Fastigheten jag och frun bor på, var från början drygt 1 300 kvadratmeter stor. Men nu är den delad i två. Båda lika stora: 653 kvadrat. På den ny tomten ska dottern och mågen bygga hus.
Men min tanke från början var att stycka tomten och sälja den nya halvan. Jag kontaktade kommunen 2006 angående en styckning. "Tja, du ska nog kolla med lantmäteriet", svarade man. Sagt och gjort. Vad tror ni lantmäteriet sa? "Tja, du ska nog kolla med kommunen". Moment 22, alltså. Det gick inte heller att få någon prislapp på vad en styckning skulle kosta. Det berodde på vilken paragraf de skulle luta sig mot och det kunde man inte berätta i förväg. Jag gav upp.
Dottern är det bättre tåga i än i mig. Hon fortsatte processen med kommunen och lantmäteriet. Hon började 2007 och nu efter tre år är tomten styckad och färdig att börja bebyggas. Till hösten blir det inflyttning om allt går som planerat. Då får vi nog sedan ofta höra från granntomten: "Ungar, spring in till mormor å morfar!".
En kompis och hans granne här i Sollentuna tänkte också stycka sina respektive tomter och satte i gång processen med lantmäteriet. När lantmäteriet gjort sitt kom ett avslagsbeslut. Tomterna får inte delas. Plus en faktura på 21 000 kr! Hutlöst, tyckte dom och överklagade till fastighetsdomstolen som sänkte summan till 12 000 kr.
Det är inte bara lantmäteriet som tar betalt om man får nej till det man ansöker om. Ska du ha vapenlicens hos polisen eller registrera ett varumärke hos PRV är det likadant. Får du nobben blir du blåst på ansökningsavgiften.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar