Det kostar att bli av med lupiner

Den invasiva blomsterlupinen går att bli av med. Men då ska den grävas upp och sedan brännas. Det är inte lätt att få det gjort. Dessutom kostar det pengar!!!

Mitt föregående blogginlägg om lupiner avslutade jag så här: "PS. Så här destruerar du blomsterlupiner. Ta bort blomställningarna och ryck upp växten med rötterna. Lägg blommorna i en plastsäck. Vattna på dem i säcken. Slut säcken. Nu börjar de ruttna. Det som blir kvar kan du lämna till en avfallsstation för bränning. Men kolla först att man tar emot dem. Eller så kan du själv elda upp dem. Lägg aldrig blommorna på en öppen kompost för då kan fröna spridas vidare. Lämna eller släng aldrig växterna ute i naturen."

Avhuggna eller uppgrävda lupiner ska alltså brännas. Det säger Naturvårdsverket. Det är ju bra för då blir man av med dem för gott och de kan inte spridas vidare. Men det är inte helt lätt att göra det.

Jag hade grävt upp några bestånd av lupiner och lagt i plastsäckar. Då jag själv inte har möjlighet att göra en tillräckligt het brasa  för att elda upp dem tänkte jag åka till tippen med dem. Den avfallsstation jag nyttjar ligger i södra delen av Upplands Väsby, Smedby heter den.

Det kostar att få det gjort

Då jag var osäker på om det gick att bli av med lupinerna där ringde jag Sörab - företaget som äger tippen - för att kolla. Jodå, det skulle gå bra. Men eftersom avfall som ska brännas räknas som hushållsavfall så kostar det 1 100 kr + moms per ton! Det blir nästan 1 krona och 40 öre per kilo.

Mina säckar vägde kanske tio kilo. Det skulle med andra ord kosta mig 14 kronor att bli av med lupinerna på det av Naturvårdsverket rekommenderade sättet. Detta är inte rimligt!

Inte undra på att de invasiva blomsterlupinerna får vara kvar och breda ut sig. Sverige är fantastiskt!

PS. Nu lyckades jag prata till mig möjligheten att bli av med mina två säckar utan att betala. Killen på avfallsstationen slapp då att skriva en faktura. En win-win-situation alltså.

PSS. Jag har haft förnyad kontakt med Sörab om lupinerna. Om jag åker till deras tipp Hagby i Täby, på gränsen till Sollentuna, är prisbilden en annan: 1,29 kr per kilo + moms plus en hanteringsavgift per gång på 200 kr + moms. Sic! Mina tio kg lupinskräp skulle där ha kostat mig nästan 270 kronor!

Lupinen har tagit över våra vägrenar

Överallt  längs vägarna i södra halvan av Sverige lyser det så här års blått av den vackra lupinen - en växt som gillas av många. Men den är en mördare som slår ut den mångfald av  ängsblommor som alltid varit en del av den vackra svenska sommaren. Blomsterlupinen - som den heter - är en invasiv art som inte hör hemma hos oss. Att utrota den är svårt, men det går att hindra att den sprids.

På mina föräldrars sommarstugetomt växte bl.a. lupiner. Jag tyckte det var vackra blommor. Vi hade dem i ett stenparti men efter några år hade de förökat sig och täckte en ganska stor del av ängen på vår tomt. Jag tyckte fortfarande de var vackra.

Lupinerna kallas ibland även ”midsommarblommor” för de nyttjas flitigt till att klä midsommarstängerna runt om i landet. De tas även in och sätts i stora fång i krukor och hinkar för att förgylla sommarfirandet.

Men nu tycker jag inte längre om lupinerna.

Lupinen slår ut andra växter

Blomsterlupin, som arten heter, är en invasiv ört som tränger ut andra blommor och växter. På en kvadratmeter ängsmark finns normalt ett 50-tal olika örter. Efter att blomsterlupinen slagit rot där och förökat sig finns det efter ett tag bara en handfull andra örter kvar.

Lupinen slår ut våra inhemska blommor, som t.ex. prästkrage, kattfot, viol, mandelbom med flera. Den fortsätter att breda ut sig och till slut är det den enda växt vi har på våra vägrenar. Sveriges artrika flora blir allt fattigare för varje år som går. Lupinen är ett otyg.

Längs vägar och järnvägar

Lupinen, som kom som prydnadsväxt från Nordamerika till Sverige i början av 1800-talet, har spritt sig hejdlöst över södra halvan av landet. Den växer längs vägrenare och järnvägar och täcker stora ytor, bl.a i Bergslagen. Första gången den upptäcktes i ”vilt” tillstånd var 1870.

Den sprider sig fort och jag har sett hur den slagit sig ned och brett ut sig på allt fler ställen i Bergslagen.

