Damberg är inte trovärdig - igen!

Finansminister Damberg har lovat att alla bilägare - oavsett hur välbergade de är - ska få en tusenlapp i kompensation för de höjda priserna på bensin och diesel. Att han gick med på det berodde på att borgarna m.fl. krävde att staten sänkte skatten på bensin, t.ex. genom att slopa momsen. Men den tusenlappen får bilägarna först i höst.

Denna tusenlapp är rent valfläsk då den ska betalas ut först i augusti, alltså några veckor innan valdagen då valdebatten är som hetast. Smart, kan man tycka och skitbra om man är sosse.

Men det skäl som Damberg lyfter fram är ju löjligt! Det låter nästan Putinlikt i sin desinformativa förklaring då Damberg skyller på att det tar tid att skapa ett system för utbetalningen. 

Skatteverket kunde fixat denna utbetalningen före påsk. Med data från Transportstyrelsen om vilka som äger en bil kunde man hur enkelt som helst satt in tusen spänn på deras skattekonto.

Det känner även Damberg & Co till men då hade pengarna kommit för tidigt och hunnit glömmas bort när det var dags för Svenne och Irma att klä upp sig och vandra till vallokalen och av tacksamhet lägga sina röster på Anderssonskan. 

Damberg har gjort samma sak förut, men då handlade det om Estonia. Att ändra lagen om gravfrid för Estonia tog ett halvår trots att man bara skulle lägga till ett par ord i en av paragraferna i den. Det var så juridiskt komplicerad att göra det, var Dambergs då desinformativa bortförklaring.

När lagen togs gick det snabbt. Det tog bara några veckor att lotsa fram den genom lagråd och riksdag. Då var det viktigt att snabbt hindra obehöriga att nalkas vraket och leta fram sanningen. 

Nu med ändringen av lagen var det viktigt att fördröja letandet efter samma sanning och få tid för att hitta kommande bortförklaringar.

Medlemskapet i NATO närmar sig i rask takt

Fru Andersson har börjat vackla när det gäller ett fullt medlemskap i NATO. Hon utesluter det inte helt, men först måste Sverige gör en ordentligt analys av för- och nackdelar m.m. Märkligt att hon ändrat sig då hon envis som en röd gris alltid upprepat "att alliansfriheten tjänat oss väl". Dalmasen Hultqvist har också alltid upprepat samma sak (trots att jag tror att han innerst inne alltid varit för ett fullt medlemskap i NATO).

Tage Erlander åkte till USA 1952 och träffade då president Truman och även ett avtal med USA om hjälp ifall ryssen skulle angripa oss. Det var jättehemligt. Liknande utfästelser hade vi från Storbritannien. Detta gällde under i stort sett hela kalla kriget och även när Palme hade makten, trots hans kritik av USA, framför allt under Vietnamkriget.

Detta kände Sovjetunionen till men inte svenska folket som trodde att vi var "alliansfria". Sossarna eviga mantra "att alliansfriheten har tjänat oss väl" är rent skitsnack och har alltid varit det. 

Vi har i praktiken aldrig varit "alliansfria". Under andra världskriget stod vi på Tysklands sida fram till slaget om Stalingrad då tyskarnas krigslycka vände. Därefter stod vi på de allierades sida.

När jag var nio-tio år var jag en bokslukare som läste flera böcker i veckan och var en stor kund på biblioteket. Av min bibliotekarie fick jag ett särskilt tillstånd att leta böcker även på vuxenavdelningen.

Där hittade jag "Andra världskriget i bild", en gigantiskt verk i sju band, varav det sista innehöll massor med bilder från förintelsens läger m.m. Då insåg jag människans ondska.

Samtidigt pågick kalla kriget med kärnvapenhot, broschyren "Om kriget kommer" utgåva 1, gasmasker, en stor krigsmakt med tusentals flyg och som kunde mobilisera nästan en miljon man, anslag i varje trappuppgång om utrymning, skyddsrum överallt m.m. Det skapade ångest och oro och gjorde mig tidigt i livet till en nördig MÖP, dvs, "Militärt Överintresserad Person".

Min rädsla för ryssen förde jag enligt min dotter senare över även till henne när hon var ett litet barn. Hon har inte förlåtit mig för att hon fick sin barndom förstörd av mig för att jag skrämde henne med krigshot m.m.. 

Hon har avtvingat mig ett heligt löfte att inte "prata om ryssen" så att hennes barn, dvs. mina barnbarn, slipper samma traumatiska upplevelser.

Efter denna tillbakablick åter till nutiden och dagens NATO-debatt. 

Sossarna har börjat släppa tjatet om "alliansfriheten" och i stället insett att vi har ett krig i vårt grannskap och ett reellt hot även mot oss med risk att Putin & Co tar Gotland. 

Det finns även fler orsaker till denna genomgripande kursändring.

1) Snart finns det en majoritet i riksdagen, nu när även SD bytt fot. Kravet på folkomröstning har man släppt och SD vill  att vi går med om Finland gör det.

3) Kända sossar som Margot Wallström m.fl. har sväng 360 grader och förordar medlemskap.

4) Finlands president har frågat Stoltenberg hur man praktiskt beter sig när man ska söka medlemskap. Sannfinländarna, dvs. finnarnas SD, har svängt helt utan vidare och förordar medlemskap liksom även Olli Rehn som tippas bli näste president i Finland.'

5) Högerledaren Kristersson har gjort frågan om NATO till en valfråga i höst och det vill fru Andersson inte uppleva.

6)  En majoritet  - 54 % - av folket vill gå med i NATO om Finland också gör det.

Alltså, allt detta har i princip tvingat fru Andersson att öppna upp för ett svenskt medlemskap fullt ut i försvarsorganisationen NATO. 

Jag tror (som jag skrev i ett inlägg här tidigare) att vi är med innan året slut. Eller senast inom ett år, dvs, april 2023.

Broschyren "Dags att deklarera" fyller 50 år i år!

För exakt 50 år sedan genomfördes en av de största svenska samhällsinformationskampanjerna någonsin! Den största var 1967 när vi gick över till att köra på höger sida. Fem år senare fick landets skattebetalaren en helt ny deklarationsblankett som marknadsfördes intensivt på olika sätt, bl.a. genom "Dags att deklarera". 

Verket hade anlitat Reklambyrån Svea, som stod sossarna nära, för att få hjälp. Men deras broschyrversions underkändes. I stället gjorde verkets egen personal den som sedan skickades ut till hela folket.          

Broschyren innehöll så kallade "roliga gubbar". Eftersom jag var hyfsat bra på att teckna och även kunde rita gubbar fick jag förmånen att illustrera broschyren som kom året efter. Då jag inte var städslad av verket som tecknare och ritade på fritiden utbad jag mig ett extra arvode. 

Min chef NB muttrade något ohörbart men till slut fick jag ett extra engångstillskott. Jag tror det var några hundralappar. 

Alltid något tänkte jag tills jag fick veta att tecknaren som reklambyrån Svea anlitat hade fått 16 000 kr för sina "gubbar" i första broschyren (se bild). Jag kände mig lurad.

Jag krävde mer när det var dags att göra 1974 års illustrationer, ett par tusenlappar. Då försökte min chef NB ändra min befattningsbeskrivning och få inskrivet i den att det ingick i mitt ordinarie jobb även att teckna och rita. Detta för att slippa betala för bilderna.

Efter att ha pratat med EH i verkets ledning fick jag betalt för de teckningar jag gjorde åt verket på min fritid. Men min chef NB såg alltid sur ut när jag lämnade in min blygsamma faktura till honom.

Min chef NB basade även över verkets utbildningsverksamhet och de som på sin betalda arbetstid fungerade som lärare fick alltid fullt traktamente plus ett saftigt lärararvode. Och detta trots att de var anställda som lärare när det krävdes.

Mina teckningar recenserades varje år i kvällspressen. Kvinnan var passiv, det var fel färg på håret m.m. Jag tog alltid till mig av synpunkterna, vilket också noterades.

Tack var teckningarna i deklarationsbroschyren blev jag lite känd och fick en del uppdrag som extraknäckande illustratör. Jag blev även medlem i Föreningen Svenska Tecknare och blev den vägen inbjuden av Sollentuna kommun vid några tillfällen att ställa ut bilder tillsammans med ett gäng andra konstnärer i min hemkommun Sollentuna.

Av statliga Allmänna förlaget fick jag uppdraget att illustrera de sidor i den stora tryckta telefonkatalogen som handlade om utrymning. Den katalogen och även "Dags att deklarera" fanns i alla landets hushåll och därför presenterade min bror alltid mig som "Sveriges mest spridde tecknare".

Och alla bilder jag gjorde signerade jag "J.Gosh".

Det har under årens lopp blivit så enkelt att deklarera att någon broschyr knappast behövs längre. Det lilla tunna häfte som idag utgör  "Dags att deklarera" borde haft nån rad om att den fyller 50 år. Men det är inte intressant för Skatteverket och dess ledning att minnas det som varit.

Verket brydde sig inte om att den uppskattade webbplatsen fyllde 25 för ett tag sedan. Varför skulle man då uppmärksamma att "Dags att deklarera" fyller jämnt i år? Broschyren fungerade, var enkel och var i många år ett föredöme för andra när det gällde samhällsinformation.

Vill  du veta mera om deklarationskampanjen 1972 så finns den beskriven i jubileumsboken "Deklarationen 100 år och andra tillbakablickar" som Riksskatteverket gav ut 2003 (sid. 119-128).

 

Gratis P-husparkering med egen registreringsskylt

När jag fyllde 75 förra året fick jag i present en regi-streringsskylt till min bil med egen text. Det var släkt och vänner som hade samlat ihop till den. Skylten kostade 6 200 kr och gäller i tio, men kan förlängas i fem eller tio år till. Texten lyder J GOSH, vilket är den signatur jag använder när jag gör något kreativt som t.ex. en teckning. Jag har använt det sedan mitten av 1960-talet.

Signaturen J GOSH är en kortform av Joshua Gosh, ett namn som jag har registrerat som ett varumärke. Min tanke är att det ska spridas på olika sätt och via olika kanaler och bli känt i hela världen. Sen kommer folk överallt att undra vad det står för? Är det ett varumärke för kläder, en bil, ett företag etc.

Sedan kommer jag att sälja det för en miljard till någon som vill köpa det och har behov av det för att marknadsföra sin tjänst eller produkt. Smart va? 

Nä, detta kan jag bara fetglömma, Det kommer aldrig att inträffa. Men drömma kan man ju.

Åter till bilens nummerskylt. Bilnumret är XUW 804 och finns kvar. Med den nya skylten följde en klisterdekal där numret står. Dekalen ska sitta synlig på bilens ena sidoruta, vilket den gör.

När jag parkerar på en p-plats och registrerar mig i en app anger jag XUW 804, något annat går inte. Sen när p-vakten kommer för att kolla min bil så ser han det numret på sidorutan.

Men när jag parkerar i ett p-hus där mitt bilnummer läses av med automatik så funkar det inte. Kameran tar inte J GOSH varken när jag kör in eller ut. 

Jag parkerar alltså gratis! Jag ser det som en slags återbäring på kostnaden för den egna skylten och jag parkerar fritt hur länge som helst såväl i Kista C som Sollentuna C.

Däremot får jag trots J GOSH betala trängselskatten. Staten har kostat på sig att ha kameror som läser av alla skyltar, vilket uppenbarligen inte ägarna av p-husen med automatisk avläsning har gjort. De får skylla sig själva.

När det nu finns teknik som läser av textskyltar, varför har inte p-husen skaffat sån då? Det handlar väl bara om nåt litet chip eller liknande och borde väl inte kosta särskilt mycket?

Tills dess fortsätter jag att gratisparkera. Nåt annat kan jag inte göra.

Ett medlemskap i NATO kommer allt närmare

Putins anfallskrig mot Ukraina har gjort att halva befolkningen i såväl Sverige som i Finland är för ett medlemskap i NATO. SD som är ryssvänligt har börjat svänga i frågan och flera tongivande sossar har också ändrat sig och är för ett fullvärdigt NATO-medlemskap. Jag skulle inte bli förvånad om vi är med innan årets slut.

För att sossarna ska tänka sig att gå med på att på allvar börja prata om medlemskap i NATO ska följande villkor vara uppfyllda: 

1) En majoritet av befolkningen ska vara positiv till det (det är nästan klart). 

2) Det ska vara en majoritet i riksdagen för det (det börjar bli klart då SD svängt, kvar är förstås S plus miljömupparna och kommunisterna). 

3) Finland ska också ansöka samtidigt som vi (finnarna ligger före oss med en uttalad option och en majoritet av invånarna som är för).

SD har dock ställt krav på en folkomröstning för att ställa upp på NATO. Den skulle kunna genomföras vid de allmänna valen i höst. Men vad händer om det bara blir 49 % som gillar ett svenska NATO-medlemskap även om det skulle vara en knapp majoritet i nya riksdagen som är för det? Eller om Finland går med utan vårt sällskap?

En folkomröstningskampanj kommer säkert att vara full av desinformation i såväl sociala som vanliga medier. De ryska trollfabrikerna kommer jobba dygnet runt och Putin hotar oss med vedergällning i olika former.

Även om vi  skulle bli medlemmar senare i år kommer NATO att försvagas då det är sannolikt att de av Trump styrda republikanerna i USA vid höstens olika fyllnadsval kommer att få majoritet i kongressens båda kamrar.

Detta skulle kunna förhindras om Joe Biden stoppade de olika delstaternas ändrade vallagar genom att utfärda en federal lag som tar udden av dem. Men han vägrar göra det. Det är helt obegipligt.

Trump & Co gillar inte NATO och kommer inte att ge sitt stöd utan ser helst att den organisationen självdör. Amerika går alltid  först! Vi i Europa får klara oss själva. 

Även om Trump själv inte kandiderar inför valet 2024 då han kanske inte vill (eller sitter i fängelse) kommer sannolikt republikanska partiet att vinna. Risken finns att trumpisten Mike Pompeo blir deras kandidat och hamnar i Vita huset.

Nu är det dock inte en snabbfix att tas in som medlem i NATO. Det kan ta tid. Alla länder som är med måste ge ok till de nya medlemmarna m.m. Men det kan ju hända att det går att ordna allt snabbt då vi i princip redan är med och varit det sedan länge. Det är endast formalia som återstår, kan man tycka. 

Sedan är Putins pågående aggressiva beteende en faktor som gör att det är bråttom. I Putins ögon är vi redan med i NATO.

Suck! Vi borde ha gått med i början av 1990-talet när de befriade östländerna gick med. Jag blir så trött när jag hör fru Andersson och Hultqvist hela tiden som papegojor upprepar att "det har tjänat oss väl" att inte vara med i NATO.

En svårläst annons - igen! De tar aldrig slut.

Den här helsidesannonsen tycker jag är svårläst. Det beror främst på att man har versaler, dvs. stora bokstäver, på all text. Det smala höga typsnittet utan fötter och hakar bidrar även till att texten blir svår att läsa. Men det sämsta och värsta är att man lagt negativ, dvs. vit, text på mörk botten och även på färgade tonplattor.

Det är förmodligen samma reklambyrå som gjort denna annons som den annons jag ondgjorde mig över för ett tag sedan. (Se mitt inlägg den 7 februari).

Men det som  i stort sett är omöjligt att läsa är den text under bilderna som informerar om respektive persons roll under "ÅRETS STORA PERSONALDAG".

Den tunna vita texten på de orangea tonplattorna är ingen bra kombination. När kreatören såg annonsoriginalet på sin datorskärm såg det snyggt och tjusigt ut.

Men i tryck på trähaltigt tidningspapper ser det helt annorlunda ut.

Jag begriper inte att reklamnissarna är så dåliga på det här med att göra sina alster lättare att läsa. En stor del av befolkningen har synfel av olika grad och för den målgruppen är det viktigt att kunna läsa vad det står.

Här på bilden nedanför ser du hur det ser ut just i den delen av annonsen.

Du tycker förstås att jag är en negativ gnällspik som alltid tjatar om svårlästa annonser. Jo, jag är nog en sån. Men här nedan ser du annons som jag tycker är lättläst.

Den har dessutom svart text på gul botten, vilket är särskilt lättläst. För varför tror du annars att kvällspressens löpsedlar så gott som alltid har denna färgkombination? Jo, det är lättläst - även på lite längre avstånd.

Man trodde att Putin var en hyvens karl

Valdemar Putin var känd som en juste tjänsteman hos borgmästaren i Leningrad på sin tid. Därför lät Jeltzin honom ta över Ryssland. Det berodde på att Putin låtit bli att ta mutor. Man trodde att han skulle fortsätta och göra landet demokratiskt och välskött. Men makt korrumperar och han fortsatte bara på samma sätt som alla ryska härskare alltid gjort: förtrycka sitt folk och angripa sina grannar. Suck!

Det är svårt att bli av med mentalsjuka envåldshärskare. Trots flera försök att döda dem överlever de men till slut brukar de - som alla andra levande varelser - dö eller dödas. Det gällde till slut Adofl Hitler och det gäller även Putin. Men innan det sker hinner de ställa till med mycket elände och lidande för miljoner oskyldiga människor.

Västvärldens normala ledare tror i grunden att andra ledare innerst inne är som dom själva: resonabla, empatiska, normala och går att påverka med prat. Det funkar inte. Det har ju historien visat gång på gång. Narcissistiska psykopater måste hållas kort!

Det stöd Ukraina fått från övriga världen har varit i form av prat, prat och prat. Vi  i det fega landet i norr som alltid hukat och backat inför ryska hot vågar inte göra något som kan störa Valdemar i Putinlandet.

Han verkar vara ensam och gör narr av sina närmaste medarbetare och rådgivare. Dessutom är han skräckslagen att smittas av covid m.m. Därför sitter han vid ena änden av sitt långa bord med sin besökare vid andra bordsänden på behörigt avstånd från varandra.

Den psykopatiske narcissisten Donald i USA har berömt Valdemars senaste drag och kallat honom för "geni". Draget att anfalla sitt grannland kallas för "militär operation". Medierna får inte använda ord  som "invasion", "attack" eller liknande.

Om vi i Sverige hade en storhetsvansinnig statschef med oinskränkt makt med bakåtblick kunde han likt Putin hävda att även vi vill ha tillbaka stormakten Sveriges gränser och de områden som någon gång hört till oss.

Det skulle innebära att Östersjön var ett svenskt innanhav  och att Finland. Baltikum, delar av Nordtyskland, Bornholm, Norge, S:t Barthelemy, Guldkusten och Delaware tillhörde det Storsvenska Riket.  

Valdemar Putin vill framstå som "Putin den store" och hoppas bli lika känd som tsaren Peter den store. Men med tanke på Valdemars lilla uppenbarelse är nog det tsaristiska smeknamnet "Lillefar" mer passande.  

Han kommer i eftervärldens historieböcker stå som en galen envåldshärskare och krigshetsare. Vill det sig riktigt illa startade han det tredje världskriget och - gud förbjude - vår civilisations undergång. Suck!

PS. Tillägg den 28 februari. Då  Finland, Tyskland m.fl. lovat förse Ukraina med vapen har till slut fru Andersson tvingats backa från sin "alliansfria och neutrala" hållning. Hon hade inget annat val.

Sveriges regering har lovat skänka flera tusen pansarskott till Ukraina. Men dom slår inte ut en stridsvagn, bara bepansrade fordon och byggnader. Alltid något. Sen ska dom får hjälmar, skyddsvästar m.m. Hur grejorna ska transporteras dit berättar inte Försvarssmakten. Tur är väl det.

V i fårs hoppas att någon halvdement förrådsgubbe inte gör fel den här gången och skickar iväg cykelhjälmar i stället för stålhjälmar. För trettio år sen skickade vi ett gäng kronans cyklar till Baltikum eftersom Dalrgementet hade fått sprillans nya. 

Men nån gjorde fel och skickade dom nya cyklarna till Baltikum. Så de värnpliktiga masarna fick trampa vidare på dom gamla.

Jag vinner inte ens när det är vinst varje gång

Jag brukar aldrig köpa lotter, delta i Bingo-lotto eller Postkodlotteriet. Varför? Jo, jag vinner aldrig. Inte ens när det är vinst varje gång. "Fasen vad du är negativ" säger du väl nu. "Så kan det väl inte vara?" Det är faktiskt sant.

När jag växte upp gällde det för mina föräldrar att hålla hårt i slantarna. Att köpa lotter var att slösa. När det var Barnens Dag i min hemstad Örebro så var det uteslutet att lägga en slant på chokladhjulet eller köpa en lott.

Det enda min mor kunde tänka sig var fiskdammen. Det var ett målat skjul av masonit där det stack upp ett metspö som man fick "meta" med. Först fick man betala en liten avgift. Sedan kastade man in reven över skjulets vägg. Vad som fanns bakom väggen hade jag ingen susning om när jag var i femårsåldern.

Efter en kort stund, som jag upplevde som en evighet, kom reven tillbaka över skjulets vägg. På kroken, som var en klädnypa, satt en liten papperspåse fast, I den låg fångsten, som kunde vara en liten plastleksak, godis eller liknande.

Detta lade min mor pengar på då det var "vinst" varje gång, till skillnad mot ett vanligt lotteri där det oftast var en nitlott man drog.

Men när jag öppnade min papperspåse vid fiskdammen var den tom. Jag blev ledsen och morsan förbannad. Hon gick bakom skjulet och bankade på dörren som fanns där.

Där inne satt en sur tant som blev ännu surare när morsan krävde "vinst" och höll upp den tomma påsen. Jag fick något av sura tanten, minns inte vad. Sedan dess blev det inte något mer fiskafänge för mig på Barnens Dag.

Därför kan jag med fog hävda "att jag inte vinner där det är vinst varje gång".

På 1950-talet fanns det något som hette "penninglott" och "premieobligation". Det kunde trots allt morsan satsa på. Varje gång någon av tanterna i hennes syjunta fyllde år fick den som fyllde en penninglott av de övriga i juntan. När ett år hade gått hade alla fått varsin lott.

Premieobligation var en sparform som var accepterad, främst av arbetarklassen. Obligationens värde var garanterat. Köpte man den för en hundring fick man tillbaka den när obligtionen löstes in. Under tiden var det vinstchans på obligationen.

Min farfar vann 10 000 kr på premieobligation nån gång på 1920-talet. Då lovade han att min farsa skule få en cykel. Farsan fick givetvis aldrig någon cykel. Pengarna gick till lånen på egnahemmet där familjen bodde och det som blev över söp min farfar upp.

På 1960-talet hade min blivande fru och jag fem stående rader på styktipset. Vi fick 500 kr på elva rätt en gång, sen slutade vi att tippa. Den femhundringen räckte till jättemycket. Vi sa alltid när vi köpte något vi inte behövde: "Men vi vann ju på tipset!"

På jobbet på 1970-talet hade vi ett otillåtet vinlotteri. Vi hade märkt upp en hylla i ett arkivskåp med sifforna ett till tio. De tio som kunde vara med ställde en flaska vin på varsin siffra en gång i månaden. Sista siffran i den månadens dragning av högsta vinsten i penninglotteriet var vinstnumret i vårt vinlotteri. 

"The winner took it all" - den som vann fick alla flaskorna. Vi höll väl på ett år. Jag vann ingen gång.

Jag har bekanta och bekantas bekanta som vunnit storvinster. En skolkamrat från gymnasiet vann en miljon på Postkodlotteriet. En granne på landet vann hundratusen. En kompis till min bror skrapade fram flera miljoner i TV4 på en trisslott.

Jag nämnde inledningsvis att jag brukar aldrig vara med i något lotteri. Nu har jag gjort ett undantag och är med i Postkodlotteriet ett par månader med början i mars. Min hustru fnös åt mig och muttrade "du som alltid sagt att vi inte ska vara med i nåra lotterier".

"Man kan väl ändra sig" muttrade jag till svar. 

Hoppet är ju det sista som överger människan.

PS: Jag ska berätta här om jag råkar vinna nåt...

Trump kan få livstids fängelse?

 När en amerikansk president lämnar sin post ska allt han lämnar efter sig i form av dokument m.m. lämnas till USA:s riksarkiv. Det gäller i stort sett varenda papperslapp han tagit i utom pappersnäsdukar och toapapper. Det struntade Donald Trump högaktningsfullt i; självklart då han anser sig stå över lagarna. Han såg till att dokument smulades sönder i dokumentförstörare. Det som var kvar, femton kartonger, tog han med sig till Florida.

Trasiga dokument har man börjat att pussla ihop. Samma sak hände när muren föll och östtyska Stasis förstörda arkiv också fick pusslas ihop.

Men de kartonger som Trump snott med sig hämtade myndigheterna tillbaka, vilket gjorde honom blindgalen och han skrek "skjut dom djävlarna"! Att inte lämna över sina papper till arkivet frivilligt kan kosta honom flera års fängelse. Men det kommer givetvis inte den mesige Biden att tillåta.

Biden har förbjudit de federal myndigheter som FBI och Justitiedepartementet m.fl. att åtala sin företrädare. Däremot pågår delstatliga processer mot honom och hans företag, som Biden inte kan stoppa.

Det är dels processen i Georgia där Trump försökte tvinga valmyndigheten att fuska fram ytterligare röster så att han skulle vinna valet och dels den i New York som rör hans företag.

Åklagaren i New York har bevis på att hans företag övervärderat sina tillgångar för att kunna få lån hos banker samt undervärderat dem för att få lägre skatt.

Det finns fler civilrättsliga mål på gång mot Trump, som aldrig brukar betala sina räkningar. En anonym källa inom FBI har räknat ut att om Trump & Co fälls i alla dessa mål riskerar han mellan 25 och 100 års fängelse.

Trump har ju med stöd av sina anhängare tagit tabbe på det republikanska partiet och ingen vågar gå emot honom. Men det stödet börjar vittra. Både Mike Pence och Mitch McConnell, förre vicepresidenten respektive förre majoritetsledaren i kongressen, har gjort uttalanden som inte är till Trumps fördel.

Det kan ju hända att det finns republikaner som börjar dra öronen åt sig och inser att Trump är på väg att bli en loser. Vi får hoppas det.

Gruva på din mark gör dig inte förmögen

Det behövs stora mängder av sällsynta metaller för att tillverka de batterier som behövs när fordonsflottan i hela världen ska elektrifieras. Kina sitter på det mesta av dessa metaller, dels de som finns i Kina men även de som finns i Afrika då kineserna tagit tabbe på länderna där. Men metaller som är intressanta finns även i Sverige.

Att öppna en gruva i Sverige är intressant då det är fritt fram för vem som helst att muta in en fyndighet på annans mark. Dessutom är det i stort sett gratis då markägaren inte får många kronor i ersättning, Gruvbolaget tar vinsten självt.

Dessutom tar gruvlagarna över naturvårdslagarna. Även om din mark är klassad som en nyckelbiotop kan ett gruvbolag starta en gruva där. Det visar hur viktig gruvnäringen är. På papperet, men inte i praktiken.

Men att öppna en gruva är inte gjort i en handvändning. Det kan ta mer än tio år. Det beror på att alla ansökningar och beslut överklagas av enskilda miljömuppar och även av deras organisationer. Det är likadant när försvaret vill utöka något av sina skjutfält. Eller när vindkraftverk ska sättas upp.

Vi behöver ett större och vassare försvar. Vi behöver batterier. Vi behöver mer elektricitet.

Miljönissarna skiter i försvaret. Men inte när det gäller den globala uppvärmingen. Att de då är emot att det öppnas gruvor och monteras vindsnurror i de trakter där de bor går inte ihop med deras intresse att lösa klimatkrisen. Nog gnällt om det. Åter till gruvorna.

Ersättningen till markägarna när det öppnats en gruva  på deras mark motsvarar två promille av det beräknade värdet av de mineral som tagits upp. De berörda markägarna får 75 % och staten 25 % av ersättningen. 

Två promille på en miljon är 2 000 kr varav staten ska ha 500 kr. Kvar till alla berörda markägare blir 1.500 kr som ska beskattas som inkomst.

Du äger alltså bara grästorvorna och blåbärsriset, inte det som ligger därunder. Sverige är fantastiskt!