Inte alltid det lönar sig att byta en droppande kran

En kran som droppar är inte bra. Vi ska vara rädda om vårt sötvatten. Av allt vatten på vår planet är det bara några få procent som är det. Resten är salt havsvatten som i och för sig går att rena men det kostar energi. Har man en kran som droppar bör den åtgärdas. Antingen lagas eller bytas ut. I normalfallet krävs en utbildad sanitetstekniker, dvs. en rörmokare, för det.

Av en ren tillfällighet upptäckte jag att en kran droppade. Den sitter i handfatet på vår gästtoalett på bottenvåningen. Ojdå, det är inte bra, tänkte jag och var beredd att ringa vår rörmokande kompis.

Men jag gjorde inte det. Först kollade jag hur mycket vatten dropparna gav upphov till under en timme. Det var ca en halv deciliter, dvs. 12 liter på ett dygn. På ett år blir det 4 380 liter eller ca 4,4 kubikmeter. I min hemkommun Sollentuna får jag betala 10 kr för en kubikmeter vatten.

Dropparna kostar mig alltså 44 kr om året.

Att köpa en billig ny kran kostar 500 kr. En rörmokare (i detta fall en från Bauhaus) tar 1 500 kr med ROT-avdrag för att göra jobbet. Summa sumarum två tusen pix. Slår jag ut kostnaden för vattnet som droppar bort så dröjer det 45 år innan bytet har betalat sig.

Alltså får den droppande kranen sitta kvar. Men det är bäst att ha koll på den. Dropparna kan ju börja falla snabbare.

Av allt vatten på jorden är det bara ca 2,5 % som är sötvatten och det mesta är bundet som is eller grundvatten. Dessutom är det inte säkert att allt sötvatten är drickbart. 

Vi använder säkert mer drickbart sötvatten i våra toaletter än vad vi får i oss via munnen.

Solpanelerna har gett drygt 10 000 kr 2020

Våren 2019 lät jag montera solpaneler på det nylagda taket på vår släktgård Kalkåsen i Bergslagen. Panelerna täcker hela taket som vetter mot söder. Kostnaden för installationen var - efter avdrag för solcellsbidraget - 112 831 kr. Under helåret 2020 har avkastningen i form av miljövänlig solel blivit ca 9 % - dessutom skattefritt!

I  reda pengar har det blivit 10 275 kronor. Den summan består av 4 173 kr som är kostnaden för den el som vi själva förbrukat och alltså sluppit att köpa in från EON samt ersättningen på 1 818 kr från EON för den el som vi sålt dit.  

Till detta ska även läggas skattereduktionen på 4 284 kr. Under hela 2020 producerade anläggningen 9 630 kWh, varav 7 141 har sålts till EON vilken ger mig reduktion på energiskatten med 60 öre per kWh.

Anläggningen betald efter elva år

Det kommer alltså att ta ungefär elva år innan anläggningen är betald. Då livslängden är beräknad till ca trettio år kommer sedan nitton år som tillsammans ger mig (och mina arvingar) ca 190 000 kr i vinst. Skattefritt.

Inte illa, jämfört med att ha haft 112 000 kr sittandes på ett räntelöst bankkonto. Sen medför panelen sannolikt att värdet på kåken ökar.

PS. Detta stämmer även med den kalkyl som leverantören Svea Solar presenterade i sin offert.

Han trodde Trump skulle benåda honom!

När Trumps trogna tokhögertrupper tog sig in i Kapitolium i Washington DC den 6 januari var det två figurer som utmärkte sig särskilt. En var han som var utspökad i djurhudar och med kohorn på skallen och skulle föreställa nån slags shaman. Den andre var den äldre gentleman som tog sig in på talmannen Nancy Pelosis kontor och slog sig ned vid hennes skrivbord. Richard Barnett heter han och sitter inom lås och bom i väntan på rättegång.

Vid stormningen ställde  den 60-årige Arkansasbon Barnett villigt upp och poserade på bild och skröt för en journalist att han snott Pelosis laptop, brev och diverse dokument m.m. Det är bara ett av de tydliga bevis som talar mot honom.

