Tidlös layout som står sig än i dag

När Riksskatteverket bildades 1971 blev en uppgift att ge ut "Skatte- och taxeringsförfattningarna" och "Handledning för taxering" - de två böcker som var "biblar" för alla deklarationsgranskare och taxerare. Jag hade då bl.a. uppdraget att utforma de nya utgåvornas omslag. Jag valde en enkel layout - omslagets nedre halva i färg och den övre i vitt. Samma layout lever kvar än i dag - nästan 40 år senare.

Jag gillar färger och mitt förslag 1971 var att göra nedre halvan av omslaget orange. Men då protesterade generaldirektören Gösta Ekman "Det går inte. Det kommer att se ut som en låda apelsiner i bokhyllorna," sa han. Jag modifierade mitt förslag och tog en ful skitbrun nyans, samma färg som dåtidens offentliga utredningar (SOU) hade på sina omslag. Den färgen accepterade Gösta.

Dessa två böcker gjordes i två varianter: en inbunden variant med hårt omslag, som alla chefer fick och en häftad, billigare variant för fotfolket. Omfånget (dvs. sidantalet) var ca 480 respektive 300 sidor. Dagens motsvarigheter i dag är delade i flera delar och omfattar tusentals sidor.

Den bruna färgen jag hade valt var knepig. Den innehöll bl.a. en liten del svart. Tryckeriet som gjorde böckerna hade en lat tryckare. Han gjorde inte rent tryckpressen ordentligt utan lät svart färg var kvar. Han körde igång och kollade att första exemplaren såg bra ut. Sen somnade han (eller läste sin kvällstidning). Den svarta färg som funnits i tryckpressen tog så småningom slut och de skitbruna omslagen blev gula. Det lärde mig att ta färger som var enklare att blanda.

Den här grundlayouten lever kvar på Skatteverkets publikationer, typ handledningar och författningssamlingar - trots att det gått nästan 40 år. Men färgerna har ändrats varje år. Det var ett beslut som generaldirektören tog, på min föredragning. Jag bytte färg varje år och det blev jobbigt att hitta bra färger som var snygga och funkade enkelt trycktekniskt. Men en dag kom ett förslagsärende som förenklade hela processen.

Förslagsställaren föreslog att vi skulle införa en sexårscykel för färgerna på våra omslag. Jag köpte idén direkt och valde ut sex bra och enkla färger. Det här systemet lever kvar än i dag hos Skatteverket liksom även min enkla grundlayout för omslagen. Samma färg - kallad "Årets färg" - går igen på deklarations-blanketterna och även på de flesta av verkets broschyrer.

Det ska bli intressant att se hur länge det här systemet får leva kvar....

PS. Om ni kollar bilden ovan så ser ni att det är små begynnelsebokstäver på titlarna och att bindestreck saknas. Detta var en kreativ innovation från min sida 1971. I dag skulle jag inte göra så här. Men jag får skylla på att jag var ung (25 år) och naiv.

Veteraner på kulturblandning i Sollentuna

Pensionärsföreningen vid Skatteverkets huvudkontor har som syfte att "ordna sammankomster och olika former av kulturellt utbyte". Vad som menas med "kultur" varierar säkert från person till person. I går var det olika sorters "kultur" som erbjöds - allt i Sollentuna, norr om Stockholm.

Första punkt var en tur genom salarna på Edsbergs slott under ledning av guiden och f.d. åklagaren Bjarne Rosén. Slottet är normalt bara öppet för allmän visning en gång om året, på nationaldagen.
Därefter blev det kultur i form av konst på Edsviks konsthall, ett stenkast från slottet. Där berättade Edviks kunnige konstnärlige ledare Ricardo Donoso om konstnärerna Roy Friberg och Christoffer Rådlund och deras tavlor med sina mörka, dystra motiv.
Granne med konsthallen ligger det relativt nyöppnade MC-Collection med sina 115 totalrenoverade motorcyklar. Samlingen - eller muséet om man så vill - vill spegla motorcyklarnas design genom årtiondena från 1890-talet och fram till i dag. Museichefen Anders Torén berättade och släppte sedan loss veteranerna för att på egen hand botanisera bland de blänkande cyklarna. Eftermiddagen avslutades med en enkel förtäring på MC-muséet, där veteranerna fick chans att prata minnen över ett glas vin eller öl.
PS. Du som ännu inte har besökt MC Collection i Sollentuna - gör de! Du behöver inte vara särskilt motorintresserad för att ändå imponeras av de vackra motorcyklarna.

Viktigt att rösta

Det finns de som menar att det inte är så viktigt att rösta. "Min röst betyder ju i alla fall ingenting", säger man. Men resultatet i det här valet visar tydligt hur viktig varje röst kan vara. Det hängde bara på en handfull röster för att Alliansen skulle ha fått egen majoritet i riksdagen.

Tillägg den 28 september: I kommunvalet i Örebro hängde det bara på en (1) enda röst! Med en rösts övervikt fick S och V förmånen att styra staden.

Praktiskt kundvagnstips

Det är alltid jag som handlar hem maten i vårt hushåll. Så har det varit sedan jag var sju år då min mamma började jobba. Sedan har jag fortsatt av bara farten och jag har under årens lopp fått en viss vana att hantera en kundvagn.

Ofta är vagnen tungkörd och full av varor: mjöl, mjölk, socker, potatis (och en massa sexpack öl). Det normala är ju att man skjuter vagnen framför sig. Gör inte det. Gå bredvid vagnen och skjut fram den med ena handen på vagnens långsida. Då rullar den mycket lättare och är dessutom lättare att styra. Pröva så får du se!

Valresultat med dålig eftersmak

Jag tänkte först inte kommentera valresultatet här på min blogg, men jag kunde inte låta bli.

Att Sverigedemokraterna (SD) kom in i riksdagen var en katastrof för Sverige. Nu är de där och vi lär nog inte bli av med dem. Jag är naiv och tror att det enda positiva kanske är att det kommer att gå något lättare att diskutera frågor om invandringen även hos övriga partier. Jag hoppas att det trots allt kan komma ut något gott av det, både för Sverige och invandrarna.

När jag skärskådar valresultatet på gräsrotsnivån, dvs. i mitt eget valdistrikt i Sollentuna, ser jag att det fanns 13 personer som röstade på SD. Förra valet var det bara sex. Men det ger ett procentresultat på 1,4 % - i hela kommunen fick SD 2,2 %.

Sina flesta anhängare har SD i södra Sverige. Men tittar man på t.ex. Lindesbergs kommun i Bergslagen så fick SD 8,1 % - och i vissa valdistrikt nästan 14 %. De etablerade partierna Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokratena fick bara ca 4 % var i kommunen.

Gå in på www.val.se så kan du kolla siffrorna i din kommun och i ditt valdistrikt.

Fågelsångens förskola fick mina röster

Första gången jag röstade var i andrakammarvalet 1968, Tage Erlanders sista val. Sossarna vann och fick egen majoritet och propagerade i valrörelsen bl.a. för ett starkare försvar (!). Sedan dess har jag troget röstat i alla val och folkomröstningar. I dag var det dags igen, men jag röstade inte på samma parti som 1968.

Min röster lämnade jag i Fågelsångens förskola i Sollentuna, några kvarter från min bostad. Det kändes speciellt att rösta just där. För 25 år sedan var jag med i en grupp föräldrar som "bråkade" med kommunen för att få ett fritidshem i vårt område. Den kampen pågick i flera år och först 1987 fanns det på plats, dessutom på en tomt som vi tipsat kommunen om.

Jag var den som döpte förskolan till just Fågelsången, annars hade namnet blivit Rönnvägens fritidshem. Att döpa förskolor efter gatuadressen kändes ungefär som "Traktorfabriken 24 oktober" eller liknande. Området där jag bor heter Fågelsången och därför var det namnet naturligt.

Fågelsångens förskola är extra kul därför att mina två barnbarn började där i måndags. Cirkeln känns sluten på något sätt.

Exemplets makt är stor

I valrörelsen har de rödgröna - och även medierna - lyft fram exempel på hur borgarnas förändring av sjukskrivningen drabbat en del mycket sjuka människor. Detta är ju förödande för Regnfält & Co, därför att det är så svårt att bemöta och kommentera.

