Släkten kanske inte är din släkt?

I ett tidigare inlägg har jag berättat att jag kartlagt alla ättlingar efter min mormor och morfar. Det har tagit ett år och jag har haft hjälp av olika slag. Men det mesta har jag gjort själv, bland annat att sammanställa alla namn, datum, adresser m.m. Totalt har det - med sambos och ingifta - blivit över 500 personer! 

Mormor och morfar fick åtta ungar, som i sin tur fick 32 ungar. Jag och mina två bröder är tre av dem, resten är våra kusiner. Dessa 32 har i sin tur fått 81 ungar som i sin tur fått 132 som sedan fått 72 ungar. Det blir sammantaget 325 individer som är avkomlingar från mormor och morfar. Bra jobbat!

Det är många syskongrupper det handlar om. En sak som slagit mig är att det inte är helt ovanligt att syskon är osams. "Jag umgås inte med mina systrar". "Henne har jag ingen kontakt med, du får kontakta henne själv". "Jag är inte intresserad av min släkt och besvära mig inte nån mer gång".

En annan sak är att flera kusiner inte är mina kusiner. Det beror på att de har en annan far än den som står som deras far i folkbokföringen.

En kusin gjorde en DNA-koll och då bekräftades hennes misstankar. Hennes pappa var inte hennes biologiska far.

En annan kusin fick veta när hon var i 50-årsåldern att hennes pappa inte var hennes pappa.

Dessa uppgifter stökade till min kartläggning. Ska jag ta med dem och deras barn och barnbarn i min förteckning eller inte? De har ju inte blodsband med min mormor och morfar.

Jag beslutade att ta med dem då de har och har haft sociala band med min morfar och mormor. Jag har även tagit med adoptivbarn och fosterbarn.

All släktforskning är knepig då du inte har en susning om vem som egentligen är far till vem etc. Det enda säkra är i så fall att bara gå på mödernet.

I söndags hade Mr P sin dag, som även var min

För några dagar sedan var det "Gin-och-tonicdagen", vilket jag missade helt. Tog en GT i söndags i stället, när det var den internationella Parkinsondagen. Det tyckte jag att jag var värd då jag haft Mr James Parkinson som min ovälkomne följeslagare sedan 2016. Ja, jag har Parkinsons sjukdom. Det bekräftades året efter då det visade att de piller jag matar Parkinson med hade effekt.

Parkinsons sjukdom har kommit i ropet tack vare filmen "Uje spring Uje" där artisten Uje Brandelius spelar sig själv och berättar hur han fick Parkinson. Filmen är regisserad av Henrik Schyffert. Man kan säga att sjukdomen  fått ett ansikte tack vare Uje och hans film 

Jag har drabbats av den obotliga sjukdomen som fått sin namn efter den engelske kirurgen, apotekaren, geologen och paleontologen m.m. James Parkinson (1755-1824). Han var den förste som beskrev sjukdomen 1817 som ca 60 år senare fick sitt namn av den franske neurologen Jean-Martin Charcot.

Uje Brandelius tyckte det var viktigt att berätta att han hade fått Parkinson. Därför skriver jag dessa rader trots att jag aldrig dolt min sjukdom. Snarare tvärtom.

I mitt fall började mitt ena ben att skaka, vilket jag berättade för min läkare på vårdcentralen. Han remitterade mig till neurologen på Danderyds sjukhus. Det var 2016. Läkaren där var väldigt försiktig med att ställa diagnosen Parkinson.

Först året därpå gjorde hon det eftersom de piller jag fått tog bort mitt skak i benet. Att pillren hade effekt på mig var det bevis hon behövde för att till slut slå fast att jag hade drabbats av Parkinsons sjukdom.

Mr Parkinson har många ansikten och förklädnader. De som fått sjukdomen drabbas på många olika sätt och det kan ta lång tid eller gå snabbt att utveckla Parkinson.

Mitt benskakande håller jag i schack med en sorts piller och de övriga symptomen med ett annat piller. 

Jag är stel i kroppen, tar små steg och närmast staplar fram, högerarmen hänger stel, är vinglig, snubblar på matkanter, kan inte skriva läsligt för hand, har svårt med knappar och dragkedjor och sluddrar i bland när jag pratar. 

Det finns dom som drabbats mycket värre än jag. Att bli deprimerad är ganska vanligt. Där är jag inte ännu, i alla fall inte på grund av Mr Parkinson.

Det är bara att gilla läget och ta det som det kommer. Men bra kommer jag aldrig att bli, snarare sämre och sämre.

Men det gör i alla fall inte ont. Alltid ett plus.

En smart metod att få mig att köpa fler glasögon

De stora glasögonsäljande butikskedjorna börjar alla på bokstaven S. En av dom är känd för att ta bra betalt, ibland dubbelt så mycket som lågprisbutikerna. Jag har haft glasögon sen jag var elva år och har under senare år växlat mellan olika butiker när jag bytt glasögon. För en tid sedan var jag tvungen att besöka min senast besökta butik då jag hade trampat sönder mina bågar. Det var butiken som tar bra betalt, men de har bättre bågar, har jag alltid tyckt.

Mina bågar var alltså trasiga men glasen som kostat 3-4 000 kr stycket, var hela. Därför tänkte jag bara skaffa nya likadana bågar. Jag hade bara ett halvår tidigare kollat min syn och jag var inte i behov av nya glas.

Väl i affären fick jag veta att mina trasiga bågar hade utgått ur deras sortiment så några sådana kunde de inte ordna åt mig, trots att de bara var ett par år gamla. Det var himla synd, då jag trivdes med bågarna.

Nåja, det var bara att ta en tugga i det sura äpplet. Jag insåg att det var bäst att göra en ny synundersökning då det ingick om man skaffade nya glasögon. Optikern hade en mycket modern utrustning, var noggrann och tog tid på sig.

Ögonkollen tog nästan en timme. Min syn var i stort sett oförändrad, bara en liten ändring på ena ögat. Däremot konstaterade den trevliga kvinnliga optikern att jag hade början till gråstarr, som kanske behövde opereras. 

Hon pratade sig varm för att jag skulle prenumerera på mina nya glasögon i stället för att köpa dom direkt. Då skulle jag få ytterligare två glasögon, t.ex. solglasögon med progressiva glas samt även ett par terminalglasögon, fria synkoller, rengöringsmedel m.m. 

Men de allra bästa var att jag utan extra kostnad kunde byta mina glasögon. Det gällde oavsett orsak. Men i mitt fall med risk för starroperation var det extra viktigt. Efter en operation ändras synen och man är tvungen att byta glasögon. Det bytet skulle inte kosta mig något extra alls.

Optikern skrev en remiss till närmast ögonläkare med anledning av min gråstarr och efter några dar satt jag i apparaten hos ögonläkaren. Hon konstaterade att något behov av operation inte alls var nödvändigt och skakade på huvudet åt optikern bedömning.

Innan jag var hos ögonläkaren hade jag givetvis tecknat ett hyresavtal med glasögonbutiken vars namn börjar på S och känd för höga priser men kvalitet.

Mitt snara behov av att kunna byta mina glasögon fanns inte längre. Jag kände mig aningen lurad av optikern hos S-butiken. Nu satt jag med ett abonnemang för många hundra i månaden som inte kändes helt nödvändigt. Dessutom hade jag nu tre olika glasögon att växla mellan och hålla rätt på. Inte helt lätt för en glömsk gammal gubbe.

När det gällde mina gamla trasiga bågar gav jag inte upp. Jag tvingade expediten att kolla i datorn för att se om dessa bågar fanns hos någon annan butik i S-kedjan. Motvilligt gjorde hon det och fick veta att exakt samma bågar fanns i flera butiker, bl.a. inne i Stockholm.