Växtens blad och fröskidor är giftiga. Äter du dem kan du dö. Hur mycket som krävs för att ta livet av dig vet jag dock inte. Jag skulle förmoda att en förtäring av dem även leder till smärtor i magen…

Går inte att utrota helt

Naturvårdsverket, Trafikverket, länsstyrelser och kommuner ser blomsterlupinen som ett stort problem, som förvärras för varje år. Att helt utrota den går inte. Spridningen har gått för långt. Man försöker dock att hindra att den får fäste och sprids i naturvårdsområden, värdefulla gräsmarker och andra skyddade områden.. Men att helt få bort den längs vägrenarna är utsiktslöst.

Lupinen måste hindras från att fröa av sig. Därför bör den tas bort innan den blommat över. För att helt få bort den måste den grävas upp och rötterna tas om hand. Fröna kan leva i femtio år eller mer och lupinen trivs även på höga höjder, upp till 2 600 meter över havet.

Finns många invasiva arter

Det finns fler invasiva växter som inte hör hemma i vårt land, bl.a. jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide. Även en del djur – både på land och i vatten – samt vattenäxter är också invasiva främmande arter. Mördarsnigeln, tvättbjörnen och mårdhunden är bara några exempel på sådana djur.

Idag kan du köpa blomsterlupin hos t.ex. Bauhaus och andra företag som säljer trädgårdsväxter.
EU har en förordning (1143/2014) om invasiva främmande arter – både djur och växter - som trädde i kraft den 1 januari 2015. Den har en lista över 37 arter som uppdateras fortlöpande. Det är – under vissa förutsättningar -  sedan den 3 augusti i år förbjudet att sälja eller överlåta dessa arter. Tyvärr är inte lupinen med på den listan. Sverige borde tillsammans med andra drabbade länder i EU trycka på för att få den listan. Det är ju helt galet att den fortfarande får säljas i Sverige!

Så här sprids lupinerna

Via slåtteraggregat – t.ex. när Trafikverket rensar vägrenarna – sprids 33 % och tillsammans med jord- och schaktmassor 25 %. Via avsiktlig eller oavsiktlig spridning av allmänheten sprids 22 % av lupinerna.

Rymlingar från trädgårdar 11 % och via fordon 6 %. Självspridning endast 3 %.

Detta visar att det är vi människor som är den främsta orsaken till spridningen av blomsterlupinena.

Även i andra länder, bl.a. Polen och Litauen, är lupinerna ett stort problem. I Norge har den spritt sig via älvstränder och det är risk att den ska pridas även via svenska vattenvägar.

Fortfarande stor okunskap

Många tycker blomsterlupinen är vacker och har ingen aning om vad den på sikt ställer till med i vår natur. Flera plantskolor och fröfirmor saluför den fortfarande. Trafikverkets personal har råkat ut för stenkastning när de rensat bort ”de fina blommorna”. Okunskapen hos allmänheten är stor.

Hälften av allmänheten gillar lupinen därför att man tycker den är vacker. Andra hälften vet vad den ställer till med och vill ha bort den. Ökad information om lupinens skadeverkningar måste till. Jag som tyckt växten varit vacker och fin har ändrat åsikt sedan jag fick mer kunskap om den.

Det är därför jag gör detta blogginlägg. Min förhoppning är att fler ska väckas ur sina skönhetsdrämmar och hjälpa till att stoppa växten.

Våra ängsblommer snart ett minne blott

Jord- och skogsbruket har förändrats under årens lopp. Blommande slåtterängar börjar bli sällsynta. De blommor som trivdes där finns snart bara längs våra vägrenar som är nutidens ängar. Nu är de arterna hotade även där – av blomsterlupinerna. Mångfald kommer att bli enfald.

Landskapet förfulas. Överblommade lupiner med sin gråa luddiga fröställningar är inte vackert.

En tjänsteman vid Länsstyrelsen i Dalarna kallar blomsterlupinen för ”växtrikets mördarsniglar". En träffande beskrivning.

Vän av ordning kanske undrar: Finns det inget positivt med lupinen? Jo, den gillas av humlorna. Alltid något.

PS. Så här destruerar du blomsterlupiner. Ta bort blomställningarna och ryck upp växten med rötterna. Lägg blommorna i en plastsäck. Vattna på dem i säcken. Slut säcken. Nu börjar de ruttna. Det som blir kvar kan du lämna till en avfallsstation för bränning. Men kolla först att man tar emot dem. Eller så kan du själv elda upp dem. Lägg aldrig blommorna på en öppen kompost för då kan fröna spridas vidare. Lämna eller släng aldrig växterna ute i naturen.

Fakta: ”Invasiva arter i infrastruktur” (CMB - Centrum för biologisk mångfald).

 

 

 

 

Ostämplade märken en dålig investering

Den som investerat i ostämplade svenska frimärken har gjort en dålig affär. Idag kan du köpa ett sjukronors frimärke för drygt en femma. Men då får du gå till en frimärksaffär, inte till ett postombud. Nu för tiden är det knappast inga unga som samlar frimärken och vi gamlingar som sitter på våra samlingar har svårt att bli av med dem.

Liksom alla andra ungar på 1950-talet samlade även jag frimärken, som jag fortfarande har kvar. Mina områden var England och Kanada samt ostämplade svenska märken. De sistnämnda köpte jag hos Postens filateliavdelning, PFA. Ett femtioöres frimärke kostade 50 öre.

När jag blev äldre började jag prenumerera på alla nyutkomna svenska frimärken hos PFA och jag har – trots att jag sedan länge slutat samla – kvar ungefär trettio års utgivning. Vad ska jag med dem till nu?

Jo, jag använder dem för att bl.a. frankera mina jul- och vykort. Ofta sätter jag på fler märken än nödvändigt bara för att bli av med dem. Digitala julkort är (än så länge) inget för mig!

Får sälja med förlust

Jag har funderat på att sälja alla mina ostämplade märken, men det verkar inte helt lätt. Nu kan man köpa postfriska svenska frimärken för en spottstyver. Frimärkshandlarna har fått in så många ostämplade svenska märken och betalat lite för dem så de kan sälja dem till underpris.

Kolla ”annonsen” ovan!  Hos den här handlaren kan du köpa tio porton (7 kr per styck) för bara 55 kr. Alltså 15 kr billigare än om du köper motsvarande porton hos t.ex. ICA:s postombud.

Suck! Jag får nog ha mina frimärken kvar och fortsätta med mina julkort så jag blir av med märkena.

Kändis från Örebro i anonym grav

Den  svenska litteraturens förste store skald Lars Wivallius föddes i Örebro men ligger begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm. Hans grav är markerad med en stor natursten. Tidigare har den haft en inskription med guldbokstäver, vilka försvunnit. Nu är stenen helt anonym.

Han föddes 1605 på gården Vivalla utanför Örebro och hette då Lars Svensson och var bondson.

Han började studera i Uppsala, ändrade sitt efternamn till Wivallius - efter gårdens namn - och drog utomlands till Europa. Där var han i flera år.

Satt flera år i fängelse

Förutom skald var han även en äventyrare och skojare och åkte fast för stöld och hamnade i fängelse i Nürnberg. När han utgav sig för att vara adlig åkte han också fast och fick tillbringa åren 1634-41 i finskt fängelse i Kajaneborg.

Han läste juridik och blev "brännvinsadvokat" och processade mycket och ofta. Han köpte gården Vivalla och flyttade dit men växlade bostadsort mellan Örebro och Stockholm. I Stockholm hade han, tack vare sina juridikkunskaper, blivit anställd som auditör vid Livgardet.

När han dog 1669 begravdes han på Katarina kyrkogård eftersom den var även Livgardets begravningsplats.

Helt anonym grav

Han gravsten är en stor natursten där hans namn m.m. varit ingraverat med guldbokstäver. Tidens tand har under årens lopp sett till att texten på stenen försvunnit. För den som inte vet att skalden Wivallius är begravd under stenen är stenen ingenting, förutom en helt vanlig natursten.

Jag tycker det är synd att stenen är anonym. Det borde synas att Lars Wivallius är begravd där. Därför har jag påtalat detta för Katarina församling, som den 14 juni ska ha ett möte där bl.a. denna fråga tas upp.

Om församlingen finner att man inte kan eller vill göra något åt Wivallius gravsten ska jag kontakta Örebro kommun.

Det är märkligt att ingen tidigare gjort något åt stenen. Karl XII;s hund Pompe ligger begravd vid Karlbergs slott och har en egen välskött gravsten. Där kan man tydligt läsa vem ligger där. En död hund verkar vara viktigare än en berömd skald?

Tillägg den 20 juni.  Katarina församling (Mark- och fastighetsutskottet) beslutade vid sitt möte den 14 juni att gravstenen ska restaureras och få tillbaka sin förgyllda inskription. Det tackar jag för! Ska bli kul att kolla resultatet.

PS. Gården Vivalla har gett namn åt bostadsområdet Vivalla i Örebro, som byggdes i slutet av 1960-talet. Där bodde jag några månader 1969 innan jag flyttade till Stockholm. Nu är Vivalla fyllt av nysvenskar och området har blivit ett så kallat utanförskapsområde. Flera svenska IS-krigare har sina rötter där. Suck!

Inte billigare med president

Det är fortfarande fler svenskar som vill behålla kungahuset än som vill ha en president som statschef. Kronprinsessan och hennes familj bidrar nog till detta. Men det finns trots allt många som hellre skulle vilja se att Sverige är en republik. Ett argument som ofta förs fram av republikvänstern är att kungahuset kostar väldigt mycket. Men en jämförelse mellan monarkin Sverige och republiken Finland visar ett en president kan kosta mer.

Anslaget för den svenske statschefen 2016 var drygt 135 miljoner kr. Det är delat i ett anslag för vård av och underhåll av det kungliga kulturarvet samt utställnings- och visningsverksamhet på ca 66 miljoner kr, dvs. kostnader som vi skulle ha även om vi har en president som statschef såvida inte vi rev slotten och eldade upp inventarierna. Det tror jag inte en ens republikanerna vill vara med om.

Det som är kvar av anslaget är kungens apanage på 69 miljoner kr. Det täcker kungafamiljens representation med resor m.m. samt för Riksmarskalksämbetet med stabsavdelningar för personal, ekonomi, information, Hovmarskalksämbetet m.m. Utslaget på varje invånare blir det ca 60 öre per person och månad.

Finlands president kostar mer

I republiken Finland var 2016 anslaget till presidenten nästan 130 miljoner kr. Det ska täcka arvode och omkostnader för presidenten samt utgifter för besök, möteskostnader och för presidentens kansli. Det är ungefär jämfört med svenska kungahusets apanage. Slår man ut den finska kostnaden på alla invånare i Finland blir det 1 kr och 80 öre per månad.

Kostnaderna för det finska presidentvalet är inte medräknade i denna jämförelse. President väljs vart sjätte år och det senaste (2012) kostade motsvarande knappt 230 miljoner kr. Det blir ca 38 miljoner per år.

Den svenska monarkin verkar vara billigare än den finska republiken. Något för Republikanska föreningen att suga på.

Källa: Leo Pierini (Rojalisten 2/2017).

Tillägg den 6 juni. En generös kung.
Är 1812 angrep Napoleon Ryssland. Sveriges tronföljare Karl Johan, en f.d. fransk marskalk som sedan blev Karl XIV Johan och släkten Bernadottes stamfar slöt fred med Ryssland och gick med i kriget mot Frankrike och Napoleon. Som bonus fick han den franska ön Guadeloupe, som England snott från fransmännen. Men England lämnade efter något år tillbaka ön till Frankrike. Som plåster på såret fick Karl Johan i stället 24 miljoner franc, i dag ca 900 miljoner kr. Huvuddelen av pengarna lämnade Karl Johan till svenska staten för att betala landets skulder. Jag undrar om Ingvar Kamprad blev president, skulle han då sälja delar av IKEA och låta pengarna gå in i statskassan?

Är du förberedd om krisen kommer?

Nu pågår "krisberedskapsveckan" som är ett samarbete mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och landets kommuner. Bara en tiondel av folket är beredda om krisen kommer. Detta vill MSB ändra på. Om krisen kommer måste vi själva ta hand om oss. Vi kan inte räkna med samhällets hjälp. Vi bör klara oss med mat, vatten och värme på egen hand i minst tre dygn om t.ex. strömmen skulle försvinna.

Här är några länkar med ytterligare information. Klicka dig vidare och se vad du bör göra.

https://www.msb.se/krisberedskapsveckan
https://www.krisinformation.se/detta-gor-samhallet/din-krisberedskap
https://www.dinsakerhet.se/
https://www.msb.se/

Tanken med att vara förberedd är att kunna klara mindre kriser en kortare tid. t.ex. vid strömavbrott och liknande. (Den dag då Putin & Co via krig invaderar vårt land blir läget helt annorlunda. Men även då skadar det inte att kunna klara sig en tid utan stöd från samhället.)

Några tips i all välmening

Jag var häromdan och lyssnade på ett föredrag om krisberedskap. Här är några extra tips som jag noterade:

Skaffa en vevradio som inte behöver batteri för att funka. Pannlampa (och batterier) är bra för då kan du se i mörkret och ha händerna fria. I rena vattendunkar med handtag (skölj dom först med kokhett vatten) kan du spara dricksvatten i flera månader om de står svalt och mörkt. Smak och lukt avgör om det är drickbart.

Använda inte vattentoan om strömmen går - även om du kan spola några gånger innan vattnet tar slut. Det är stor risk att det blir stopp i avloppet ändå, då pumparna i avloppssystemet inte funkar. Sätt en plastpåse över toan och gör ditt behov i den, knyt ihop påsen, lägg den utomhus i en stor sopsäck tills vidare.

Ha alltid bilens tank halvfylld. Du kan ladda mobilen via bilen (om du har en laddkabel förstås).  Frystorkad mat är också bra att ha - förutom konserver m.m.

Ha rejält med kontanter hemma (men bara nya sedlar!). Kassor och kontokort kommer inte att funka utan ström. (Visserligen kommer inte livsmedelsaffärerna kunna ha öppet utan ström men du kan komma att behöva kontanter i andra sammanhang.)

Skyll inte på mig

Ja, listan med tips kan göras hur lång som helst. Förbered dig!  Skyll inte på mig sen när du sitter där hungrig och fryser. Min sovsäck, mina soppburkar, mitt trangiakök och mina vattendunkar behöver jag själv.

Onödig landstingsbyråkrati

I mitt blogginlägg den 18 mars i år berättade jag om hur jag till slut lyckades få en hörapparat via landstinget. Det normala är att man behöver två, en till varje öra. Behöver man bara en apparat måste landstingets experter vid Rosenlunda sjukhus säga sitt först och göra en "second opinion". Det tycker jag är en onödig byråkrati som borde kunna slopas eller i vart fall ändras.

