Vad säger du om Expressen ringer?

Flera kända politiker med Stefan Löfven i spetsen har gjort bort sig genom att inte fullt ut följa de regler som gäller i dessa pandemitider. Gillar man inte sossarna så hugger man direkt och kritiserar att Löfven synts i en galleria strax före jul. Han  är dock inte ensam politiker att inte hålla sig hemma. Nyamko Sabuni har synts shoppa i Täby Centrum och Ebba Busch var för en tid sedan på ett kalas med 50 gäster.

Det finns fler. Jimmie Åkesson åkte utomlands tidigare i år och Magdalena Andersson har hyrt skidor i Sälen. MSB-chefen och sossen Dan Eliasson åkte till Gran Canarie inför julledigheten. 

Morgan Johansson har julhandlat hemma i Lund, men har nästan bett om ursäkt när han sa att det var oförsiktigt. Löfven har dock själv inte sagt något utan låtit sin pressekreterare svara i stället som menade att Löfven följt alla regler och inte trängts med andra människor.

Alla dessa kändisar har bara betett sig om en majoritet av oss andra också gjort. Jag är inget undantag. Förutom att ha handlat mat på ICA och hämtat piller på apoteket (vilket är tillåtet) har jag även besökt såväl Bauhaus och Clas Ohlson utan att skämmas.

Varför bli man så upprörd över att våra politiker bara varit som andra?

Jo, det finns en viktig skillnad. I alla fall när det gäller Löfven, Johansson och Eliasson. De har stått i TV och talat sig svettiga om hur vi i Sverige ska förhålla oss för att inte spridda covid-19. 

Hela den svenska strategin bygger på att vi alla - även politikerna - frivilligt ska följa de rekommendationer och regler som ges. Det har man inte gjort anser deras kritiker. 

Tänk om Tegnell själv skulle ses trängas i tunnelbanan - utan munskydd - eller shoppa sig trött på mellandagsrean? Han skulle tvingas avgå direkt.

Morgan Johansson gjorde rätt. Bad nästan om ursäkt. Löfven och Danielsson har missat tåget. De skulle direkt har uttalat sig, gått ned på knä och bett hela folket och framför allt personalen på sjukhusen om en tusenfald ursäkt. 

När jag jobbade på Skatteverket med ansvar för bl.a. massmediakontakter och extern information utbildade vi alla små och stora chefer i bl.a. hur man hanterar medier när man gjort något fel. Den spontana reflexen är att stoppa huvudet i sanden och hoppas ingen upptäcker felet.

Grundregel nummer ett med stor N vid kriser är att göra en pudel, lägga sig platt, visa strupen och be om ursäkt.  Och - inte minst lika viktigt - gå ut först och  berätta vad som hänt och hur man ska rätta till det. 

Inte att vara knäpptyst och skicka fram nån annan i stället som får komma med en halvhjärtad förklaring.

Det hände ibland att ledningen reflexmässigt ville tiga när något tveksamt, skamligt eller felaktigt hade hänt på verkeet och vi diskuterade hur vi skulle agera. Eller då vi själva tänkte göra något moraliskt tveksamt som kunde ge oss kritik.

Då ställde jag frågan: "Vad säger ni när Expressen ringer?"

Resultat blev att vi inte teg utan själva gick ut och berättade vad vi hade gjort. Eller så gjorde vi inte det tveksamma vi hade tänkt.

Sunt förnuft, svårare är det inte.

PS. Löfven hade besökt en butik i en galleria för att hämta en reservdel till sin rakapparat i sällskap med sina två livvakter. Sannolikt var de ensamma kunder i butiken. 

Han kunde ju ha suttit kvar i bilen och skickat en av de mer anonyma livvakterna. Men hade någon fått nys på det så hade Löfven i alla fall fått kritik.  (Tillägg den 5 januari 2021: Livvakterna ska vakta. De får inte nyttjas till annat, t.ex att agera bud eller inköpare.)

Det bästa hade nog varit att han hade stannat hemma odlat ett "semesterskägg" några dagar och bett butiken posta reservdelen till honom.

Trump var inte först med "America first!"

Den avgående presidenten Donald Trumps kampanjslogan var ju "America first!". Han har levt upp till det genom att han sett till att USA lämnat flera internationella organ, att han gjort det svårare att invandra till USA och att hans intresse för Nato och Europa i princip nått nollpunkten. Men han var inte den förste president som velat isolera landet från världen i övrigt.

Woodrow Wilson (1856-1924) var president i USA 1913-21, dvs. under första världskriget. När kriget var slut var han mycket aktiv när det gällde freden (Versaillefreden 1919) och skapandet av Nationernas förbund. 

Han var en "internationalist" och ville att USA skulle bli en nation att räkna med. Det var också självklart att USA skulle ta aktiv del i Nationernas förbund - en föregångare till dagens FN.  Men det blev inte som han hade tänkt.

En stor del av hans medborgare gillade inte att USA 1917 hade gått med i kriget. Trots att Wilson åkte runt i USA och kampanjade för att landet skulle bli medlem i Nationernas förbund blev det inte så. Detta trots att Wilson var den som i princip hade skapat det.

Hans efterträdare Warren G. Harding (1865-1923) - som var president 1921-23 - var raka motsatsen till Wilson. Harding ville isolera USA och hade "America first!" som slogan. Precis som Trump ville han begränsa invandringen.

Men i övrigt tror jag att Harding inte hade några likheter med Trump.

Tillägg den 24 januari: "America First" var också på tapeten vid andra världskriget. Det fanns en organisation med det namnet som hade över 800 000 medlemmar runt om i USA 1939. 

Frontfigur då var svenskättlingen och Atlantflygaren Charles Lindberg som i radiotal runt om i landet propagerade och kämpade för att USA skulle hålla sig utanför kriget som precis hade börjat i Europa. 

Så Trump hade inte hittat på sitt "America First" på egen hand utan snott tankarna från andra före honom.

Vad händer med Trump efter 20 januari?

Donald Trumps sista dag på posten som USA:s president är den 20 januari 2021. Nu spekuleras det friskt om vad som kan hända då, fram tills dess och även efter detta datum. Hittills har han och hans administration inte precis underlättat för Joe Biden att ta över i Vita huset, snarare tvärtom. Hur som helst kommer det att bli spännande att se vad som händer de kommande veckorna och på det nya året.

Trump och hans företagsimperium är svårt skuldsatt. Man har struntat i att betala sina fakturor de senaste åren och det är många stora och små företag som vill ha betalt. Deutsche Bank har lånat ut miljarder till hans imperium och har sagt upp lånen.

Redan innan han blev president så anklagades han för diverse brott, allt från skattefusk och ekonomiska bedrägerier till våldtäkt.

Som president har han haft immunitet men den försvinner efter den 20 januari. Då är det fritt fram att anklaga honom för allt detta.

Han kan dock komma undan. Hur då, undrar du? Jo, om han avgår frivilligt som president före den 20 januari kan den tillträdande presidenten, dvs. hans nuvarande vice dito, benåda honom.

Joe Biden har sagt att han vill vara en president för alla i USA och att han vill ena nationen. När han tillträtt kan han som ett led i det välja att benåda Trump. Men det är tveksamt då bl.a. hans blivande vicepresident Kamala Harris och fler ledande demokrater sagt att en president står inte  över lagen.

Flera psykiatriker och psykologer har diagnostiserat Trump som en storhetsvansinnig psykotisk narcissist (= heltokig) och jämfört honom med Hitler. Risken finns att han begår ett storslaget självmord och tar flera med sig.

Då han hindrar Biden och hans folk att ta del av Pentagons och säkerhetstjänsternas redogörelser och då han själv tagit över chefskapet för USA:s elitförband kan han nyttja detta övertag till att starta krig någonstans. Ett tänkbart scenario kan vara att anfalla Iran tillsammans med Saudi-Arabien.

Trump har levererat stora mängder krigsmateriel till Förenade Arabemiraten och Saudi-Arabien. Som gentjänst kan man tänka sig att hans kompis kronprinsen i Saudi lovar att betala hans miljardlån i Deutsche Bank?

När Biden och Harris tagit över måste de och demokraterna bestämma sig för  vad som ska ske med Trump. Väljer de att benåda honom så får de kritik då de sagt att inte ens en president står över lagen.

Låter man juridiken gå sin gilla gång och Trump, hans familj och hans hejdukar blir åtalade för diverse brott får hans trogna proselyter mer vatten på sina kvarnar, dvs. de 30-40 miljoner amerikaner som hela tiden trott på Trumps lögner. 

En del av  dem kommer bli heltokiga och säkert leder det till våldsamheter där skadade och döda inte kan uteslutas. Landet blir ännu mer delat och även det republikanska partiet.

Hur det nu än går kommer de närmaste veckorna och månaderna att bli intressanta, inte minst för Trump själv och många miljoner andra amerikaner.

God jul och gott nytt år!

Hej alla inläggsläsare!

Jag önskar er alla en riktig trevlig julhelg och en dito fast för det nya året 2021. Det blir ett händelserikt år det också. Förhoppningsvis, men bara förhopp-ningsvis, blir vi av med den mest akuta coronapandemin. Att fixa vaccineringen av folket blir en logistisk utmaning.

USA får en ny och normal president som inte får det lätt att rätta till allt elände som hans företrädare skapat. Risken är stor att Trump och hans anhang fortsätter att sätta käppar i hjulen för Joe Biden.

Sen får vi se hur britterna kommer att klara sig utan EU - och hur EU kommer att klara sig utan britterna. Skottarna kommer nog att fortsätta att jobba för att öppna eget och begära inträde i EU. 

På det privata planet kommer jag att bli 75  år till sommaren. Jag hoppas mina krämpor ger med sig så att jag kan fortsätta att göra det jag vill. som att skriva fler inlägg på bloggen.

Med vänliga hälsningar

Björn

Varför ska det ta ett halvår att ändra lagen?

De hål som upptäckts i Estonias skrov har skapat problem för dem som vill dölja sanningen om fartygets undergång. Den officiella sanningen  (eller lögnen?) är att det var bogvisiret som lossnade och orsakade förlisningen. Nu gäller det att hitta på en trolig förklaring till hur hålen uppstod och att kunna hålla fast vid bogvisiret som orsak. För att få till den förklaringen krävs det lite tid, sannolikt ett halvår.

Det är så många obesvarade frågor runt förlisningen att jag inte tror att det var bogvisiret som var boven i dramat. De som vill dölja sanningen trodde nog att hålen skulle förbli oupptäckta i evighet tack var övertäckningen och gravfriden.

Men det blidde inte så. Att vraket rörde på sig och att en undersökande journalist och hans kompisar hittade och dokumenterade hålen kom som en total överraskning och skapade panik hos dem som vet vad som egentligen hände.

Kraven på en ny undersökning gick inte att hålla borta. Därför gav man okej till en fortsatt "dykning" och utredning, fast "härtill nödd och tvungen" (för att citera biskop Hans Brask och hans lapp 1517). 

Från början slog man fast att undersökningen enbart fick ske med dykrobot och inte med riktiga dykare av kött och blod. De har ju ögon och kan riskera att se för mycket.

Sedan har man sagt att man måste ändra den särskilda lag som innebär att vraket och området runt det är en plats där gravfrid råder. Det ansvariga statsrådet såg mycket skuldmedveten och pressad ut när han förklarade det skulle ta ett halvår att ändra lagen eftersom det "var så juridiskt komplicerat".

Lagen innehåller en handfull paragrafer och texten ryms på en A4-sida. Även om den måste passera lagrådet och riksdagen så skulle en ändring gå att fixa på max ett par veckor. Sannolikt ännu fortare. Om viljan funnits, vill säga.

