Här ovan ser du Sollentunavägen som är kommunens "huvudled". Den har två smala körfält för biltrafiken och ett lika stort utrymme för cyklister och fotgängare (asfalten till höger). Tidigare var utrymmet för bilar - och även för fotgängare - bredare men de trafikanterna har fått maka på sig till förmån för cyklisterna.
Prioriterade cykelstråk
Dessa nya breda asfalterade kombinerade cykel- och gångstråk går nu kors och tvärs genom Sollentuna. Även i parkerna har de anlagts, se bilden nedan. De får förtur vintertid och är de trafikantytor som snöröjs först - och dessutom totalt. Inte det minsta snökorn finns kvar. Vanliga trottoarer kan få vänta länge på snöröjning. Det är helt klart att kommunen prioriterar cyklisterna.
Jag brukar dela in cyklister i tre kategorier beroende på ålder och utrustning.
Först har vi barn, från några år och upp till yngre tonåren. De är normalt inget större problem för andra trafikanter.
De har ofta mångväxlade cyklar men verkar bara ha hittat ett växelläge: nämligen ettan. Det medför ett idogt trampande. De är så gott som alltid hjälmförsedda.
Nästa kategori är normala vuxna. De är bl.a. föräldrar till barn. De är ofta utan hjälm, trots att deras ungar inte är det. Dessa vuxna av båda könen cyklar i maklig takt, följer de trafikregler som gäller och utgör ingen fara för andra. Ofta har de även belysning, men inte alltid. Hit hör även de vanliga vuxna som cyklar till och från jobbet. Denna kategori har riktiga cyklar, försedda med pakethållare och stänkskärmar.
Till gruppen med normala vuxna hör även pensionärerna. De har alltid hjälm, följer de regler som finns, tar det lugnt och visar hänsyn.
Hänsynslösa fantomer
Men nästa kategori är totalt hänsynslös. Det är cykelfantomerna. De har specialgjorda höghastighetscyklar som kostat tiotusentals kronor och är gjorda i något slags lättviktigt kompositmaterial och saknar såväl pakethållare som stänkskärmar. De har cykelbyxor och annan speciell beklädnad som minskar luftmotståndet. De gör sällan tecken när de svänger och kan byta fil hur som helst och kör även mot rött och mot enkelriktning.
De äger ytorna de färdas fram på. När jag bilkörde i sakta mak på en 40-väg blev jag omkörd av en sådan här cyklist. När jag senare kom i fatt honom (de är alltid män) höll han drygt 50 km i timmen - även när han låg på den kombinerade gång- och cykelvägen. Helt livsfarlig. De kör så här till och från jobbet inne i city och har yuppiekostymen prydligt hopvikt i ryggsäcken.
Följer inga regler
De kan köra mot rött, struntar i att gå av och leda cykeln över övergångsställen. De stannar aldrig för att släppa fram fotgängare, trots att de är skyldiga att göra det. De har ofta ett litet blinkande rödlyse under sadeln. I och för sig bättre än inget lyse alls. Men cykellysen ska ha fast sken.
Om cykelfantomen har bil så kör han BMW, Audi etc. som har dubbla avgasrör och saknar modellbeteckning på baken. De är dessa man blir omkörd av när man håller hastighetsbegränsningen.
Fantomerna signalerar aldrig sin ankomst genom att pingla. Går man på en kombinerad gång- och cykelbana kommer de ljudlöst bakifrån och svischar förbi farligt nära. Ett lite snedsteg av mig som fotgängare och både jag och cyklisten skulle ha hamnat på intensiven.
Utbildning och information behövs
Den som skaffar sig en cykel som kostar mer än 10 000 kr borde tvingas gå utbildning, lära sig de regler som gäller och ta ett cykelkörkort. Någon gång per år borde de fåtaliga trafikpoliser vi har ägna sig åt att jaga cyklister som inte följer reglerna.
Sen borde Trafikverket genomföra en brett upplagd informations-kampanj, riktad till såväl cyklister som fotgängare. Båda kategorierna behöver veta vilka regler som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar