Vi har över 4 000 döda i coronapandemin. De flesta är gamla och har dött på äldreboenden där en majoritet dessutom är dementa. Det är givetvis ett underkännande av äldrevården i vårt land, en vård som var undermålig och kritiserad innan pandemin. Ett eftersatt område, trots allt tal om en värdig vård för våra gamla som byggde landet. Jag tror tyvärr att "man" tänker så här: "Låt dom dö då dom bara kostar pengar och inte bidrar med något".
En gammal dement människa är äcklig. Ful och skrynklig, dreglar, har blöjor och liggsår, går inte att komunicera med, blir våldsam, elak och lyder inte. Skapar bara problem. Dessutom kräver hon vård och omsorg som är en stor utgiftspost för kommuner och regioner.
Så kommer pandemin! De gamla, multisjuka och dementa dör som flugor. Ge dem bara pallitativ vård så dom inte har ont så blir vi av med dom på några dagar. Skönt, vi får budgeten att gå ihop.
Sant eller inte? Det finns givetvis bra äldreboenden med hängiven och kunnig personal som gör allt för att de gamla ska ha det så bra som möjligt. Men jag undrar om det inte lite varstans hos dem som har hand om pengarna tankar åt det här hållet finns.
Coronan har gjort det möjligt att inte göra det man borde göra. Låt dom gamla och sjuka dö. De kostar bara pengar och bidrar inte med något. Ok, jag medger att det låter cyniskt. Men, men...
Det pratas om att man ska tillsätta en kommission som ska undersöka och utreda hur vi har agerat i dessa pandemitider. Har landets "strategi" varit framgångsrik? Gjorde vi rätt? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Vem hade ansvaret?
Ja, det är många frågor som kräver svar. Men varför vänta med utvärderingen tills pandemin klingat av om ett år? Då är mycket glömt och raderat. Nä, kör igång med uppföjningen nu!
För övrigt ser jag en risk att vi - dvs. våra politiker, myndigheter m.fl. - inget lärt. När detta sattyg är borta återgår nog det mesta till det vanliga.
Risken är att sjukvården vid nästa pandemi saknar munskydd, förkläden och respiratorer. Och att äldrevården fortsatt bara är ett dödens väntrum för vi som då är inlagda där.
24 maj 2020
19 maj 2020
Ny artikel om C-byråns "spionkvinnor"
Även här nämns Jane Horney, alltså ytterligare ett erkännande att hon jobbade för C-byrån.
I artikeln berättas om C-byråns kvinnor som under kriget gjorde Sverige ovärderliga tjänster utan att få något för det.
Tvärtom. De trakasserades, några fick lämna landet och en - Jane Horney - fick plikta med sitt liv.
Att de nu fått viss upprättelse kan de tacka den kände TV-producenten och författaren Jan Bergman, vars mor Inez var en av dessa kvinnor. Han skrev boken "Sekreterarklubben" som kom ut 2014 och som handlar om dessa kvinnor.
Vill du läsa artikeln kan du kopiera den här länken och söka: https://bilkaren.se/wp-content/uploads/2020/04/bilkristen2002web.pdf . Sedan skrollar du fram till sidorna 20-22.
PS. Det är jag som skrivit artikeln, därtill uppmanad av kapten C vid Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten). Den har även publicerats i Svenska Lottakårens digitala medlemstidning.
7 maj 2020
Bekräftat att Jane Horney jobbade för C-byrån
Jane Horney var den enda svenska kvinna som blev avrättad under andra världskriget. Hon anklagades av danska motståndsrörelsen för att vara tysk spion, vilket var helt felaktigt. Anledningen till att hon dödades var nog i stället att hon visste för mycket om motståndsrörelsens tveksamma förehavanden, som efter kriget kunde skada dess rykte.
Mycket har skrivits om Jane Horney. Inte bara böcker utan även massor av tidningsartiklar. Även en uppmärksammad TV-serie har gjorts. Den visades i svensk TV på 1980-talet och försökte stoppas helt av danskarna. De som gjorde serien mordhotades och trakasserades.
Jane Horney var städslad av den svenska hemliga militära underrättelsetjänsten som hade det informella namnet "C-byrån". Den bildades i slutet av 1930-talet och lades ned 1945 när kriget var slut. I stället kom ersättaren "T-byrån".
Bilder på Jane Horney (Källa: Horneys släktarkiv)
Hennes uppdrag var först som informant. Hon var en av flera kvinnor som C-byrån anlitade som ett slags "frilansande konsulter" med uppdrag att röra sig i Stockholms innekretsar för att lyssna och rapportera. Flera av dessa "hemliga" kvinnor arbetade på olika tyska företag och organ.
Men när Jane Horney blev "bränd" blev hon i stället kurir mellan tyskar i Köpehamn och den svenska C- byrån.
Sverige hade nämligen tillsammans med amerikanska OSS (föregångaren till CIA) och delar av den tyska militära underrättelsetjänsten - som var Hitlerkritisk - börjat att planera för ett Europa efter kriget. Det handlade mycket om att stoppa Sovjets kommande inflytande.
Detta ytterst hemliga trepartssamarbete gillades inte av den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som inte var sams med OSS. MI6 tipsade helt felaktigt den danska motståndsrörelsen att Jane Horney var tysk spion. Den som var chef för den delen av MI6 hette Kim Philby, en känd rysk spion.
Jane Horney sköts till döds på en fiskebåt i januari 1945 och kroppen sänktes i Öresund.
Det officiella Sverige erkände aldrig att C-byrån funnits och ännu mindre att Jane Horney arbetat för byrån. Flera källor har hävdat att hon jobbade för den svenska hemliga polisen, andra att hon var en naiv och godtrogen äventyrerska som agerade på egen hand.
Det är först nu som det officiella Sverige genom den svenska Försvarsmakten har "erkänt" att hon jobbade för C-byrån. Dels genom en utställning och dels genom en tidningsartikel.
Utställningen "I rikets hemliga tjänst" på Armémuseum som invigdes i februari i år lyfter fram några av de kvinnor som jobbade i hemlighet för C-byrån under kriget. En av dem är Jane Horney.
Artikeln i fråga - se bilden nedan - handlar om C-byrån och finns i Försvarsmaktens interna tidskrift "Försvarets Forum" (nr 1/2020, sid. 46-47). Den är skriven av Per Thunholm, verksam som underrättelseanalytiker vid Försvarshögskolan. Artikeln om C-byrån inleds med ett avsnitt om Jane Horney.
På sätt och vis är det en viss upprättelse för Jane Horney även om den är senkommen. Min uppfattning är att det är MUST (den nuvarande svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) som ligger bakom detta.
Fortfarande, efter 75-80 år, är detta ett känsligt kapitel i Sveriges 1900-talshistoria och det är nog en del som inte gillar att Jane Horney erkänts som en "C-byråagent"-
Mycket har skrivits om Jane Horney. Inte bara böcker utan även massor av tidningsartiklar. Även en uppmärksammad TV-serie har gjorts. Den visades i svensk TV på 1980-talet och försökte stoppas helt av danskarna. De som gjorde serien mordhotades och trakasserades.
Jane Horney var städslad av den svenska hemliga militära underrättelsetjänsten som hade det informella namnet "C-byrån". Den bildades i slutet av 1930-talet och lades ned 1945 när kriget var slut. I stället kom ersättaren "T-byrån".
Bilder på Jane Horney (Källa: Horneys släktarkiv)
Men när Jane Horney blev "bränd" blev hon i stället kurir mellan tyskar i Köpehamn och den svenska C- byrån.
Sverige hade nämligen tillsammans med amerikanska OSS (föregångaren till CIA) och delar av den tyska militära underrättelsetjänsten - som var Hitlerkritisk - börjat att planera för ett Europa efter kriget. Det handlade mycket om att stoppa Sovjets kommande inflytande.
Detta ytterst hemliga trepartssamarbete gillades inte av den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som inte var sams med OSS. MI6 tipsade helt felaktigt den danska motståndsrörelsen att Jane Horney var tysk spion. Den som var chef för den delen av MI6 hette Kim Philby, en känd rysk spion.
Jane Horney sköts till döds på en fiskebåt i januari 1945 och kroppen sänktes i Öresund.
Det officiella Sverige erkände aldrig att C-byrån funnits och ännu mindre att Jane Horney arbetat för byrån. Flera källor har hävdat att hon jobbade för den svenska hemliga polisen, andra att hon var en naiv och godtrogen äventyrerska som agerade på egen hand.
Det är först nu som det officiella Sverige genom den svenska Försvarsmakten har "erkänt" att hon jobbade för C-byrån. Dels genom en utställning och dels genom en tidningsartikel.
Utställningen "I rikets hemliga tjänst" på Armémuseum som invigdes i februari i år lyfter fram några av de kvinnor som jobbade i hemlighet för C-byrån under kriget. En av dem är Jane Horney.
Artikeln i fråga - se bilden nedan - handlar om C-byrån och finns i Försvarsmaktens interna tidskrift "Försvarets Forum" (nr 1/2020, sid. 46-47). Den är skriven av Per Thunholm, verksam som underrättelseanalytiker vid Försvarshögskolan. Artikeln om C-byrån inleds med ett avsnitt om Jane Horney.
