Hur kommer vi att klara kommande kriser?

Coronakommissionen har kritiserat regeringen, regioner, kommuner och myndigheter hur man (miss)skött coronpandemin. Det är ju inte första "krisen" som fått kritik hur den handlagts. Palmemordet, tsunamin, Estonia, skogsbranden i Västmanland är några andra exempel. Lär man sig ingenting? Det tycker jag är en berättigad fråga. 

Coronapandemin med sina 15 000 döda är nog den största tragedi vårt land råkat ut för under mitt liv. I alla fall hittills. Flera liv hade räddats om vi haft en krisledning värd namnet och som tidigt vågat peka med hela handen. 

Det är alltid lätt att vara efterklok, när man sitter med facit i hand. Något som kommit fram är att överge "just-in-time"-principen för leverans av sjukvårdsmaterial. Men även att det är många "kockar" som "lagat soppan".

Att ha beredskapslager av viktigt sjukvårdsmaterial är lätt att åtgärda. Men vem ska ta initiativ till det? Som det nu ser ur är det upp till varje region och kommun att göra det. Var och en för sitt eget behov.

Enlig hälso- och sjukvårdslagen har vi alla rätt till samma vård oavsett var i landet vi bor. Men i praktiken funkar det inte. Sjuka och andra vårdbehövande behandlas olika, beroende på vilken kommun eller region de bor i.

Precis som när det gäller skolan är det lika viktigt för sjukvården med en enda huvudman, dvs. staten. Lägg ned regionerna och låt staten ta över ansvaret för både skolan och vården. Det som sen är kvar av regionernas uppgifter, som t.ex. länstrafiken, kan länsstyrelserna sköta.

Nästa kris är redan på gång. Jag tänker på hur vi ska få fram cement när Cementas anläggning vid Slite måste stängas. Här är det regeringen som har ansvaret plus givetvis byggindustrierna i landet för att fixa fram cement så alla byggen kan fortsätta som vanligt.

Det blir inte lätt. Framför allt inte för miljömupparna i regeringen som måste bestämma sig.

Bristen på el är kris nummer två i närtid. Redan i vinter - om den blir kall - kan vi nog se fram mot ransonering vissa tider på dygnet. Dessutom skenande elpriser.

Jag hoppas det inte blir elransonering och skyhöga kilowattpriser. Men om det blir så kommer nog den efterkloka kommission som ska kolla hur detta kunde hända att kritisera både nuvarande och tidigare regeringar för slapphet.

Det finns överskott av el i norr men den går inte att föra ned söderut där behoven finns. Varför har man inte byggt eller lagt ned tillräckligt med kabel? Detta har varit ett känt problem i decennier. 

I stället för att lägga miljarders miljarder kronor på en snabbjärnväg som - liksom Göta kanal en gång i tiden - blir obsolet när den är klar bör det satsas på elkablar från norr till syd. Jag vet, det är inte gjort i en handvändning, men nån gång måste det göras.

Sen när Putinland tagit tillbaka Baltikum och ockuperat Gotland har vi fått krisernas kris. Då blir frågor om brist på munskydd och cement samt skenande elpriser futtiga småsaker.

Sverige i krig med döda soldater och civila, även om stor del av kriget sker i det digitala med matbrist, nedsläckning och andra följder som drabbar oss alla. (Det enda "positiva" med förlusten av Gotland är att regeringen slipper ta beslut om Cementa.)

Den kommission som i efterhand ska granska ansvaret för hur det kunde gå så illa har det lätt att hitta orsaker. Sossar, kommunister, sverigedemokrater m.m. som inte ville att vi skulle teckna en försäkring hos Nato kommer att ligga risigt till.

Men som vanligt i vårt land när det krisat till sig: inget ansvar kommer att utkrävas. Suck!

Reklambilaga med svårlästa rubriker

 
Häromdagen hade min morgontidning en reklambilaga med rubriken "Morgondagens samhälle". Som vanligt bestod den av sedvanliga helsidesannonser, kompletterade med annonstexter i artikelform. Alla rubriker var VERSALA, dvs. med stora bokstäver. Svårläst.

Företaget som gjort bilagan använder VERSALER genomgående, även i deras egen presentation. Det verkar vara ett USA-företag med kontor i Stockholm, vars webbplats är fylld av VERSALER.

Då förstår jag varför. USA är inte precis känt för lättlästa texter. Inte bara VERSALA rubriker, utan även på tok för långa rader i de mallar man har, vilket också är svårläst.

Nu hävdar säkert vän av ordning: "Men vaddå? Det går visst att läsa deras rubriker, vad bråkar du om?"

Jag håller med de går att läsa. Men med gemena bokstäver och kanske även ett annat typsnitt hade de varit mer lättlästa.

INDUSTRIN KAN MINSKA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN GENOM ÅTERVINNING AV LÖSNINGSMEDEL

Industrin kan minska koldioxidutsläppen genom återvinning av lösningsmedel

 Båda texterna går att läsa men den undre anser jag mer lättläst. Det är faktiskt ingen slump att tidningar och tidskrifter har rubriker med små bokstäver och inte STORA BOKSTÄVER.

Vill du göra en text ännu mer svårläst kan du KURSIVERA den:.

INDUSTRIN KAN MINSKA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN GENOM ÅTERVINNING AV LÖSNINGSMEDEL

När jag jobbade som informationsansvarig på (Riks)Skatteverket kämpade jag hårt för enkla och lättlästa korrekta texter. Det handlade inte bara om språkvård utan även om rätt typsnitt och en lättläst layout och form i övrigt.

Jag fick bråka med de reklambyråer vi ibland anlitade. De ville ha det på sitt sätt och struntade ofta i våra typografiska riktlinjer och om det de kreerade var lätt att läsa eller inte.

För mig var det viktigare med en förståelig, lättläst och korrekt text än om den var gjord för att tillfredsställa en reklambyråkreatörs eget ego.

PS. För att gå tillbaka till reklambilagan i inledningen så har jag mejlat företaget och undrat om deras VERSALER. Det ska bli intressant att se om jag får något svar.

Tillägg den 27 oktober: Nä, ännu inget svar. Däremot har de gjort ytterligare reklamatidningar med samma VERSALA  rubriker och skickat med som bilagor till SvD.

Varför har jag en kilt på mig?

 

En del av mina vänner anser nog att jag är en rätt kufisk figur. Fast man säger det inte direkt. Ett av mina påfund är att ibland uppträda i skotsk höglandsdräkt, komplett med kilt, sporran, kniv i strumpskaftet och allt annat som hör  till. "Vafför gör han på detta viset?" undrar du säkert. 

Det hela börjar 1958 då det var VM i fotboll i Sverige. En av matcherna spelades på Eyravallen i min hemstad Örebro. Frankrike mötte Skottland och van med 3-1.

Det var för övrigt tre lag från Storbritannien med då: England, Wales och Skottland.

En annan kul detalj från den matchen är att Frankrike hade sitt träningsläger i Kopparberg, en liten "håla" i norra delen av Örebro län.

Jag var inte intresserad av fotboll. Men på grund av den fick jag se några skottar i kilt som gick på Storgatan i Örebro. Då väcktes min nyfikenhet. 

Jag var 12 år och blev besatt av Skottland. Sannolikt hade jag (och har?) en släng av Aspbergers syndrom och köpte en bok om Skottlands historia författad av Alf Åberg. Den sträckläste jag ut på några dagar och lärde mig regentlängden utantill. Snacka om värdelöst vetande.

Boken har jag kvar. Den är inte lättläst.

Jag fick även min mor att sy mig en kilt i skotskrutigt tyg, fast den var nog med likt en plisserad kjol. Som grädde på moset hade jag snott en av hennes handväskor, som jag hängde fram på magen.

Men så här kunde jag inte visa mig för mina kompisar i Örebro. Dom hade inte begripit även om jag förklarat. Jag lekte skotte i min ensamhet i sommarstugan.

Så fort Skottland nämndes på radion hyssjade jag för att lyssna utan att bli störd. Det gällde även väderleksrapporten, där kunde det låta så här "Ett intensivt lågtryck över Skottland rör sig österut mot...".

Skottlandsintresset avtog med åren men inte helt. Första gången jag besökte landet var 1977. Jag köpte diverse böcker m.m. och åkte runt med buss i landet.

Uppe i högländerna stod en skotte och spelade säckpipa i full skotsk mundering. Det var häftigt att få se en riktig skotte! 

Men den glädjen försvann när guiden berättade att det var en zigenare som stod där. Det var hans levebröd att spela såväl skotte som säckpipa för bussade turister.

Andra och senaste gången jag var där var 2018. Det år få skottar i kilt man ser. Kilten har man på sig oftast när man gifter sig. Hur ofta har en svensk på sig en hembygdsdräkt?

Jag tänkte passa på att skaffa mig en riktig kilt, men visste inte vilken tartan jag skulle välja (kiltens rutiga mönster heter tartan). 

Jag besökte ett par affärer som sålde kiltar och upptäckte att det inte var bara klaner, dvs. släkter, som hade egna tartan. Även städer, föreningarn m.fl. hade det.

Min medföljande hustru förbjöd mig att köpa en kilt. "Vad ska du ha den till?" frågade hon mig. Som vanligt fick hon som hon ville. Men jag köpte i alla fall ett par skotskrutiga kalsingar. De fick godkänt.

Åter i Sverige fick jag en färgglad idé. Jag tar fram mitt egen tartan!  Då jag är lika insnöad på Bergslagen som på Skottland fick det bli Bergslagsflaggans färger som grund för mönstret.

Via internet kontaktade jag en vävare i Skottland som tog fram elva förslag på tartan med färgerna svart, grönt. blått. orange och gult. Efter samråd med övriga familjen valde vi ett av dem och tio meter ylletyg vävdes upp. Tyget kostade 500 kr metern.

Det valda mönstret registrerades i The Scottish Register of Tartans som nr 12 273. Se här: Tartan Detaljer - Det skotska registret över tartaner (tartanregister.gov.uk)

Tyget gick vidare till en kiltmakare som fixade min handsydda kilt som består av 7,5 meter tyg. Det som blev över räckte till ett par slipsar, några flugor och en väst.

Men jag behövde fler attiraljer. Då kilten saknar fickor har man en liten väska hängande framtill. Den heter sporran. Jag har två, en till vardags och en till mer högtidlig dress.

Den högtidliga som jag har på bilden ovan beställde jag från Pakistan. Där finn ett företag som väver tyg, tillverkar sporrans och allt annat som hör till en skotsk höglandsdräkt.

Jag fick erbjudande att köpa tyg i mitt tartan för 50 kr metern, alltså mycket, mycket billigare än det jag köpte från vävaren i Skottland. Men det var en hake. Minsta beställningsmängd var 150 meter!

Jag funderade starkt på det men åter var det min förståndiga fru som lade in sitt veto.

På Fleminggatan i Stockholm finns Scottish House, som är en firma som säljer skotska prylar. Där köpte jag knästrumpor samt en svart kavaj med väst - se bilden ovan - som hör till den högtidliga dräkten.

Förutom kilt m.m. så krävs även kiltpin, bälte, plädspänne, flashes och en sgian dubh.

Kilten är gjord som en öppen "kjol" som man svänger runt magen och snör åt med läderspännen. Vid kildtöppningen nedtill till höger sätter man kiltpinnen som är en dekorativ stor säkerhetsnål. Över axeln hänger man sin pläd i samma tartan som kilten och på den sätter man ett plädspänne, en slags stor brosch.

Upptill vid strumpskaftet sätter man flashes, som är ett slags strumpeband med två flikar av ylletyg i samma tartan som kilten.

Sgian dubh är en liten kniv, nedstucken i ena strumpskaftet med knivens skaft synligt. Den är numera bara en ceremoniell del av höglandsdräkten. Från början var den en kniv som användes för att skära kött m.m. vid en måltid.

Eftersom det är förbjudet att bära kniv i Sverige så var min sgian dubh en fekjkniv som inte hade något  vasst blad utan bara ett skaft och ett hölster som satt ihop. Jag köpte min från Skottland via nätet.

Men jag har låtit en svensk knivmakare göra en riktig sgian dubh åt mig. Den är vass och jag får inte bära den på allmän plats. Den brittiska knivlagen har ett undantag för den som bär skotsk höglandsdräkt. I England, Skottland och Wales är det tillåtet med en äkta sgian dubh.

Bladet är gjort av härdat specialstål från Uddeholm som används till rakblad och skalpeller. Skaftet är tillverkat av silver, horn från skotsk kronhjort och 4000 år gammal sjödränkt ek. 

Hölstret är av svenskt koskinn och designat speciellt för mig. Det har Bergslagsflaggan i nosen och bokstäverna J GOSH präglade vid hölstrets öppning (det syns inte på bilden).

Den är unik och prov på ett gediget hantverk. När jag la ut en bild på den i en fejsbok-grupp som heter Scottish Kilts and Clan History fick jag nästan hundra kommentarer och mer än 450 gillamarkeringar.

Kanske inte så konstigt då gruppen har 27 500 medlemmar spridda över hela världen, de flesta dock i USA.

Jag är även med i en grupp som heter Svenska Kiltsällskapet (Swedish Kilt Society) som har bortåt 500 medlemmar.

Innan pandemin lade sin förlamande hand över landet träffades flera kiltbärande gruppmedlemmar då och då på en skotsk pub på Kungsholmen i Stockholm. Liknande träffar har även andra medlemmar ute i landet.

Det finns också en fransk fejsbokgrupp för kiltälskare som jag också är med i. Det visar att kiltintresset är internationellt och har många deltagare.

Jag är inte ensam kiltnörd. Det känns tryggt.

"Döden, döden, döden!" pratar man inte om

Det sägs att när Astrid Lindgren inledde ett telefonsamtal med en väninna började hon med att säga ungefär så här: "Döden, döden, döden! Såja nu har vi klarat av den." Alltså behövde de inte prata mer om den. Man pratar inte särskilt mycket om döden och rädslan att dö, inte ens när man som jag inte har många år kvar innan det statistiskt sett blir dags, bara en handfull år kvar.

Jag ska i det här inlägget skriva om döden. Om du tycker det är obehagligt, läs inte mer.

Att dö är inget kul. Jag skulle vilja vara kvar och se min egen begravning och kolla vilka som deltar och vad man säger om mig. Det är ju inte möjligt såvida jag inte fejkar min egen död.

Om jag blir sjuk och får en utmätt tid kvar att leva kan jag ordna ett rejält avskedsparty och sedan gå bort utan någon begravning. Om det blir nån begravning så ska den vara borgerlig. Kistan ska var så billig som möjlig och täckas av Bergslagsflaggan. 

Blommor är inte nödvändigt, men beroende på årstiden så passar blomsterlupiner eller kanadensiskt gullris  perfekt.

Jag ska eldas upp och det som blir kvar ska grävas ned på Ramsbergs nya kyrkogård. Där ligger redan min hustrus morföräldrar och hennes föräldrar och det är den enda grav vi sköter själva.  Det blir enklast och billigast.

En nekrolog i tidningarna i DN, SvD och NA-NT vill jag ha införd. Jag har redan ett utkast klart som bara innehåller fakta men inga omdömen. De får andra stå för. Men jag vill ha en ärlig nekrolog, där även mina dåliga sidor tas med.

Jag tycker nekrologer är intressanta och även viktiga, bl.a. för släktforskningen. Själv har jag skrivit ett tiotal sådana över avlidna släktingar samt arbetskamrater och chefer på  Skatteverket.

Jag är 75+ och har inte många år kvar, statistiskt sett. Snittåldern har dessutom sjunkit på grund av pandemin. I bästa fall fem-sex år. Då hinner jag i alla fall uppleva äldsta barnbarnens studentexamen.

Det som jag har ogjort måste jag hinna med. Det är bl.a. att skriva klart romanen jag har påbörjat och har de första hundra sidorna klara. Ett annat skrivprojekt är mina minnen - kalla det gärna memoarer - där jag kommit fram till år 2005. Tyvärr är inte minnet vad det har varit så det blir ganska sporadiskt för de sista åren.

Nu undrar "vän av ordning" vem som kan tänkas vilja läsa om just mitt liv? Tja, säg det. Jag hoppas mina barnbarn och deras barn kan vara intresserade; i alla fall något av dem.

Jag är intresserad av släktforskning. Tänk om jag, när jag höll på med det för många år sedan, hade hittat en dagbok, skriven av min farfars farfar - eller av hans morfar. 

Farfars farfar var den som tog sid det efternamn jag bär. Han blev tidigt föräldralös och växte upp hos sin morfar, som varit indelt soldat, deltagit i tre krig och suttit i rysk fångenskap vid Svarta havet!

Jag är inte rädd för att dö. Visserligen tror jag inte på något liv efter döden och på nåt tusenårsrike eller nån himmel eller nåt helvete att hamna i. Den som gör det borde definitivt inte vara rädd för döden om  vederbörande levt ett anständigt liv.

Men det jag är rädd för är att bli sjuk och ligga i ständiga plågor innan liemannen kommer. I ett sånt läge kan jag tänka mig dödshjälp.

Jag hoppas min död sker snabbt och smärtfritt. De av mina närmaste som dött har gjort det ganska snabbt, med ett undantag. Min farsa dog i cancer när han var 65 år och plågades. Han var dock extremt och fanatiskt religiös och såg fram mot att hamna i tusenårsriket.

Min äldste bror dog när har var 60 år på Gran Canaria, där han var bosatt större delen av året. Han sa "Blir jag sjuk och plågas simmar jag ut till hajarna, som får ta mig. Aldrig att jag ligger på sjukhus och lider!" Han fick som han ville. Han dog knall och fall när han precis avslutat sin måltid i närvaro av den kvinna han till slut fann. 

Plötsligt reste han sig från bordet med cigarren i ena handen och konjakskupan i den andra och sa "Nä, nu djävlar!". Så ramlade han ihop och dog. En önskedöd, fast på tok för tidigt.

Svärfar blev sjuk en julhelg när han var nästan 81 år och las in på sjukhus över natten för observation. Han dog i sömnen under natten. Också en önskedöd. Svärmor blev  92 och avled efter bara ett par dag på sjukhus

Min morsa sa alltid att hon bara skulle bli 72 år för det hade hennes mamma, dvs. min momor blivit. Men hon hann fylla 90. Fast de sista tio åren var hon sjuklig av och till och sa de sista åren "Varför måste jag leva?"

Hon var på slutet delvis dement, rullstolsburen och hade ständig hosta m.m. Alla hennes vänner var borta och hon satt ensam på ett äldreboende med sin söner och barnbarn bosatta långt bort. Nu så här efteråt när jag själv är gammal så ångrar jag att jag inte spenderade med tid hos henne.

Jag var inte alltid snäll mot henne. Både min bror och jag retades med henne ibland. När vi skulle skjutsa ut henne till sommarstugan på slutet tog hon i mitt tycke väldigt lång tid på sig att plocka samman nycklar, handväska och det hon skulle ta med sig. 

"Snabba på! Vi ska åka nu", sa jag med viss irritation. "Åja, vänta bara. Du blir gammal du med nån gång", sa hon till mig. 

Så sånt, så sant. Nu är jag där själv.  Hoppas bara att mina barn och barnbarn behandlar mig bättre?

PS. Min mor dog i sömnen efter bara ett par dar på sjukhus. Trots hennes allmänna sjuklighet på slutet så hade hon inga smärtsamma plågor.

Hur ser en typisk svensk manlig panschis ut?

Inte som mannen på bilden i alla fall. Jag skull tro att en svenskfödd gubbe en bit in i pensionärslivet kan se ut som jag, dvs. vit kaukasier, lite lönnfet med kulmage, dåligt med hår på skallen, lätt kutryggig och klädd i jeans och t-shirt. Killen på bilden ser inte ut så, trots att annonsen - en helsida i dagens SvD - har som målgrupp pensionärer i Sverige som sitter i ett obelånat småhus. 

Varför har man då valt en bild på en farbror med osvenskt utseende och klädd i fritidskläder som definitivt inte är typiskt svenska för äldre män? 

Och dessutom placerad i en skog som ser ut att ligga nånstans i Latinamerika.

Tanken är givetvis att han föreställer en vanlig svensk panschis som tagit ett så kallat pensionärslån med sin obelånade villa som säkerhet för framtida betalning av lånet.

För pengarna har han åkt till Costa Rica för att sportfiska. Han har varit där väldigt länge i solen så därför ser han så mörk ut i nian. 

De exklusiva fritidskläderna har han kunnat kosta på sig, tack vare lånet.

Nä, jag tror inte det är tanken. Reklambyrån har fallit för det politiskt korrekta när det gäller bilder på människor i annonser. 

Det måste vara minst en, helst flera personer med typisk utländsk bakgrund. Allt för att visa att kunden/avsändaren absolut inte har något emot invandrare utan tvärtom.

Detta för att inte någon invandrarkramare på vänsterkanten ska anmäla annonsen för diskriminering. Men risken finns att någon feminist på samma kant gör det för att det inte finns någon kvinna i bilden. Det finns ju även kvinnor som är pensionerade och bor i obelånade småhus är argumentet.

För många år sedan ritade jag de så kallade roliga gubbarna i Riksskatteverkets (då i alla fall) populära broschyr "Dags att deklarera". Mina figurer nagelfors varje år och kritiserades. "Varför sitter kvinnan sysslolös när mannen deklarerar?" "Varför är alla ljushåriga?" Suck!

Jag tog till mig av kritiken och året efter var kvinnan mer sysselsatt än mannen, som nu var svarthårig. Så jag kan ha en viss förståelse när personer med utländskt utseende förekommer i annonser nu för tiden.

Men jag tycker det börjar gå till överdrift och annonsen ovan borde ha haft en typisk svenne. De är trots allt fortfarande i majoritet i målgruppen pensionärer i vårt land.

Längst ned i annonsen med pytteliten  text har man ett exempel på ett sånt här pensionärslån. Lånar du idag 600 000 kr för att ha kul för så får du när du femton år senare säljer din obelånade kåk betala nästan 1,1 miljoner!

Det är inte precis välgörenhet dessa banker sysslar med.

Det behövs mer pengar till äldrevården

Pandemin har skördat många offer inom äldrevården där svaga och gamla drabbats. En anledning till det stora man- (och kvinno)fallet är att personalen gått till jobbet trots att de varit sjuka och smittat sina "kunder". Att de gått dit ändå beror på att de är timanställda och inte vill förlora sin inkomst. Det är billigare med timanställda än att ha fast anställda med månadslön.

Dessutom har många som jobbar inom äldrevården utländsk bakgrund, vilket kan vara en orsak till den låga vaccinationsgraden hos personalen. 

Vaccinationsgraden generellt sett är lägst i utsatta områden i kommuner med stor andel invandrare.

Dödstalen i covid 19 bland invandrare med bakgrund från länder som är långt från Sverige vad gäller språk, kultur, religion m.m. är också större än för vanliga svennar. 

De förstår inte svenska och litar inte på myndigheter och vad de berättar. De nås av och tar däremot till sig desinformation av olika slag som handlar om vaccinet.

Den som tar vaccinet blir förvandlad till ett djur, vaccinet innehåller ett mikroskopiskt litet chip som gör att staten får full kontroll över dig är bara några av tokigheterna som förekommer.

Många anställda inom äldrevården har den här bakgrunden med låg timlön. De som driver äldreboendena, oavsett om det är privata eller kommunala utförare, vill ha så låga kostnader som möjligt. 

Det blir billigare att plocka lågutbildade invandrare i stort sett direkt från gatan än att anställa utbildade svensktalande sjukvårdsbiträden och undersköterskor.

Äldrevård får inte kosta. Det är också tydligt när det gäller hemtjänsten, jämfört med äldreboende.

Oavsett hur dålig du är måste du först ha maximal hemtjänst innan kommunens biståndshandläggare kan godkänna att du kan få en plats på ett äldreboende. Pengarna styr även här.

När din hemtjänst kostar mer än en plats på ett äldreboende kan du komma ifråga för en flytt. Men då är du i så dåligt skick att du inte har lång tid kvar i livet.

Det är därför märkligt när nybyggda äldreboenden marknadsför sig med olika aktiviteter som en majoritet av deras "kunder" är för dåliga att delta i på grund av sjukdom, demens och annat handikapp.

Det är alltså inte den enskildes behov och önskemål som styr utan det är pengarna. De gamla som slitit ett helt liv och byggt upp landet får inte den kvalitet i sin äldrevård de är värda. 

Och värre blir det för oss i "Proppen Orvar", dvs. vi som är födda på 1940-talet, när vi inte kan klara oss utan hjälp.

1) Politikerna måste se till att vårdpersonalen har bra betalt så de kan vara hemma när de är sjuka i stället för att gå till jobbet och smitta ned de vårdbehövande.

