Lupinen har tagit över våra vägrenar

Överallt  längs vägarna i södra halvan av Sverige lyser det så här års blått av den vackra lupinen - en växt som gillas av många. Men den är en mördare som slår ut den mångfald av  ängsblommor som alltid varit en del av den vackra svenska sommaren. Blomsterlupinen - som den heter - är en invasiv art som inte hör hemma hos oss. Att utrota den är svårt, men det går att hindra att den sprids.

På mina föräldrars sommarstugetomt växte bl.a. lupiner. Jag tyckte det var vackra blommor. Vi hade dem i ett stenparti men efter några år hade de förökat sig och täckte en ganska stor del av ängen på vår tomt. Jag tyckte fortfarande de var vackra.

Lupinerna kallas ibland även ”midsommarblommor” för de nyttjas flitigt till att klä midsommarstängerna runt om i landet. De tas även in och sätts i stora fång i krukor och hinkar för att förgylla sommarfirandet.

Men nu tycker jag inte längre om lupinerna.

Lupinen slår ut andra växter

Blomsterlupin, som arten heter, är en invasiv ört som tränger ut andra blommor och växter. På en kvadratmeter ängsmark finns normalt ett 50-tal olika örter. Efter att blomsterlupinen slagit rot där och förökat sig finns det efter ett tag bara en handfull andra örter kvar.

Lupinen slår ut våra inhemska blommor, som t.ex. prästkrage, kattfot, viol, mandelbom med flera. Den fortsätter att breda ut sig och till slut är det den enda växt vi har på våra vägrenar. Sveriges artrika flora blir allt fattigare för varje år som går. Lupinen är ett otyg.

Längs vägar och järnvägar

Lupinen, som kom som prydnadsväxt från Nordamerika till Sverige i början av 1800-talet, har spritt sig hejdlöst över södra halvan av landet. Den växer längs vägrenare och järnvägar och täcker stora ytor, bl.a i Bergslagen. Första gången den upptäcktes i ”vilt” tillstånd var 1870.

Den sprider sig fort och jag har sett hur den slagit sig ned och brett ut sig på allt fler ställen i Bergslagen.

Växtens blad och fröskidor är giftiga. Äter du dem kan du dö. Hur mycket som krävs för att ta livet av dig vet jag dock inte. Jag skulle förmoda att en förtäring av dem även leder till smärtor i magen…

Går inte att utrota helt

Naturvårdsverket, Trafikverket, länsstyrelser och kommuner ser blomsterlupinen som ett stort problem, som förvärras för varje år. Att helt utrota den går inte. Spridningen har gått för långt. Man försöker dock att hindra att den får fäste och sprids i naturvårdsområden, värdefulla gräsmarker och andra skyddade områden.. Men att helt få bort den längs vägrenarna är utsiktslöst.

Lupinen måste hindras från att fröa av sig. Därför bör den tas bort innan den blommat över. För att helt få bort den måste den grävas upp och rötterna tas om hand. Fröna kan leva i femtio år eller mer och lupinen trivs även på höga höjder, upp till 2 600 meter över havet.

Finns många invasiva arter

Det finns fler invasiva växter som inte hör hemma i vårt land, bl.a. jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide. Även en del djur – både på land och i vatten – samt vattenäxter är också invasiva främmande arter. Mördarsnigeln, tvättbjörnen och mårdhunden är bara några exempel på sådana djur.

Idag kan du köpa blomsterlupin hos t.ex. Bauhaus och andra företag som säljer trädgårdsväxter.
EU har en förordning (1143/2014) om invasiva främmande arter – både djur och växter - som trädde i kraft den 1 januari 2015. Den har en lista över 37 arter som uppdateras fortlöpande. Det är – under vissa förutsättningar -  sedan den 3 augusti i år förbjudet att sälja eller överlåta dessa arter. Tyvärr är inte lupinen med på den listan. Sverige borde tillsammans med andra drabbade länder i EU trycka på för att få den listan. Det är ju helt galet att den fortfarande får säljas i Sverige!

Så här sprids lupinerna

Via slåtteraggregat – t.ex. när Trafikverket rensar vägrenarna – sprids 33 % och tillsammans med jord- och schaktmassor 25 %. Via avsiktlig eller oavsiktlig spridning av allmänheten sprids 22 % av lupinerna.

Rymlingar från trädgårdar 11 % och via fordon 6 %. Självspridning endast 3 %.

Detta visar att det är vi människor som är den främsta orsaken till spridningen av blomsterlupinena.

Även i andra länder, bl.a. Polen och Litauen, är lupinerna ett stort problem. I Norge har den spritt sig via älvstränder och det är risk att den ska pridas även via svenska vattenvägar.

Fortfarande stor okunskap

Många tycker blomsterlupinen är vacker och har ingen aning om vad den på sikt ställer till med i vår natur. Flera plantskolor och fröfirmor saluför den fortfarande. Trafikverkets personal har råkat ut för stenkastning när de rensat bort ”de fina blommorna”. Okunskapen hos allmänheten är stor.

Hälften av allmänheten gillar lupinen därför att man tycker den är vacker. Andra hälften vet vad den ställer till med och vill ha bort den. Ökad information om lupinens skadeverkningar måste till. Jag som tyckt växten varit vacker och fin har ändrat åsikt sedan jag fick mer kunskap om den.

Det är därför jag gör detta blogginlägg. Min förhoppning är att fler ska väckas ur sina skönhetsdrämmar och hjälpa till att stoppa växten.

Våra ängsblommer snart ett minne blott

Jord- och skogsbruket har förändrats under årens lopp. Blommande slåtterängar börjar bli sällsynta. De blommor som trivdes där finns snart bara längs våra vägrenar som är nutidens ängar. Nu är de arterna hotade även där – av blomsterlupinerna. Mångfald kommer att bli enfald.

Landskapet förfulas. Överblommade lupiner med sin gråa luddiga fröställningar är inte vackert.

En tjänsteman vid Länsstyrelsen i Dalarna kallar blomsterlupinen för ”växtrikets mördarsniglar". En träffande beskrivning.

Vän av ordning kanske undrar: Finns det inget positivt med lupinen? Jo, den gillas av humlorna. Alltid något.

PS. Så här destruerar du blomsterlupiner. Ta bort blomställningarna och ryck upp växten med rötterna. Lägg blommorna i en plastsäck. Vattna på dem i säcken. Slut säcken. Nu börjar de ruttna. Det som blir kvar kan du lämna till en avfallsstation för bränning. Men kolla först att man tar emot dem. Eller så kan du själv elda upp dem. Lägg aldrig blommorna på en öppen kompost för då kan fröna spridas vidare. Lämna eller släng aldrig växterna ute i naturen.

Fakta: ”Invasiva arter i infrastruktur” (CMB - Centrum för biologisk mångfald).