För exakt 50 år sedan genomfördes en av de största svenska samhällsinformationskampanjerna någonsin! Den största var 1967 när vi gick över till att köra på höger sida. Fem år senare fick landets skattebetalaren en helt ny deklarationsblankett som marknadsfördes intensivt på olika sätt, bl.a. genom "Dags att deklarera".
Verket hade anlitat Reklambyrån Svea, som stod sossarna nära, för att få hjälp. Men deras broschyrversions underkändes. I stället gjorde verkets egen personal den som sedan skickades ut till hela folket.
Broschyren innehöll så kallade "roliga gubbar". Eftersom jag var hyfsat bra på att teckna och även kunde rita gubbar fick jag förmånen att illustrera broschyren som kom året efter. Då jag inte var städslad av verket som tecknare och ritade på fritiden utbad jag mig ett extra arvode.
Min chef NB muttrade något ohörbart men till slut fick jag ett extra engångstillskott. Jag tror det var några hundralappar.
Alltid något tänkte jag tills jag fick veta att tecknaren som reklambyrån Svea anlitat hade fått 16 000 kr för sina "gubbar" i första broschyren (se bild). Jag kände mig lurad.
Jag krävde mer när det var dags att göra 1974 års illustrationer, ett par tusenlappar. Då försökte min chef NB ändra min befattningsbeskrivning och få inskrivet i den att det ingick i mitt ordinarie jobb även att teckna och rita. Detta för att slippa betala för bilderna.
Efter att ha pratat med EH i verkets ledning fick jag betalt för de teckningar jag gjorde åt verket på min fritid. Men min chef NB såg alltid sur ut när jag lämnade in min blygsamma faktura till honom.
Min chef NB basade även över verkets utbildningsverksamhet och de som på sin betalda arbetstid fungerade som lärare fick alltid fullt traktamente plus ett saftigt lärararvode. Och detta trots att de var anställda som lärare när det krävdes.
Mina teckningar recenserades varje år i kvällspressen. Kvinnan var passiv, det var fel färg på håret m.m. Jag tog alltid till mig av synpunkterna, vilket också noterades.
Tack var teckningarna i deklarationsbroschyren blev jag lite känd och fick en del uppdrag som extraknäckande illustratör. Jag blev även medlem i Föreningen Svenska Tecknare och blev den vägen inbjuden av Sollentuna kommun vid några tillfällen att ställa ut bilder tillsammans med ett gäng andra konstnärer i min hemkommun Sollentuna.
Av statliga Allmänna förlaget fick jag uppdraget att illustrera de sidor i den stora tryckta telefonkatalogen som handlade om utrymning. Den katalogen och även "Dags att deklarera" fanns i alla landets hushåll och därför presenterade min bror alltid mig som "Sveriges mest spridde tecknare".
Och alla bilder jag gjorde signerade jag "J.Gosh".
Det har under årens lopp blivit så enkelt att deklarera att någon broschyr knappast behövs längre. Det lilla tunna häfte som idag utgör "Dags att deklarera" borde haft nån rad om att den fyller 50 år. Men det är inte intressant för Skatteverket och dess ledning att minnas det som varit.
Verket brydde sig inte om att den uppskattade webbplatsen fyllde 25 för ett tag sedan. Varför skulle man då uppmärksamma att "Dags att deklarera" fyller jämnt i år? Broschyren fungerade, var enkel och var i många år ett föredöme för andra när det gällde samhällsinformation.
Vill du veta mera om deklarationskampanjen 1972 så finns den beskriven i jubileumsboken "Deklarationen 100 år och andra tillbakablickar" som Riksskatteverket gav ut 2003 (sid. 119-128).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar