När kungaparet besökte Skatteverket

Nu har flera tv-kanaler program om kungahuset. Statstelevisionen har kört sin serie på måndagar sedan länge. I går började fyrans serie om huset Bernadotte där kungen fick komma till tals. Trots allt ståhej inför bröllopet i juni så dalar de positiva siffrorna för monarkin.

Som ett led i kungens tidiga utbildning ingick även besök på en rad myndigheter. Förmodligen gick man bokstavsvis till väga och började med AMS och slutade med ÖCB. Någonstans där i mitten kom bokstaven R och då fick dåvarande Riksskatteverket (det som i dag är Skatteverkets huvudkontor i Solna) besök av kungaparet. Det ägde rum den 3 april 1987.

Dagen innan hade Säpo varit där och kollat lokalerna. Kungaparets färdväg till respektive från verket var olika, allt för att förvilla ev. terrorister. Vår ambitiöse säkerhetschef övernattade på verket natten för besöket. (Det var för övrigt samme säkerhetschef som utrymde verket när en tickande väska hittats och gick sedan själv fram och öppnade väskan. Sic! Nu var det dock ingen bomb utan bara en kursdeltagares väska med kläder, böcker och en väckarklocka. Men det kunde ju inte han veta. Snacka om att offra sig.)

I kungaparets program ingick föredrag om verksamheten, samt en rundvandring i lokalerna. Kungen såg inte särskilt glad eller intresserad ut. Däremot var drottningen hela tiden mycket intresserad och gav ett helt annat intryck.

Men kungen ställde en fråga: "Hur många olika skatter har vi?". Verkets folk blev svaret skyldig. Flera olika medarbetare sprang ut i huset och kom sedan tillbaka med olika svar. Då log kungen och jag kan tänka mig vad han tänkte: "Dom vet inte ens hur många skatter vi har... he-he." (Nu är svaret inte så lätt: vad är skatt och vad är avgift? Jag tror det är lika svårt i dag att få fram ett svar.)

Vår datahall skulle också besökas. För att visa hur bra säkerheten och inpasseringskontrollen var skulle alla besökarna förses med besöksbrickor. Även kungaparet. En av värdarna gick fram och började fingra på drottningen blus för att fästa hennes besöksbricka där. Då reagerade kungen och fräste: "Ska det vara nödvändigt. Ni vet väl vilka vi är?" Drottningen och kungen slapp besöksbrickorna.

Efter en föredragning om säkerheten vid datahallen frågade kungen: "Men kan man inte ligga utanför här och med rätt utrustning lyssna av all datatrafik och komma åt uppgifter?" Verkets svar blev skamset ett "ja". Då log kungen igen.

Jag gjorde sedan ett stort reportage om besöket i verkets tidning. På alla bilder där generaldirektören Nilsson var med ser man honom hela tiden med ena handen i byxfickan. Det kommenterades efteråt i massmedia.

PS. Grattis på födelsedagen, kungen! Vi är årsbarn du och jag.

En juste expedit hos Ur & Penn

Krig för även med sig uppfinningar. En uppfinning som kom under Första världskriget är armbandsuret. Tidigare fanns bara fickur för herrarna och sådana var ju opraktiska i Flanderns skyttegravs-elände. Då kom någon på att fästa ett armband vid uret.

Jag har ett armbandsur som började sacka efter riktigt ordentligt. Eftersom jag - trots åldern - faktiskt inte är helt omodern så var uret batteridrivet. Jag uppsökte därför närmaste klockbutik som i mitt fall är Ur & Penn i Stinsens köpcenter i Häggvik norr om Stockholm.

Den trevliga tjejen i butiken kollade först mitt batteri. "Det är inget fel på batteriet", sa hon. "Det är nog klockan som är slut och som har gjort sitt". Opsan, tänkte jag. Har jag haft den här klockan så länge (säkert bara 25 år..). "Jaha, då får jag väl klara mig med min reservklocka", sa jag och visade handleden med mitt uppskruvningsbara reservur som är ännu äldre. Sen lämnade jag butiken för att kolla hemmavid vilka ytterligare ur som finns där.

Men tjejen i butiken kunde ju ha sålt på mig ett nytt batteri för 80 spänn. Sedan hade jag kommit tillbaka eftersom klockan fortfarande gick fel och då fått veta att den var skrotfärdig. Sedan hade hon givetvis sålt på mig ett nytt ur från butikens sortiment. Men det gjorde hon inte.

Hon var en ärlig och juste expedit. Så säkert går jag dit om någon dag och faktiskt köper en helt ny batteridriven klocka.

Bensinpriset påverkar även inflationen

De rödgröna lovar höja bensinpriset med nästan en 50-öring det kommande åren om de vinner höstens val. För en genomsnittsbilist blir det runt 50 kr per månad i ökade kostnader.

I morse var bensinpriset föremål för en debatt mellan Wetterstrand och Carlgren i morronteven; en förutsägbar ordväxling som alltid när de två lagen möts. Mest tröttsamt.

Men Carlgren missade ett argument, som SvD tog upp på ledarsidan i dag, nämligen bensinprisets påverkan på konsumentprisindex och därmed även på inflationen. Ett högt bensinpris, oavsett om det beror på höjd skatt eller dyrare råolja, driver inflationen uppåt. Högre inflation leder till höjda räntor och det kan slå hårdare mot skattebetalare än själva bensinpris-höjningen. En miljon i lån och en procent högre ränta... ja, räkna själv.

Ironi kan vara tveeggat

I går var det helsidesannonser i DN och SvD med en Mats Roslin som avsändare. Han propagerade för skattehöjningar. Han har även en webbplats www.skattehöjning.nu och han säger sig vilja ha debatt om skatterna. Jag tolkade hans annons som ironi, men - ärligt talat - inte från de allra första raderna, men ju mer jag läste så insåg jag ironin. Vilken reklambyrå har gjort det här, tänkte jag. Upplägget roade mig storligen.

Jag gillar ironi, men i reklam och information kan det vara ett tveeggat vapen. Många förstår inte ironi i budskap. Stikkan Andersson lär ha sagat "att svenskarna är inte dumma, dom är dummare". Jag är beredd att hålla med honom.

Är fotboll verkligen en idrott?

Min hemstads fotbollslag ÖSK ligger nu trea i Allsvenskan, trots förlusten igår. För några år sedan åkte ÖSK ur allsvenskan därför att klubbens ekonomi var dålig. Vad har ekonomi med fotbollandet att göra? Det borde väl enbart vara målen som räknas huruvida man är med i Allsvenskan eller inte?

Nu finns risken att ÖSK petas ur Allsvenskan igen - inte heller denna gång på grund av antalet mål utan på grund av andra orsaker. Klubben lär ha sålt en spelare som hade samma agent som köparklubben och det är visst ett regelbrott. Straffet kan alltså bli nedpetning från Allsvenskan.

Jag har i min enfald alltid trott att idrott är sportsligt. Nä, jag har helt fel. Fotboll är numera mer finansiella transaktioner än idrott. Tiden är ur led.

PS. Märkligt att Allsvenskan får heta Allsvenskan, nu när vi har lag som Assyriska , Syrianska m.fl. Är inte namnet Allsvenskan diskriminerande? Klåfingrigheten brukar ju vara stor när det gäller att byta namn på olika begrepp och företeelser bara för att vara "politisk korrekt".

"Pippis kompisar" i TV:s morgonsoffa

Dagen D som i Deklaration närmar sig. Och som vanligt så här års var det deklarationstips i statstelevisionens morgonsoffa i morse. Det var "Pippis kompisar" Tommy och Annika som svarade på frågor. Jag tänker då på Skatteverkets bäste ambassadör Tommy Carlsson, som på lättsam småländska lotsade frågvisa skattebetalare på rätt väg i deklarationsdjungeln och ekonomijournalisten Annika Creutzer som var hans bisittare.

Gratisreklam för Skatteverket värd många miljoner.

När ska Finansdepartementet bjuda tillbaka?

Lördagen den 26 april 1987 var det stor friluftsdag för de anställda vid dåvarande Riksskatteverket (RSV) i Solna, det som i dag är Skatteverkets huvudkontor. Men det var inte bara RSV-are och deras familjer som deltog utan även personalen vid Finansdepartementets skatteavdelning med familjer.

Aktiviteterna var bl.a. promenad eller motionslöpning längs Bällstaviken till Huvudsta slott och tillbaka, fika i personalmatsalen där finansminister Feldt tävlade med generaldirektören Nilsson i konsten att slå ned stora spikar i en planka så snabbt som möjligt. Vem som vann minns jag inte.

Men däremot minns jag att finansministern lovade att departementet skulle bjuda in till en motsvarande motions- och aktivitetsdag. Men inget har hänt, trots att departementet haft 23 år på sig.

Det kanske är dags att generaldirektören Hansson och överdirektören Andersson påminner sina gamla polare i departementet att det är dags. Och då tycker jag att även RSV-Veteranerna borde bjudas in eftersom många av dem var med 1987.

Inför adelskapet och ordnarna

Kungahuset och därmed även monarkin har minskat i popularitet senaste tiden. Författaren och m.m. Göran Hägg tycker vi ska ha kungen kvar men att han ska väljas i stället för att få jobbet i arv. Kan ni tänka er kung Göran och drottning Anitra? Förr i tiden - dvs. på den tidiga medeltiden - valde vi våra kungar, så varför inte?

Men egentligen tycker jag nog monarkin ska vara kvar som den är. Jag tycker också att adelskapet och ordnarna ska återinföras. Den siste som adlades var forskningsresanden Sven Hedin 1902. Men vem var den näst siste att bli adlad? Jo, det var en göteborgsköpman vid namn Wijk och det var i slutet av 1800-talet när Oscar II var kung.

Ordnarna (för svenskar) togs bort i början av 1970-talet. Den som hade byråchefs ställning och hade jobbat i staten i 30 år fick då Nordstjärneorden. Fotfolket fick -precis som nu - hålla till godo med medaljen för nit och redlighet.

Om kungen i dag kunde adla folk och dela ut ordnar (och inte som nu bara medaljer av olika sorter och storlekar) så skulle vi kanske slippa se medelmåttiga politiker bli medelmåttiga landshövdingar eller generaldirektörer eller fuskprofessorer. Att ge bort chefskapet för ett län eller en myndighet eller titeln professor är ju de enda "adelskap" som staten har i dag. Ordnarna kunde vara ett komplement. Förmodligen skulle det bli både billigare och effektivare.

Husbygget (1)

Jag har styckat min tomt och här ovan är den nya tomten, som dottern ska bebygga. Som ni ser så var det en hel del stora träd som måste bort. Att hitta trädfällare är inte svårt. Överallt i villaområdena sitter det lappar om trädfällning. Sannolikt är det många lycksökare i farten.

I vårt fall kontaktades tre olika. Men inte någon som satt upp lapp. En skulle ha 20 000 kr, en annan 17 000 kr och den tredje som tillfrågades gjorde jobbet - inklusive bortforsling av tallar, allt ris och uppsågning av björkarna i klyvbara kubbar - för drygt 8 000 kr. Sådan skillnad kan det alltså vara. Det var tre gubbar som höll på en dag från kl. 10 till 16 i lugn och säker takt. Ett proffsjobb. (Skånela trädfällning 08-590 382 83 heter firman - rekommen-deras!).

Jag kommer att få nya grannar

Fastigheten jag och frun bor på, var från början drygt 1 300 kvadratmeter stor. Men nu är den delad i två. Båda lika stora: 653 kvadrat. På den ny tomten ska dottern och mågen bygga hus.

Men min tanke från början var att stycka tomten och sälja den nya halvan. Jag kontaktade kommunen 2006 angående en styckning. "Tja, du ska nog kolla med lantmäteriet", svarade man. Sagt och gjort. Vad tror ni lantmäteriet sa? "Tja, du ska nog kolla med kommunen". Moment 22, alltså. Det gick inte heller att få någon prislapp på vad en styckning skulle kosta. Det berodde på vilken paragraf de skulle luta sig mot och det kunde man inte berätta i förväg. Jag gav upp.

Dottern är det bättre tåga i än i mig. Hon fortsatte processen med kommunen och lantmäteriet. Hon började 2007 och nu efter tre år är tomten styckad och färdig att börja bebyggas. Till hösten blir det inflyttning om allt går som planerat. Då får vi nog sedan ofta höra från granntomten: "Ungar, spring in till mormor å morfar!".

En kompis och hans granne här i Sollentuna tänkte också stycka sina respektive tomter och satte i gång processen med lantmäteriet. När lantmäteriet gjort sitt kom ett avslagsbeslut. Tomterna får inte delas. Plus en faktura på 21 000 kr! Hutlöst, tyckte dom och överklagade till fastighetsdomstolen som sänkte summan till 12 000 kr.

Det är inte bara lantmäteriet som tar betalt om man får nej till det man ansöker om. Ska du ha vapenlicens hos polisen eller registrera ett varumärke hos PRV är det likadant. Får du nobben blir du blåst på ansökningsavgiften.

Ibland lönar det sig att köpa dyrt

Senast jag bytte glasögon gick jag till en Synsambutik. Jag hade tänkt att bara skaffa nya glas, för bågarna jag hade var det inget fel på. När jag berättade det för frun fick jag bakläxa. "Idiot. Skaffa nya bågar också", var hennes kärva budskap. Jag lomade tillbaka till butiken och expediten fick välja bågar åt mig, som sedan blev godkända av frun. Men det blev ett dyrt kalas - över 6 000 spänn med dyraste progressiva plastglasen. Det kändes inte bra då det finns billigare butiker. Men nu var det gjort.

En månad senare var det stor vårbrasa på torpet i Bergslagen. Vi eldade bl.a. upp en golvmatta som gav brasan en enorm värmeutveckling så jag fick imma på glasögonen. Men se, det var inte imma. De nya svindyra plastglasen hade krackelerat av värmen. Jag svor och skrek och var förbannad ett helt dygn.

Åter på hemorten gick jag till Synsam. Då visade det sig att jag hade ett års garanti och man fixade nya glas utan kostnad. Jag behövde inte ens ta till brösttoner och argumentera. Samtidigt sa man att plastglas bara tål 90 graders värme. Värmen från en snabbt öppnad ugnslucka kan också spoliera plasten i glasen. Tänk på det!

När ett år hade löpt ut (liksom även garantin) upptäckte jag att färgen på ena glasögonskalmen hade lossnat. Det såg inte snyggt ut så det blev ett nytt besök hos Synsam. Den här gången blev det heller inga problem. Jag fick nya bågar.

Sensmoral: Att köpa dyrt kan löna sig i längden.

Bra företagarhjälp marknadsförs dåligt

År 2007 startade näringsministern ett "ambassadörsprogram" med kvinnliga företagare. Syftet var att uppmuntra företagande hos kvinnor och öka kunskapen om företagande. Över 1 600 kvinnliga företagare anmälde sig och hälften av dem blev sedan ambassadörer. Det här projektet har kostat 100-tals miljoner kronor och pågår fortfarande. Tillväxtverket (f.d. Nutek) samordnar arbetet.

Men för att bli företagare måste man starta ett. För att underlätta för dem vill starta företag - och även för dem som redan har ett företag - finns den utmärkta webbplatsen verksamt.se . Den började byggas ungefär samtidigt som näringsminister Olofsson drog igång sitt kvinnliga ambassadörsprogram. Bakom sajten står tre av landets bästa myndigheter, nämligen Tillväxtverket, Bolagsverket och Skatteverket.