Dessutom lämnade han tydliga DNA-spår då han såväl pinkade som ejakulerade på Pelosis stol och skrivbord. Han blev förbannat besviken när han inte fann Pelosi på hennes kontor så därför plundrade han kontoret och visade upp sin manliga närvaro.

Han kan dömas för många brott och kan räkna med minst 20 år eller livstid bakom galler. något han har svårt att förstå och acceptera. 

I ett inlägg på Facebook några dar innan stormningen beskrev han sig som en "vit nationalist som sätter nationen först". 

FBI har kollat hans mobil och funnit loggar från flera samtal med den republikanske senatorn och Trumpstödjaren Ted Cruz. Loggarna visar att Barnett ringde Cruz när han var på Pelosis kontor. Cruz har vägrat att kommentera detta.

Barnett är bara en av de flera hundra som väntar på rättegång och dom för att de "bara ville visa sitt stöd för  Donald Trump." De hade förväntat sig att Trump skulle benåda dem innan han lämnade Vita Huset.

Det gjorde han nu inte. Trump lämnade sina mest trogna supportrar i sticket och jag undrar om de fortfarande gillar honom och fortsätter att stödja honom? Men tyvärr är det fortfarande alldeles för många som gör det och tror på hans lögner.

Det som hände i USA och fortfarande händer där kan väl inte hända här i vårt trygga och demokratiska land? Vi litar ju på våra politiker och våra medier? 

Nja, jag läste idag i min morgonavisa att det har varit flera hundra som i Stockholm demonstrerade olagligt. Deras budskap var att coronapandemin är ett påhitt av politiker och myndigheter bara för att begränsa befolkningens frihet. "Fake news" alltså.

Vi har våra "trumpister" vi också. Det gör mig skräckslagen.

Morfar och mormor upphov till 300 ättlingar

I våras när pandemin slog till fick jag en vansinnig idé. Jag skulle kartlägga alla ättlingar efter min morfar"Blåbärs-Pelle" (1977-1960). Han var son till en fattig torpare och gjorde en bonddotter med barn och gifte sig med henne. De fick åtta barn, som i sin tur fick 32 barn, som fick barn, som i fick barn osv. Totalt blev det drygt 300 avkomlingar. Räknar jag med alla ingifta och sambos så blir det nästan 200 personer till.

För 40 år sedan släktforskade jag. Då fanns inte internet utan jag fick hänga på låset när arkiven öppnade, beställa fram originalhandlingar och leta manuellt. Nu gör man det hemma med datorn och olika släktforskningsprogram och den enorma mängd digitaliserade arkivhandlingar man har tillgång till. 

På senare år forskar man även med hjälp av DNA. Man spottar i ett provrör som skickas till USA för analys. Sen får man via datorn kontakt med släktingar som gjort likadant, dvs. lämnat sitt DNA och matat in uppgifter som sina släktingar. Programmet ger sedan förslag på personer som DNA-företagets dator tror man är släkt med.

Från den som inte släktforskar får man alltid två frågor. 1) Hur långt bakåt kom du? 2) Är du släkt med nån kunglig eller nån kändis?

I mitt fall kom jag (med lite hjälp av material som andra tagit fram) tillbaka till 1525 på min hustrus sida och via en annan gren att hon var släkt med uppfinnaren John Ericson.

Av egen kraft kom jag till slutet av 1600-talet och den mest intressante var min farfars farfars morfar som var en indelt soldat som 1789 hamnade i rysk fångenskap några år vid Svart havet, men överlevde och kom hem till sitt soldattorp igen.

Efter denna inledande tillbakatitt återgår jag till min morfar och hans nutida ättlingar. 

Då jag inte var bekant med de digitala hjälpmedlen fick jag börja manuellt. Nu hör till saken att jag i vuxen ålder bara haft kontakt med en av mina 29 kusiner på min mors sida. Av en slump fick jag däremot via fejsbok kontakt med kusinbarnet Kristina, som visade sig vara en hängiven släktforskare. 

Hon hade tillgång till de digitala källorna, där det gick att få fram en hel del. Vi kontaktade också släktingar som fick lämna uppgifter som sina barn, syskon och deras barn.

Det visade sig att en del kusiner var osams med sina syskon, att någon inte ville lämna  uppgifter och i princip bad oss att "dra åt helvete". Andra svarade inte på brev.

De uppgifter jag ville ha var namn, födelsetid och adress. Dessa uppgifter är offentliga. Med hjälp av "birthday.com" fick jag fram adresser och vilka de var sammanboende med.

Skatteverkets folkbokföringsuppgifter är offentliga och verket lämnar ut dem när någon frågar. Via verket har jag fått de allra sista uppgifterna så nu är samlingen komplett. Det har varit som att samla frimärken, man vill ha alla varianter.

"Samlingen" har visat sig innehålla många spruckna äktenskap och många ungar med olika mödrar och fäder. Det förekommer barn med skyddad adress och barn som har gjort DNA-analys och visat sig inte alls var släkt. 

Min tanke var också att försöka samla så många som möjligt av ättlingarna till en gemensam träff i Lekhyttan som ligger mellan Örebro och Karlskoga och där min morfar bott. Men det har jag skippat. 

Jag vill nog inte träffa alla. En del är missbrukare och socialfall; andra är osams och inte intresserade av sin släkt m.m.

Men tack vare kartläggningen har jag dock fått kontakt med flera vettiga kusiner och kusinbarn som jag gärna vill träffa. Men det får anstå tills vi blivit vaccinerade och det är riskfritt att mötas. 

Materialet kommer jag att sammanställa och låta trycka upp i några exemplar. Det kommer även att innehålla en förteckning över morfars förfäder bakåt till 1500-talet i Schweiz där det fanns en mästersmed som invandrade till Bergslagen.

Det är kusinbarnet Kristina som har letat upp dessa uppgifter om släkten bakåt. Hon har lagt ned ett otroligt jobb och det gör att mitt kartläggningsprojekt fått en helt annan dimension än jag hade tänkt från början.

Tänk att min morfar, bara två generationer bakåt från mig räknat, avsatt så många som mer än 500 släktingar. Hur många hundratusen skulle det inte bli om man kartlade alla ättlingar efter smeden från Schweiz?

En släktforskare har kartlagt alla ättlingar som Gustav Vasa lämnat efter sig. Det blev 250 000 med ingifta. Läs mer här: Är du en av Gustav Vasas 250 000 ättlingar? | Heraldik och Vapensköldar (waslingmedia.se) Min svåger Olle och min kompis Anna är två av dem. Andra mer kända Gustav Vasa-ättlingar är t.ex. Tommy Körberg, Ted Gärdestad, Boris Johnson och David Cameron m.fl.

PS. Min morfar "Blåbärs-Pelle"var en lokal kändis i Karlskoga tiden 1910-1950. Vill du veta mer om honom kan du läsa en liten biografi över honom som jag skrivit. Länken dit ser ut så här: Microsoft Word - Blåbärs-Pelle.docx (adolfssons.se) Den mest kände ättlingen efter min morfar är sannolikt jag, som skrivit detta blogginlägg. Eftersom jag inte är släkt med Gustav Vasa får jag nöja mig med det. Alltid något.

Nya problem med Elgigantens leverans

Den 30 januari skrev jag ett inlägg och berömde Elgiganten för en bra hantering av en missnöjd kund, dvs. jag. Inlägget handlade om den spishäll jag köpte och betalade den 8 januari med leverans en vecka senare. Sen förlängdes leveranstiden ytterligare en månad. Jag blev lovad leverans av spishällen idag tillsammans med vidhängande elektrisk installatör innan kl. 13. När klockan var 16 åkte jag till Elgiganten för att berätta att jag fortfarande inte fått min spishäll.

Per bil forslade jag mig till Elgiganten i Häggvik, regelmässigt försedd med föreskrivet munskydd och nyspritade händer, klev jag in hos Elgiganten i Häggvik och fick fatt i en ung anställd. Jag var helt lugn och undrade försynt när jag skulle kunna få spishällen jag beställde i början av året.

Han berättade att man ringt mig utan att få svar och att man skickat ett SMS och uppmanat mig att ringa dom. SMS:et hittade jag långt bort i mobilen i en lång tråd med flera tidigare SMS från företaget. 

"Jag ringde er idag och blev nummer 54 i kön", sa jag. "Helt meningslöst att vänta på att få svar". Han förstod det och berättade att han inte visste när jag kunde få leverans. Jag kunde häva köpet eller köpa en häll av annat fabrikat.