På sätt och vis är det en viss upprättelse för Jane Horney även om den är senkommen. Min uppfattning är att det är MUST (den nuvarande svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) som ligger bakom detta.
Fortfarande, efter 75-80 år, är detta ett känsligt kapitel i Sveriges 1900-talshistoria och det är nog en del som inte gillar att Jane Horney erkänts som en "C-byråagent"-
Kriget i Europa slutade för 75 år sedan
Bilden visar en löpsedel från 23 april 1945.
Det varma andra världskriget ersattes av ett mycket längre kallt krig som inte tog slut förrän Sovjetunionen och det kommunistiskt ockuperade Östeuropa fallit i slutet av 1980-talet.
Japanerna fortsatt dock att kriga mot USA. Det tog slut först när USA atombomat två städer - Hiroshima och Nagasaki - i augusti 1945. Flera anser att det var en onödig terrorbombning.
Nja, hade inte atombomberna fällts hade Japan fortsatt att kämpa, kanske i ett år till. Resultatet hade blivit att många hundratusen fler soldater och civila hade dött. Det glöms bort när man kritiserar president Truman och USA.
(Det borde guiderna på Armémuseum ha lärt sig. Vilket de tyvärr inte har. Dåligt tycker jag. Det är alltid lätt att kritisera USA.)
När Japan gav upp tog USA över styret i landet under några år. Fred slöts först 1951 i San Francisco.
25 april 2020
Det svenska atombombsprogrammet åter aktuellt
I september förra året deltog jag i en "spionvandring"i Ursvik där FOA och dess föregångare höll till under många år i största hemlighet. (Se mitt blogginlägg den 17 september 2019.) Under åren 1945-72 pågick där utecklingen av en svensk atombomb. Under vandringen i Ursvik berättade guiden att Sverige smällt av två atombomber i Norrland - en uppgift som gjorde mig både nyfiken och bestört.
Detta var helt nytt för mig och jag undrade hur han kunde veta det. Han sa att han pratat med några samer som sett och hört smällarna. Jag tyckte det var märkligt att denna vetskap inte var mer spridd och känd av fler.
Leif G W Persson hade ett program i SVT för ett tag sedan om det svenska atombombsprogrammet men i det nämndes inget om att man skulle smällt av atombomber i Norrland.
För några veckor sedan blev jag uppringd av en person som läst mitt blogginlägg från i höstas. Han heter Henric Stenmark och hade precis kommit ut med en bok med titeln "Krutbanan i Ursvik". Där berättar han i romanform om det svenska atombombsprogrammet.
Nu kör SVT en dokumentär i två delar om Tage Erlander som var statsminister under åren 1945-69 och var en ivrig tillskyndare av ett svenskt atomvapen. Inte heller här nämns något om atombombssprängningar i Norrland.
När jag pratade med Henric Stenmark frågade jag om sprängningarna i Norrland. Han berättade att man visserligen sprängt i Norrland men de skedde med konventionella sprängmedel.
I sin bok berättar han om hur diskussionerna i försvaret gick och hur FOA byggde upp en replipunkt i Nausta, sydväst om Jokkmokk, mitt ute i ödemarken. Där förberedde man i största hemlighet en atombombsattrapp gjord av stora mängder vanligt sprängmedel för att se verkningarna av luftstötsvågen.
Åren 1956-57 skedde två stora smällar, den ena med 36 ton och den andra med 50 ton trotyl. Sannolikt var det dessa smällar och det svampmoln som bildades som samerna hört och sett. Så några atombomber har sannolikt inte briserat i Norrland.
Däremot berättade författaren och fil. dr Henrik Stenmark för mig att FOA detonerat en liten atombomb under kontrollerade former i Ursviksområdet. Det är i så fall också en väl förborgad hemlighet som inte är vida känd.
Det ska därför bli intressant att läsa bok nummer två som han håller på att skriva. Den ser jag fram emot.
PS. "Krutbanan i Ursvik" finns på Adlibris och kostar inbunden 229 kr. Den ger i dialog- och romanform en detaljerad bild av hur diskussionerna gick och hur de svenska kärnvapen- och kärnkraftsprogrammen parallellt växte fram under det kalla krigets tidevarv.
En intressant del i vår nutidshistoria där mycket varit hemligt och - med eftertankens glasögon på näsan - även skämmigt. Att sossarna ville ha svenska kärnvapen! Det känns helt osannolikt idag.
