Apropå världstoalettdagen i dag

Nästan varje dag är en särskild dag. Vi har dagar för både mor och far, kanelbullar, våfflor och gud vet vad. Idag är det dagen för toaletter - världstoalettdagen! Den kan ju uppmärksammas på olika sätt. Här är mitt sätt:

Förskönande omskrivningar, det som med ett finare ord kallas för eufemismer har alltid varit en del av vårt språk. Förr i tiden vågade man inte ta ord som djävul och varg i sin min. Risken var då att dessa otyg skulle dyka upp förpesta tillvaron för den som vågade nämna dem. I stället sade man t.ex. "hin onde" och "gråben".

Även i vår tid har vi förskönande omskrivningar för sådant vi inte vill eller vågar säga och skriva. Jag tänker då på ett av våra vanligaste tabubelagda områden, nämligen det som hör till de produkter som varje dag lämnar vår kropp ur öppningar strax under midjan.

Det vi förskönar är ord som skit, piss och fis. De här orden är inte riktigt rumsrena. I vår kultur varken skiter, pissar eller fiser vi. I andra kulturer är det annorlunda. Där kan det ibland anses riktigt fint att både rapa och fisa så det hörs.

En skattechef var för några år sedan på resande fot och stod i kön till incheckningen på en flygplats. Framför sig hade en japan. Precis när chefen böjde sig ned för att ta tag i sitt bagage och gå framåt i kön drog japanen mycket ljudligt av en stinkande brakare rakt i nyllet på skattechefen, som blev något förvånad. För japanen var det den naturligaste sak i världen. Snacka om kulturkrock!

Om vi trots allt måste nämna dessa skitsaker finns det olika fina namn, beroende på vilken situation man befinner sig i. Skita kallas för att göra det stora, pissa för att göra det lilla och fisa för att släppa väder. I stället för skit och piss talar doktorn om fekalier och urin. Väderspänning heter tympani. Orden för urinera är olika för pojkar och flickor. En man pissar (kan även kissa, om han är liten) men en kvinna kissar alltid, oavsett ålder.

Det där med vädret leder ju tankarna även till annat. Jag tänker då på TV-meterologen John Pohlman, som gått i pension. Jag väntade nästan på en löpsedel med rubriken "POHLMAN HAR SLÄPPT VÄDRET".

Nåja, är man på en finare fest säger man inte till sin bordsgranne, mellan huvudrätten och efterrätten, att man ska gå och skita. Man använder en förskönande omskrivning av typen "Jag ska bara gå och pudra näsan" eller "Jag ska gå och tvätta händeran". Alla vet ju i alla fall vad man ska göra, men det låter trevligare.

Fisa kan mana göra offentligt bland mycket folk, men bara så det inte hörs. Fisa på jobbet är svårare, även om det är ljudlöst. Att gå på Friskis & Svettis med magen fylld av ärtsoppa eller bruna bönor är inte att rekommendera eftersom sit-ups gör att vädret kan ge sig av utan kontroll. Det är mycket pinsamt eftersom det finns andra motionärer i närområdet och det svårt att obemärkt dra sig undan.

När man blir ihop med någon så tar det alltid ett tag innan man kan börja vara mer naturlig även med sådant här. Det sägs att ett förhållande måste ha pågått i minst ett halvår innan man kan fisa ljudligt i varandras närvaro. Mitt förhållande har pågått i snart femtio år så ni kan ju tänka er hur vi har det där hemma...

Ibland kan man begära dispens. När min fru och jag skulle fotvandra i Yorkskire med ett annat par så undrade hustrun i det paret om det var okej att fisa när vi gick ute på hedarna. "Självklart", sa jag. Så enkelt var det att bli naturlig på en gång.

Att gå på muggen på jobbet eller i annan offentlig miljö är inte helt problemfritt. Här handlar det om de ljud man ger ifrån sig. Hur ska man kunna göra det utan att det hörs? Det är nämligen väldigt skamligt att ge ljud ifrån sig på muggen.

I Japan spelas det ljuv musik, typ högljudd symfoniorkester, när man går in i båset. Men i Sverige får man klara sig bäst man kan.

Tricksen är olika. Gör man det lilla och är karl kan man alltid styra strålen vid sidan av vattenspegeln så plaskar/droppar (välj själv efter ålder) inte så mycket.

Gör man det stora så kan det både braka och pluppa, vilket är fruktansvärt pinsamt eftersom det kan höras till grannen bredvid. Hur ska man göra?

Man kan välja att bara gå på muggen när det är tomt bredvid. Måste man ändå gå dit så kan man sätta på vattenkranen. Andra river av toapapper och lägger ett antal lager på vattenspegeln. Man kan hosta till för att dölja pluppljudet eller sitta tyst och vänta.

När jag var på en mässa i Tyskland och via dåligt grillad kyckling blivit febrig och fått i mig kycklingbacillen behövde jag rännskita var tionde minut. Då var det bara så himla skönt att hitta ett ledigt bås att jag brydde mig inte ett dugg om hur mycket det lät eller luktade. Sic!

PS. Tillägg den 20 november. I dag fick jag veta att gårdagen även var den internationella mansdagen, ett påfund sedan 1999 som dock inte är erkänt av FN. Över detta har en professor emeritus ondgjort sig. Han menar att de måsta vara antifeminister som hittat på den dagen. Men det tror inte jag. Det måste nog vara fundamentalistfeminister som även gjort toalettdagen till en mansdag. Sannolikt vill de med det visa att vi män är ena riktiga skithögar!

I dag, den 20 november, är det för övrigt den internationella barndagen, som är sanktionerad av FN men vi firar den inte i Sverige. När det var Mors Dag när jag var liten frågade jag morsan när det var barnens dag? "Det är det varje dag", svarade hon snabbt.