14 november 2014

Min största tavla


Jag gjorde lumpen 1966-67 som s.k. studentmalaj. Eftersom jag var kreativ och bra på att teckna och måla blev jag chef för regementets målarverkstad och fick två vanliga malajer (s.k. arbetsmalajer) som medarbetare. Vi huserade i ett eget hus. Jag hade nycklar dit och dörren var alltid låst.

Vårt närmaste befäl, rustmästare Allarud, var en hygglig prick. Han annonserade alltid sin ankomst till vår målarverkstad genom att klinga med nycklarna. Då visste vi att han var i antågande och vi kunde lägga undan porrtidningarna och i stället ta en pensel och se mycket sysselsatta ut.

Mitt regemente i hemstaden Örebro hette Livregementets grenadjärer (I 3) och hade varit med i slaget vid Lund den 4 december 1676 mot danskarna. Danskarna ställde upp med 13 000 soldater och svenskarna med 8 000. Svenskarna vann. Över hälften av alla soldater på båda sidorna dog och detta är det blodigaste slaget på svensk mark någonsin.

Den 4 december var sedan dess mitt regementets högtidsdag. Det firades med att hela regementet på kvällen ställdes upp på kaserngården, översten höll tal och en stor stockvedsbrasa brann friskt.

Men just när jag låg inne hade någon höjdare kommit på att man även skulle ha en skiss över slaget som kunde komplettera överstens tal. Uppdraget gick till mig. Jag blev uppkallad till "kloka huset" där höjdarna höll till, fick låna böcker om slaget och beordrades ha en stor "tavla" över slaget färdig inom några veckor. Tavlan skulle fylla en hel vägg på ett hus vid kaserngården.

Hur sjutton skulle jag göra? Efter funderande kom jag på en smart lösning.

Jag gjorde en svartvit tuschteckning i A3-format som jag klippte sönder i remsor. Remsorna matade jag in i en skioptikonapparat (se nedan) och projicerade min bildremsa på en bred pappersremsa som jag spänt upp på en vägg. Samtidigt som jag matade in min teckningsremsa i apparaten ritade jag av teckningen på den breda pappersremsan som jag flyttade allteftersom jag flyttade min remsa i skioptikonapparaten.

Till slut hade jag fått tre stora pappersjok där min teckning var återgiven i storformat. Jag röjde ut regementets filmsal, la ut ett antal masonitskivor, klistrade fast mina papperssjok och började sedan sittande på golvet att färglägga papperssjoken.

Den 4 december 1676 var det snö i Skåne så tack och lov kunde jag nyttja papprets vithet och slapp färglägga hela den stora bilden, som var ca 5,5 x 6 meter.

När jag var klar bestod hela bilden i ett antal masonitskivor med min bild i storformat. Skivorna sattes upp på en träram som var fastsatt på husväggen vid kaserngården. Regementet ställdes upp och bassarna fick njuta av mitt konstverk, som kompletterade överstens högtidstal.

Min tavla nyttjades årligen 10-15 år efter att jag muckat. Nu är den sedan länge borta, liksom regementet, som lades ned år 2000.

PS. Skioptikonapparat är en tingest där man kan visa påsiktsoriginal (alltså inte genomskinliga dito) på t.ex. en vägg genom ett system av linser, speglar och ljus. Den blev omodern när diaprojektorer och overheadbilder med dito apparater kom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...