"Då får du vissa några andra hällar i samma format och prisklass!" Någon i samma prisklass fanns inte. Jag bestämde mig för en av märket AEG i stället för den Elecroluxhäll jag hade köpt från början.

AEG-hällen var nästan dubbelt så dyr, ca 10 000 kr, men nedsatt till ca 7 500 kr. Någon rabatt på det redan nedsatta priset kunde han inte fixa. Jag fick punga ut med 1 500 kr till, men varken han eller jag sa något om att jag fått en tidigare "förseningsrabatt" i form av ett presentkort på 1 200 kr, Sannolikt var det inte noterat i hans dator.

Jag utlovades leverans och installation redan på fredag denna vecka, alltså den 26 februari. Fan tro´t. Ska bli intressant att se om det händer nåt på fredag.

Tillägg den 26 februari: Sådärja, nu är den nya hällen på plats. Två elektriska montörer var här ca tio minuter och monterade in den. Och den funkar! Halleluja!

Då hade jag änglavakt

Jag tog mitt körkort 1965 när det var vänstertrafik och har varit bilägare sedan 1973 och kört prickfritt under alla år. Inte ens fortkörningsböter har jag fått men däremot två parkeringsböter. Trots avsaknaden av "prickar" har jag givetvis kört för fort massor med gånger och säkert även brutit mot många andra trafikregler, precis som alla andra. Jag har inte krockat med andra bilar men kört på en parkerad bil, en stor sten och ett rådjur (som sprang vidare; anmälde dock händelsen).  

Jag har alltså klarat mig bra i trafiken med min bilkörning. Fast när jag var nybliven körkortsägare och odödlig så gjorde jag en del saker som kunde ha slutat illa. Men jag hade tur.

Min ålder har ökat och jag är snart helt övermogen, blir 75 i sommar. Det märks. Kroppen säger ifrån på olika sätt, den vill inte det jag vill. Mörkerseendet har försämrats vilket medfört att jag ytterst ogärna kör bil när det är mörkt. Framför allt om det regnar.

Jag blir trött när jag kör längre sträckor. Farthållare och automatlåda plus motorvägar är tröttande. Jag tar ofta ett stopp och vilar och tar en kort tupplur, vilket gör mig pigg igen. Får jag däremot köra om, svänga in, gasa, bromsa, köra om och hålla på så piggnar jag till direkt. 

Åldrandet går tyvärr inte att stoppa, Det händer att min uppmärksamhet och reaktionsförmåga är sämre. Men inte alltid.

Häromdan kom jag åkande ned mot en järnvägsövergång i Bergslagen, på en känd väg och mot en övergång jag passerat hundratals gånger. Min uppmärksamhet var inte på topp. Precis innan järnvägen justerade jag mina glasögon med ena handen och såg inte tillräckligt snabbt att det lyste rött och bommarna var på väg ned.

Farten var högre än den borde ha varit och jag bromsade kraftigt. Det var halt och hjulen ville inte stanna. Bommarna har gått ned lite till och jag var nära spåren. Rent instiktivt gasade jag på, riktade in bilen mitt i körbanan och vräkte mig över järnvägen och tänkte: "Nu smäller det och jag knäcker bommarna!". Men jag hade tur, eller änglavakt. Eller Gud på min sida. 

Jag hann precis över men en av bommarna, den sista jag passerade, hade gått ned så långt att den tuschade i biltaket. "Smack", sa det, När jag sedan kollade bilen hade främre plastnosen på den högra takrelingen försvunnit, Taket var oskadat.

Puh, där var det nära. Kanske dags att ta det lugnare? Som sagt, åldern tar ut sin (o)rätt. Inte kul.

Elgiganten gav kompensation utan problem

 Jag är konflikträdd, skriver hellre än slänger käft och tar alltid ut allt negativt tre gånger om i  förväg. Men tack och lov så infrias mina farhågor nästan aldrig, snarare tvärtom, då jag oftast oroat mig i onödan. Så var det när jag var kund hos Elgiganten och blev förbannad för en förlängd leveranstid på en vara jag köpt. Det ville jag ha kompensation för och förberedde mig på strid...

