Svenska folkets intresse för försvaret har ökat. Andelen som vill ha minskade förslagsanslag har sjunkit från 32 till 18 %. (Dessa arton procent motsvarar väl ungefär andelen som sympatiserar med Miljöpartiet och kommunisterna?) Andelen som är mycket oroade över situationen i Ryssland har ökat från 13 till 39 % mellan åren 2013-14 - allt detta enligt senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet.
Samtidigt ökar Sveriges engagemang i Nato. I år ska en stor flygövning genomföras i övre Norrland i Natos regi, viket retat Putin och hans sympatisörer, nu senast ett gäng vänstervridna kulturarbetare i Sverige som skrev en debattartikel och fördömde övningen.
Om ett år ska regeringen lägga en så kallad värdlandsproposition som ger Nato möjlighet - om Sverige först säger ok - att ha egna baser med egen personal i vårt land. Det var Allliansen som tog det initiativet. Hur det blir med den saken återstår dock att se. Ett samförståndsavtal med Nato om detta skrevs dock under i höstas.
Vi närmar oss Nato steg för steg. Frågan är väl inte om vi går med - utan snarare när vi går med. Alliansfriheten är de facto borta sedan länge. Den finns bara kvar i den politiska retoriken.
Jag förstår inte sossarnas rabiata motstånd mot ett medlemskap. Det var likadant en gång i tiden när det gällde vårt medlemskap i EU, men plötsligt svängde man helt. Det kanske blir likadant med Nato?
Vi har historiskt sett aldrig varit "alliansfria" eller helt neutrala. Under andra världskriget lät vi först tyskarna nyttja vårt territorium för truppförflyttningar både till lands och sjöss. När krigslyckan för tyskarna vände fick de allierade tillgång till vårt land, bl.a. i Norrland. Under kalla kriget samarbetade vi i hemlighet mycket nära med båda USA, England och Nato, vilket Sovjetunionen mycket väl kände till.
Oavsett Nato så behöver vårt nuvarande lilla försvar mer pengar. Det som redan beslutats när det gäller vår försvarsförmåga - en vecka på en plats i Sverige - saknar halva finansieringen. Det tillskott som man nyligen kommit överens om med borgarna räcker inte på långa vägar. En stor del av tillskottet äts dessutom upp av höjda arbetsgivaravgifter och hyror.
Försvaret av vårt lands självständighet, frihet och demokrati är statens viktigaste uppgift. Den sköter man dåligt.
Jag tycker att värnskatten, som tas ut med fem procent på inkomster över ca 630 000 kr och ger ca 4 miljarder per år, borde gå direkt till försvaret. Då skulle namnet på extraskatten stämma bättre. Men det räcker nog inte för att få försvaret på fler fötter och med bättre utrustning. Höj dessutom momsen med en procent rakt av. Det ger ytterligare ca 4 miljarder.
Och så ett medlemskap i Nato. Då skulle jag sova bättre om natten. Sen får Putin tycka vad han vill.
23 april 2015
22 april 2015
Så ska klagomål hanteras!
Min mamma (1908-98) jobbade större delen av sitt liv som affärsbiträde i olika blomsteraffärer. Hon sa ofta att "kunden har alltid rätt!".
Om det var någon kund som hörde av sig och klagade på att blommorna vissnade efter en dag eller att det var något annat fel så fick kunden nya blommor. Hon ifrågasatte inte om klagomålen var befogade eller inte eftersom kunden alltid hade rätt.
Det händer ibland att jag klagar på en tjänst eller vara som jag inte är nöjd med. Nu senast hände det med min favorit som frukostbröd: Fazers "Rund & God". Felet var att brödbitarna smulade sönder sig när jag tog ut dem ur plastförpackningen. De gick inte att bre smör på dem. Jag fick slänga tre paket, köpta i olika butiker.
Jag skickade ett mejl till Fazers konsumentkontakt och fick genast ett vänligt svar. Förklaringen var att de haft problem med tillverkningen av just "Rund & God" men att problemen borde vara lösta nu. Trots att jag inte krävde någon ersättning fick jag idag med vanliga posten kompensation i form av presentcheckar på 80 spänn.
Så ska klagomål hanteras. Heder åt Karl Fazer (1866-1932) och hans nutida medarbetare!
Om det var någon kund som hörde av sig och klagade på att blommorna vissnade efter en dag eller att det var något annat fel så fick kunden nya blommor. Hon ifrågasatte inte om klagomålen var befogade eller inte eftersom kunden alltid hade rätt.
Det händer ibland att jag klagar på en tjänst eller vara som jag inte är nöjd med. Nu senast hände det med min favorit som frukostbröd: Fazers "Rund & God". Felet var att brödbitarna smulade sönder sig när jag tog ut dem ur plastförpackningen. De gick inte att bre smör på dem. Jag fick slänga tre paket, köpta i olika butiker.
Jag skickade ett mejl till Fazers konsumentkontakt och fick genast ett vänligt svar. Förklaringen var att de haft problem med tillverkningen av just "Rund & God" men att problemen borde vara lösta nu. Trots att jag inte krävde någon ersättning fick jag idag med vanliga posten kompensation i form av presentcheckar på 80 spänn.
Så ska klagomål hanteras. Heder åt Karl Fazer (1866-1932) och hans nutida medarbetare!
Låt EU dela på flyktingkostnaden
När jag jobbade på Skatteverket och hamnade i en projektgrupp som skulle ta fram en rapport var målet att få rapporten så tjock att man kunde ha text på ryggen. En sådan tjock rapport (som trots det inte fick ryggtext) kom 1997 och hette "Service med kvalitet". Kursiveringen av it var en språklig vits då rapporten handlade mycket om ny teknik.
För att få den tillräckligt tjock skrev vi om det mesta som kunde ha koppling till service. Ett stycke text som jag bidrog med var följande:
"Av Sveriges nära 9 miljoner invånare är ungefär 500 000 utländska medborgare, (här borde jag ha skrivit att de har utländsk bakgrund) de flesta från övriga delar av Norden. Risk finns att utvecklingen i Östeuropa, Baltikum och Ryssland tar en sådan vändning att stora flyktingströmmar till Sverige kan befaras. Framtidsforskare siar också om en utveckling där befolkningen i Nordafrika kommer att sätta ökat tryck på länderna i Sydeuropa. Det kommer i sin tur att öka tryckte på Norden. De invandrare som redan i dag finns i Centraleuropa kan komma att flytta norrut".
Jag fick kritik för den här texten när rapporten kom ut. "Men så här kan ingen veta att det blir". Nu när det gått arton år har i alla fall en del nästan besannats.
Utvecklingen i Östeuropa med Rysslands annektering av Krim och krig i Ukraina har vi ännu inte sett slutet på. Flyktingströmmarna från norra Afrika över Medelhavet till södra Europa har pågått i flera år med katastrofala resultat. De som hamnar i Italien vill i många fall vidare till oss i norra Europa, bl.a. Sverige.
Av EU:s 28 länder tar tio av dem emot 90 % av alla invandrare som kommer till EU. Sverige och Tyskland tar emot flest, sett till invånarantalet.
De finns de som hävdar att invandringen till Sverige inte kostar landet något. Andra hävdar att det handlar om massor med miljarder kronor. Det hela beror nog på vilket tidsperspektiv och vilken grundinställning till invandringen man har. I nuläget måste invandringen kosta stora pengar, fast ingen seriös politiker vill räkna fram och torgföra en summa som kan kallas korrekt. Integrationsfrågan är för inflammerad för det.
De tusentals afrikaner med livet som insats som lyckas landa i Sydeuropa borde vara en fråga för hela EU. Italien m.fl. länder får ta första stöten. Andra stöten får Sverige, Tyskland och några till ta som har generösa regler för asylsökande.
De senaste katastroferna på Medelhavet har fått övriga EU att lyfta på ögonbrynen. Vad som kommer ut av det intresset återstår att se.
Jag tycker att alla EU:s länder ska ta ett ansvar, alltså även de som idag bara tar emot ett fåtal invandrare. Kostnaderna borde fördelas på alla. De länder som inte tar emot flyktingar borde få betala en högre "medlemsavgift" till EU. De länder som tar emot flyktingar får i stället en lägre avgift. På så sätt fördelas kostnaderna över hela EU.
Jag kan hålla med om att det kan bli svårt att ta fram ett regelverk för en sådan ordning. Men varför inte försöka? Något för Wallström att ta tag i?
För att få den tillräckligt tjock skrev vi om det mesta som kunde ha koppling till service. Ett stycke text som jag bidrog med var följande:
"Av Sveriges nära 9 miljoner invånare är ungefär 500 000 utländska medborgare, (här borde jag ha skrivit att de har utländsk bakgrund) de flesta från övriga delar av Norden. Risk finns att utvecklingen i Östeuropa, Baltikum och Ryssland tar en sådan vändning att stora flyktingströmmar till Sverige kan befaras. Framtidsforskare siar också om en utveckling där befolkningen i Nordafrika kommer att sätta ökat tryck på länderna i Sydeuropa. Det kommer i sin tur att öka tryckte på Norden. De invandrare som redan i dag finns i Centraleuropa kan komma att flytta norrut".
Jag fick kritik för den här texten när rapporten kom ut. "Men så här kan ingen veta att det blir". Nu när det gått arton år har i alla fall en del nästan besannats.
Utvecklingen i Östeuropa med Rysslands annektering av Krim och krig i Ukraina har vi ännu inte sett slutet på. Flyktingströmmarna från norra Afrika över Medelhavet till södra Europa har pågått i flera år med katastrofala resultat. De som hamnar i Italien vill i många fall vidare till oss i norra Europa, bl.a. Sverige.
Av EU:s 28 länder tar tio av dem emot 90 % av alla invandrare som kommer till EU. Sverige och Tyskland tar emot flest, sett till invånarantalet.
De finns de som hävdar att invandringen till Sverige inte kostar landet något. Andra hävdar att det handlar om massor med miljarder kronor. Det hela beror nog på vilket tidsperspektiv och vilken grundinställning till invandringen man har. I nuläget måste invandringen kosta stora pengar, fast ingen seriös politiker vill räkna fram och torgföra en summa som kan kallas korrekt. Integrationsfrågan är för inflammerad för det.
De tusentals afrikaner med livet som insats som lyckas landa i Sydeuropa borde vara en fråga för hela EU. Italien m.fl. länder får ta första stöten. Andra stöten får Sverige, Tyskland och några till ta som har generösa regler för asylsökande.
De senaste katastroferna på Medelhavet har fått övriga EU att lyfta på ögonbrynen. Vad som kommer ut av det intresset återstår att se.
Jag tycker att alla EU:s länder ska ta ett ansvar, alltså även de som idag bara tar emot ett fåtal invandrare. Kostnaderna borde fördelas på alla. De länder som inte tar emot flyktingar borde få betala en högre "medlemsavgift" till EU. De länder som tar emot flyktingar får i stället en lägre avgift. På så sätt fördelas kostnaderna över hela EU.
Jag kan hålla med om att det kan bli svårt att ta fram ett regelverk för en sådan ordning. Men varför inte försöka? Något för Wallström att ta tag i?
20 april 2015
Lätt att värna valhemligheten
Den svenska valproceduren har kritiserats av både valobservatörer och statsvetare för att valhemligheten inte är hundraprocentig. Anledningen till kritiken är att valsedlarna i vallokalen finns i ett ställ där man som väljare inför alla får plocka den eller de man vill ha. För inte avslöja sina sympatier måste man plocka en av varje.
Jag har själv reagerat över detta när jag gått och röstat. Det har inte känts bekvämt. Men nu kanske det kan bli ändring.
Frågan har tagits upp i riksdagen i en interpellation från en moderat riksdagsledamot till kultur- och demokratiministern, som bollat över till justitieministern. Han lovade att "Vi ska titta närmare på detta".
Hur svårt kan det vara?
Valmyndigheten behöver bara ta fram en antal vikbara skärmar i wellpapp. Det kan vare en enkel variant (se bilden) som ställs upp på ett bord eller en större golvmodell, typ valbås.
Valnämnderna kan beställa skärmar direkt från tillverkaren för en spottstyver och förse vallokalerna med dem. Det borde inte ens kräva någon utredning eller lagändring för att kunna göra detta.
Men i och för sig kan det vara bra att det skrivs in i vallagen, t.ex. "att valsedlar ska vara ordnade på ett sätt så att de röstande kan ta dem avskilt och utan insyn av andra i vallokalen" (eller liknande formulering).
Om valet hade legat kvar hos Skatteverket så hade saken helt säkert redan varit fixad. Men Valmyndigheten borde kunna ta ett eget initiativ utan att vänta på att Justitiedepartementets chef och hans tjänstemän ska fundera färdigt. Det departementet brukar nämligen inte var känt för snabba beslut. Men i och för sig är det ju inte val förrän om några år...
Jag har själv reagerat över detta när jag gått och röstat. Det har inte känts bekvämt. Men nu kanske det kan bli ändring.
Frågan har tagits upp i riksdagen i en interpellation från en moderat riksdagsledamot till kultur- och demokratiministern, som bollat över till justitieministern. Han lovade att "Vi ska titta närmare på detta".
Hur svårt kan det vara?
Valmyndigheten behöver bara ta fram en antal vikbara skärmar i wellpapp. Det kan vare en enkel variant (se bilden) som ställs upp på ett bord eller en större golvmodell, typ valbås.
Valnämnderna kan beställa skärmar direkt från tillverkaren för en spottstyver och förse vallokalerna med dem. Det borde inte ens kräva någon utredning eller lagändring för att kunna göra detta.
Men i och för sig kan det vara bra att det skrivs in i vallagen, t.ex. "att valsedlar ska vara ordnade på ett sätt så att de röstande kan ta dem avskilt och utan insyn av andra i vallokalen" (eller liknande formulering).
Om valet hade legat kvar hos Skatteverket så hade saken helt säkert redan varit fixad. Men Valmyndigheten borde kunna ta ett eget initiativ utan att vänta på att Justitiedepartementets chef och hans tjänstemän ska fundera färdigt. Det departementet brukar nämligen inte var känt för snabba beslut. Men i och för sig är det ju inte val förrän om några år...
14 april 2015
Rätt klädd på Friskis & Svettis?
Jag har varit medlem i Friskis & Svettis i drygt 30 år och plågade mig år ut och år in på deras jympa. Men nu, sedan ett par år, går jag på deras gym i stället, vilket passar mig bättre. Som pensionär är det ju viktigt att träna musklerna, sägs det.
F&S är Sveriges största förening, sett till antalet medlemmar som är drygt en halv miljon, vilket motsvarar 5,5 % av hela befolkningen. Föreningen i Sollentuna, där jag är medlem, har 9 % av kommunens invånare som medlemmar. Dessutom har Sollentuna en av Europas modernaste gymanläggningar, i alla fall enligt F&S självt.
Nu går jag alltså på gymmet ett par gånger i veckan när jag inte har något annat att skylla på. Jag gör det utan olust.
Jag har lagt märke till att en majoritet av alla som är där är klädda i svart. Bara några enstaka har en t-shirt som är i färg. Ingen har t-shirt med en massa text som visar att t-shirten är köpt vid en solvecka på Kanarieöarna eller på en konsert med Six Pistols, Soundgarden eller något annat band.
Nå, svart ska det vara, både uppe och nere. Utan tryck. Jag bröt mot klädkoden idag och hade en grönaktig t-shirt med stor och tydlig reklam för Harley Davidson, motorcykeltillverkaren i USA, på både bröst och rygg.
Att svart är den populäraste färgen på gympa- och gymdräkterna beror nog på att man ser smalare ut i svart?
En annan "lustighet" med F&S är att man sällan morsar på varandra, såvida inte man känner varandra sedan tidigare i andra sammanhang. Trots att jag varje gång jag är där ser gubbar och gummor som jag sett där i flera år så morsar ingen av oss på varandra.
Någon enstaka gång har det hänt att jag inlett i ett samtal med någon, men det har inte lett till något mer än någon enstaka osäker morsning vid ett senare möte i träningslokalen.