Jag bad henne att ta hem ett par hela bågar, sätta i de gamla glasen och meddela mig när det var klart. Alltid bra med ett par reservglasögon i bilens handskfack.

Efter någon vecka hämtade jag mina nygamla glasögon. De kostade ca 1400 kr. Det är annat än den månadskostnad jag har med mina prenumererade tre glasögonpar. Många tusen per år.

Lurad är bara ordet. Men inget att göra åt.

Motgångar för Trumpanhängare i USA

Donald Trump lurar i vassen som gammelgäddan och ser fram mot valet nästa år. Då finns chansen att republikanerna kan återta majoriteten i senaten. Men det förutsätter att man sköter sina kort väl och får det ekonomiska stöd som krävs för att bli vald politiker i USA. 

Dessutom försöker de olika republikanska delstaterna göra det så svårt det bara går när det gäller möjligheten att rösta. Detta för att inte svarta, latinos, vanliga fattiga och vanliga människor i s.k. socioekonomiska områden ska kunna rösta. Men det gillar inte de företag som hittills har sponsrat republikanska politiker.

Om du vill bli politiker i USA måste du skaffa fram massor med pengar. Det behövs till lobbying, reklam i TV och radio, trycksaker, en massa reklamprylar som flaggor, skyltar, kepsar och t-shirts samt till att avlöna kampanjmedarbetare. Detta gäller inte bara de som kandiderar till Vita huset utan i princip alla, från senatorer och ned till sheriffen i det lokala countyt.

Är du inte miljardär från början måste du ragga pengar från andra med pengar och från företag. Flera företag har dragit öronen åt sig och drar in sin bidrag.

Det är flera orsaker till det. En är att man inte vill stötta politiker som riskerar att åka på stora skadestånd för att man hävdat att valmaskinerna var gjorda för att gynna Biden och demokraterna.

Det har förnekats av flera myndigheter m.fl. Det var inget valfusk och det var inget fel på valmaskinerna som användes vid röstningen. Företaget som gör maskinerna har stämt massmediaföretag, politiker och andra som kritiserat deras produkter.

Flera storföretag gillar inte att republikanerna stiftat lagar i delstaterna som hindrar medborgarna från att rösta. Det sker genom att försvåra poströstning, lägga ned vallokaler, korta deras öppettider m.m. Det är ingen hejd på fantasin härvidlag. 

Även idrottsrörelsen bidrar genom att t.ex. flytta stora evenemang från stater och städer som försöker hindra medborgarna att utnyttja sina demokratiska rättigheter. Den ort som mister ett sådant event förlorar många miljoner i uteblivna inkomster som genereras av publiken.

Allt detta leder till att många politiker gjort avbön och försökt skämta bort att man tidigare hävdat att valet av Biden var fusk.

Men Trump ger sig inte. Han bidar sin tid och har bland annat övergett varumärket "Trump" och ersatt det med "45", vilket syftar på att han fortfarande är landets 45:e president.

PS. Flera storbolag i USA drar in sina bidrag till republikanerna därför att de, främst i Georgia och Texas, stiftar lagar som gör det svårare för arbetare (läs demokrater) att rösta: Coca-Cola, Delta Airlines, Dell, Microsoft, Viacom, CBS., Cisco, UPS m.fl. 

Trump har blivit skogstokig som vanligt och uppmanat sina anhängare att bojkotta alla företag som inte gör som han vill. Även amerikanska basebolligan, som flyttat bort sin stora turnering från Atlanta i Georgia har han bannlyst.

Inte alltid det lönar sig att byta en droppande kran

En kran som droppar är inte bra. Vi ska vara rädda om vårt sötvatten. Av allt vatten på vår planet är det bara några få procent som är det. Resten är salt havsvatten som i och för sig går att rena men det kostar energi. Har man en kran som droppar bör den åtgärdas. Antingen lagas eller bytas ut. I normalfallet krävs en utbildad sanitetstekniker, dvs. en rörmokare, för det.