Vår spishäll slutade en dag att fungera och vi tillkallade en reparatör som kom efter några dagar. Det var lång tid, då en spis är nog en av de mest nödvändiga prylarna i ett hem.

Nåja, reparatören kom och konstaterade att ett kretskort var slut i den elvaåriga hällen av fabrikat Electrolux. "Tyvärr är hällen så gammal att det inte längre finns några passande kretskort", sa han, åkte hem och skrev en faktura på 1 500 spänn.

Det var bara att ta tag i det sura äpplet, ta på sig munskyddet och ta sig per bil till närmaste Elgigant. Där beställde jag och betalade för en häll, som enligt expediten skulle passa i samma hål i min stenköksbänk som där den ofungerande hällen satt sysslolös och glodde hånflinande på mig. (Så upplevde jag det.)

Detta var den 8 januari men tyvärr hade deras elektriker mycket att göra och kunde inte komma och koppla in den nya hällen för den 15, en vecka senare. Det var bara att ta en tugga till av det sura äpplet, se glad ut och och åka hem och laga mat utan spis. Stort tack till dom som uppfann micron och vattenkokaren!

Tre dagar senare fick jag ett SMS från Elgiganten där man berättade att leveransen av den spishäll jag köpt och betalat inte kan levereras till mig med vidhängande elektriker förrän den 23.

Ytterligare en vecka utan spis! Hur kul är det? Det sura äpplet var nu nästan helt upptuggat. 

Den 23 januari kom och gick utan elektriker med vidhängande spis. Jag plockade fram SMS-et som jag fått  den 11 januari och såg att det stod "leverans den 23 februari" - och inte januari. Då blev jag riktigt förbannad och svor över El Gigante! En månad till utan spis! Fy f-n!

Igår tog jag mod till mig och med munskyddet i högsta hugg tog jag mig åter till Elgiganten och träffade en ung anställd vid namn Daniel. Jag tog det lugnt och angrepp honom inte då jag visste att han inte var orsak till dröjsmålet med leveransen.

Jag förklarade vuxet men ändå lite stramt och uppfordrande vad som hänt. Han lyssnade och knappade febrilt på sin dator och förklarade sedan att det var problem med komponenter hos fabriken i Italien där det svenska företaget tillverkade sina spishällar.

När han knappat klart vände han sig mot mig och frågade "Vilken kompensation har du tänkt dig?"

Då jag redan funderat ut det svarade jag snabbt "Jag tycker ni kan bjuda på kostnaden för hemleverans och installation" fick jag ur mig. "Jag kan ta ett tillgodokvitto" tillade jag.

Daniel protesterade inte utan tog med mig till en annan datorterminal där han fixade ett presentkort på den kostnaden, dvs. 1 198 kronor.

Tack för det Elgiganten!  Åter hade jag hetsat upp mig i onödan.

Detta var helt korrekt handlat av företaget; att låta deras expediter hantera klagomål och ge kompensation till missnöjda kunder utan tjafs. 

Och ett presentkort innebär ju att pengarna så småningom kommer tillbaka till företaget. Ingen stor kostnad för att få ha mig kvar som kund.

Regeringens förslag inte särskilt komplicerat

 

I ett inlägg den 23 december förra året skrev jag om hålet i Estonia som nu ska undersökas. Men innan haveriutredarna kan nalkas vraket måste lagen om gravfrid för Estonia ändras, vilket enligt statsrådet är så komplicerat att det tar ett halvår. Jag ifrågasatte det i mitt inlägg och lämnande även ett förslag på justering av lagens 2 §.

Idag presenterade statsrådet Damberg förslaget till den komplicerade ändringen. 

Se det gulmarkerade på bilden.

Den ändring jag föreslog var längre och innehöll flera ord. Den var alltså mer komplicerad och borde ha tagit lång tid. För mig tog det knappt trettio sekunder att formulera den, se den feta texten nedan.

"2  § Dykning och annan undervattensverksamhet får inte bedrivas i vraket efter passagerarfartyget Estonia eller inom det område som anges i 1 § andra stycket. Förbudet gäller dock inte verksamhet som avser att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den marina miljön från vraket eller för att utreda varför fartyget förliste, om verksamheten bedrivs av en myndighet - - -"

Nu ska lagändringen ut på remiss till olika myndigheter och organisationer för att sedan skärskådas av lagrådet. Det tar en himla tid, enligt statsrådet, vilket gör att lagen tidigast kan träda i kraft i sommar.

Men som jag berättade i mitt tidigare blogginlägg så togs hela lagen fram - från förslag till riksdagsbeslut och ikraftträdande - på bara en månad.

Jag vet inte vad som är mest märkligt, att lagen togs fram så snabbt eller att ändringen tar så lång tid? 

Frågetecknen kring Estonias förlisning blir fler och fler...

Det behövs ytterligare en minnesdag

Igår var det 76 år sedan Stalins röda armé nådde utrotningslägret Auschwitz Birkenau utanför Krakow i Polen. Därför har det datumet blivit en årlig minnesdag för Förintelsens miljontals offer. Den fabriksmässiga utrotningen i Hitlers läger av judar, homosexuella, Jehovas vittnen, zigenare och många andra var ett fruktansvärt folkmord. Men det finns även andra "folkmord" som borde få sina egna minnesdagar. 

Det är mycket som hänt i vår historia som med dagens glasögon skulle kunna ses som folkmord i större eller mindre omfattning.

Går vi tillbaka till 1500-talet och följande sekler medförde européernas erövring av Sydamerika ett folkmord på indianfolken där. Samma hände några århundraden senare med indianfolken i Nordamerika. Sen har vi den belgiska kungen Leopold som ägde Kongo som sitt privata område där en stor del av den svarta befolkningen också utsattes för ett folkmord.

Vid förra seklets början var det turkarna som dödade 1,5 miljoner armenier. Tyskland var i farten i nuvarande Namibia åren 1884-1915 och dödad afrikaner i stort antal. I närtid har vi kriget på Balkan där det också skedde ett folkmord liksom även 1994 i Ruanda där mellan 0,5 - 1 miljon människor avrättades.

Förintelsen, då Hitlers tredje rike i organiserade former tog livet av 7 - 11 miljoner människor, varav mer än hälften var judar, har fått stor uppmärksamhet, framför allt idag. 

Det är inte lätt att vet  exakt hur många offren var för de olika folkmorden. Tyskarna var kända för sin "ordning och reda" och det finns dokument kvar från kriget. Därför vet vi mer om antalet offer för Förintelsen.

Men den allra största folkmördaren är kommunismen. De siffor som det handlar om här är enorma. Vissa beräkningar pekar uppåt 50 miljoner, andra pekar på 110 miljoner. Här är det främst svält, såväl i Ryssland som Kina, förorsakat av ledarna Mao respektive Lenin/Stalin som orsakat flest offer. Kommuniststyret under Pol Pot i Kambodja genomförde också ett folkmord på sin egen befolkning.

Eftersom de flesta kommunismoffer svalt ihjäl är siffrorna mer osäkra och bygger på uppskattningar som olika forskare har gjort. Oavsett siffror så leder kommunisterna när det gäller att ha avlivat folk, antingen direkt genom nackskott eller indirekt genom att svälta ihjäl dem.

Med tanke på IS m.fl. så är frågan om inte extremmuslimerna kan komma ikapp kommunisterna i att ha haft ihjäl folk? Sannolikt har de redan gått om nazisterna.

Folkpartisten/Liberalen Birgitta Ohlsson lyfte 2013 i en debattartikel fram kommunismens folkmord och nämnde den 23 augusti som är "internationell minnesdag för kommunismens och nazismens offer". Det var nämligen denna dag 1939 som samarbetspakten mellan Hitlertyskland och Stalins Sovjetunionen undertecknades av ländernas utrikesministrar Ribbentrop och Molotov.

Denna minnesdag är uppenbarligen helt okänd i vårt land. 

Riksdagsledamoten Björn Söder (SD) har förra året i en motion till riksdagen föreslagit att vi ska ha en egen minnesdag  för kommunismens offer. Han har föreslagit den 9 november som minnesdag. Det var den dagen 1989 då muren i Berlin föll och det kommunistiska oket lyftes från östra Europa.

