

Ukraina bättre rustat nu

Han kan även använda hotet om att ta kanalen  i en byteshandel.  Om Ukraina släpper på vattnet kan Putin låta ukrainska fartyg segla in i Azovska sjön.

Det kan blir svårt för Putin att utvidga kriget till lands. För fem år sedan hade Ukraina bara ca 5 000 stridsdugliga armésoldater. Nu kan man ställa upp med mer än mångdubbelt fler och det kan bli kostsamt för Ryssland. Till havs och i luften är Ukraina fortfarande sämre rustat.

Svenska Atlantkommittén

Jag är en av ca 200 medlemmar i Atlantkommittén, som är en förening som bl.a. ska främja svensk särkerhetspolitik. (Läs mer här: https://atlantkommitten.se/om-oss/). Andra som är med kommer t.ex. från UD och  försvarsdepartementet eller är militärer, före detta eller nuvarande.

Föreningen ordnar seminarier och föreläsningar där man bjuder in intressanta personer. Det kan vara politiker, ambassadörer, forskare, militärer m.fl. Jag har bl.a. lyssnat på Sveriges USA-ambassadör, vår försvarsminister och nu senast vår förre försvarsattaché i Ukraina.

PS. Vid det senaste mötet kom jag i samspråk med Hans Corell som bl.a. varit undergeneralsekreterare och rättschef under Kofi Annan i FN. Vi pratade om Skottland och kiltar då jag visste att Corell spelar säckpipa och även komponerat en säckpipelåt tillägnad Kofi Annan. Läs mer om Corell här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Corell

Vanskligt att handla på nätet

Jag har handlat en del på "nätet". Det har dels varit varor som inte finns i Sverige och dels sådant som verkar intressant och billigt - i dubbel bemärkelse. Det har oftast fungerat bra men inte alltid. En del grejor har jag aldrig fått och i en del fall har jag fått något helt annat än jag beställt. Det är alltså vanskligt att handla på nätet.

Jag har ju numera en kilt med tillbehör. Flera av prylarna som hör till min skotska höglandsdräkt har jag köpt via nätet från USA, Storbritannien och Pakistan. Men alla köp har inte funkat.

I ett blogginlägg den 21 juli i år berättade jag om paketet från USA som jag aldrig fick och som kostat mig flera hundra kronor. Jag hade beställt och betalat ett bälte till min kiltdräkt som gick i retur, till stor del på grund av Postnord.

Från ett företag i England beställde och betalade jag för en speciell gillieskjorta till min kilt. Det kom ett paket från England men det innehöll inte den skjorta jag beställt. I stället fick jag ett par stora kraghandskar i skinn. Helt obegripligt. Jag klagade givetvis, men fick ingen respons alls.

Däremot funkade allt perfekt när jag fick de två sporrans (magväskor) till min kilt som jag köpte via nätet hos en firma i Pakistan.

Ofta fel i leveransen

Jag har även köpt diverse andra - ofta helt onödiga - prylar från några av de sajter som erbjuder massor av saker för en billig penning. Ibland är grejorna - som kommer från Kina - gratis men frakten får man betala. .

Här har det också gått troll i leveranserna. Jag har fått fel varor. I stället för en grej till min borrmaskin fick jag en fickkniv. I stället för en blå livrem fick jag en svart. Och i ett annat fall fick jag inget alls. Att klaga är totalt meningslöst, då jag inte får något svar.

Ibland har jag dessutom - förutom varans pris och portokostnad - drabbats av svensk moms m.m. Men det är inte alltid jag behövt betala moms, tull m.m. Det är också märkligt.

PS. Effekt av mina piller?  Jag har diagnosen Parkinsons sjukdom som jag håller i schack genom de piller jag äter. Men som all medicin har de biverkningar.

När man läser de bipacksedlar som beskriver alla biverkningar man kan drabbas av blir man mörkrädd. I mitt fall är bl.a. ökat spelberoende eller ett ökat köpbehov några av de följder man kan drabbas av när man äter pillren jag tar.

Jag är inte spelberoende. Senast jag "spelade" var på 1960-talet då jag hade en några stående rader på stryktipset. Om mitt köpbeteende ändrats så att jag blivit mer "inköpsberoende" tvivlar jag på.

Jag får mitt köpbehov normalt tillfredsställt när jag är på ICA. Det är nämligen jag som under alla år alltid har handlat mat och andra dagligvaror till vårt hushåll.

Varför ger man ungar "leksakspistoler"?

Den tragiska polisära dödskjutningen av den funktionshindrade unga pojken i Stockholm förra året kunde ha undvikits. Hur då? Jo, om pojken inte fått det leksaksvapen som såg exakt likadant ut som ett riktigt sådant. Föräldrarnas ansvar har inte kommit fram i medierna.

Först vill jag kasta in en brasklapp: Jag beklagar det som hänt och jag fritar inte på något sätt de poliser som sköt - om de nu gjort sig skyldiga till något brottsligt. Det får domstolen avgöra.

Det är alltid lätt att bli efterklok. Det gäller i alla situationer där något gått galet och man ångrar det man gjort - eller inte gjort.

De poliser som sköt hävdar nödvärn. Allt var över på några sekunder och det var bara ett par av de 25-tal skarpa skott som avlossats som poliserna står till svars för. En av poliserna hade varit polis i några veckor; den andre i ett par månader. Det är alltid lätt att kritisera poliser. De är tillåtna slagpåsar.

Föräldrarnas ansvar då?

Det som inte kommit fram i medierna är föräldrarnas ansvar. I detta fall är det givetvis extra känsligt då offret är ett barn som har både autism och Dauns syndrom; ett dubbelt funktionshinder. Det är tungt för föräldrar och närstående. Ett handikappat barn är lika kärt - om inte mer kärt - som andra barn.

Vem gav pojken det leksaksvapen han riktade mot poliserna? Vapnet, som visats på bild i TV-nyheterna, ser exakt ut som ett riktigt vapen. Den dödade pojkens mamma har sagt hans utvecklingsnivå är som en treårings.

Inget av mina fem barnbarn har fått ett leksaksvapen. Däremot har de lekt med en knallpulverpistol som min son haft som barn.

Jag känner inte till något annat barn eller barnbarn i vår släkt eller nära bekantskapskrets som fått eller haft tillgång till ett leksaksvapen av det slag som nu är aktuellt.

Tar vad som helst

Däremot har mina barnbarn lekt "pang-pang" och då antingen pekat med handens fingrar eller haft en träpinne som "pistol". Så har barn alltid gjort.

Jag läste för något år sedan en artikel om barns utveckling och förbudet mot leksaksvapen på förskolorna. Att leka "pang-pang" är viktigt för pojkars sexuella utveckling stod det i artikeln. Det var en barnpsykolog som sa det. Jag kan inte avgöra sanningshalten i det påståendet.

Men det är helt klart att det inte går att hindra barn att leka "pang-pang". Det hjälper inte att hålla leksakspistoler borta från dem. De hittar på något annat i stället. Det hade nog även den nu aktuelle gossen gjort på innergården i Stockholm där den tragiska skjutningen skedde.

Varför ger man en "treåring" ett "riktigt" leksaksvapen?

Enklare och billigare än att ragga på krogen

En nära släkting till mig (Stig) var ungkarl hela livet och kom till Stockholm vid mitten av 1940-talet. Trots att han var ensamstående hade han precis som alla andra behov av sällskap då och då. Så här gjorde han när han på lördagarna ville träffa tillfälliga kvinnliga bekanta. Det blev till en början danskrogen, men sedan förenklade han processen...

På den tiden jobbade man halva lördagarna. När Stig kom från jobbet vid 13-tiden käkade han lunch och tog det lugnt ett par timmar. Frampå sena eftermiddagen började han förbereda sig för kvällens besök på danskrogen och det som (förhoppningsvis) väntade senare på nattkröken

Han kollade annonserna för att se vilka dansband som spelade och var de gjorde det. Efter dusch blev det ombyte till kostym med vit skjorta och slips. För att komma i rätt stämning slog han upp en stor grogg på whisky och vanlig Clubsoda, la på en stenkaka med Caterina Valente på grammofonen, nynnade med och började känna sig redo för kvällens eskapader.