En minister kan inte lägga sig i hur enskilda myndigheter - i detta fall Försäkringskassan - handlägger sina ärenden. Om det sker så är det ministerstyre, något vi inte har i Sverige. Därför är det i princip omöjligt att kommentera de exempel som presenteras.

Det jag har lärt mig under alla år som statstjänsteman - dels på en länsstyrelse och sedan på Skatteverket - är att när medierna (och nu de rödgröna) lyfter fram enstaka exempel så får man inte hela sanningen. I sådana här känsliga ärenden, som handläggs av Försäkringskassan, Skatteverket, socialtjänsten, sjukvården m.fl. så föreligger sekretess. Därför är det svårt, ja i princip omöjligt, för den part som anklagas att gå i svaromål.

Under min tid på länsstyrelsen så förekom tidningsartiklar om hur enskilda råkat illa ut på grund av myndigheter, bl.a. länsstyrelsen. Men i medierna kom enbart ena parten till tals. I en del av dessa medieärenden hade jag tillgång till alla handlingar och kunde konstatera att mediebilden var ofullständig och inte alls rättvisande.

Jag är helt övertygad om att många av de sjukförsäkringsfall som presenterats sista tiden är likadana. Hela bilden kommer inte fram. Det man läser, ser och hör måste man ta med en stor nypa salt. Och det gäller inte bara nu i valrörelsen utan alltid när medierna och andra lyfter fram så kallade snyftfall.

Bergslagsflaggan har fått gratisreklam

Alla kommuner i Bergslagen samt länsstyrelserna m.fl. har en intresseorganisation som heter Bergslaget (www.bergslaget.se). Nu har man gett ut ett magasin, som heter "Urkraft" med underrubriken "Berättelser från Bergslagen". Det är på 130 sidor och formatet är ett mellanting mellan A4 och A5. Tanken är att det ska komma ut fler nummer.

I det här första numret presenteras bl.a. Bergslagsflaggan. Jag är intervjuad och berättar hur flaggan kom till. Flaggan visas på bild - se ovan. Det är dock inte jag som håller i den utan det är f.d. ordföranden i Stråssa By - Rune Andersson. Det är han som marknadsför och säljer flaggan (0581-430 60, läs mer på bergslagsflaggan.weebly,com.

Resande romer reste runt

När jag växte upp på 50- och 60-talen talade man om zigenare, eskimåer, lappar och negrer. Alla dessa ord är fula och förbjudna nu. I stället heter det romer, inuiter, samer och svarta (eller ev. afroamerikaner eller motsvarande).

Romer är på tapeten nu därför att Frankrike (och även Sverige) visar ut dem. Det är kontroversiellt och EU i Bryssel har reagerat. Jag har ingen bestämd åsikt i frågan, för jag vet för litet men höjer ändå på ögonbrynet. Däremot vet jag hur det gick till på 60-talet, när jag jobbade på Länsstyrelsen i Örebro.

En grupp romer med husvagnar m.m. kom in till Askersunds kommun i södra länet och slog läger. Kommunen gav dem pengar i form av socialhjälp och de reste vidare till nästa kommun, Hallsberg, och slog läger där. Den kommunen gav dem också pengar och de kom till Örebro via Kumla kommun. Då reagerade man.

Anledningen var att kommunal socialhjälp till utländska medborgare (det handlade om finska romer) betalades tillbaka av staten, via länsstyrelsen. Jag satt där och tog emot kommunernas ansökningar. Alltså var det ingen belastning för kommunen om de pröjsade de finska romerna eftersom staten betalade. Men hur som helst kunde de systematiskt kvittera ut pengar från kommun efter kommun tills det hela uppdagades.

Det kan finnas två anledningar till utbetalningen av socialhjälpen. Den ena var att romerna stegade upp till kommunkontoret och krävde pengar. Annars skulle de stanna i kommunen. Fick de pengar skulle de åka vidare. Därför fick de pengar.

Den andra anledningen var att kommunen på eget initiativ ville bli av med dem och erbjöd dem pengar för att lämna kommunen. Vilken anledning som är sann, vet jag inte.

Varför vården kostar pengar

Skola, vård och omsorg är några av de heta ämnena inför valet. Allt detta kostar massor med pengar. Privata aktörer har kommit in på de här arenorna. Det har de rödgröna motvilligt tvingats acceptera. Man vill helst förbjuda vinster för de företag som utsätter den offentligt drivna verksamheten för konkurrens.

Att vården kostar pengar visar följande lilla exempel, hämtat ur verkligheten och hos verklighetens folk.

En rullstollsbunden 86-årig pensionär hade varit och lämnat prover hos sitt landsortssjukhus i Västsverige. Nu var dags att få veta resultatet av dem och han hade fått en kallelse till sjukhuset, som fanns sex mil bort från hans bostad. För att komma dit kontaktade han färdtjänsten.

Färdtjänstbilen kom från Storstaden som låg 12 mil bort från hans bostadsort och tog honom till sjukhuset. Där berättade en sjuksköterska för honom att hans prover var bra. Hon frågade också hur han mådde. "Jag mår bra", sa han. Sen åkte han hem med färdtjänsten igen.

Vad kostade det här kalaset för skattebetalarna? Jag har ingen aning. Men jag undrar en sak: Varför ringde inte sjuksköterskan hem till honom och berättade om provsvaren? Det hade blivit enklare både för henne och pensionären - och dessutom billigare.

Nu hör det till saken att landsortssjukhuset i det här fallet drivs av landstinget i länet. Hade sjukhuset varit privatägt så tror jag sköterskan hade ringt. Och då hade det uppstått en liten vinst. Jag tror att vinstmöjligheten driver fram förändringar och förenklingar i administration och rutiner, vilket är bra. Och dessutom mår den landstingsdrivna vården bara bra att bli utsatt för konkurrens. Men man kan ju alltid diskutera hur stor vinsten ska få bli.

Jag blir bara trött

I morse möttes Östros och Borg i statstelevisionens morgonprogram. Samma käbbel som vanligt. Ingen svarade på varandras frågor, knappast heller på programledarens. Man anklagade varandra som vanligt för lögner, misskrediterade varandras politik och malde ut sina budskap, riktade enbart till olika angelägna väljargrupper, så här i elfte timmen.

Varför ska TV överhuvud taget ha såna här "debatter"? Det liknar ju mest ett slags politiskt stå-uppande. Risken är stor att käbblet blir ännu värre de dagar som är kvar till valdagen, eftersom det i stort sett är jämvikt mellan blocken.

Nä, jag blir bara trött. Det ska bli skönt när valet är över.

Är vi i Sverige, eller...?

Min hemkommun Sollentuna har begåvats med ett helt nytt köpcentrum som har massor med butiker - butiker som ska vara lite mer exklusiva. Det har inneburit att t.ex. Dressman och Clas Ohlson inte platsar där.

Många av butikerna har namn som klingar utländskt, framför allt engelskt. Dessutom har många av dem skyltning med (engelska ord). Att vi har en språklag som slår fast att svenska är vårt nationella huvudspråk verkar har gått spårlöst förbi dessa butiker och deras ägare...

Det finns massor med klädbutiker, restauranger, telebutiker m.m. Här är hela listan:

ICA Kvantum, Chocolatia, Br. Axelssons Fisk, Hälsokraft (Fitness), Naked Juice Bar, Kahls te- och kaffehandel, Kött- och delispecialisten, Systembolaget, Bondens matbod, Interflora Fresh, Apotekhjärtat, Balders bröd, Pressbyrån, Forna Romano, Hawilo kolgrill, Medelhavs Steakhouse, Arinkol Sushi, Rooster, Tex Mex, Basilica husmanskost, HM (Denim Days),3Sollentuna, Tele 2, Telia, The Body Shop (In business we play...), Teknikmagasinet, SIA Home Fashion, BR (Magic days),Cubus (Fall collection 2010), Expert (Expert Card, Drop in), Gallerix ramverkstad, Game (Sale), Village, Cozy living, Express nail (French manicure), Lagerhaus, Life, Subway (Open, Sub of the day), Akademibokhandeln, Hearthwin, the paper shop (Foto, canvas, inbjudningskort, copy shop, banners, rollups), Telekiosken, Team Sportia, Lundbergs, Mokarabia coffee shop, Tomas sko- och nyckelservice, Specsavers optik, The Phone House, Jarmonée (Drop in), Forex Bank, Synsam, Klipppoteket, Ecco, Silver box (Hot jewelry cool price), Esprit (Sale), Ticket, Wedins (Urban living), Lindex (Fashion report, Now), Eurosko (Smart comfort, Fashionation for your boots), Curres spelbutik, Guldfynd, Glitter (Black celebration), Joy, Flash (Vintage journey), Mist Stockholm, MQ, Hallbergs guld, DocMorris apotek, Annorlunda guld, Trendypetit, Companys, Eton, Lexington, Noa Noa, Kriss Sweden, MarcO`Polo, Sand (New arrival, No sale), New House, Collection of brands (Sale time), DNA (Sale, nice price, mens shoes, autumn), Vagabond (Sale), Vila clothes, Scorett (Shoes to wear), Jack & Jones, Vero Moda (New) Silver å sånt, Ginatricot (Fall), Espresso House, Salt, Stjärnurmakarna, Twilfit, Smycka, Guld!, Change (Affordable fashion show), Nikita Hair, Folkhemmet, Best of Basic, Kicks (Don´t panic we have it), Triumph (Shape sensation, Spot light your curves), Unni, Wisus Optik, Bergmans Form, Accessorize, Waynes Coffee.

Det är inte många butiker som har svenska namn. Nu ingår ju en del av dessa butiker i internationella kedjor, vilket delvis kan ursäkta det ickesvenska namnet. Men ändå, det är en himla massa utländska namn.

Dessutom har man skyltning i butiken med engelska ord. Varför skriver man SALE när REA duger? Och varför FALL och AUTUMN när det heter HÖST?

Är vi i Sverige, eller...?

Minglande minister missade min röst?

Jag tycker det är synd om de asylsökande som tillbringar sina dagar i Sverige i total sysslolöshet. Det handlar ofta om unga friska människor som går och drar fötterna efter sig i en avlägsen landsortshåla, som saknar det mesta av service.

I teorin kan en asylsökande få tillstånd att arbeta, men regelverket är så krävande att det i praktiken är omöjligt: du måste ha pass, måste ordna eget boende, tjäna minst 13 000 kr i månaden, omfattas av kollektivavtal, bli godkänd av facket m.m.

En eftermiddag härförleden när jag var på väg in till City med pendeltåget fick jag veta att vår invandrarminister Nyamko Sabuni skulle besöka Folkpartiets valstuga i Sollentuna och "mingla" med väljarna. "Jag ska fråga henne om det inte går att lätta på regelverket så de asylsökande kan jobba", tänkte jag, och dröjde mig kvar.

Ministern kom, åtföljd av två livvakter från Säpo, vilket tillsammans med de fyra uniformerade poliserna som redan fanns på plats utgjorde hennes skydd. Man kanske hade räknat med att ett gäng illasinnade sverigedemokrater skulle vara på plats?

Runt ministern svärmade ett tiotal invandrartjejer i fjortonårsåldern med block och pennor - tydligen på uppdrag från sin skola. När det blev ledigt stegade jag modigt fram till ministern med livvakternas misstänksamma blickar på mig.

Jag presenterade mig med namn och försökte inleda en dialog med henne. Hon verkade inte vara på humör för det, utan hänvisade bara till Migrationsverket och var allmänt besvärad över att jag närmat mig henne för att "mingla". Förmodligen trodde hon att jag var en gammal gubbe med sverigedemokratiska åsikter - någon som det inte var värt att ödsla krut på. (Gubbe är jag, men definitivt inte sverigedemokrat.)

Besviken sa jag tack, och gick till pendeltåget. Nu förstod jag att hon kommit till Sollentuna enbart (?) för att mingla med de folkpartistiska valarbetarna, som i sina orangefärgade jackor svärmade runt henne.

Nädu, Folkpartiet, tveksamt om du får min röst?