Riksdagen avslog givetvis hans motion. Han är ju Sverigedemokrat. Synd att förslaget avslogs, tycker jag. (Brasklapp: Det innebär inte att jag sympatiserar med hans parti i allt annat de står för.)

Minnesdagen för Förintelsens offer blev svensk minnesdag 1999 och antogs som internationell dito av FN 2005. Söder föreslog också att Sverige skulle uppmana FN att göra den 9 november till internationell minnesdag för kommunismens miljoner döda och avrättade. Det blev inget av det heller.

Vi behöver både kärnkraft och Bromma

Bromma flygplats är hotad igen. Stockholms miljöpartiklar med borgarrådet Helldén i spetsen vill åt marken för att bygga 30 - 50 000 nya lägenheter. Anledningen till att han är på hugget igen beror på att flygbolaget BRA - som är Brommas största kund - vill flytta sitt inrikesflyg från Bromma till Arlanda. Bromma behövs inte, menar miljömupparna. Det är ett mycket kortsiktigt tänkande.

Bromma flygplats invigdes i maj 1936 av Gustav V och är landets tredje största flygplats, trots att Arlanda tillkommit och tagit över en stor del av inrikesflyget. Bromma är även en internationellt klassad flygplats. Under ett normalt år har man mer än 2,5 miljon passagerare.

Swedavia äger själva flygstationen och får enligt avtal nyttja marken - som ägs av Stockholms stad - till 2038.

Det är många som vill lägga ned Bromma. Stockholms miljöpartiklar m.fl. vill åt marken för att bygga bostäder. Dessutom är de emot allt som drivs av fossila bränslen.

De 80 000 personer som bor nära klagar över buller och avgaser, trots att de borde varit medvetna om nackdelarna när de valde att bosätta sig nära flyget. Det kan inte vara många som bott där sedan tiden före 1937. 

Stockholms handelskammare vill ha Bromma kvar med tanke på affärsflyget. Flera sportflygare har Bromma som hemmabas.

Åsikterna går isär när det gäller Brommas framtid. De som vill lägga ned borde vidga sina vyer och titta framåt i stället för fokusera på dagens problem.

Det kan inte vara obekant för miljömupparna att det redan finns flygplan som drivs med elektricitet via batterier. Än så länge är det små sportflygplan. 

Men utveckling av större plan pågår för fullt runt om i världen. Även i Sverige, där Chalmers i Göteborg tillsammans med bl.a Luftfartsverket har ett projekt i gång. Man skissar på halvstora maskiner som kan ta ett 20-tal passagerare och med en räckvidd på bortåt 40 mil.

När de planen rullar ut ur sin fabrikshangar om kanske tio år behövs Bromma. Miljövänliga och tysta maskiner som kan bli en viktig del av det nära inrikesflyget. 

Inom en radie på 40 mil från Bromma når du hela Mellansverige med städer som Örebro, Västerås, Linköping/Norrköping, Falun, Gävle, Karlstad m.fl.

Ännu större maskiner är också på gång. Easyjet och Wright Electric har planer på ett elektriskt drivet plan med plats för 220 passagerare och en räckvidd på 54 mil.

Men allt som ska drivas tyst och miljövänligt kräver massor av elektricitet. Förutom järnvägar och personbilar - och miljömupparnas favorit: elcyklar - är även lastbilar, fraktfartyg och trafikflygplan på gång. Behovet av el bara ökar. Och det i snabb takt.

Att tro att solpaneler och vindsnurror ska fixa vår kommande elektrifiering är naivt. När det är kallt, mulet och vindstilla behöver vi kärnkraften. Den avvecklas och i stället får vi importera kolkraft från Europa. När Sveriges hela stålproduktion i en nära framtid ska drivas enbart av el ökar behovet ännu mer. 

Redan nu varnas för elbrist vintertid i vissa delar av landet. Hur  ska vi klara det när vi får fler och fler eldrivna transportmedel och en ökad befolkning? Samtidigt är miljöfascisterna mot kärnkraft, tillväxt och utveckling över huvud taget. Även om jag anstränger mig för att förstå dom så lyckas jag inte.

Utan utveckling klarar vi inte klimatförändringen och allt annat som hotar vår miljö. Behåll Bromma och bygg ut kärnkraften.