Det verkar inte lätt att kunna inleda en ny bekantskap på F&S. Alltså inget för sällskapstörstande singlar.
F&S är Sveriges största förening, sett till antalet medlemmar som är drygt en halv miljon, vilket motsvarar 5,5 % av hela befolkningen. Föreningen i Sollentuna, där jag är medlem, har 9 % av kommunens invånare som medlemmar. Dessutom har Sollentuna en av Europas modernaste gymanläggningar, i alla fall enligt F&S självt.
Nu går jag alltså på gymmet ett par gånger i veckan när jag inte har något annat att skylla på. Jag gör det utan olust.
Jag har lagt märke till att en majoritet av alla som är där är klädda i svart. Bara några enstaka har en t-shirt som är i färg. Ingen har t-shirt med en massa text som visar att t-shirten är köpt vid en solvecka på Kanarieöarna eller på en konsert med Six Pistols, Soundgarden eller något annat band.
Nå, svart ska det vara, både uppe och nere. Utan tryck. Jag bröt mot klädkoden idag och hade en grönaktig t-shirt med stor och tydlig reklam för Harley Davidson, motorcykeltillverkaren i USA, på både bröst och rygg.
Att svart är den populäraste färgen på gympa- och gymdräkterna beror nog på att man ser smalare ut i svart?
En annan "lustighet" med F&S är att man sällan morsar på varandra, såvida inte man känner varandra sedan tidigare i andra sammanhang. Trots att jag varje gång jag är där ser gubbar och gummor som jag sett där i flera år så morsar ingen av oss på varandra.
Någon enstaka gång har det hänt att jag inlett i ett samtal med någon, men det har inte lett till något mer än någon enstaka osäker morsning vid ett senare möte i träningslokalen.
Det verkar inte lätt att kunna inleda en ny bekantskap på F&S. Alltså inget för sällskapstörstande singlar.
9 april 2015
När mamma gav bort brorsans pjäxor
Idag är det 75 år sedan Nazityskland ockuperade Danmark och Norge, en ockupation som varade i fem år, tills kriget tog slut i Europa. Befolkningen i de ockuperade länderna hade det svårt på många olika sätt.
I huset bredvid vårt bodde bland andra en familj som hade släkt i Norge. En krigsvinter samlade den grannfamiljen in kläder m.m. till sina norska släktingar. När min mamma fick reda på det ropade hon in min bror, tog av honom hans pjäxor och gav dem till grannfamiljen. Pjäxorna gick sedan vidare till Norge.
Denna givmildhet glömde inte grannens släktingar i Norge. Många, många år senare när både kriget och pjäxorna var glömda i Sverige kom grannen och ringde på vår dörr och överräckte ett litet paket. Det var från grannens norska släkt och min mamma skulle ha paketet.
De hade inte glömt den givmilda svenska mamman som tog sonens pjäxor. Nu ville de "betala tillbaka". I paketet låg en minnessked i silver över den norske polarforskaren Roald Amundsen. Mamma protesterade men tog så småningom emot gåvan.
Min bror har numera skeden. Det var ju hans pjäxor.
I huset bredvid vårt bodde bland andra en familj som hade släkt i Norge. En krigsvinter samlade den grannfamiljen in kläder m.m. till sina norska släktingar. När min mamma fick reda på det ropade hon in min bror, tog av honom hans pjäxor och gav dem till grannfamiljen. Pjäxorna gick sedan vidare till Norge.
Denna givmildhet glömde inte grannens släktingar i Norge. Många, många år senare när både kriget och pjäxorna var glömda i Sverige kom grannen och ringde på vår dörr och överräckte ett litet paket. Det var från grannens norska släkt och min mamma skulle ha paketet.
De hade inte glömt den givmilda svenska mamman som tog sonens pjäxor. Nu ville de "betala tillbaka". I paketet låg en minnessked i silver över den norske polarforskaren Roald Amundsen. Mamma protesterade men tog så småningom emot gåvan.
Min bror har numera skeden. Det var ju hans pjäxor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