2) Politikerna måste se till att all personal som vårdar gamla är fullvaccinerade. Att som ursäkt hävda att man inte kan tvinga någon att ta vaccinsprutorna är skitsnack. De är ju en smittorisk. När någon t.ex. har salmonella och riskerar att smitta andra så förbjuds vederbörande att vara på jobbet utan måste isolera sig i hemmet.

3) Politikerna måste låta den som vill och har behov få en plats på ett äldreboende även om det kostar mer än hemtjänsten. Om detta inte är möjligt, låt den som vill och kan, betala mellanskillnaden ur egen portmonnä. Räkna i kostnaden för hemtjänsten -  vid jämförelsen med äldreboendet - även in den tid som närstående lägger ned. 

Detta kostar pengar och de finns. Det är bara en fråga om prioritering. Vår blivande statsminister fru Andersson har ju sagt att det finns 74 miljarder att spendera på reformer. 

Jag tycker det är bättre att satsa på äldrevården än att t.ex. genomföra den så kallade familjeveckan för föräldrar med barn.

Men det handlar cyniskt om röster och val. De äldre har inte så många val kvar att rösta i, vilket däremot unga barnfamiljer har.

Placebopiller utan verkan är stor business

 Jag ser ofta annonser, ibland helsidor, i såväl dags- som veckopress där man marknadsför piller mot vanliga folksjukdomar som t.ex. artros, prostataförstoring och annat. Pillren sägs innehålla helt vanliga kryddor, typ gurkmeja, ingefära m.m. Ofta uttalar sig en glad och lycklig användare av pillren och prisar deras effekt. I bland är det en kändis, men oftast en helt vanlig svenne. Jag har alltid varit skeptisk till dessa piller.

Men jag tänkte i alla fall prova ett piller som sades motverka artros då jag lider av den åkomman i ena knäet. 

Operation är inte att tänka på för ortopeden sa så här: "När du har så ont att du inte kan sova på nätterna kan vi eventuellt börja prata om att byta ut knäleden". Där är jag inte än.

Alltså beställde jag en omgång piller från det - i detta fall - norska företaget. Den första sändningen fick jag till rabatterat pris men hade samtidigt tecknat mig för en prenumeration med ett helt annat pris. 

Det var skitdyrt så jag sa upp prenumerationen men fick i alla fall betala för en dyr pillersändning till.

Jag har nu käkat pillren i snart två månader utan någon som helst effekt på mitt knä, snarare tvärtom. Företaget säger att det dröjer innan effekten kommer. Det säger man bara för att jag ska fortsätta att köpa deras dyra piller.

När jag sade upp min prenumeration så fick jag massor med fina erbjudanden om ytterligare rabatter om jag fortsatte med pillren. Jag kunde även boka mig för en rad andra piller som sades bota det mesta Också dem till ett mycket förmånligt startpris.

Det är möjligt att folk som käkar dessa piller upplever en förbättring. Det nog i så fall bara den så kallade placeboeffekten. 

För om dessa piller vore så bra som det låter i marknadsföringen  skulle den som hittat på dom sedan länge ha fått Nobelpriset i medicin. 

Jag ser detta som ett stort geschäft enbart för att tjäna pengar. Ungefär som veterinären Elis Sandberg och hans kalvbräss som sades bota cancer (hos människor). 

Han åtalades men fick till slut sitt THX-preparat klassat som naturmedicin (utan effekt) och tog emot 150 000 patienter i Aneby, där han höll till.

Han fick inte heller Nobelpriset.
 

Hammaren och skäran är fortfarande helt okej

När jag städade i uthusen på släktgården i Bergslagen hittade jag diverse gamla redskap, bl.a. en skära och en hammare. Jag kunde inte låta bli att arrangera dem som bilden visar. Som ett minne från en resa till Leningrad på Sovjettiden plockade jag fram några souvenirer jag köpte då. Om jag i stället hade visat svastikan/hakkorset och några bilder på Hitler kunde jag förmodligen blivit åtalad.

Hammaren och skäran är för mig symbolen för kommunismen. De båda verktygen symboliserar unionen mellan arbetare och bönder och har använts av många kommunistiska organisationer och associeras framför allt med Sovjetunionen.

De finns fortfarande i Transnistriens statsvapen och i det ryska flygbolaget Aeroflots logotyp. Även kommunistpartiet i Kina har dem som sin symbol. I Polen och Ungern är den  förbjuden.

Om jag sträcker ut armen lite snett uppåt med öppen handflata så hade jag också åkt dit. Men om jag med utsträckt arm i stället hade haft näven knuten så hade det varit helt okej.

Svastikan eller hakkorset är en jättegammal symbol som funnits i många kulturer i flera världsdelar och har bland annat symboliserat solen eller lycka. Finland - och även Lettland - har haft den som symbol för sina flygvapen. ASEA hade den som logotyp fram till 1933. 

Nu är den bannlyst i stort sett överallt och nynzisterna har hittat på nya symboler som t.ex. en vase (kärve) och en torshammare.

Svastikan - och hitlerhälsningen - räknas i Sverige som "förargelseväckande beteende" eller "hets mots folkgrupp". I Tyskland och Österrike är svastikan förbjuden.