Sajten har massor med information för den som funderar på att starta företag, för den som ska starta företag, för den som redan driver ett företag, för den som vill utveckla sitt företag och slutligen för den som av olika skäl vill avveckla sitt företag. Och allt finns dessutom översatt i en engelsk version.

På företagarsajten verksamt.se - som är under uppbyggnad - kan du i dag elektroniskt registrera enskild firma hos Bolagsverket och Skatteverket. Men från sommaren ska du även kunna registrera aktiebolag och övriga företagsformer. Då är tjänsterna mer kompletta.

Eftersom sajten är under utveckling har myndigheterna legat tämligen lågt med marknadsföringen av den. Men med början i höst är det tänkt att slå på trumman lite mer högljutt. Men till det krävs pengar, som inte finns - eller inte har fåtts.

Trots att sajten kostar 30-40 miljoner kr att utveckla så har man inte avsatt några pengar för information. De tre myndigheterna har lyckats skrapa ihop en miljon var till höstens kampanj, vilket inte räcker långt.

Jag är förvånad över att inte näringsminister Olofsson fixat pengar till en rejäl marknadsföring av verksamt.se. Kan hon lägga massor med pengar på sina kvinnliga ambassadörer så borde hon ju även se till att alla - både män och kvinnor - som vill starta företag eller som driver företag får vetskap om den utmärkta hjälp som verksamt.se utgör. Att skapa en sajt som den här utan att marknadsföra den är som om Volvo skulle ta fram en helt ny bil, ställa upp den på ett gärde utanför Torslanda och hoppas att köparna hittar dit på egen hand.

Nä, Maudan, öppna börsen och ge en rejäl slant till Tillväxtverket så verket kan göra sajten känd! Framför allt med tanke på att halva befolkningen - enligt en Nordeaenkät - kan tänka sig att starta eget företag. Dessutom är det ju val i höst. Nya företag lyfter landet och ger jobb!

Kilometerskatt - nygammalt förslag

Valet närmar sig. Förändrings- och förnyelseförslagen duggar tätt som ett vårregn från båda hållen. De rödgröna vill återinföra kilometerskatten på tunga fordon i vissa delar av landet. För några decennier sedan hade vi en kilometerskatt, som drabbade alla dieseldrivna fordon. De hade en mekanisk räknare monterad på fordonet. Avsläsningen skedde med stämpelkort, som skickades till Skatteverket.

När jag i samband med min avgång från Skatteverket lämnade över diverse gamla prylar till några museer, fanns en kartong som innehåll en kilometerräknade, diverse blanketter samt även några pärmar med ritningar på kilometerräknaren. Jag tror jag ska tipsa fruarna Sahlin och Wetterstrand och tågmästaren Ohly om att materialet finns på Tekniska museet.

Innan man inför kilometerskatten tycker jag man ska börja med att avgiftsbelägga alla utländska lastbilar som kör genom Sverige. Jag tänker då i första hand på ryska, polska och andra öststatsfordon som kör omkring och stinker avgaser med blankslitna däck, som vintertid skapar trafikproblem för alla andra.

Skatteverkets kampanj åter på tapeten

Tankesmedjan Timbro har nedkommit med en rapport och en debattartikel som handlar om det man kallar "myndigheternas opinionsbildning". Rapporten heter "Deklarationsinformation och resereklam". Skatteverkets sedan tidigare omtalade svartjobbskampanj 2002-04 tas åter upp som ett varnande exempel. Verkets förre kommunikationsdirektör Sten Eriksson är intervjuad i rapporten.

Kritiken mot verkets kampanj - som startade ett valår - går ut på att den är sossepropaganda och hyllar ett högskattesamhälle. När vi förberedde kampanjen fann vi att målgruppen - ungdomar i gymnasieåldern - inte visste vad skatt vad för något. Att prata om svartjobb med personer som inte vet vad skatter är för något blev svårt. Först måste vi berätta vad skatt är och sedan vad svartjobb är. Timbro och övriga borgerliga kritiker sköt in sig enbart på kampanjens första del och dessutom enbart på det korta budskapet i reklamfilmerna. Då gör man det lätt för sig. Men ändamålet brukar ju helga medlen.

Vi visste att kampanjen skulle bli nagelfaren. Därför bjöd vi in samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund till ett möte där vi berättade om kampanjen, målgrupp, budskap, kreativa lösningar m.m. De enda som kom var några killar från Moderata ungdomsförbundets (MUF) ledning. De gillade vårt upplägg och nickade instämmande till kampanjen.

När kampanjen pågått och kritiken kommit gjordes en undersökning där man frågade svenska folket om dess inställning till verkets svartjobbskampanj. En majoritet tyckte det var bra att verket informerade på det här sättet. De som var mest positiva var de som hade en liberal grundsyn, dvs. de som sympatiserade med Folkpartiet. Tankesmedjan Timbro säger sig hylla de liberala principerna men tydligen går de i otakt med sina sympatisörer.

Vi behöver både förbifart och kollektivtrafik

För att lösa ett internt problem ska den rödgröna oppositionen 2012 hålla folkomröstning i Stockholms län huruvida "Förbifart Stockholm" ska byggas eller inte. Stockholm är nästan den enda huvudstaden i Europa som inte har en ringled eller förbifart. Att ersätta förbifarten med utbyggd kollektivtrafik är en utopi - det behövs både och.

Att projektet heter just "förbifart" verkar har undgått miljöpartiklarna och kommunisterna som är huvudmotståndare till den nya leden. Tanken är ju att de som kommer från Norrland och ska till Skåne ska slippa sitta i kö på Essingeleden. För den här trafiken hjälper ju inte en utbyggd kollektivtrafik i Stockholm.

Antalet elbilar och elhybridbilar väntas öka lavinartat om några år. Ny batteriteknik är på gång och det kommer att hända mycket på den här fronten. Då behövs vägar att åka på, vägar som även funkar för gasdrivna fordon.

Visst, det går ju att enbart satsa på utbyggd spårbunden kollektivtrafik. Den hjälper, som sagt, inte långväga förbiresande men däremot stockholmarna. Om det inte blir snö och vinter förstås. Det är så här i vårliga tider lätt att glömma de trafikproblem som brukar uppstå i den spårbundna kollektivtrafiken så fort det kommer lite snö och kyla. Men miljöpartiklarna kanske räknar med att den globala uppvärmingen ska lösa det problemet...?

"Den som har skall varda givet"

Det innebär att den som redan har fått mycket ska få ännu mera. Så är det tydligen även när det gäller Borgs extrapengar till myndigheterna. Försäkringskassan, en av landets minst omtyckta myndigheter, fick 600 miljoner extra i höstbudgeten. Nu i vårbudgeten får man 285 miljoner ytterligare.

Men Skatteverket, en av landets mest omtyckta myndigheter, får bara 20 miljoner extra (för hanteringen av id-korten), trots att behovet - för att komma på grön kvist - är nästan en halv miljard. Sic!

Mitt första pensionärsmöte

I dag var jag och frun på ett välkomst- och introduktionsmöte för nyblivna medlemmar i Sveriges pensionärsförbund (SPF). Det var ett 20-tal gubbar och gummor där. Vi kände oss först alls inte hemma i sällskapet. Märkligt, för många var nog i samma ålder som vi. Trots att jag är pensionär så upplever jag mig ännu inte som en sådan. Jag är ju så ung... (dvs. barnslig).

Vår lokala SPF-förening är mycket livaktig. Det är resor, friluftsaktiviteter, studiebesök, föredrag, studiecirklar och gud vet vad. Minst en aktivitet varje vecka. Ovanpå detta så finns även RSV-Veteranerna som ordnar aktiviteter. Sedan är det allt annat jag måste göra hemma och på torpet.

Pensionärslivet börjar bli stressigt. Hur ska jag hinna med allt?

Användbar aska - dock inte från Island

Askmolnet från vulkanutbrottet på Island lamslår Europas flygtrafik. Men det finns även annan aska, t.ex. den som bildas när du eldar i din braskamin eller kakelugn.

Jag har en braskamin med glasfönster och glaslucka som ofta blir svarta av sot och är svåra att göra rent. Från början försökte jag med ugnsrengöring, stålrent och andra kemikaliska produkter, inköpta för dyra pengar. De funkade inget vidare och var dessutom jobbiga att jobba med.

Då fick jag en lysande idé! Jag använde den gråa, fina askan från en utbrunnen och kallnad brasa, vatten och hushållspapper. Sotlagret på glasen försvann hur lätt som helst.

Gör så här:

1. Samla upp grå aska från brasan i en burk.
2. Fyll en skål med vatten.
3. Ta fram en rulle hushållspapper.
4. Riv av och vik ihop en bit hushållspapper, fukta pappret i vattnet.
5. Doppa det fuktade pappret i askan så ett lager aska fastnar på pappret.
6. Gnid bort sotet med det fuktade askpappret.
7. Torka efter med ett blött papper utan aska.
8. Komplettera ev. med papper och fönsterputs (normalt inte nödvändigt).

Det går lätt som en plätt att gör rent glasen. Dessutom är det billigt och miljövänligt - helt utan konstgjorda kemikalier.

Opinionsbildande guldägg

I dagens SvD finns en Brännpunktsartikel där bl.a. Timbro luftar sitt missnöje med myndigheter som - enligt deras definition - sysslar med opinionsbildning och menar att de ska läggas ned. När Skatteverket genomförde sin svartjobbskampanj med ungdomar som målgrupp för några år sedan anklagades verket för opinionsbildning. Kritikerna, av vilka nuvarande ministern Tobias Krantz var den främste, ansåg vår kampanj helt förkastlig. Den blev till och med en riksdagsfråga.

En utredning fick i uppdrag att titta på myndigheternas information med fokus på opinionsbildning. Utredningens resultat blev ett "jasså", ungefär. Dels var det svårt att definiera vad som är opinionsbildning och dels föreslog man inget förbud heller. Däremot att kampanjer som kunde lukta opinionsbildning borde styras av partssammansatta organ.

I samma SvD kan man läsa att årets guldägg - reklambranschens finaste utmärkelse - delats ut och att den statliga myndigheten Riksgälden fått ett guldägg. Det är bara att gratulera att man lyckats välja en bra byrå. Det är inte ofta myndigheter får guldägg och senast var nog när Skatteverket fick ett för sin svartjobbskampanj.

När verket omorganiserades 2005 slog man sönder en fungerande organisation som höll ihop all information, såväl internt som externt. Nu är verksamheten splittrad. Även kompetensen är splittrad eller saknas. Dessutom finns inga pengar till information. Verket skulle behöva en halv miljard för att komma på fötter, men fick härförleden några futtiga miljoner extra. Ingen av dem kommer informationen till del.

Någon information om nyheter och förändringar riktade till allmänhet och företag förekommer knappast inte alls längre. Det enda som finns kvar är webbplatsen, för den "kostar ju ingenting".

Nä, några guldägg eller anklagelser om opinionsbildning behöver verket inte riskera att få framöver.

Det är inte farligt, tvärtom!

Min svägerska som var chef i äldrevården sa alltid: "Köp aktier i SCA. För när 40-talisterna blir gamla, dementa och inkontinenta kommer det att gå åt massor med blöjor!"

Vuxenblöjor var aktuella häromkvällen, när Statstelevisionen visade en pjäs av Lars Molin. Där spelade Ulf Brunnberg en farbror som blivit opererad för prostatacancer på jakt efter blöjor, eftersom operationen ofta medför att patienten blir både inkontinent och impotent. Missade du pjäsen tycker jag du ska titta på den nu i efterhand via SvT-play. (Apropå Brunnberg så producerade han reklamfilmer åt oss på Riksskatteverket i början av 80-talet och då träffades vi flera gånger

Prostatacancer är ju männens gissel. Kvinnorna har ju sin bröstcancer. För att kolla att prostatan är okej ska vi män då och då ta ett PSA-prov. Ett lågt PSA-värde är bra. Men tyvärr finns det en cancerform som inte hör av sig via ett högt PSA-prov.

Det fick jag veta när jag för några år sedan lyssnade på ett föredrag om prostatacancer som Cancerfonden hade ordnat. Salen var full av äldre män och jag var nog yngst - bara ca 55 år. En del män hade sin kvinna med sig. Jag skulle tro att många av männen redan drabbats av prostataproblem i olika former.

Längst fram satt ett äldre par, säkert i 80-årsåldern. När det blev frågestund räckte kvinnan upp handen och frågade doktorn som pratade: "Är det farligt att ha samlag med en man som har problem med prostatan?" Läkaren svarade att det inte alls var farligt, utan tvärtom. Då utbrast kvinnan spontant med en djup suck: "Oh, va skönt!" Hela publiken brast ut i ett stort leende.

PS. Vet ni förresten vad Svenska kyrkans datacentral heter? ProstData så klart.

Lärarna ska bli legitima

Regeringen tänker ge utbildade lärare legitimation, dvs. det ska gå att kunna bli leg. lärare - precis som leg. läkare, leg. sjuksköterska, leg. tandläkare m.fl.

Det är ju bra om det leder till bättre status och högre lön för lärarna. Men varför inte gå direkt på problemet och ge dem en rejäl lönehöjning på en gång? Legitimationer, nya titlar och annat hjälper nog inte så mycket. Det är lönen det handlar om när det gäller yrkets status. Och att det blir fler killar som blir lärare.

Legitimationen som lärarna ska få om några år... hur kommer den att se ut? Det blir väl ett papper, som kan sättas i en pärm. Men varför inte ge dom en riktig legitimation i form av ett id-kort, typ polisens. Då skulle lärare kunna vifta med det framför ögonen på bångstyriga elever och besvärliga föräldrar. Dessutom skulle Skatteverket kunna producera id-korten/legitimationerna.

Sedan skulle man kunna fortsätta att legitimera även andra lågstatusyrken, t.ex. städare... jag menar lokalvårdare. Leg. lokalvårdare, varför inte?

Utebliven gratismiddag

Under mina yrkesverksamma år tvingades jag då och då ta hand om utländska delegationer som skulle underhållas en vecka eller mer. En gång var det ett gäng från Vietnam som kom för att lära sig mer om information till allmänheten.

Veckan gick och fredagen skulle avslutas med en rejäl middag på lokal inne i centrala Stockholm. Jag och en kollega hade bokat bord på Sturehof. Vi såg båda fram mot en god middag med mat och dryck på skattebetalarnas bekostnad - belöningen för den uppoffring veckan varit för oss.

Vietnameserna tackade artigt nej till såväl mat som dryck. Efter ett visst trugande tog de emot varsitt glas juice. De ville så snabbt som möjligt tillbaka till sitt hotell. Det blev alltså ingen middag för oss.

Något snopna lämnade kollegan och jag våra vietnamesvänner och lommade iväg till Centralstationen för vidare färd mot förorten där vi bodde. På vägen dit bestämde vi oss för att äta middag i alla fall - utan våra gäster men självklart på statens bekostnad.

Sagt och gjort. Vi smet in på Restaurang Grodan i ett av Hötorgshusen, tog ett bord och beställde in mat och alkoholhaltiga drycker. Precis när vi fått in maten och börjat äta kom ytterligare två gäster. De slog sig ned vid bordet bredvid oss.

De nya gästerna hälsade glatt på oss.

Det visade sig vara två av Skatteverkets internrevisorer. Där försvann den gratismiddan! Nu kunde vi ju inte låta verket stå för vår nota. Risken var stor att den skulle kunna bli granskad av internrevisionen och då skulle vi ligga risigt till med dessa två vittnen.

Tablå och ridå. Något snopna tog vi pendeltåget hem.

PS. En annan kväll var vi ute på stan med vietnameserna för de ville handla med sig saker. En av damerna i gruppen köpte skor, som en vän hemma i Vietnam hade bett henne att göra. Jag tyckte det var märkligt att handla skor till en person som inte kunde prova dem innan. Men det märkligaste med skoköpet var dock att skorna hon köpte i Stockholm var tillverkade i Vietnam.

Delade resvägar

Den polska makteliten med presidenten i spetsen har omkommit i en tragisk flygolycka. Alla undrar: Hur kunde de åka samtidigt i samma flygplan? Det är ju elementärt att dela upp sig i sådana här sammanhang. Kungen brukar åka i ett plan och kronprinsessan i ett annat när de ska till samma ställe.

Att dela upp sig vid resor och välja olika färdemedel var något som dåvarande Riksskatteverket praktiserade redan på 1970-talet. När verkets företagsnämnd skulle åka till Sundsvall för att ha sitt sammanträde hos verkets norra distriktkontor delade man upp sig. Generaldirektören och halva nämnden tog flyg dit och tåg hem. Överdirektören och den andra halvan tog tåg dit och flyg hem.

Jag minns besöket i Sundsvall även av en annan anledning. Nämnden var hembjuden till kontorets chef. Hela hans hem var fullt av tidiga Bengt Lindström-tavlor - en förmögenhet alltså. Jag undrade varför.

Det visade sig att distriktskontoret hade en livaktig konstförening som tidigt sponsrade den norrländske konstnären Lindström genom att köpa in hans tavlor. Då var de kanske inte värda särskilt mycket men i takt med att Lindströms berömmelse steg och att han blev en världskänd konstnär steg värdet på tavlorna.

Bengt Lindström bodde både i Frankrike och i Sverige. Jag minns också ett tv-program med honom. Det som imponerade mest på mig - förutom hans konst - var att han i Frankrike hade en person anställd som enbart hade till uppgift att göra rent hans penslar.

Kungligt skvaller

Häromkvällen var jag på middag och då kom vi att prata om kungahuset med anledning av sommarens stora händelse - kronprinsessans bröllop. En av gästerna - för övrigt från Örebro - kunde berätta att kungen har älskarinnor i Sverige och att drottningen har älskare i Tyskland. Observera pluralis. Dessutom så hävdades att kronprinsessans lillebror skulle vara förtjust i män. Jodå, allt var sant för det hade berättats (i tredje hand) av personer som stod hovet nära.

Nu var det inte bara kungahuset som det skvallrades om vid middagen. Samma källa menade att Olof Palme var far till Anna Lindh. (Rent teoretiskt skulle det kunna vara sant för Palme var 30 år när Anna Lindh föddes.)

Förr i tiden - fram till 1948 - kallades det majestätsbrott när man smädade eller förtalade kungahuset. Men nu för tiden är det tydligen helt okej.

Men ser man tillbaka på tidigare kungligheter så har det också skvallrats en hel del. Här är några exempel: Drottning Kristina var hermafrodit. Karl XII hade en förbindelse med Aurora von Königmarck. Hovstallmästare Munck var far till Gustav IV Adolf. Inget av detta betraktas som sant av historikerna.

Förr tvingades kungarna gifta sig med andra kungliga i många fall av politiska skäl. Då var det kanske inte så konstigt att de skaffade sig frillor vid sidan av. Men fruktbärande förbindelser innan de var gifta förekom också. Oscar I fick två söner - Hjalmar och Max - med skådespelerskan Emilie Högqvist och en dotter Oscara med grevinnan Löwenhielm när han var kronprins. Detta lär vara sant.

Hans två söner var också kvinnotjusare, inte minst Karl XV. Men även Oscar II - som åkte omkring med båten Drott på Västkusten - fick två söner med sångerskan Marie Friberg. Gustav V:s intresse gick dock i annan riktning och hans hustru var god vän med sin läkare. Även detta lär vara sant.

En tidigare statsminister - Per-Albin Hansson - hade två separata familjer, vilket var en väl känd hemlighet på den tiden. Efter Per-Albin kom Tage Erlander. Honom har jag inte hört något skvaller om. Men vem vet, den dagen kanske också kommer, för det verkar ju snackas mycket skit runt om i folkhemmet...

Det känns konstigt att vara pensionär

När jag numera ska fylla i en blankett där man kräver mig på "yrke" så måste jag ju skriva "pensionär", vilket känns väldigt konstigt. Jag har inte förlikat mig med tanken, liksom. En pankis går med rullator, har keps och Vinsonjacka från Obs! plus beiga gabardinbyxor. Där är jag inte - inte än i alla fall.

Nä, jag känner mig inte som en riktigt pensionär. Men sannolikt betraktas jag som en sån. Går jag förbi ett skyltfönster och ser min spegelbild undrar jag om det är min farsa som går där. Utifrån och in så är jag nog en pensionär men inte inifrån och ut.

Häromdan skrev den nyblivne pensionären och före detta medarbetaren i SvD Lars Ryding så här i sin tidning: "I svensk värderingskultur gäller arbetslinjen. Endast den som har ett avlönat arbete är någon på riktigt. De som lämnat löneslaveriet är, betrakrade som grupp, liksom utanför det arbetande samhällsmaskineriet, utrangerade konstruktioner, ett begagnatlager som pliktskyldigast får lite smörjning vart fjärde år (gissa vilket!)"

Det finns 1,7 miljoner ålderspensionärer i landet. De är nästan en fjärdedel av alla röstberättigade i höstens val den 19 september.

Ytterligare en nekrolog

Jag har snart skrivit ett tiotal minnesord över avlidna släktingar, arbetskamrater och chefer. I dag har jag avsänt ytterligare en till familjesidorna i Stockholms två dagstidningar, denna gång över förre utbildningsdirektören Nils Birkeby, som var min chef på Riksskatteverket under 18 år. Nisse blev nästan 87 år. Texten om honom är skriven tillsammans med verkets förste generaldirektör Gösta Ekman, snart 91 år och vid god vigör, framför allt mentalt.

Nisse var en obyråkratiskt fixare och avskydde intern byråkrati och onödig pappersexercis. "Jag ska nog lära dig av med dina landsstatsfasoner", sa han när jag vill ha överdriven ordning och reda, något jag fick lära mig under mina år som landskanslist på Örebro slott i slutet av 1960-talet.

Jag gick i Nisses skola och lärde mig att det är verksamhetsresultat som räknas. Nisse hatade papper och bl.a. alla fakturor han fick som han måste kontera och skriva under. För att slippa alla dessa namnteckningar skaffade han sig en namnstämpel, som hans sekreterare tryckte dit på alla fakturor. Men se det gillade inte verkets siffernissar och ekonomibyråkrater. En äkta namnteckning skulle det vara.

Nisse gav inte upp utan ändrade bara inriktning. Han handplockade Gunnar Olsson - som jobbade på ekonomisektionen - som "kamrer" till sin sektion och överlämnade alla fakturor till honom. På den tiden var det gott om pengar på verket. Att få en eller ett par nya tjänster i stort sett när som helst var inga som helst problem för en mellanchef.

Nisse var också verkets informationschef. Tidigt fattade han vikten av information via TV. På den tiden fanns inte Anslagstavlan, utan Nisse gick helt sonika upp till TV:s sändningsledare och fick sina reklamfilmer visade i Statstelevisionen mellan två program där det fanns en liten paus. En annan produkt av Nisse var "Dags att deklarera" som kom 1972. Den första versionen hade reklambyrån Svea tagit fram. När den testades på skattebetalarna så funkade den inte alls. Då gjorde Nisse och hans medarbetare om produkten helt och den riktiga "Dags att deklarera" var skapad. Broschyren blev ett föredöme för statlig samhällsinformation och lever kvar än.

På 1970-talet var det modernt med sensitivitetsträning via olika slags "utbildningar" och Nisse prövade nog alla metoder som fanns. Vi medarbetare kom inte undan utan fick ibland vara på veckovisa "träningsläger" och kom hem som helt förändrade nya människor. Min fru kallade det "hjärntvätt" men tack och lov rann de nyvunna färdigheterna av mig efter någon dag eller två.

Nisse var en föregångsman och hade näsa för nyheter inom sitt område, långt för många andra. Han var med och la grunden till Skatteverkets varumärke, vilket dagens skattebyråkrater också har nytta av.

Irish coffe at Sheraton

Irish coffee är ju gott, men inte alltid. Det krävs en exakt blandning av farinsocker, whisky, grädde och kaffe. Och det måste var riktigt kaffe. För flera år sedan efter en god bjudmiddag (muta) på lokal i centrala Stockholm hamnade min bjudare och jag på Hotel Sheraton - i deras bar.

Min välgörare bjöd mig på en irish, som var odrickbar, vilket jag besviket muttrade. Min bjudare kallade till sig en kypare och klagade för min räkning på den brunvita, varma drycken. Kyparen snörpte på munnen och sa: "Den ska smaka så här - hos oss", sedan försvann han.

Förklaringen till den fadda smaken var att Sheraton - som är ett amerikanskt hotell - också tillhandahåller amerikanskt tillrett kaffe - alltså en ljusbrun, varm vätska utan kaffesmak.

Varning alltså: Undvik Sheratons kaffedrinkar.

PS. När jag var i Venezuela 1978 och vi hade hamnat på ett hotell i en liten stad i Anderna beställde vi irish coffe. Kyparen blev ett enda stort frågetecken. Den ädla drycken hade inte nått dit. Vi talade då om hur den tillreddes och vi fick en helt godkänd irish. Vi berättade också att drycken kallas "Cafe Sueco" (svenskt kaffe). Risken finns att den heter så än i dag på det lilla hotellet i den lilla andinska staden i Venezuela. Helt klart en vettig svensk biståndsinsats.