Av en ren tillfällighet upptäckte jag att en kran droppade. Den sitter i handfatet på vår gästtoalett på bottenvåningen. Ojdå, det är inte bra, tänkte jag och var beredd att ringa vår rörmokande kompis.

Men jag gjorde inte det. Först kollade jag hur mycket vatten dropparna gav upphov till under en timme. Det var ca en halv deciliter, dvs. 12 liter på ett dygn. På ett år blir det 4 380 liter eller ca 4,4 kubikmeter. I min hemkommun Sollentuna får jag betala 10 kr för en kubikmeter vatten.

Dropparna kostar mig alltså 44 kr om året.

Att köpa en billig ny kran kostar 500 kr. En rörmokare (i detta fall en från Bauhaus) tar 1 500 kr med ROT-avdrag för att göra jobbet. Summa sumarum två tusen pix. Slår jag ut kostnaden för vattnet som droppar bort så dröjer det 45 år innan bytet har betalat sig.

Alltså får den droppande kranen sitta kvar. Men det är bäst att ha koll på den. Dropparna kan ju börja falla snabbare.

Av allt vatten på jorden är det bara ca 2,5 % som är sötvatten och det mesta är bundet som is eller grundvatten. Dessutom är det inte säkert att allt sötvatten är drickbart. 

Vi använder säkert mer drickbart sötvatten i våra toaletter än vad vi får i oss via munnen.

Solpanelerna har gett drygt 10 000 kr 2020

Våren 2019 lät jag montera solpaneler på det nylagda taket på vår släktgård Kalkåsen i Bergslagen. Panelerna täcker hela taket som vetter mot söder. Kostnaden för installationen var - efter avdrag för solcellsbidraget - 112 831 kr. Under helåret 2020 har avkastningen i form av miljövänlig solel blivit ca 9 % - dessutom skattefritt!

I  reda pengar har det blivit 10 275 kronor. Den summan består av 4 173 kr som är kostnaden för den el som vi själva förbrukat och alltså sluppit att köpa in från EON samt ersättningen på 1 818 kr från EON för den el som vi sålt dit.  

Till detta ska även läggas skattereduktionen på 4 284 kr. Under hela 2020 producerade anläggningen 9 630 kWh, varav 7 141 har sålts till EON vilken ger mig reduktion på energiskatten med 60 öre per kWh.

Anläggningen betald efter elva år

Det kommer alltså att ta ungefär elva år innan anläggningen är betald. Då livslängden är beräknad till ca trettio år kommer sedan nitton år som tillsammans ger mig (och mina arvingar) ca 190 000 kr i vinst. Skattefritt.

Inte illa, jämfört med att ha haft 112 000 kr sittandes på ett räntelöst bankkonto. Sen medför panelen sannolikt att värdet på kåken ökar.

PS. Detta stämmer även med den kalkyl som leverantören Svea Solar presenterade i sin offert.

Han trodde Trump skulle benåda honom!

När Trumps trogna tokhögertrupper tog sig in i Kapitolium i Washington DC den 6 januari var det två figurer som utmärkte sig särskilt. En var han som var utspökad i djurhudar och med kohorn på skallen och skulle föreställa nån slags shaman. Den andre var den äldre gentleman som tog sig in på talmannen Nancy Pelosis kontor och slog sig ned vid hennes skrivbord. Richard Barnett heter han och sitter inom lås och bom i väntan på rättegång.

Vid stormningen ställde  den 60-årige Arkansasbon Barnett villigt upp och poserade på bild och skröt för en journalist att han snott Pelosis laptop, brev och diverse dokument m.m. Det är bara ett av de tydliga bevis som talar mot honom.

Dessutom lämnade han tydliga DNA-spår då han såväl pinkade som ejakulerade på Pelosis stol och skrivbord. Han blev förbannat besviken när han inte fann Pelosi på hennes kontor så därför plundrade han kontoret och visade upp sin manliga närvaro.

Han kan dömas för många brott och kan räkna med minst 20 år eller livstid bakom galler. något han har svårt att förstå och acceptera. 

I ett inlägg på Facebook några dar innan stormningen beskrev han sig som en "vit nationalist som sätter nationen först". 

FBI har kollat hans mobil och funnit loggar från flera samtal med den republikanske senatorn och Trumpstödjaren Ted Cruz. Loggarna visar att Barnett ringde Cruz när han var på Pelosis kontor. Cruz har vägrat att kommentera detta.

Barnett är bara en av de flera hundra som väntar på rättegång och dom för att de "bara ville visa sitt stöd för  Donald Trump." De hade förväntat sig att Trump skulle benåda dem innan han lämnade Vita Huset.

Det gjorde han nu inte. Trump lämnade sina mest trogna supportrar i sticket och jag undrar om de fortfarande gillar honom och fortsätter att stödja honom? Men tyvärr är det fortfarande alldeles för många som gör det och tror på hans lögner.

Det som hände i USA och fortfarande händer där kan väl inte hända här i vårt trygga och demokratiska land? Vi litar ju på våra politiker och våra medier? 

Nja, jag läste idag i min morgonavisa att det har varit flera hundra som i Stockholm demonstrerade olagligt. Deras budskap var att coronapandemin är ett påhitt av politiker och myndigheter bara för att begränsa befolkningens frihet. "Fake news" alltså.

Vi har våra "trumpister" vi också. Det gör mig skräckslagen.

Morfar och mormor upphov till 300 ättlingar

I våras när pandemin slog till fick jag en vansinnig idé. Jag skulle kartlägga alla ättlingar efter min morfar"Blåbärs-Pelle" (1977-1960). Han var son till en fattig torpare och gjorde en bonddotter med barn och gifte sig med henne. De fick åtta barn, som i sin tur fick 32 barn, som fick barn, som i fick barn osv. Totalt blev det drygt 300 avkomlingar. Räknar jag med alla ingifta och sambos så blir det nästan 200 personer till.

För 40 år sedan släktforskade jag. Då fanns inte internet utan jag fick hänga på låset när arkiven öppnade, beställa fram originalhandlingar och leta manuellt. Nu gör man det hemma med datorn och olika släktforskningsprogram och den enorma mängd digitaliserade arkivhandlingar man har tillgång till. 

På senare år forskar man även med hjälp av DNA. Man spottar i ett provrör som skickas till USA för analys. Sen får man via datorn kontakt med släktingar som gjort likadant, dvs. lämnat sitt DNA och matat in uppgifter som sina släktingar. Programmet ger sedan förslag på personer som DNA-företagets dator tror man är släkt med.

Från den som inte släktforskar får man alltid två frågor. 1) Hur långt bakåt kom du? 2) Är du släkt med nån kunglig eller nån kändis?

I mitt fall kom jag (med lite hjälp av material som andra tagit fram) tillbaka till 1525 på min hustrus sida och via en annan gren att hon var släkt med uppfinnaren John Ericson.

Av egen kraft kom jag till slutet av 1600-talet och den mest intressante var min farfars farfars morfar som var en indelt soldat som 1789 hamnade i rysk fångenskap några år vid Svart havet, men överlevde och kom hem till sitt soldattorp igen.

Efter denna inledande tillbakatitt återgår jag till min morfar och hans nutida ättlingar. 

Då jag inte var bekant med de digitala hjälpmedlen fick jag börja manuellt. Nu hör till saken att jag i vuxen ålder bara haft kontakt med en av mina 29 kusiner på min mors sida. Av en slump fick jag däremot via fejsbok kontakt med kusinbarnet Kristina, som visade sig vara en hängiven släktforskare. 

Hon hade tillgång till de digitala källorna, där det gick att få fram en hel del. Vi kontaktade också släktingar som fick lämna uppgifter som sina barn, syskon och deras barn.

Det visade sig att en del kusiner var osams med sina syskon, att någon inte ville lämna  uppgifter och i princip bad oss att "dra åt helvete". Andra svarade inte på brev.