Min audionom sa "att alla får i alla fall sin apparat. Detta är bara byråkrati". Hon hade helt rätt. Även jag fick min subventionerade hörapparat, dock med några veckors fördröjning. Det är landstinget som har bestämt dessa regler, sa hon till mig.

När jag kollade med Rosenlunds sjukhus (som inhyser Karolinska sjukhuset hörselavdelning) fick jag veta att man avgör ett 100-tal sådana här "second opinion"-ärenden per år. I princip alla får okej och min sagesperson kände bara till två fall där vederbörande inte fick någon apparat.

Om både en öronläkare och en audionom konstaterat att jag behöver en hörapparat borde det räcka för landstinget. Omgången via Rosenlund känns helt onödig. De som handlägger dessa ärenden på Rosenlund har samma utbildning som alla andra audionomer;  de är alltså inga specialister.

Riktlinjer med riktvärden

Jag kontaktade då ansvarigt landstingsråd och fick till slut följande svar från en underhuggare till landstingsrådet:

"Tack för ditt brev. Du ställer en fråga om handläggningen av utprovningen av hörselhjälpmedel för den som har nedsatt hörsel bara på ett öra. Som vid all vård och när det gäller förskrivning av hjälpmedel följer Stockholms läns landsting Socialstyrelsens riktlinjer.
        Regelverket som vi har att rätta oss efter finns beskrivet i Hjälpmedelsguiden som du hittar under Vårdgivarguiden. - - - "Riktvärde vid förskrivning av hörapparat är att hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde på >25 dB HL på bästa örat mätt vid fyra frekvenser, 500, 1000, 2000 och 4000 Hz (M4). Om tonmedelvärdet är mindre ska ytterligare behovsbedömning utföras av Hörsel- och balanskliniken, Karolinska Universitetessjukhuset innan förskrivning sker".

        Eftersom hörselnedsättningen och dess konsekvenser är individuella kan hörapparater förskrivas även om hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde mindre än 25 dB på bästa örat, men då måste behovsbedömningen bekräftas av Hörsel- och Balanskliniken.

        Vi eftersträvar alltid bästa möjliga vård och behandling för våra patienter och medborgare inom Stockholms läns landsting, och att vården ska ske efter evidens och riktlinjer. 

        Vi ligger i mätningar mycket högt gällande patientnöjdhet i en nationell jämförelse och vi arbetar alltid för att detta ska bli ännu bättre."

 

Reglerna borde ändras

 

Då skrev jag följande svar:

 

         "- - - Sen när det gäller min grundfråga så får Rosenlunds sjukhus ca 100 ärenden om året för "second opinion". Av dessa beviljas nästan alla. Senast var det bara två ärenden som avvisades. Detta känns för mig som en helt onödig byråkrati. Eftersom i princip alla ändå får sin hörapparat borde regelverket ändras och det kan ju ni politiker se till.

        Att handlägga ett "second opinion"-ärende är ju inte gratis. Det torde kosta minst 1 000 kr per ärende i löner m.m. vilket blir 100 000 kr per år för vårt landsting. Det ska ställas mot två vägrade hörapparater som innebär en besparing för landstinget på ett par tusen kronor. Detta förfarande anser jag är slöseri med skattebetalarnas pengar. Om det är likadant i alla landsting och regioner så handlar det om miljonbelopp.

        Vad tänker ni politiker göra åt detta slöseri?"

 

PS. Det ska bli intressant att se om jag får svar. Jag återkommer i så fall. 

Invandringen kostar - och kommer att kosta

Tino Sanandaji är forskare i nationalekonomi vid University of Chicago och civilekonom från Handelshög-skolan i Stockholm. Han är ursprungligen kurd och kom till Sverige som åttaåring. Han har skrivit boken "Massut-maníng - ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende" som kom ut i december förra året. Jag har läst den. Den är intressant och fylld av fakta om invandringen till Sverige och dess effekter.

Jag citerar (och kommenterar) vissa delar ur hans bok i detta blogginlägg.

"Sverige har nu länge haft socioekonomiska problem bland invandrare, samtidigt som invandrares befolkningsandel växt stadigt. Trots detta har många förnekat invandringens roll för Sveriges samlada socioekonomiska problem såsom ojämlikhet, arbetslöshet, fallande skolresultat och barnfattigdom. Även när invandringens påverkan medges har analysen ofta varit svävande beträffande effektstorlekar och kausala orsakssamband. Det var länge vanligt att avfärda invandringens effekt genom att påstå att det inte är invandring som är problemet utan ojämlikhet, att det inte är invandring som är problemet utan bilbränder, att det inte är invandring som är problemet utan arbetslöshet, att det inte är invandring som är problemet utan fallande skolresultat och så vidare. Alla dessa fenomen kan i sin tur påverkas av invandring." (Sid 150).