För mig är kommunism och nazism lika avskyvärda. Båda dessa politiska riktningar har miljoner döda på sina  blodiga samveten. Nazismen sägs ha dödat 25 miljoner människor och kommunismen 96 miljoner, alltså fyra gånger fler. 

De som tycker sådana här jämförelser är orättvisa mot kommunisterna brukar lyfta fram följande. Hitler i Tyskland hade makten där i ca tolv år. Det blir 2 miljoner döda per år. Men om man slår ut kommunismens offer från 1917 och framåt blir det (bara) ca 1 miljon per år. 

Hitler var alltså flitigare i sitt dödande än både Lenin och Stalin. I siffran för kommunisterna räknas även in de miljoner som dog i svält men inte i de tyska siffrorna. 

Nybyggarna i USA avlivade 120 miljoner av ursprungsbefolkningen (de om tidigare kallades "indianer", ett ord som man numera inte får använda). 

Dessutom har USA i sina krig efter andra världskriget dödat ytterligare ca 20 miljoner människor.

Det går ju att lyfta ännu fler döda som ickekommunister har på sina samveten, allt för att förminska kommunismen brott mot mänskligheten.

Hur många miljoner av ursprungsbefolkningen dödade spanjorna i latinamerika från 1500-talet och framåt? Hur många afrikaner dödade belgarna i Kongo under 1800-talet? Hur mång aborginer dödade britterna i Australien från 1700-talet och framåt?

Så här kan man hålla på i flera årtusenden bakåt. Men för mig hjälper det inte att få kommunismen att framstå som något positivt för mänskligheten.

Se bara hur det står till i de stater som idag har ett kommunistiskt styre: Kuba, Nordkorea, Venezuela, Kina m.fl. "Aarbetarnas paradis" kallades de tidigare.

Men låt oss återvända till dagens Sverige där vi har Vänsterpartiet som seglar i medvind och enligt senaste opinionsmätningarna är fjärde största parti. Det lockar framför allt unga offentliganställda kvinnor och lovar mycket till många.

Det senaste tricket var att lyfta fram det borgerliga förslaget om marknadshyror i nybyggen som att alla landets hyresgäster skulle få höjda hyror. Smart gjort.

Vänsterpartiet kan inte - trots två namnbyten - svära sig fri från sitt förflutna. Det var ett stödparti för Sovjetunionen som man hyllade och det styrdes därifrån. När Berlinmuren och Sovjetväldet föll grät deras partiledare.

Kommunismen i partiet är fortfarande levande. Man kämpar för "kapitalismens avskaffande" och ett "klasslöst samhälle". 

Vänsterpartiet firade 100-årsjublileum 2017. Det visar bara att man är stolt över sitt förflutna, som man inte gjort sig av med.

Det bytte namn 1967 till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och ändrade till det nuvarande namnet 1990 och borde ha väntat med att fira de hundra åren till 2090. Alltid går det att lura några historielösa väljare. 

Man vill ha ett socialistiskt samhälle som bygger på marxismens teorier utan klasser och kapitalism och där man kan tänka sig att omfördela ägandet av företag, förstatliga alla banker och låta de anställda ta över företag som ska läggas ned. 

Jo, det står så i partiprogrammet från 2020. Det visar att det fortfarande är ett kommunistiskt parti. Visserligen använder man ordet "demokrati" ofta. Men Östtyskland kallade sig "Tyska Demokratiska Republiken". Kommunisterna har sin egen tolkning av vad det ordet står för. 

I det tidigare partiprogrammet som gällde till 2020 stod det att man även kunde tänka sig att använda våld för att ta över företagen. Nu har man mildrat texten till "att omfördela ägandet". Vad det skulle innebära i praktiken om partiet fick makten i landet är inte svårt att gissa sig till.

Mot bakgrunden av allt detta fattar jag inte att det finns personer som sympatiserar med Vänsterpartiet och lägger sin röst på det. Helt obegripligt.

För att avslutningsvis återgå till inledningen som handlade om hammaren och skäran respektive hakkorset så har SD:aren Söder motionerat om att hammaren och skäran ska bannlysas på samma sätt som hakkorset.

Det blev inget av det då han inte fick stöd för det i riksdagen.

Därför är det fortfarande okej att gå omkring och skylta med dessa redskap, även mot röd bakgrund. Du som gillar denna symbol och för allt vad kommunismen står för kan botanisera på den här sajten: 

Hammaren och skäran-t-shirts | Unika motiv | Spreadshirt

PS. Jag gillar inte heller SD och vad det partiet står för. Tro inget annat!

Självscanning gör kassapersonalen arbetslös

Systembolaget har utvecklats rejält under de senaste sjuttio åren. Från motbok och långa köer till en butik med självplock - och nu även självscanning (fast bara på försök än så länge)! När det gäller det sistnämnda är jag kluven. Att scanna sin vara själv är ok för mig i vissa butiker - men inte när jag köper livsmedel.

När jag är hos ICA eller Coopet så plockar jag mina varor utan att scanna dom. Jag väger inte ens upp frukt och grönt och sätter en etikett på påsen. Det tar för lång tid.