De uppgifter jag ville ha var namn, födelsetid och adress. Dessa uppgifter är offentliga. Med hjälp av "birthday.com" fick jag fram adresser och vilka de var sammanboende med.

Skatteverkets folkbokföringsuppgifter är offentliga och verket lämnar ut dem när någon frågar. Via verket har jag fått de allra sista uppgifterna så nu är samlingen komplett. Det har varit som att samla frimärken, man vill ha alla varianter.

"Samlingen" har visat sig innehålla många spruckna äktenskap och många ungar med olika mödrar och fäder. Det förekommer barn med skyddad adress och barn som har gjort DNA-analys och visat sig inte alls var släkt. 

Min tanke var också att försöka samla så många som möjligt av ättlingarna till en gemensam träff i Lekhyttan som ligger mellan Örebro och Karlskoga och där min morfar bott. Men det har jag skippat. 

Jag vill nog inte träffa alla. En del är missbrukare och socialfall; andra är osams och inte intresserade av sin släkt m.m.

Men tack vare kartläggningen har jag dock fått kontakt med flera vettiga kusiner och kusinbarn som jag gärna vill träffa. Men det får anstå tills vi blivit vaccinerade och det är riskfritt att mötas. 

Materialet kommer jag att sammanställa och låta trycka upp i några exemplar. Det kommer även att innehålla en förteckning över morfars förfäder bakåt till 1500-talet i Schweiz där det fanns en mästersmed som invandrade till Bergslagen.

Det är kusinbarnet Kristina som har letat upp dessa uppgifter om släkten bakåt. Hon har lagt ned ett otroligt jobb och det gör att mitt kartläggningsprojekt fått en helt annan dimension än jag hade tänkt från början.

Tänk att min morfar, bara två generationer bakåt från mig räknat, avsatt så många som mer än 500 släktingar. Hur många hundratusen skulle det inte bli om man kartlade alla ättlingar efter smeden från Schweiz?

En släktforskare har kartlagt alla ättlingar som Gustav Vasa lämnat efter sig. Det blev 250 000 med ingifta. Läs mer här: Är du en av Gustav Vasas 250 000 ättlingar? | Heraldik och Vapensköldar (waslingmedia.se) Min svåger Olle och min kompis Anna är två av dem. Andra mer kända Gustav Vasa-ättlingar är t.ex. Tommy Körberg, Ted Gärdestad, Boris Johnson och David Cameron m.fl.

PS. Min morfar "Blåbärs-Pelle"var en lokal kändis i Karlskoga tiden 1910-1950. Vill du veta mer om honom kan du läsa en liten biografi över honom som jag skrivit. Länken dit ser ut så här: Microsoft Word - Blåbärs-Pelle.docx (adolfssons.se) Den mest kände ättlingen efter min morfar är sannolikt jag, som skrivit detta blogginlägg. Eftersom jag inte är släkt med Gustav Vasa får jag nöja mig med det. Alltid något.

Nya problem med Elgigantens leverans

Den 30 januari skrev jag ett inlägg och berömde Elgiganten för en bra hantering av en missnöjd kund, dvs. jag. Inlägget handlade om den spishäll jag köpte och betalade den 8 januari med leverans en vecka senare. Sen förlängdes leveranstiden ytterligare en månad. Jag blev lovad leverans av spishällen idag tillsammans med vidhängande elektrisk installatör innan kl. 13. När klockan var 16 åkte jag till Elgiganten för att berätta att jag fortfarande inte fått min spishäll.

Per bil forslade jag mig till Elgiganten i Häggvik, regelmässigt försedd med föreskrivet munskydd och nyspritade händer, klev jag in hos Elgiganten i Häggvik och fick fatt i en ung anställd. Jag var helt lugn och undrade försynt när jag skulle kunna få spishällen jag beställde i början av året.

Han berättade att man ringt mig utan att få svar och att man skickat ett SMS och uppmanat mig att ringa dom. SMS:et hittade jag långt bort i mobilen i en lång tråd med flera tidigare SMS från företaget. 