Våra politiskt korrekta politiker har hela tiden förnekat detta, vilket drivit massor av vanliga svennar rakt i armarna på SD. Till och med jag har sedan länge förstått att arbetslösheten och de dåliga skolresultaten till stor del är en effekt av invandringen. Men det fick man inte säga högt för då var man "rasist". Sic!

En av fyra har utländsk bakgrund

"Enligt SCB var i slutet av 2015 17,0 procent av befolkningen född i utlandet. När andra generationens invandrare som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar läggs till hade 22,2 procent av befolkningen utländsk bakgrund - sammanlagt nära 2,2 miljoner individer". (Sid. 33).

I de här siffrorna är inte de asylsökande som kom 2015 och senare medräknade eftersom de ännu inte fått uppehållstillstånd och inte räknas som en del av befolkningen. Om större delen får stanna ökar andelen med utländsk bakgrund och kommer att om något år säkert att vara 2,5 miljoner. Utöver dessa räknar man med att 50-80 000 invandrare kommer att uppehålla sig illegalt i landet.

"Resultaten från PIACC-undersökningen (en OECD-undersökning) visar att Sverige överlag har en befolkning med gott humankapital. Men samtidigt är det förhållandevis en hög andel av befolkningen som har en mycket låg kunskapsnivå. Drygt 35 procent av de utrikes födda uppvisar otillräckliga kunskaper i läsning och räkning  medan denna siffra för inrikes födda är ca 5 procent." (Sid. 43).

I debatten framhålls ofta, bl.a. av Stefan Löfven, att en stor del av invandrarna är högutbildade läkare, ingenjörer, sjuksköterskor etc. Att försköna invandringens effekter och sopa problemen under mattan har varit legio.

Invandringen kommer att kosta

"Invandring genererar alltid kostnader för välfärden liksom intäkter i form av skatt och avgifter." (Sid. 45).

"Invandrare står för färre patent i relation till gruppens befolkningsandel (Zheng & Ejermo 2015). Därför har invandring i Sverige snarast lett till minskad innovationstakt per invånare." (Sid. 46).

"En annan omfattande studie av Flood och Ruist (2015) beräknar invandringens långsiktiga fiskala effekter. - - -  Slutsatsen är att invandring utgör en nettokostnad såvida inte integrationen förbättras signifikant jämfört med hur det hitintills sett ut. Både dagens invandrare som redan kommit och förväntad framtida invandring väntas generera en nettokostnad. Liksom i andra studier är kostnaden högre för invandring från låginkomstländer utanför Europa, medan invandring från många delar av Europa är en nettovinst." (Sid. 47).

"Efter sju år i landet uppgår den offentliga sektorns genomsnittliga nettokostnad per flykting till 95 tusen kronor per år." (Sid. 51).

I debatten har hela tiden förts fram att vi måste ha invandring för att klara pensionsavgångar och en åldrande befolkning och att invandring på lång sikt är en ren vinst. Javisst, arbetskraftsinvandring från Finland och södra Europa som vi hade på 1960-talet var okej. Men nu kommer större delen av våra nysvenskar från Asien och Afrika och har låg eller ingen utbildning alls. Det kommer att bli kostsamt för Sverige.

De framtida pensionerna blir ännu lägre

"Tvärtemot vad många hoppas kommer invandringen inte att stärka finansieringen av framtida pensioner utan tvärtom lägga till ytterligare en börda. Orsaken är att invandrare, trots att de har en mer gynnsam åldersfördelning, inte arbetar och betalar in tillräcklig i skatt för att kunna generera de överskott som krävs för att fullt ut finansiera sina egna framtida pensioner - än mindre stärka det framtida svenska pensionssystemet." (Sid. 47).

"Enligt Pensionsmyndighetens kalkyl beräknas 100 tusen flyktinginvandrare i dag fram till år 2100 generera cirka 70 miljarder i ökade intäkter för pensionssystemet och 150 miljarder i ökade utgifter. Totalt belastas pensionssystemet följaktligen med 80 miljarder kronor, eller 800 tusen kronor i genomsnitt per person." (Sid. 48).

Sedan många år tillbaka har det i debatten framhållits att de som idag är yrkesverksamma kommer att få mycket mindre i pension än dagens pensionärer, födda på 1940-talet. Men de framtida pensionerna kommer på grund av invandringen att bli ännu lägre om man ska tro Pensionsmyndigheten m.fl. Detta talas det inte alls om. Det blir verkligen synd om våra barn och barnbarn när de går i pension.

Är det okej att en nyanländ Muhammed ska få del av samma välfärd som Svenne och Irma som jobbat och betalat svensk skatt i hela livet? Jag tycker inte det. (Jaha, nu blev jag "rasist").

Sveriges integrationsmisslyckande

"Historiskt framgångsrika exempel på invandring inkluderar den transatlantiska migrationen till USA under 1800-talet och tidigt 1900-tal, Sverige under den tidiga efterkrigstiden, judisk invandring till Israel från Sovjetunionen efter kommunismens fall samt arbetskraftsinvandring till Australien och Kanada. - - -  Svensk flyktinginvandring är i skarp kontrast till dessa exempel ett mindre lyckat exempel på omfattande invandring." (Sid. 54).

"Sverige har kombinerat den snabbaste flyktinginvandringen med några av de största klyftorna vad gäller arbetsmarknad, utbildningsresultat och fattigdom." (Sid. 54).

"Trots att Sverige har mindre än två procent av EU:s befolkning tog Sverige 2015 emot 40 procent av de ensamkommande barn som anlände till samtliga EU-länder." (Sid 55).

"De internationella konventioner som Sverige och de flesta andra länder undertecknar ger stor frihet att på egen hand utforma sin asylpolitik". (Sid. 57).

"Sverige kombinerar nämligen OECD:s största flyktingmottagning med OECD:s sämsta arbetsmarknadsintegration. Inget annat land hade år 2015 större skillnad i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda." (Sid. 58).

Sverige har velat vara en "humanitär stormakt" och öppnade därför sitt hjärta och sin famn för hundratusentals människor med mer eller mindre berättigade flyktingskäl från länder som är ljusår från oss kulturellt sett. Politiker som Reinfeldt och Löfven har framhållit att vi varit bundna av internationella avtal.

Sverige har varit unikt och kommer att få betala dyrt för detta. I flera generationer framöver.

PS. Läs gärna Sanandajis bok. Han skriver mycket om effekterna av massinvandringen: bilbränder, utanförskapsområden, brottslighet m.m. och citerar mängder av vetenskapliga rapporter och fakta om invandringen och integrationen. Han har citerats flitigt i medierna och ingen har anklagat honom för att vara oseriös. Han har också 25 förslag på hur man ska lösa integrationsproblemen  (eller "utmaningarna" som våra politiker kallar problem de inte har någon lösning på).

https://www.adlibris.com/se/sok?q=massutmaning%2C+tino+sanandaji

Tillägg den 23 maj. I en debattartikel i SvD den 18 maj kritiserar en professor och en lektor vid KTH Sanandajis bok. De menar att boken har mycket stora brister i den statistiska analysen och i hanteringen av källor och återgivande av andra forskares resultat.

Boken innehåller många citat och källhänvisningar och allt kan knappast vara fel. För en normalbegåvad läsare är det inte lätt att veta vad som är rätt och fel. Jag tror knappast att ett citat från SCB eller Pensionsmyndigheten - som är så lätt att kolla - skulle vara fel.

Sen är det viktigt att komma ihåg att alla - oavsett om man är forskare, docent, lektor eller professor - har en personlig uppfattning om invandring och integration och har glasögon som passar de egna åsikterna. Det gäller såväl Sanandaji som hans kritiker.

Ytterligare ett tillägg den 24 maj: I dagens SvD har Tino Sanandaji en debattartikel där han bemöter de två akademikerna från KTH som kritiserat hans bok. Han säger att de är ute och cyklar då de bl.a. bara jämfört hans referenslista med en databas som saknar många av hans källor. En av hans kritiker, Hans Lööf, driver - enligt Sanandaji - "ideologisk aktivism med alla tillåtna medel".

Det är ju vad jag alltid sagt: även forskare och professorer låter sina personliga åsikter skina igenom när de tar sig ton i debattartiklar. Tro inte att det de skriver är neutralt och sanning bara för att de är akademiker och forskare.

Nytt tillägg den 1 juni: I dagens SvD berättar Paulina Nordling i sin kolumn att professorn i nationalekonomi Assar Lindbeck i en intervju sagt att "Sanandajis bok är den mest fullständiga sammanställning som gjorts av information från många olika källor om migrationsproblem i Sverige". 

Public service - en majoritet är vänster

Det är skillnad på hur nyheter presenteras i statstelevisionen respektive reklamkanalen TV4.  Reportrarnas politiska hemvist påverkar hur nyheter rapporteras och vinklas. Det är känt sedan länge att journalister i gemen sympatiserar med vänstern, dvs. S, MP och V. Det märks tydligt i public service-kanalerna, dvs. SVT och SR, där en majoritet av de anställda har vänstersympatier.

Detta var särskilt tydligt i helgen. Att landets statschef fyllde år på valborgsmässoafton nämndes  inte alls i SVT:s Rapport. Däremot hade TV 4:s Nyheter ett inslag om kungens 71-årsdag. Jag är helt övertygad om att de politiska sympatierna hos Rapportredaktionens medlemmar spelade roll, till kungens nackdel.

Däremot hade Rapport fylliga inslag från den 1 maj. Både sossarnas och kommunisternas förstamajtåg och dito tal redovisades utförligt. TV 4-nyheterna redovisade bara Löfvens majtal.