PS. Mörk mångkulturell minglande minister missuppfattade mig; missade måhända min mångåriga mittenröst. Funderar faktiskt flytta flerårigt fokus från frisinnat folkparti.

Språklagen kanske kommer att utvärderas?

Den 1 juli förra året fick vi en språklag som slår fast att svenska är vårt huvudspråk och att det allmänna (staten, kommuner etc.) har ett särskilt ansvar för att lagen efterlevs. Jag har i ett tidigare blogginlägg hävdat att Skatteverket inte följer lagen då man bl.a. kallar personalchefen för HR-direktör och använder massor med andra engelska ord i stället för svenska i det dagliga arbetet.

Häromkvällen var jag på ett debattmöte om språklagen, arrangerat av bl.a. Språkförsvaret. I panelen satt företrädare för riksdagspartierna. Frågan var hur den har fungerat hittills?

Politikerna ansåg i sin inledning att det var för tidigt att utvärdera lagen, eftersom den bara funnits i drygt ett år. Jag hävdade motsatsen och lyckades övertyga politikerna om att det vore bra med en utvärdering, i första hand hur de statliga myndigheterna har efterlevt den.

Mitt förslag, som togs emot positivt från både vänster och höger, var att via kommande regleringsbrev avkräva myndigheterna en redovisning i samband med årsredovisningen. Visserligen vet jag att resultatet sannolikt blir ett stycke meningslöst ordbajseri som inte leder till någonting. Men ett sådant här krav skulle ge råg i ryggen till alla de eldsjälar ute i förvaltningarna som värnar språket och ofta kämpar i motvind.

Oavsett utgången av höstens val så rekommenderade jag de närvarande politikerna att göra en egen blocköverskridande motion, om inte de förslag som fördes fram vid mötet - och som de lovade ta till sig - faller i god jord hos partiernas kanslier.

Vilket är värst: kommunism eller nazism?

I en artikel i DN:s kulturbilaga den 30 augusti tar artikelförfattaren upp jämförelsen mellan kommunismen och nazismen. Han skriver bl.a. "Nazismen är en rå ideologi som spelar på människans sämre sidor. Kommunismen däremot åberopar människans godhet ---".

Hrmm, när jag hör ordet kommunism kommer jag inte bara att tänka på tågmästare Ohly och mysfarbrorn Jerry Williams utan även på Stalin, Mao Tse Tung, Pol Pot, Nordkorea, Kuba m.m. plus hela f.d. Östeuropa med Östtyskland i spetsen. Det första ord som dyker upp hos mig i det sammanhanget är definitivt inte "godhet".

Författaren i DN skriver också att "Stalin mördade Trotskij och tusentals andra ---". Hrmm, tusentals? Uppgifter jag sett talar om minst 10 miljoner, en del menar att det var så många som 40-50 miljoner som föll offer för Stalins terror och utrensningar. Inte heller detta får mig att associera till "godhet".

På ett annat ställe i artikeln nämner författaren vem som besegrade nazismen: "En kommunistisk stat, Sovjetunionen - inte England eller USA, som dock bidrog." Hrmm, bidrog? Jag tycker det verkligen är att undervärdera de insatser och uppoffringar som även dessa länder gjorde i kampen mot nazismen, även om deras stupade soldater och dödade civila är mycket mindre än motsvarande i Sovjet.

Det är märkligt med sådana här jämförelser. Under kalla kriget så körde normalvänstern med den s.k. kålsuparteorin, dvs. att USA och Sovjet var lika onda/goda. Nu kör borgarkanten med liknande kålsuparteori, dvs. att kommunism och nazism är ungefär lika onda, vilket vänstern i dag givetvis inte kan hålla med om.

När det gäller vem, vilka eller vilken ideologi som är världsmästare i folkmord - sett i ett längre historiskt perspektiv - så undrar jag om inte européerna - främst engelsmän och spanjorer - tar priset. Jag tänker då på deras härjningar i Syd- och Nordamerika från 1500-talet och framåt då miljontals indianer med högtstående kultur utrotades. Lägg därtill även till slavhandeln.

Grönt ok för mer pengar till Skatteverket

Nu har även det gröna Miljöpartiet svarat på mina frågor om skattefusk och mer pengar till Skatteverket - se tidigare blogginlägg:

"Det är viktigt att samhället verkar för att alla betalar skatt enligt de demokratiska beslut som tagits om detta. Det går att ge Skatteverket utökade granskningsuppgifter för att komma åt t.ex. svartjobb. Många granskningsåtgärder är ekonomiskt lönsamma för samhället och bidrar också till att öka respekten för gällande regelverk. Du kan räkna med att en rödgrön regering kommer att ge skattemyndigheterna ökade resurser".

Jaha, ett svar som liknar det som sossarna lämnade.

Politiken är luddig på kommunnivå

På riksnivå är politikernas vallöften mer konkreta än på kommunnivå, tycker jag. Jag har trakasserat folket i valstugorna i min hemkommun Sollentuna och tagit deras reklam. När jag skärskådar vad de vill göra för kommunen är det mest okonkreta formuleringar om skolan, dagis, äldrevården etc. - men man säger inget om hur det ska gå till.

Sossarna skriver om "Möjligheternas Sollentuna" och skäller sedan mest på moderaterna, som nu styr kommunen. Det enda konkreta jag hittat är "att minska barngruppernas storlek i förskolan och anställa fler i äldreomsorgen". Men dom säger inget om hur barngrupperna ska minska? Färre barn och längre köer eller bygga fler dagis och/eller anställa fler förskollärare? Förmodligen det senare, men varför inte skriva det då?

Kristdemokraterna är konkreta på en punkt: höjt vårdnadsbidrag till 6 000 kr. Mycket annat är mer diffust: "Alla ska ha lätt att komma i kontakt med kommunen". Är det inte lätt i dag då? "Bli företagsvänligaste kommunen i landet" - men hur ska det ske?

Centern är också diffus: "Se till att kommunala servicen ska präglas av öppenhet, initiativkraft m.m." Hur då? "Arbeta för att trafikens partikelutsläpp och buller ska minska". Ska man däcka över den bullrande motorvägen till Uppsala och införa dubbdäcksförbud, eller hur har man tänkt sig? "Barn och unga ska uppmuntras från tidig ålder att utveckla sin kreativitet och skaparlust". Hur ska det gå till? Ska man skapa dagis med konstnärlig inriktning?

Folkpartiklarna är något mer konkreta: "Säker vård, god mat och en parboendegaranti i äldreomsorgen" även om vad som är "god" mat är en smaksak. Och vad är "säker vård"? "Alla ska trivas i Sollentuna och ingen ska känna sig otrygg". Jaha, hur ska det gå till, undrar jag? Jag som trivs i Sollentuna och känner mig trygg behöver då inte rösta på dom.

Men ett stort plus ska folkpartiklarna ha. På en av sina affischer berättar man att Sollentuna sjukhus ska byggas om till lägenheter. Det är konkret. Mer av sådant, tack.

När jag gjorde en jämställdhetsplan

De rödgröna vill att alla företag ska göra en jämställdhetsplan - alltså tydligen även enmansföretag? Det här med jämställdhetsplaner var på modet även 1980-talet och då drabbades jag.

Jag var chef för en liten enhet med en handfull personer på dåvarande Riksskatteverket. Ett påbud utgick internt från ledningen: alla enheter ska ha en jämställdhetsplan. Jag stönade.

Men då flög fan i mig. "Jag ska göra en ordentlig plan - men bara på skoj", tänkte jag. Sagt och gjort. Jag skrev och skrev - dvs. ordbajsade om ingenting egentligen - gjorde tabeller och jämförelser om allt möjligt med bäring på personalen på min lilla enhet. Variablerna var kön, ålder, ev. mamma- och pappaledighet, sjukfrånvaro och gud vet vad. Allt var på skämt från min sida.

Sedan gjorde jag ett snyggt kompendium med framsida, innehållsförteckning, förord, tabellbilaga m.m. och fick ihop ett antal sidor. Fortfarande ett skämt från min sida.

Döm om min förvåning när jämställdhetsprofeterna på verket lyfte fram min plan som ett föredöme för övriga verket. Att allt var skämt och ironi hade man inte upptäckt. Och jag sa givetvis inget.