Detta var helt nytt för mig och jag undrade hur han kunde veta det. Han sa att han pratat med några samer som sett och hört smällarna. Jag tyckte det var märkligt att denna vetskap inte var mer spridd och känd av fler.
Leif G W Persson hade ett program i SVT för ett tag sedan om det svenska atombombsprogrammet men i det nämndes inget om att man skulle smällt av atombomber i Norrland.
För några veckor sedan blev jag uppringd av en person som läst mitt blogginlägg från i höstas. Han heter Henric Stenmark och hade precis kommit ut med en bok med titeln "Krutbanan i Ursvik". Där berättar han i romanform om det svenska atombombsprogrammet.
Nu kör SVT en dokumentär i två delar om Tage Erlander som var statsminister under åren 1945-69 och var en ivrig tillskyndare av ett svenskt atomvapen. Inte heller här nämns något om atombombssprängningar i Norrland.
När jag pratade med Henric Stenmark frågade jag om sprängningarna i Norrland. Han berättade att man visserligen sprängt i Norrland men de skedde med konventionella sprängmedel.
I sin bok berättar han om hur diskussionerna i försvaret gick och hur FOA byggde upp en replipunkt i Nausta, sydväst om Jokkmokk, mitt ute i ödemarken. Där förberedde man i största hemlighet en atombombsattrapp gjord av stora mängder vanligt sprängmedel för att se verkningarna av luftstötsvågen.
Åren 1956-57 skedde två stora smällar, den ena med 36 ton och den andra med 50 ton trotyl. Sannolikt var det dessa smällar och det svampmoln som bildades som samerna hört och sett. Så några atombomber har sannolikt inte briserat i Norrland.
Däremot berättade författaren och fil. dr Henrik Stenmark för mig att FOA detonerat en liten atombomb under kontrollerade former i Ursviksområdet. Det är i så fall också en väl förborgad hemlighet som inte är vida känd.
Det ska därför bli intressant att läsa bok nummer två som han håller på att skriva. Den ser jag fram emot.
PS. "Krutbanan i Ursvik" finns på Adlibris och kostar inbunden 229 kr. Den ger i dialog- och romanform en detaljerad bild av hur diskussionerna gick och hur de svenska kärnvapen- och kärnkraftsprogrammen parallellt växte fram under det kalla krigets tidevarv.
En intressant del i vår nutidshistoria där mycket varit hemligt och - med eftertankens glasögon på näsan - även skämmigt. Att sossarna ville ha svenska kärnvapen! Det känns helt osannolikt idag.
24 april 2020
Jag har träffat han som stal muséets mynt
SVT visar nu en dokumentärserie i tre delar som heter "Guldfeber - stölderna på Kungliga Myntkabinettet". Den kan ses på SVT Play. Jag har sett serien och den handlar om han som under många år var chef för samlingarna och samtidigt tjuv. Han erkände till slut, dömdes och fick några års fängelse som han dock slapp att avtjäna på grund av sjukdom. För tio år sedan träffade jag honom.
Sverige har en unik samling mynt, en samling som började byggas upp redan på 1500-talet. Den är värderad till det enorma beloppet av 25 miljarder kronor! Just det, miljarder, inte miljoner.
Däremot har mynt för 25 miljoner "försvunnit" från samlingarna som finns hos Kungliga Myntkabinetter/Sveriges ekonomiska museum. Den som pekats ut som tjuv och dömts är Ian Wiséhn, som åren 1999-2012 var chef för muséet. Jag har träffat honom. Och hur kom det sig, undrar ni?
När jag jobbade på (Riks)Skatteverket hade jag en dröm - eller vision - om att skapa ett skattemuseum. Sådana finns i bl.a. USA, Nederländerna, Israel och Danmark. Därför samlade jag på mig diverse dokument och prylar som jag tänkte kunde bli en grund för ett sådant museum.
Jag lyckades mygla till mig ett förråd i källaren på verket som började fyllas med olika saker och dokument.
Men det blev aldrig något museum och jag måste tömma förrådet. Intresset hos verket var lika med noll och jag skulle sluta och bli pensionär (vilket skedde i mars för tio år sedan). Vad 17 skulle jag göra med det jag samlat på mig?
Jag kontaktade några muséer, bl.a. Tekniska muséet och även Myntkabinettet, som också var ett slags "ekonomiskt muséum".
På förmiddagen den 10 februari 2010 hade jag ett möte på verket med två representanter från Myntkabinettet. Det var chefen själv, dvs. Ian Wiséhn, plus en kvinnlig medarbetare som hette Maria.
Båda två var mycket sociala, lättpratade och trevliga. Det visade sig att de hade - liksom jag - besökt Costa Rica och vi hade dessutom besökt samma platser där.