Sveriges Radios program 1 hade den 1 maj i morgonens "Tankar för dagen" ett hyllningstal till socialdemokratin. I morgonens intervjuprogram var gråsossen Dahl intervjuoffer.

Professor Kent Asps senaste undersökning visade att 67 % av mediafolket sympatiserade med S, MP och V. För journalisterna i public service (SVT och SR) är siffran 71 %. Vänsterpartierna är överrepresenterade hos mediafolket, jämfört med hur befolkningens partisympatier fördelar sig.

Här är en länk till undersökningen: http://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf

Cyklister och fotgängare behöver utbildas

Cyklisterna är den trafikantgrupp som har medvind nu. De prioriteras och får nyanlagda breda vägar att åka på. Det är väl av godo, men alla cyklister följer inte de regler som gäller och utsätter ofta fotgängare för stor fara. Framför allt då båda ska samsas om samma utrymme.

Här ovan ser du Sollentunavägen som är kommunens "huvudled". Den har två smala körfält för biltrafiken och ett lika stort utrymme för cyklister och fotgängare (asfalten till höger). Tidigare var utrymmet för bilar - och även för fotgängare - bredare men de trafikanterna har fått maka på sig till förmån för cyklisterna.

Prioriterade cykelstråk

Dessa nya breda asfalterade kombinerade cykel- och gångstråk går nu kors och tvärs genom Sollentuna. Även i parkerna har de anlagts, se bilden nedan. De får förtur vintertid och är de trafikantytor som snöröjs först - och dessutom totalt. Inte det minsta snökorn finns kvar. Vanliga trottoarer kan få vänta länge på snöröjning. Det är helt klart att kommunen prioriterar cyklisterna.

Barn och normala vuxna

Jag brukar dela in cyklister i tre kategorier beroende på ålder och utrustning.

Först har vi barn, från några år och upp till yngre tonåren. De är normalt inget större problem för andra trafikanter.

De har ofta mångväxlade cyklar men verkar bara ha hittat ett växelläge: nämligen ettan. Det medför ett idogt trampande. De är så gott som alltid hjälmförsedda.

Nästa kategori är normala vuxna. De är bl.a. föräldrar till barn. De är ofta utan hjälm, trots att deras ungar inte är det. Dessa vuxna av båda könen cyklar i maklig takt, följer de trafikregler som gäller och utgör ingen fara för andra. Ofta har de även belysning, men inte alltid. Hit hör även de vanliga vuxna som cyklar till och från jobbet. Denna kategori har riktiga cyklar, försedda med pakethållare och stänkskärmar.

Till gruppen med normala vuxna hör även pensionärerna. De har alltid hjälm, följer de regler som finns, tar det lugnt och visar hänsyn.

Hänsynslösa fantomer

Men nästa kategori är totalt hänsynslös. Det är cykelfantomerna. De har specialgjorda höghastighetscyklar som kostat tiotusentals kronor och är gjorda i något slags lättviktigt kompositmaterial och saknar såväl pakethållare som stänkskärmar. De har cykelbyxor och annan speciell beklädnad som minskar luftmotståndet. De gör sällan tecken när de svänger och kan byta fil hur som helst och kör även mot rött och mot enkelriktning.

De äger ytorna de färdas fram på. När jag bilkörde i sakta mak på en 40-väg blev jag omkörd av en sådan här cyklist. När jag senare kom i fatt honom (de är alltid män) höll han drygt 50 km i timmen - även när han låg på den kombinerade gång- och cykelvägen. Helt livsfarlig. De kör så här till och från jobbet inne i city och har yuppiekostymen prydligt hopvikt i ryggsäcken.

Följer inga regler

De kan köra mot rött, struntar i att gå av och leda cykeln över övergångsställen. De stannar aldrig för att släppa fram fotgängare, trots att de är skyldiga att göra det. De har ofta ett litet blinkande rödlyse under sadeln. I och för sig bättre än inget lyse alls. Men cykellysen ska ha fast sken.

Om cykelfantomen har bil så kör han BMW, Audi etc. som har dubbla avgasrör och saknar modellbeteckning på baken. De är dessa man blir omkörd av när man håller hastighetsbegränsningen.

Fantomerna signalerar aldrig sin ankomst genom att pingla. Går man på en kombinerad gång- och cykelbana kommer de ljudlöst bakifrån och svischar förbi farligt nära. Ett lite snedsteg av mig som fotgängare och både jag och cyklisten skulle ha hamnat på intensiven.

Utbildning och information behövs

Den som skaffar sig en cykel som kostar mer än 10 000 kr borde tvingas gå utbildning, lära sig de regler som gäller och ta ett cykelkörkort. Någon gång per år borde de fåtaliga trafikpoliser vi har ägna sig åt att jaga cyklister som inte följer reglerna.

Sen borde Trafikverket genomföra en brett upplagd informations-kampanj, riktad till såväl cyklister som fotgängare. Båda kategorierna behöver veta vilka regler som gäller.