I ett tidigare inlägg har jag berättat att jag kartlagt alla ättlingar efter min mormor och morfar. Det har tagit ett år och jag har haft hjälp av olika slag. Men det mesta har jag gjort själv, bland annat att sammanställa alla namn, datum, adresser m.m. Totalt har det - med sambos och ingifta - blivit över 500 personer!
Mormor och morfar fick åtta ungar, som i sin tur fick 32 ungar. Jag och mina två bröder är tre av dem, resten är våra kusiner. Dessa 32 har i sin tur fått 81 ungar som i sin tur fått 132 som sedan fått 72 ungar. Det blir sammantaget 325 individer som är avkomlingar från mormor och morfar. Bra jobbat!
Det är många syskongrupper det handlar om. En sak som slagit mig är att det inte är helt ovanligt att syskon är osams. "Jag umgås inte med mina systrar". "Henne har jag ingen kontakt med, du får kontakta henne själv". "Jag är inte intresserad av min släkt och besvära mig inte nån mer gång".
En annan sak är att flera kusiner inte är mina kusiner. Det beror på att de har en annan far än den som står som deras far i folkbokföringen.
En kusin gjorde en DNA-koll och då bekräftades hennes misstankar. Hennes pappa var inte hennes biologiska far.
En annan kusin fick veta när hon var i 50-årsåldern att hennes pappa inte var hennes pappa.
Dessa uppgifter stökade till min kartläggning. Ska jag ta med dem och deras barn och barnbarn i min förteckning eller inte? De har ju inte blodsband med min mormor och morfar.
Jag beslutade att ta med dem då de har och har haft sociala band med min morfar och mormor. Jag har även tagit med adoptivbarn och fosterbarn.
All släktforskning är knepig då du inte har en susning om vem som egentligen är far till vem etc. Det enda säkra är i så fall att bara gå på mödernet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar