När jag blev uppropad

Jag har blivit uppropad på flygplatser vid två tillfällen och uppmanats gå till informationsdisken. Båda gångerna har jag blivit rejält uppjagad och nervös.

Första gången var på en inrikesflygplats i Sverige. Det kändes mycket konstigt att höra sitt namn ljuda i hela avgångshallen. Alla tittade på mig när jag gick över golvet till informationen. Förmodligen trodde man att jag var en efterlyst terrorist.

Väl framme möttes jag av en allvarlig flygplatskvinna som beordrade mig att visa upp mitt boardingkort. Jag letade nervöst i alla mina fickor, men hittade inget kort. Panikslagen och med pipig röst förklarade jag hackande att jag inte kunde hitta kortet.

"Här är det!", sa hon med ett stort leende och räckte över det till mig. Jag hade glömt det på disken vid flygplatsens kiosk där jag hade köpt en tidning.

Andra gången jag blev uppropad var på flygplatsen i Tallinn. Ungefär samma sak där. Mitt namn ropades ut på bruten engelska och jag uppmanades gå till informationen. Den här gången blev jag skräckslagen. Där stod två uniformerade och beväpnade män och den ene hade även en k-pist.

"Follow me!", sa den ene med skrovlig röst och föste bryskt in mig i ett fönsterlöst kalt rum som var helt tomt, bortsett från min resväska som jag nyss hade checkat in. Den låg ensam på golvet och var lika övergiven som jag kände mig. Jag var kallsvettig
och förlamad av skräck.

"Open!" sa mannen med k-pisten och pekade med den mot min väska. Med darrande fingrar och med ett visst fumlande som kändes som en evighet fick jag upp låsen och öppnade väskan.

Den andre mannen rotade runt i väskan och tog upp mina två enliters ginflaskor, som jag hade köpt i en spritbutik inne i Tallinn, lindat in i mina kläder och lagt i resväskan.

Förmodligen hade man på flygplatsen röntgat alla incheckade väskor och tyckt att mina flaskor såg misstänkta ut, kanske bomber? Lättad släpptes jag ut till mina väntande reskamrater, som oroligt hade undrat vad som hänt mig.

Såväl väskan som ginbuteljerna kom med på planet.