Enklare och billigare än att ragga på krogen

En nära släkting till mig (Stig) var ungkarl hela livet och kom till Stockholm vid mitten av 1940-talet. Trots att han var ensamstående hade han precis som alla andra behov av sällskap då och då. Så här gjorde han när han på lördagarna ville träffa tillfälliga kvinnliga bekanta. Det blev till en början danskrogen, men sedan förenklade han processen...

På den tiden jobbade man halva lördagarna. När Stig kom från jobbet vid 13-tiden käkade han lunch och tog det lugnt ett par timmar. Frampå sena eftermiddagen började han förbereda sig för kvällens besök på danskrogen och det som (förhoppningsvis) väntade senare på nattkröken

Han kollade annonserna för att se vilka dansband som spelade och var de gjorde det. Efter dusch blev det ombyte till kostym med vit skjorta och slips. För att komma i rätt stämning slog han upp en stor grogg på whisky och vanlig Clubsoda, la på en stenkaka med Caterina Valente på grammofonen, nynnade med och började känna sig redo för kvällens eskapader.

Sen tog han spårvagn 15 från Råsunda in till centrala Stockholm. Äventyret kunde börja.

Drink, mat och dans på krogen

På krogen satt han först i baren och tog en ny grogg och spanade in kvinnorna runt honom. Stig var trevlig och social och hade lätt att få kontakt. Efter några misslyckade kontakter där han bjudit på drinkar fick han en mer varaktig kontakt med Vera och han bjöd henne också på en drink, som hon tacksamt tog emot.

De satte sig tillsammans i matsalen där de åt middag som Stig givetvis bjöd på. Mellan tuggorna var de uppe och dansade. Vera blev uppbjuden även av andra män och Stig bjöd upp andra kvinnor. Timmarna gick och Stig blev mer och mer svettig. Det var jobbigt att dansa och det var varmt i salen.

När sista dansen var avklarad vacklade de ut tillsammans och Stig följde Vera hem till den söderförort där hon bodde. Frampå morronkvisten tog Stig en taxi hem till sin etta i Råsunda och sov sedan halva söndagen.

Processen förenklades

Så var det för Stig. Tillfälliga kvinnliga bekanta, dyra krognotor, taxi m.m. Det borde gå att rationalisera, tänkte han. Det gjorde han också. Så här gick det till.

I stället för att åka in till krogen och käka mat så åt han en god middag i ensamhet hemma i Råsunda som avslutades med kaffe, avec och en cigarr. Det kunde han kosta på sig. När klockan segat sig fram till 22-tiden åkte han in till danskrogen.

Där dansade han i några timmar tills han fått napp och nu blev det taxi hem till kvinnan. Det kunde han också kosta på sig.

Nästa steg i hans förenkling av raggningsprocessen blev att han var kvar längre hemma och åkte till krogen när dansen var nästan slut.Då spanade han någon av de kvinnor som inte blev uppbjudna och när det var dags för de sista danserna bjöd han upp den "grå musen" som han haft span på.

Hon blev så tacksam och glad att hon gärna lät honom följa med hem.

Danskrogen behövdes inte längre

På det här viset fick han många tillfälliga kvinnliga bekanta. En del träffade han igen, andra bara en gång. Han fick en telefonbok fylld med namn, adresser och telefonnummer.

Till sist hade han rationaliserat bort danskrogen helt. När klockan var efter midnatt och då han visste att hans tillfälliga kvinnobekanta lämnat krogen och kommit hem ringde han någon av dem. Ofta var det ingen som svarade (hon var säkert upptagen och ville inre bli avbruten). Efter några obesvarade samtal fick han svar.

Kvinnan som svarade hade varit ute på krogen och inte lyckats få någon manligt kavaljer med sig hem. När Stig ringde tog hon en taxi hem till honom i Råsunda och de fick båda vad de var ute efter. Frampå morronen, efter frukosten, tog hon spårvagnen hem till förorten.

Stig hade förenklat och förbilligat hela processen.

PS. Vad hände med Stig senare i livet? Jo, han träffade till slut en kvinna som han blev särbo med och de hade några lyckliga år tillsammans innan Stig allt för tidigt gick bort. Så var den sannsagan slut.