Sen tog han spårvagn 15 från Råsunda in till centrala Stockholm. Äventyret kunde börja.

Drink, mat och dans på krogen

På krogen satt han först i baren och tog en ny grogg och spanade in kvinnorna runt honom. Stig var trevlig och social och hade lätt att få kontakt. Efter några misslyckade kontakter där han bjudit på drinkar fick han en mer varaktig kontakt med Vera och han bjöd henne också på en drink, som hon tacksamt tog emot.

De satte sig tillsammans i matsalen där de åt middag som Stig givetvis bjöd på. Mellan tuggorna var de uppe och dansade. Vera blev uppbjuden även av andra män och Stig bjöd upp andra kvinnor. Timmarna gick och Stig blev mer och mer svettig. Det var jobbigt att dansa och det var varmt i salen.

När sista dansen var avklarad vacklade de ut tillsammans och Stig följde Vera hem till den söderförort där hon bodde. Frampå morronkvisten tog Stig en taxi hem till sin etta i Råsunda och sov sedan halva söndagen.

Processen förenklades

Så var det för Stig. Tillfälliga kvinnliga bekanta, dyra krognotor, taxi m.m. Det borde gå att rationalisera, tänkte han. Det gjorde han också. Så här gick det till.

I stället för att åka in till krogen och käka mat så åt han en god middag i ensamhet hemma i Råsunda som avslutades med kaffe, avec och en cigarr. Det kunde han kosta på sig. När klockan segat sig fram till 22-tiden åkte han in till danskrogen.

Där dansade han i några timmar tills han fått napp och nu blev det taxi hem till kvinnan. Det kunde han också kosta på sig.

Nästa steg i hans förenkling av raggningsprocessen blev att han var kvar längre hemma och åkte till krogen när dansen var nästan slut.Då spanade han någon av de kvinnor som inte blev uppbjudna och när det var dags för de sista danserna bjöd han upp den "grå musen" som han haft span på.

Hon blev så tacksam och glad att hon gärna lät honom följa med hem.

Danskrogen behövdes inte längre

På det här viset fick han många tillfälliga kvinnliga bekanta. En del träffade han igen, andra bara en gång. Han fick en telefonbok fylld med namn, adresser och telefonnummer.

Till sist hade han rationaliserat bort danskrogen helt. När klockan var efter midnatt och då han visste att hans tillfälliga kvinnobekanta lämnat krogen och kommit hem ringde han någon av dem. Ofta var det ingen som svarade (hon var säkert upptagen och ville inre bli avbruten). Efter några obesvarade samtal fick han svar.

Kvinnan som svarade hade varit ute på krogen och inte lyckats få någon manligt kavaljer med sig hem. När Stig ringde tog hon en taxi hem till honom i Råsunda och de fick båda vad de var ute efter. Frampå morronen, efter frukosten, tog hon spårvagnen hem till förorten.

Stig hade förenklat och förbilligat hela processen.

PS. Vad hände med Stig senare i livet? Jo, han träffade till slut en kvinna som han blev särbo med och de hade några lyckliga år tillsammans innan Stig allt för tidigt gick bort. Så var den sannsagan slut.

Värnskatt i stället för bankskatt

Partierna till vänster vill alltid höja skatterna för att få in mer pengar till statskassan och - som man alltid framhåller med emfas - välfärdens finansiering. Innerst inne vet man att en skattehöjning inte  alltid leder till ökade skatteintäkter. Det kan vara tvärtom. En skattesänkning kan ge ökade skatteintäkter. En sänkt skatt ökar viljan att jobba mer vilket ger mer skatteintäkter. Men för vänstern är det inte fråga om verklighet och vetenskap utan om ideologi. 

Den så kallade "Värnskatten" som infördes  1995 ska tas bort nästa år. Vänstern gillar det inte. "Varför ta bort en skatt för dom som tjänar mest när pengarna behövs till skola, vård och omsorg", säger kommunister och vänstersossar. Det var ju Liberalerna som drev igenom detta i JÖKen, dvs. "Januariöverenskommelsen" som gjorde att Löfven kunde bli statsminister.

Statsvetare och nationalekonomer som har fakta har hävdat att slopandet av "Värnskatten" är självfinansierad då skatteintäkterna sannolikt kommer att öka lika mycket som skatten ger, dvs. knappt 4,5 miljarder kr.

Ordet "Värnskatt" har missbrukats

Jag har alltid tyckt att "Värnskatt" varit ett helt felaktigt namn på den extra statliga inkomstskatt som  tas ut på årsinkomster högre än knappt 690 000 kr (2019). Ordet användes i Sverige första gången under första världskriget. Då införde man 1915 en tillfällig inkomstskatt för att få pengar till försvaret.

Historiskt sett var den i andra länder under 1800-talet en skatt som betalades av den som på grund av medicinska problem eller befrielse inte behövde göra krigstjänst.

Att sossarna i Sverige använde det namnet på den extra inkomstskatten man införde var alltså helt uppåt väggarna. Det gjordes enbart för att slå blå dunster i ögonen på "Svenne & Irma", dvs. deras lättlurade kärnväljare.

Skatt för tillfälligt behov

Historiskt sett har man i Sverige i alla tider tagit ut extra skatter för att finansiera vissa specifika ändamål. Nästan varje gång Sverige varit i krig har man plågat undersåtarna med olika nya, oftast tillfälliga, skatter med fantasifulla namn.

När vi förlorade Älvsborgs fästning till dansken vid två tillfällen tog man ut extra skatter, kallade "Älvsborgs lösen", för att kunna köpa tillbaka fästningen.

När slottet "Tre Kronor" brann ned 1697 och man måste bygga upp ett nytt införde man en särskild skatt kallad "Slottsbyggnadshjälpen". Den skulle var högst tillfällig, bara fyra år, men den tiden tänjdes ut till över 80 år!

Det brukar nästan alltid vara så att "tillfälligt" blir "permanent" när det handlar om uttag av skatt.

Pengar till försvaret

Häromdan fick finansminister Andersson ge sig och gå med på successivt ökade anslag till försvaret, en av statens viktigaste kärnuppgifter vid sidan av polis och rättsväsende. Målet är att anslaget ska nå 1,5 % av BNP en bit in på 20-talet.

För att få pengar så kommer man att beskatta bankerna. Den skatten har redan namnsatts och kallas "Bankskatten" efter de som får betala den. Men det är en sanning med modifikation. Okej, det blir bankerna som får betala in skatten, dvs. redovisa den till Skatteverket.

Men det blir som vanligt vi undersåtar och skattebetalare som får betala den genom höjda avgifter och ökade kostnader för att ha med bankerna att göra.

Ärligare med annat namn

Tidigare har extra skatter oftast fått namn efter vart pengarna ska gå. "Älvsborgs lösen" gick till att lösa ut, dvs. köpa tillbaka, fästningen. "Slottsbyggnadshjälpen" gick till bygget av det slott som fortfarande finns kvar. "Värnskatten" gick till att "värna" landet om vi skulle dras in i första världskriget.

Den extra skatt som fru Andersson nu ska ta ut för att landets försvar behöver rustas ytterligare är ju till för att åter "värna" landet så att Putin & Co håller tassarna borta.

Eftersom namnet "Värnskatt" blir ledig nästa år så borde hon använt det.






..

När och var träffar man sin tillkommande?

När träffade du din livskamrat? Ja, det är säkert olika om man ser det i ett längre perspektiv. Förr var det nog främst kyrkbacken en vanlig söndag eller vid midsommarfirandet. Senare blev det kanske skolan, krogen, dansbanan eller jobbet och nu är det nog mest via en dejtingsajt på nätet. 

I bondesamhället för en sisådär 100-150 år sen var det förmodligen på kyrkbacken en söndag som drängen och pigan från de olika gårdarna kastade lystna ögon på varandra. Sen blev det dansbanan, antingen en lövad sådan vid midsommar på landet eller i storstaden, som t.ex. på Skansen eller Nalen - och utan löv.

Att träffas på krogen var också ett alternativ. Alkohol och dans kan göra underverk och få blyga kavaljerer att våga be om lov. Själv mötte jag min hustru sista året på gymnasiet. Utan dans.

Jobbet - ett bra träffställe

Jobbet är också ett vanligt ställe att träffa sin partner (och kanske inte alltid den allra första livskamraten). Det händer nämligen en hel del på personalfester och konferenser...

En sommar på jobbet när semestertiden började närma sig sitt slut mötte jag avdelningschefen VA som såg klurig ut och frågade mig: "Vet du var jag har varit på semester i Sommar?" "Nä", svarade jag (för hur skulle jag kunna veta det?). "I Skottland", blev svaret och sen kom följdfrågan: "Kan du gissa tillsammans med vem?"

Ett bra artikeluppslag

Eftersom jag inte kunde gissa det så berättade han det. Det var en annan kvinnlig chef på jobbet. Eftersom jag visste att båda var gifta (eller varit det?) var och en på sitt håll så förstod jag att VA och den kvinnliga chefen BG polat ihop sig. Då fick jag en spontan snilleblixt.

"Du", sa jag. "Kan jag få skriva om det i personaltidningen (jag var redaktör för den)? 

Jag förklarade också att min tanke med det var att tissel och tassel i dagar inte skulle inverka på arbetet samt att jag skulle få en kul nyhet i tidningen. Han tyckte idén var ok.

"Men det är nog bäst att du kollar med GB först", la jag till. "För säkerhets skull." VA kollade. Det blidde ingen artikel i personaltidningen.

Två stora staplar

Jag inledde det här inlägget med att lyfta fram midsommaren som en tid på året då många förbindelser inleddes. Det stämmer, i alla fall förr i tiden. En annan tidpunkt på året då man blev kär var julen.

Hur kan jag veta det? Jo, i början av 1970-talet gjorde några ADB-tekniker på Riksskatteverket (där jag jobbade) en speciell körning i sina datorer.

Man ändrade födelsedatum för hela befolkningen i en kopia av verkets digitala folkbokföringsregister och flyttade fram födelsedagen nio månader.

Resultatet blev ett diagram med två enormt stora staplar. Vid midsommar och jul.

XXL är en kundorienterad firma

Jag har vid två skilda tillfällen haft annorlunda kontakter med sport- och fritidsföretaget XXL och deras stora butik i Barkarby, norr om Stockholm. Det första gällde ett par byxor som annonserats för ett lägre pris än jag fick betala. Det andra när jag bytte en vara jag köpt. Vid båda tillfällena var bemötandet och servicen utmärkt.

Jag hade länge funderat på att skaffa ytterligare ett par tunna långbyxor av fritidsmodell och med avtagbara ben. Bra att ha på sig när man reser till sydliga nejder. De är mycket praktiska och har många fickor.

Jag rev ur ett par annonser, som jag sparade. En var från XXL där priset var nedsatt från 800 kr till 500 kr.

Några dagar senare passerade jag XXL i Barkarby och mindes mitt långbyxbehov, men kom inte riktigt ihåg vad det stod i deras annons. (Mitt minne är inte vad det varit.) Svängde in till butiken, hittade mina byxor, betalade och åkte hem.

Väl hemma hittade jag den utrivna annonsen i papperskorgen, med priset 500 kr. "Shit", tänkte jag.

Jag är konflikträdd

Jag gillar inte konflikter, framför allt inte muntliga sådana. Så i stället för att ringa XXL skrev jag ett brev och berättade att jag - enligt mitt sätt att se saken - hade fått betala 300 kr för mycket. Priset i annonsen stämde inte med vad jag fick betala. Jag bifogade kopior på kvittot och annonsen. Sen åkte jag till torpet i Bergslagen och glömde det hela.

Några dagar senare ringde en trevlig kille från XXL. "Sorry, våra annonser gäller bara en vecka i taget", förklarade han. "Du var hos oss en måndag och vår annons gällde bara till och med söndagen  så du kan inte få tillbaka några pengar. Däremot kan du få ett tillgodokvitto på 300 kr".

Tack och bock! När jag var åter på hemorten åkte jag till XXL i Barkarby, träffade den trevliga killen och fick mitt tillgodokvitto.

Skaffade en luftpistol

Då jag sedan länge funderat på att skaffa en luftpistol, som komplement till det två luftgevär vi har på torpet, passade jag på nu när jag var hos XXL. Den pistol jag köpte var ett demonstrationsex och det sista de hade.