Men viljan finns inte. I stället måste man få tid att hitta på en rimlig förklaring till hålen. Det kräver att man kopplar in flera experter med tystnadsplikt under straffansvar som får hitta en förklaring som anhöriga, överlevande,  medier och konspirationsteoretikerna kan godta.

Jag tror det blir svårt men man kommer säkert att lyckas. En del kommer att tro på förklaringen, andra inte och gåtan Estonia kommer leda till fortsatta spekulationer.

Att hävda att hålen uppstod när fartyget nådde botten går inte. Bottnen är för mjuk. Det går ju dock att i hemlighet placera dit ett klippblock som passar till hålen.

Att hävda att det är bogvisiret som gjort hålen skulle jag tro blir den "officiella" förklaringen, trots att experter redan sagt att det inte varit möjligt. Men andra experter kan nog påstå det.

Att det varit en ubåt som krockat med Estonia eller att det var en sprängladdning som skapat hålen tror jag inte heller att man kommer att säga. Då faller bogvisiret bort (ofrivillig vits!) som förklaring och det skulle samtidigt innebära ett underkännande av den tidigare utredningen om förlisningen.

Så här heter lagen; Lag (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia Svensk författningssamling 1995:1995:732 t.o.m. SFS 2005:309 - Riksdagen

Så här lyder den paragraf i den kortfattade lagen som behöver justeras. Det kan inte vara särskilt juridiskt komplicerat att lägga till några ord, se ett tänkbart exempel nedan (den fetmarkerade texten):

2 §   Dykning och annan undervattensverksamhet får inte bedrivas i vraket efter passagerarfartyget Estonia eller inom det område som anges i 1 § andra stycket. Förbudet gäller dock inte verksamhet som avser att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den marina miljön från vraket eller för att utreda varför fartyget förliste, om verksamheten bedrivs av en myndighet i Estland, Finland eller Sverige eller på uppdrag av en sådan myndighet.

Det gick snabbt att anta  den här lagen 1995. Regeringens PM är daterad den 28 februari, lagrådet yttrade sig den 20 mars och lagen beslutades den 30 mars 1995. Det tog bara en månad.

Det finns även en överenskommelse mellan Sverige, Finland och Estland att alla länderna ska ha en likartad lag om gravfrid för Estonia. Det är möjligt att alla dessa lagar måste justeras, men det hindrar ju inte Sverige från att bli först med det.

Ju mer jag tränger in i det som hänt Estonia ju fler oförklarade och mystiska händelser kring fartyget och förlisninen stöter jag på. Det är definitivt inte bara privatspanande knäppgökar som lyft fram märkligheterna. 

Även respekterade och kända personer har gjort det, t.ex.  Inga-Britta Ahlenius, K.G. Scherman och Lars Ångström genom flera debattartiklar.

C-byråfolket har hedrats med fasadskyltar

Sedan ett par år tillbaka har jag på olika sätt försökt få en hedersam upprättelse för de kvinnor som i hemlighet var informanter, kurirer  m.m. åt C-byrån, den hemliga svenska militära underrättelsetjänsten under andra världskriget. Det har gått trögt men till slut förbarmade sig den nuvarande hemliga underrättelsetjänsten MUST över mig och mitt tjatande. Man har nu skruvat upp minnestavlor på de fastigheter på Östermalm där C-byrån hade sina lokaler under kriget.

Stockholm var under andra världskriget fullt av spioner och annat underrättelsefolk från såväl Tyskland som de allierade. För det neutrala Sverige var det viktigt att veta vad man planerade.

Den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån och dess vicechef Helmut Ternberg hade rekryterat unga ensamma kvinnor som "svalor". Deras uppgift var bl.a. att nyttja sin kvinnlighet och nästla sig in hos detta underrättelsefolk, främst det tyska för det var ju Hitlers Tyskland som var det stora hotet.