"Jag ringde er idag och blev nummer 54 i kön", sa jag. "Helt meningslöst att vänta på att få svar". Han förstod det och berättade att han inte visste när jag kunde få leverans. Jag kunde häva köpet eller köpa en häll av annat fabrikat.

"Då får du vissa några andra hällar i samma format och prisklass!" Någon i samma prisklass fanns inte. Jag bestämde mig för en av märket AEG i stället för den Elecroluxhäll jag hade köpt från början.

AEG-hällen var nästan dubbelt så dyr, ca 10 000 kr, men nedsatt till ca 7 500 kr. Någon rabatt på det redan nedsatta priset kunde han inte fixa. Jag fick punga ut med 1 500 kr till, men varken han eller jag sa något om att jag fått en tidigare "förseningsrabatt" i form av ett presentkort på 1 200 kr, Sannolikt var det inte noterat i hans dator.

Jag utlovades leverans och installation redan på fredag denna vecka, alltså den 26 februari. Fan tro´t. Ska bli intressant att se om det händer nåt på fredag.

Tillägg den 26 februari: Sådärja, nu är den nya hällen på plats. Två elektriska montörer var här ca tio minuter och monterade in den. Och den funkar! Halleluja!

Då hade jag änglavakt

Jag tog mitt körkort 1965 när det var vänstertrafik och har varit bilägare sedan 1973 och kört prickfritt under alla år. Inte ens fortkörningsböter har jag fått men däremot två parkeringsböter. Trots avsaknaden av "prickar" har jag givetvis kört för fort massor med gånger och säkert även brutit mot många andra trafikregler, precis som alla andra. Jag har inte krockat med andra bilar men kört på en parkerad bil, en stor sten och ett rådjur (som sprang vidare; anmälde dock händelsen).  

Jag har alltså klarat mig bra i trafiken med min bilkörning. Fast när jag var nybliven körkortsägare och odödlig så gjorde jag en del saker som kunde ha slutat illa. Men jag hade tur.

Min ålder har ökat och jag är snart helt övermogen, blir 75 i sommar. Det märks. Kroppen säger ifrån på olika sätt, den vill inte det jag vill. Mörkerseendet har försämrats vilket medfört att jag ytterst ogärna kör bil när det är mörkt. Framför allt om det regnar.

Jag blir trött när jag kör längre sträckor. Farthållare och automatlåda plus motorvägar är tröttande. Jag tar ofta ett stopp och vilar och tar en kort tupplur, vilket gör mig pigg igen. Får jag däremot köra om, svänga in, gasa, bromsa, köra om och hålla på så piggnar jag till direkt. 

Åldrandet går tyvärr inte att stoppa, Det händer att min uppmärksamhet och reaktionsförmåga är sämre. Men inte alltid.

Häromdan kom jag åkande ned mot en järnvägsövergång i Bergslagen, på en känd väg och mot en övergång jag passerat hundratals gånger. Min uppmärksamhet var inte på topp. Precis innan järnvägen justerade jag mina glasögon med ena handen och såg inte tillräckligt snabbt att det lyste rött och bommarna var på väg ned.

Farten var högre än den borde ha varit och jag bromsade kraftigt. Det var halt och hjulen ville inte stanna. Bommarna har gått ned lite till och jag var nära spåren. Rent instiktivt gasade jag på, riktade in bilen mitt i körbanan och vräkte mig över järnvägen och tänkte: "Nu smäller det och jag knäcker bommarna!". Men jag hade tur, eller änglavakt. Eller Gud på min sida. 

Jag hann precis över men en av bommarna, den sista jag passerade, hade gått ned så långt att den tuschade i biltaket. "Smack", sa det, När jag sedan kollade bilen hade främre plastnosen på den högra takrelingen försvunnit, Taket var oskadat.

Puh, där var det nära. Kanske dags att ta det lugnare? Som sagt, åldern tar ut sin (o)rätt. Inte kul.