Det försvarslösa Sverige

När jag var liten och hade lärt mig läsa blev jag en bokslukare. Jag var stamkund på biblioteket och fick låna vuxenböcker, eftersom den kvinnliga bibliotekarien såg hur läshungrig jag var. Som åttaåring frågade jag efter "Candide" av Voltaire. Den fanns inte på mitt lokala bibliotek utan jag fick låna hennes privata exemplar. Den hade en dedikation som löd ungefär så här "Till min älskade, från Emil".

På vuxenavdelningen, som var avskärmad från barnavdelningen med ett kraftigt rep, fann jag många intressanta bokverk. Ett var i sju band och hette "Andra världskriget i bild". En helt ny och fruktansvärt skrämmande värld uppenbarade sig för mig. Här fanns bilder från alla krigsskådeplatser och även från koncentrationslägren. Dessa bilder var säkert inte nyttiga för en åttaåring att titta på.

Som barn upplevde jag kalla kriget och hotet från Sovjetunionen. Det jag hade fått på näthinnan från bokverket om andra världskriget bidrog inte till att min krigsrädsla blev mindre. Och ingen hade jag att prata med om min oro.

Som vuxen fick jag veta hur Sveriges politiker från Erlander och Palme m.fl. i hemlighet spelat under täcket med USA och Nato och även byggt upp en svensk hemlig motståndsrörelse (Stay Behind) som skulle träda i kraft den dag ryssen tagit oss. Detta kände givetvis ryssen till. De enda som inte visste något om detta samarbete i hemlighet var jag och resten av svenska folket.

Min oro hade varit mindre om jag vetat att vi hade stöd av Nato och USA ifall ryssen skulle komma. Att vi under kalla kriget vid ett par tillfällen fick en broschyr i brevlådan som hette "Om kriget kommer" mildrade inte heller min rädsla.

Putinland har nu sedan flera år tillbaka rustat upp sin krigsmakt. Antalet kränkningar av grannländerna - inklusive Sverige - har ökat och sker nästan varje vecka. Om det skulle dra ihop sig till snudd på varmt krig har vi inte stöd av Nato, trots att vi samarbetar med Nato på olika sätt. Det har Nato tydligt talar om för oss. Vi kan inte räkna med något stöd alls utifrån ifall ryssen kommer. För det krävs att vi är med i Nato, något som bara Folkpartiet förespråkar. Enligt en undersökning nyligen har dock svenskarna blivit mer positiva till ett medlemskap i Nato.

Under kalla kriget var Sverige - med hänsyn till storlek och folkmängd - ett av världens mest rustade länder. Flygvapnet var nummer fyra i storlek i världen. När Sovjet föll samman började Sverige att lägga ned försvaret och nu har vi i stort sett bara den beridna högvakten kvar.

Moderaterna, som tidigare varit ett försvarsvänligt parti, har fortsatt det som tidigare regeringar påbörjade. Den stora spiken i kistan var när värnplikten försvann. Den var nog mogen för ett slopande och sista året kallades bara 7 000 värnpliktiga in.

Sossarna pratar nu om återinförd mönstring. Andra vill ha värnplikten tillbaka. Andra vill lägga ned allt försvar, t.ex. Schyman & Co. Miljöpartiet är inte heller intresserade av något försvar. Hur ska vi då ha det med landets försvar?

Jag har två förslag.

1) Det ena är en ökad satsning på försvaret och att vi tillsammans med Finland går med i Nato.

2) Det andra är att vi slopar monarkin. Då behövs inte heller vaktparaden och när den är slopad har vi inget försvar alls kvar. Då blir i alla fall Schyman, Romson, Fridolin och Putin glada.