Det var ett farligt arbete de utförde i det tysta. Många blev skadade för livet och en av dem miste sitt liv. Det var Jane Horney som var kurir mellan C-byrån och de tyska intressen som visste att kriget var förlorat. I detta hemliga samarbete i krigets slutskede ingick även USA:s underrättelsefolk.

Om detta har Jan Bergman skrivit i sin bok "Sekreterarklubben" som kom ut 2014. Jag tyckte då att dessa kvinnor borde få upprättelse och hedras på något sätt.

Först försökte jag få Stockholms stad att namnge gator efter några av dessa kvinnor, framför allt Jane Horney som danska motstånds-rörelsen avrättade då man felaktigt ansåg att hon var en tysk spion.

Det blev nobben trots att jag gjorde två tappra försök.

Sedan försökte jag få Försvarsmakten att tilldela dessa kvinnor en förtjänstmedalj postumt. Det gick inte heller trots att jag brevledes kontaktade såväl UD som Försvarsdepartementet och ÖB. Jag till och med personligen stack ett brev i handen och växlade några ord med självaste Peter Hultqvist.

Jag fick efter påminnelser till slut ett svar från Försvarsmakten. Man berättade brevledes att 2008  ändrade man reglerna för sina medaljer som inte längre delas ut postumt. Däremot kunde man tänka sig någon form av minnesmärke i stället.

Det tog jag fasta på  och föreslog en minnessten på Galärvarvskyrko-gården på Djurgården i Stockholm.

Jag har förstått att mitt engagemang inte alltid har gillats utan skapat irritation. Men till slut blev det i alla fall resultat. Man insåg väl att jag inte skulle ge mig och för att få stopp på mig måste något konkret ske.

Den nuvarande hemliga militära svenska underrättelsetjänsten MUST, som fått ärendet på sitt bord, satte ned foten och kontaktade mig.

Försvarsmakten med MUST som föredragande och beslutande hade nämligen beslutat att hedra inte bara de kvinnor som under kriget varit städslade av C-byrån utan även männen, dvs. all personal. 

Det skulle ske genom att sätta upp skyltar på fasaden till de två fastigheter där C-byrån haft sina lokaler.

Avsikten var att skyltarna skulle invigas med pompa och ståt i våras. Men coronan kom i vägen och allt sköts framåt.

Häromdagen blev jag åter kontaktad av MUST, som berättade att skyltarna skruvats upp i tysthet. Utan invigning med tal av MUST-chefen m.m.

 Dock räknar man med att ordna något speciellt med anledning av skyltarna när det åter går att samlas i större flertal igen.

Skylten på Sibyllegatan (ovan) har årtalen 1942-45. Det är korrekt. Dit flyttade C-byrån från Valhallavägen där man huserat sedan 1937 då man i största hemlighet startade verksamheten utan att politikerna m.fl. visste om det. 

När finländska vinterkriget började i slutet av 1939 blev den helhemliga byrån lite mindre hemlig. Först 1940 blev byrån en officiell hemlighet så därför står årtalen 1940-42 på skylten vid Vallhallavägen.

Det är tydligen fortfarande känsligt att nämna C-byrån före 1940. Då sponsrades verksamheten av bl.a. chefen själv och personer inom näringslivet. Politikerna visste ingenting.

Det är  80 år sedan. Jag kan tycka att kan vara dags att officiellt bekräfta det som skett. MUST verkar i alla fall öppnat dörren på glänt och erkänt att den hemliga C-byrån funnits m.m. 

Jag hoppas MUST fortsätter att glänta på dörren och berätta mer, bl.a. om Jane Horneys öde. Ett första steg har dock tagits då MUST på olika sätt erkänt att hon jobbade åt C-byrån.

PS: Skylten på Sibyllegatan (det vita hörnhuset vid Kommen-dörsgatan) sitter högt upp och är delvis skymd av en stolpe med en trafikskylt. Men den på Valhallavägen 132 sitter perfekt och är lätt att hitta och läsa.

 

Hur klarar regeringen nästa stora kris?

Vårt land har drabbats av några stora nutida kriser. Regeringen har då visat att krisberedskap har saknats i statsrådsberedningen. Det har påtalats av olika utredningar, som i efterhand utvärderat vad som gjorts och inte gjorts. Borgarna byggde visserligen upp en krisberedskap i regeringskansliet men den skrotades när Löfvén et Cie trädde till. 

Den största naturkatastrofen i modern tid inträffade annandag jul 2004 när den tredje kraftigaste jordbävning som uppmätts inträffade i Indiska oceanen utanför Sumatra. 

Den medförde en tsunami med vågor uppåt tio meter som välde in över stränderna i bl.a. Indonesien och Thailand.

Tsunami blev ett ord som kom på allas läppar; innan var det knappast någon som visste vad det betydde. Senast när naturen skapat en stor tsunami var 1883 när den indonesiska ön Krakatau exploderade i ett vulkanutbrott. Då dog drygt 36 000 människor i tsunamin.

Men tsunamin 2004 skördade många fler, nästan 330 000 döda och många miljoner hemlösa. Sverige var det västeuropeiska land som drabbades hårdast med nästan 450 döda och 1 500 skadade i turistlandet Thailand. 

Nästan varenda familj i Sverige hade någon eller kände någon som drabbats.

Sverige togs på sängen. Regeringen och myndigheterna sov länge. Här hemma diskuterades vilken statlig instans som hade ansvar. Var det UD eller någon myndighet? Timmarna och dagarna gick.

Andra länder var snabbt på plats och flög hem såväl offer som överlevande. I Sverige var det reseföretagen som tog initiativ när regeringen sov. 

Den utredning som tillsattes konstaterade att regeringen hade brustit i sitt ansvar. Resultatet blev en krisorganisation  i regeringskansliet som numera är nedlagd

Nu när den dödliga pandemin drabbat även oss har regeringen och även Folkhälsomyndigheten fått kritik för bl.a. senfärdighet och att man underskattat problemen. Och då handlar det bara om de äldre, som har hemtjänst eller är satta på ett äldreboende. Där finns 90 % av de drygt 7 500 som dött. 

Man erkänner inte att man gjort fel och skyller på regionerna (f.d. landstingen), kommunerna och de som drivet äldreboendena. 

Kritiken mot regeringen är hård. Den kommer säkert få fler smällar när ytterligare rapporter kommer från den kommission som utreder hanteringen av pandemin.

En kommande stor kris kan var att vi drabbas av krig. Försvarsberedningen kan inte utesluta det. Vårt försvar klarar av att hålla ut en vecka på endast ett ställe sa en f.d. ÖB och fick skit för sin öppenhet.

 Nu är det straffbart att berätta hur illa ställt det är. Fast Putin vet det i alla fall.

 Vi har även lovat att hjälpa våra grannländer om de drabbas av krig. Fast vad det löftet är värt vet vi inte förrän det blir allvar. Vi kanske på sin höjd lånar ut ett fältsjukhus, som vi gjorde under Koreakriget på 1950-talet.

Hotet står Putin för. När den inhemska kritiken mot honom blir tillräckligt stark kan han börja visa musklerna genom att börja ett utökat lågintensivt krig mot t.ex. länderna i Baltikum. Då tystas den internaa kritiken och blickarna riktas utåt. 

Att byta fokus är ett känt trick av makthavare som vill tysta intern kritik.

I ett sådant läge blir Gotland högintressant. Innan Putin slår till mot Natoländerna i Baltikum måste han ha kontroll över vår största ö innan Nato får det. Sker detta när Trump eller en figur som är lik honom är president i USA, t.ex.  2024 och Nato har försvagats ytterligare blir det kris i Sverige.

Ett angrepp sker inte med stora landstigningsfartyg och bombflyg. Det sker smygande och stegvis. Hot, sabotage, utslagen it-teknik och annan infrastruktur, angrepp med drönare. Några stora panslarslag på Gotland är inte att räkna med.

