Då hade jag änglavakt

Jag tog mitt körkort 1965 när det var vänstertrafik och har varit bilägare sedan 1973 och kört prickfritt under alla år. Inte ens fortkörningsböter har jag fått men däremot två parkeringsböter. Trots avsaknaden av "prickar" har jag givetvis kört för fort massor med gånger och säkert även brutit mot många andra trafikregler, precis som alla andra. Jag har inte krockat med andra bilar men kört på en parkerad bil, en stor sten och ett rådjur (som sprang vidare; anmälde dock händelsen).  

Jag har alltså klarat mig bra i trafiken med min bilkörning. Fast när jag var nybliven körkortsägare och odödlig så gjorde jag en del saker som kunde ha slutat illa. Men jag hade tur.

Min ålder har ökat och jag är snart helt övermogen, blir 75 i sommar. Det märks. Kroppen säger ifrån på olika sätt, den vill inte det jag vill. Mörkerseendet har försämrats vilket medfört att jag ytterst ogärna kör bil när det är mörkt. Framför allt om det regnar.

Jag blir trött när jag kör längre sträckor. Farthållare och automatlåda plus motorvägar är tröttande. Jag tar ofta ett stopp och vilar och tar en kort tupplur, vilket gör mig pigg igen. Får jag däremot köra om, svänga in, gasa, bromsa, köra om och hålla på så piggnar jag till direkt. 

Åldrandet går tyvärr inte att stoppa, Det händer att min uppmärksamhet och reaktionsförmåga är sämre. Men inte alltid.

Häromdan kom jag åkande ned mot en järnvägsövergång i Bergslagen, på en känd väg och mot en övergång jag passerat hundratals gånger. Min uppmärksamhet var inte på topp. Precis innan järnvägen justerade jag mina glasögon med ena handen och såg inte tillräckligt snabbt att det lyste rött och bommarna var på väg ned.

Farten var högre än den borde ha varit och jag bromsade kraftigt. Det var halt och hjulen ville inte stanna. Bommarna har gått ned lite till och jag var nära spåren. Rent instiktivt gasade jag på, riktade in bilen mitt i körbanan och vräkte mig över järnvägen och tänkte: "Nu smäller det och jag knäcker bommarna!". Men jag hade tur, eller änglavakt. Eller Gud på min sida. 

Jag hann precis över men en av bommarna, den sista jag passerade, hade gått ned så långt att den tuschade i biltaket. "Smack", sa det, När jag sedan kollade bilen hade främre plastnosen på den högra takrelingen försvunnit, Taket var oskadat.

Puh, där var det nära. Kanske dags att ta det lugnare? Som sagt, åldern tar ut sin (o)rätt. Inte kul.