"Men vaddå?," påpekar nu vän av ordning. "Du slipper ju stå i kö vid kassan!" Jovisst, men jag handlar ofta då det är lite folk i butiken och det är inte många i kö före mig.

Jag ger mig tusan på att det inte går snabbare att väga och scanna sina varor än att skippa det och i stället  plocka som vanligt och betala hos en kassör/ska.

Jag har alltså konsekvent vägrat att scanna och även väga när jag handlar livsmedel. Däremot brukar jag scanna hos Bauhaus, Biltema  och liknande butiker. Där går det enkelt att scanna och betala utan hjälp. Dessutom är det bara en eller ett par prylar jag ska betala. Däremot tycker jag det är lite krångligare hos IKEA.

Mitt främsta skäl till att inte scanna hos ICA mf.l. är att jag vill att kassapersonalen ska kunna ha sina jobb kvar.

PS. Men om jag ska vara riktigt ärlig så är det främsta skälet att jag inte vet hur man gör. Och det skulle kännas skämmigt att fråga hur man ska göra, framför allt när man handlar frukt och grönt och annat i lösvkt eller styckevis.

Det var likadant när jag i min ungdom sa "Jag kommer aldrig att flytta till Stockholm. Det  är ju så jäktigt och stressigt där." Men anledningen var att jag inte visste hur man åkte tunnelbana.

Jag är nog inte ensam att ha en banal ursäkt som anledning för att inte göra (eller för att göra) något utan i stället framhåller något helt annat som låter mer förståndigt och politiskt korrekt.

Allmänheten hjälper FBI när Biden ligger lågt

President Joe Biden har fastnat i sin tro att han ska kunna "hela landet" genom att inte jaga trumpanhängare som FBI skulle kunna dra inför domstol, bl.a en del av dem som stormade Kapitolium tidigare i år. Och inte heller folk i Trumps närhet som borde åtalas för diverse brott och inte heller Trump själv. Detta har gjort FBI-medarbetare frustrerade då de har mängder av vittnesuppgifter och andra bevis.

Redan presidenterna Bush såg till att sätta trogna republikaner på nyckelposter i den federala administrationen, något som Trump fortsatte att göra. 

Det handlar inte bara om domare i Högsta domstdolen utan även många på lägre nivå.

Det gäller t.ex. folk inom departementen och försvarsmakten samt de många olika underrättelse- och säkerhetsorganen. De sitter på flera chefsposter och har stoppat viktig information att gå vidare till Biden och hans närmaste.

Att talibanerna skulle ta över Afghanistan och Kabul så snabbt visste fotfolket inom USA:s underrättelsetjänster men den informationen såg de trumptrogna nyckelpersonerna till att den inte nådde Vita Huset. Därför agerade Biden för sent, vilket han fått skit för.

Trump skar ned FBI:s budget med 25 %. Därför saknar man både folk och resurser att utreda allt elände som Trump och hans anhängare har skapat; stormningen av Kapitolium inte minst.

Däremot har man fått stor hjälp av "vanligt folk" som tipsat FBI. Det handlar om tusentals tips, som i flera fall lett till att man kunnat lagföra många av dem som stormade kongressbyggnaden. Det har även handlat om hackare som lämnat över bevis de letat upp på nätet. 

Det är inte första gången FBI fått allmänhetens hjälp. Det har hänt förr, bl.a. när man tog fast den person som kidnappade och dödade Charles Lindberghs son och även när man fick fast den så kallade Oklahoma-bombaren.

Nu sitter FBI med mängder av bevis m.m. men Biden och hans administration vill inte att man ska gå vidare. Han verkar vara rädd att det ska splittra landet ytterligare och att det ska gynna trumpisterna.

Men han kanske har svängt om nu? Han har bl.a. sparkat 18 nyckelpersoner med trumpkoppling som suttit på de olika militära akademierna och kunnat påverka en hel del. Men Biden rör inte Trump trots att det finns tillräckligt för att åtala honom.

De som i stället försöker lagföra Trump är privatpersoner och företag som han lurat och bedragit och misskrediterat på olika sätt. Det leder till rättsprocesser som kommer att pågå i åratal.

Suck, säger jag bara. Den nation som George Washington skapade i slutet av1700-talet håller på att krackelera. Tänk bara på abortlagen i Texas och de lagar som tagits i flera stater där republikanerna styr och som bara är till för att hindar demokrater från att rösta.

Trump & Co har tagit tabbe på republikanska partiet och håller på att göra det till ett fascistparti. Jag bävar inför de kommande valen i USA. En demokrati är tyvärr lätt att ersätta.  Tendenserna finns inte bara i USA utan även i många andra länder. 

Bara 14 % av jordens befolkning lever i riktiga demokratier. Siffran har minskat under 2000-talet och risken är att den fortsätter att göra det.

PS. Apropå USA så finns det en amerikansk TV-serie på SVT Play som handlar om George Washington som heter "Amerikas förste president". Den är riktigt bra och mycket välgjord även när det gäller att skildra USA som det såg ut på 1700-talet.

Den ger hela historien om hur USA skapas i frihetskriget i slutet av 1700-talet då invånarna under Washingtons ledning krigade mot britterna och blev självständiga.