När jag kom hem upptäckte jag att en del av pistolen saknades. "Shit, ett återbesök och ny konflikt", tänkte jag, som inte gillar att slänga käft och klaga.

Dan därpå återvände jag till butiken och var beredd på tjafs och diskussion om att jag var orsak till att den saknade grejen var borta. Som vanligt besannades inte mina förutfattade farhågor.

Åter möttes jag av en trevlig manlig expedit. "No problems", sa han och gick ut på lagret för att hämta en ny pistol. "Tyvärr, finns inte den här modellen kvar", sa han när han kom tillbaka och la i stället upp en annan, men liknande pistol på disken.

Fick samma pris

"Oj då", sa jag. "Men den här är väl dyrare?" "Jo, den är lite dyrare, men mycket bättre", sa killen hos XXL. "Men du får den för samma pris som den tidigare". Tack och bock igen! (Prisskillnaden visade sig vara 30 kr.)

Den nya pistolen är lätt att ladda och hantera. Dessutom skjuter man med samma kulor som till de luftgevär jag redan har. Till den pistol jag köpte först måste man ha andra kulor, s.k. rundkulor.

Alltså: XXL är en kundvänlig och serviceinriktad butik. I alla fall den i Barkarby.

PS. Detta inlägg visar att jag inte alltid är negativ och gnällig.

Försändelsen jag aldrig fick kostade mig 400 kr

Jag har i ett tidigare blogginlägg (25 maj) sagt att jag är nöjd med det nuvarande postsystemet. Det är jag i och för sig fortfarande, men jag gillar inte Postnord, dvs. det dansk-svenska företag som ersatt Kungl. Svenska Postverket. Det är nog ett av landets mest kritiserade företag och nu är jag villig att instämma i den kritiken. Det beror på att jag aldrig fick mitt paket från USA.

Ni som följer min blogg vet att jag numera har en komplett kilt med alla tillbehör, bl.a. ett par sporrans (de små väskor skotten har fram på magen). En sporran har ett "bälte" som består av både kedja och läderrem och den hängs runt livet. Med läderdelen på  "bältet" justerar man längden  och hur långt ned på magen sporran ska hänga.

Det finns även ett annat sätt att hänga på sig sin sporran. Då använder man ett kort "bälte" som fästs direkt framtill på kiltskärpet, se bilden till höger nedan.

Sen leverans, slut i lager

En sådan "economy suspender" beställde jag för ett halvår sedan från ett företag i USA som tillhandahåller kiltar och allt som hör till. Jag betalade via PayPal vad det kostade (10 USD) samt frakten till Sverige (20 USD), alltså totalt ca 300 spänn.

Efter en vecka fick jag ett mejl där man berättade att bältet jag beställt var slut och man undrade om jag ville häva köpet eller vänta på leveransen. Jag valde att vänta.

Månaderna gick men i slutet av maj fick jag nytt mejl där man berättade att nu hade man skickat min beställda vara.

Avgift till Tullen och Postnord

Någon vecka senare fick jag ett brev från Postnord adresserat till mig på Love Almqvists väg i Sollentuna där man krävde mig på 24 kr i importmoms samt deklarationsavgift på 75 kr (inkl. moms 15 kr), alltså totalt 99 kr.

Först när jag betalat och Tullverket accepterat införtullningen skulle försändelsen skickas hem till mig eller till mitt postombud.

På brevet fanns även ett ID-nummer som jag skulle ange om jag ville spåra försändelsen. Men när jaag knappade in numret på Postnords sajt fick jag beskedet att numret var ogiltigt. Jag försökte flera gånger, men det hjälpte inte. Oavsett om jag tog nollan i numret för en nolla eller bokstaven O.

Eftersom min vara inte var särskilt skrymmande räknade jag med att få den direkt hem i min stora brevlåda. Sen åkte jag till torpet i Bergslagen.

Hamnade på Kungsholmen

När jag den 13 juli kom hem igen till Sollentuna låg ett nytt brev från Postnord i brevlådan. Det var en påminnelse om att jag hade ett brev att hämta hos ICA Maxi på Lindhagensgatan i Stockholm. Men det skulle hämtas senast den 8 juli!