Det blir en smygande kris i vårt land. Med en regering som saknar krismedvetande och har svårt att ta snabba beslut är vi sålda. 

Precis som vi idag vet att den pandemindrabbade äldrevården misskötts i decennier så kommer vi också när Gotland tagits över av Putinland att veta att även vårt försvar misskötts i decennier.

Putin kommer att ställa krav på Sverige att låta hans militär placera materiel och folk - små grön män - på Gotland. Eftersom svenskarna mitt i vintern varit utan vatten och elektricitet i ett par månader tvingas statsministern av sitt eget folk att gå med på de ryska kraven.

Putin har lovat att Sverige får ha såväl sin medeltids- som Almedalsvecka som vanligt i Visby. Han har dessutom lovat att Gotland ska bli ett frihandelsområde. Färjorna får sälja skattefri sprit. Svenskarna jublar.

Länderna i Baltikum och deras innevånare jublar inte. De har blivit en del av det nya Storryssland som Putin håller på att återskapa.

Vad bör göras i Sverige idag?  1) Inrätta ett krisorgan i regeringskansliet med statsministern som ordföande. Koppla flera expertgrupper med duktigt folk till detta organ.

 2) Förstatliga sjuk- och äldrevården. Då finns det bara en huvudman och inte flera som idag. 

3) Gå med som fullvärdig medlem i Nato och öka anslaget till Försvarsmakten till minst 2 % av BNP. Under Kalla kriget på 1950-talet var procenten ca 3,5.

Inget av detta kommer att ske, var så säker. Men däremot kommer vi få se fler kriser.

 

Nu har vi bott i samma kåk i ett halvt århundrade!

Exakt i dag - tisdagen den 8 december - är det precis 50 år sedan vi flyttade in i den gamla 20-talskåk i Sollentuna vi fortfarande bor i. Då, det var 1970, var det fjärde flytten vi gjorde på drygt ett år. Sen dess har vi suttit still. Kåken kostade 120 000 kr. Nu är den värderad till nånstans mellan sju och åtta miljoner. Men den är helt annorlunda idag efter de om- och tillbyggnader m.m. som skett under de år som gått. Men jag tar det från början...

Jag växte upp i en HSB-etta i en familj på fyra personer. De som bodde i en tvåa eller trea ansåg jag var välbärgade och de som bodde i en villa måste vara jätteförmögna. 

Jag förstod inte att man kunde låna för att skaffa en bostad. Att låna för att köpa något var helt främmande för mig. Först måste man spara innan man kunde handla. 

Nåja, åren gick. Jag gick ut skolan, flyttade hemifrån och fick stadigt sällskap med min blivande fru. Vi gifte oss, fick bostad i Vivalla i Örebro, flyttade till Bollmora och sedan till Vårberg. Detta skedde under drygt ett halvår.

Min äldre bror hade skaffat kåk i Täby. Vi hade också villadrömmar, men saknade pengar. Mina svärföräldrar lånade vår lägenhet i Vårberg en vecka för att semestra i Stockholm. De, som bodde på landet, sov dåligt på grund av ljudet från hissen i hyreshuset.

De förstod inte hur vi klarade att bo så. "Vi funderar på att skaffa eget hus i stället", sa vi lite trevande. Det tyckte dom var en bra idé. Men pengar saknades till en kontantinsats.

Vi fick låna 35 000 kr av svärfar, några tusen av min mamma och hade lite sparat. Trots lånestopp fick vi ett lån och skrapade ihop så vi hade slant till en kontantinsats. Vi kollade en del kåkar i norra Storstockholm men de flesta var för dyra för oss. Vi började tvivla. Vi hittar nog inget som passar vår plånbok.

I augusti för femtio år sedan hittade jag kåken vi bor i. Min bror och jag åkte och tittade. En nersliten 20-talare med brutet tak och tre rum, hall och kök i Sollentuna. Jag slog till, trots att frun inte sett kåken.

Någon närmare koll gjorde jag inte. Kollade inte med kommunen om ev. byggförbud eller fornminen eller hur stadsplanen såg. Kollade inte krypvinden efter mögel och husbock. Hade ingen besiktningsman inkopplad. Den titt jag hade gjort tog väl ca tjugo minuter.

Jag var ung, bara 24 år, naiv och en totalt oerfaren husköpare. Turen var dock på min sida.

Grannen visade sig vara byggare och vi lejde honom för ett fixa ett nytt kök. När han kom in i kåken suckade han och sa: "Riv skiten och bygg nytt!" Det var inte kul att höra. Men vi gjorde inte som han sa.

Efter köket följde fler om- och tillbyggnader. Nu har kåken kök och fem rum plus matrum och tv-rum och en stor hall. Tomten är delad och där bor dottern med sin familj. 

Området är ett av kommunens bättre och ligger snäppet efter Edsviken i exklusivitet.  Fast det hade vi inte en susning om 1970. Nära till buss, pendeltåg, skola, dagis och centrum. Det mesta bara 15 minuters promenad bort.

Förutom inköpet för 120 000 har vi under åren som gått lagt ned ytterligare ca två miljoner. Omräknat till dagens penningvärde blir det ca 4,5 miljoner kr - ungefär som taxeringsvärdet är idag. Skulle vi sälja idag skulle vi kanske få 7,5 miljoner, varav 1,6 går bort i skatt. 

Det som blir kvar räcker knappt till en bostadsrätt på fyra rum i bra läge i Sollentuna. Dessutom skulle avgiften plus driftskostnaderna och hyran för en garageplats bli flera tusen dyrare än våra bostadskostnader i dag i kåken.

Vi bor nog kvar tills likbilen kommer och hämtar oss.

PS. När svärfar hade gått bort upptäckte jag att de 35 000 kr han lånade oss 1970 i stort sett var hela hans dåvarande sparkapital. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på hans stora givmildhet. Han efterskänkte sedan hela beloppet, fast stegvis. Fast det visste vi ju inte då.

Idag fick jag min andra p-bot. Helt onödigt!

Jag har haft körkort sedan 1965 och kört prickfritt i femtio år. Trots att jag sannolikt har brutit mot flera trafikregler har jag klarat mig från polisböter.  När jag kör för fort och hustrun klagar urskuldar jag mig med att "jag bara följer trafikrytmen" (något jag även gör när jag i stort sett är ensam på vägen). Jag har dock fått p-böter två gånger, senast idag. Himla onödigt och försmädligt!

Jag är alltid noga med att betala när jag parkerar där det kostar pengar. Även när det inte kostar något har jag betalat. 

Det har berott på att jag inte begripit hur man gör. Jag har ofta missat att man på flera platser stått gratis lördag-söndag. Gladeligen har jag betalat ändå och kunnat stå där till och med måndag, ibland även tisdag trots att jag bara avsåg några timmar på lördagen.

Nu är det knepigare att parkera. Har man ingen fungerande mobil och hämtat p-bolagens appar är det omöjligt att parkera.

Idag var jag till bygghandeln Hornbach i Rissne  och parkerade på deras jättestora parkering. Men jag missade att lägga en p-skiva vid vindrutan. Det har jag aldrig gjort där förut heller. Jag trodde inte det behövdes.

Det kostade mig 600 spänn! Jädrans onödig kostnad. 

Precis när man svänger in på parkeringen upptäckte jag idag - men för sent - en skylt som sitter högt upp. Den har jag missat varje gång jag varit där. Det är lätt gjort då jag har ögonen på fotgängare och lediga p-rutor när jag svänger in.

Jag var idag inte ensam om att bli lappad. Det är alltså fler som missar p-skivan. Därför skrev jag ett vänligt mejl till Hornbach. Jag föreslog att de ska sätta upp en skylt i ögonhöjd vid entrédörrarna med en påminnelse om p-skivan. Det kan t.ex. stå "Har du lagt p-skivan väl synlig?" eller något liknande.

Jag tror inte man gör det.