Brevet var dessutom felaktigt adresserat till mig på Love Almqvists väg i Stockholm men hade eftersänts till mig i Sollentuna.

Varför hade min försändelse hamnat hos en ICA-butik på Kungsholmen i Stockholm och inte hos min ICA-butik i Sollentuna centrum?  Jo, det berodde sannolikt på att min försändelse från USA var adresserad "Björn Thärnström, Love Almqvists väg 32, Sollentuna, Stockholms län , SE 191 44."

När jag beställda varan på nätet hos företaget i USA fyllde jag i deras låsta formulär där jag var tvungen att även fylla i "State", dvs. motsvarigheten i Sverige "Stockholms län".

Redan gått i retur

Nåt pucko hos Postnord i Sverige läste bara "Stockholm" och därför gick försändelsen till ICA på Kungsholmen, där Love Almqvists väg i Stockholm ligger. Men varför fick jag då betalningsuppmaningen korrekt adresserad och sänd till mig i Sollentuna? Det är tydligen inte bara Herrens vägar som är outgrundliga, även Postnords.

Eftersom jag kom hem den 13 juli och paketet skulle ha hämtats senast den 8 ringde jag ICA på Lindhagensgatan för att kolla om det fanns kvar. Svaret jag fick var att mitt paket gått tillbaka redan den 9 juli till Postnord för fortsatt retur till avsändaren, dvs. företaget i USA.

Jag ringde då Postnords kundservice och hamnade som nummer 340 i deras telefonkö. Jag la på. Ingen idé att vänta. Jag skrev ett brev dit i stället för att försöka få dem att inte vidareskicka mitt brev till USA. Något svar (eller försändelse) har jag givetvis inte fått. Och kommer förmodligen aldrig att få det.

Ingen idé skicka det på nytt

Mitt lilla bälte till min sporran kommer alltså tillbaka till företaget i USA. Det är ju ingen idé att man skickar det på nytt för då får jag först betala 20 USD i porto. Och sen ytterligare en hundring i SEK för moms m.m. för att förhoppningsvis få hämta ut det.

Solcellerna har sparat in 1,6 ton koldioxid på tre månader

Intresset för att montera solceller på sitt hustak är stort och har ökat de senaste åren. Staten lockar med ett bidrag på 20 %, men alla kan inte dock få det. Men man får i alla fall ROT-avdrag på arbetskostnaden. Våra solceller på torpet i Bergslagen har varit i drift utan problem i tre månader och sparat in 1,6 ton koldioxid.

Våra 34 solceller på taket till vårt torp Kalkåsen togs i drift den 17 april och har alltså levererats elektrisk ström i tre månader. De ligger mot söder och skuggas inte av några träd, vilket är ett plus.

Dessutom var det så turligt att de fyller i stort sett ut hela taket som på håll ser helt svart ut. De röda takpannorna syns knappast alls. Se bilden ovan.

På de här tre (mest soliga) månaderna har de levererat 4 120 kWh, varav vi har sålt 2 671 kWh. Produktionen har inneburit att utsläppet av koldioxid minskat med drygt 1,6 ton, vilket motsvarar 5,4 träd.

Vår nät- och elleverantör EON köper överskottselen till rådande spotpris som nu senast var drygt 26 öre. Månaden tidigare var det tio öre högre. Spotpriset varierar över året beroende på efterfrågan på el. 

Även tillbaka på skatten

Utöver den betalningen får vi tillbaka 60 öre per kWh på energiskatten som en skattereduktion i inkomstdeklarationen. Så i princip får vi ca en krona för varje såld kilowattimme.

Junifakturan (mest nätavgifter m.m.) från ELON var i år på 124 kr. Förra årets junifaktura var på 678 kr. Alltså tämligen påtagligt att kostnaderna minskat.

Installationen kostade utan bidrag 146 000 kr och kommer att vara betald om 10-12 år. Livslängden är trettio år. En investering för framtiden. Får vi bidrag får vi betala tillbaka ROT-avdraget och då slutar installationskostnaden på 130 000 kr. Ungefär som en halvbra begagnad bil.