Det gemytliga mötet avslutades med att de gärna ville ta hand om en del av mitt material, vilket jag sedan såg till att de fick.
Se gärna dokumentären om den grövsta kulturarvsstölden någonsin i vårt land. Den är lite långsam i tempot men intressant med många obesvarade frågor.
PS. I dokumentären medverkar även andra personer, som jag har träffat och haft kontakt med. En är nuvarande statsheraldikern Henrik Klackenberg, som var studiekomps med Ian Wiséhn och chef för Myntkabinettet innan Ian blev det.
Klackenberg gillade inte att jag varumärkesregistrerade Bergslagsflaggan och överklagade. Men det gick inte hans väg utan jag vann den striden. I februari i år träffade jag honom på Armémuseum i samband med invigningen av en utställning. Vi var bland de inbjudna och jag fick en pratstund med honom om bl.a. Bergslagsflaggan. "No hard feelings any longer", kan man sammanfatta det mötet.
En annan kändis som figurerar i TV-serien är Björn Tarras-Wahlberg, som tidigare varit chef för Skattebetalarnas förening. Det var i den egenskapen som jag träffade honom - tillsammans med min dåvarande chef, generaldirektören Lennart Nilsson - på 1990-talet och käkade lunch tillsammans, dessutom på mitt initiativ.
Sverige har en unik samling mynt, en samling som började byggas upp redan på 1500-talet. Den är värderad till det enorma beloppet av 25 miljarder kronor! Just det, miljarder, inte miljoner.
Däremot har mynt för 25 miljoner "försvunnit" från samlingarna som finns hos Kungliga Myntkabinetter/Sveriges ekonomiska museum. Den som pekats ut som tjuv och dömts är Ian Wiséhn, som åren 1999-2012 var chef för muséet. Jag har träffat honom. Och hur kom det sig, undrar ni?
När jag jobbade på (Riks)Skatteverket hade jag en dröm - eller vision - om att skapa ett skattemuseum. Sådana finns i bl.a. USA, Nederländerna, Israel och Danmark. Därför samlade jag på mig diverse dokument och prylar som jag tänkte kunde bli en grund för ett sådant museum.
Jag lyckades mygla till mig ett förråd i källaren på verket som började fyllas med olika saker och dokument.
Men det blev aldrig något museum och jag måste tömma förrådet. Intresset hos verket var lika med noll och jag skulle sluta och bli pensionär (vilket skedde i mars för tio år sedan). Vad 17 skulle jag göra med det jag samlat på mig?
Jag kontaktade några muséer, bl.a. Tekniska muséet och även Myntkabinettet, som också var ett slags "ekonomiskt muséum".
På förmiddagen den 10 februari 2010 hade jag ett möte på verket med två representanter från Myntkabinettet. Det var chefen själv, dvs. Ian Wiséhn, plus en kvinnlig medarbetare som hette Maria.
Båda två var mycket sociala, lättpratade och trevliga. Det visade sig att de hade - liksom jag - besökt Costa Rica och vi hade dessutom besökt samma platser där.
Det gemytliga mötet avslutades med att de gärna ville ta hand om en del av mitt material, vilket jag sedan såg till att de fick.
Se gärna dokumentären om den grövsta kulturarvsstölden någonsin i vårt land. Den är lite långsam i tempot men intressant med många obesvarade frågor.
PS. I dokumentären medverkar även andra personer, som jag har träffat och haft kontakt med. En är nuvarande statsheraldikern Henrik Klackenberg, som var studiekomps med Ian Wiséhn och chef för Myntkabinettet innan Ian blev det.
Klackenberg gillade inte att jag varumärkesregistrerade Bergslagsflaggan och överklagade. Men det gick inte hans väg utan jag vann den striden. I februari i år träffade jag honom på Armémuseum i samband med invigningen av en utställning. Vi var bland de inbjudna och jag fick en pratstund med honom om bl.a. Bergslagsflaggan. "No hard feelings any longer", kan man sammanfatta det mötet.
En annan kändis som figurerar i TV-serien är Björn Tarras-Wahlberg, som tidigare varit chef för Skattebetalarnas förening. Det var i den egenskapen som jag träffade honom - tillsammans med min dåvarande chef, generaldirektören Lennart Nilsson - på 1990-talet och käkade lunch tillsammans, dessutom på mitt initiativ.
18 april 2020
MSB:s annonser kan vara tydligare och rakare
MSB har fått 75 miljoner kr för att informera oss medborgare om coronapandemin. Nu har jag sett flera av deras annonser i dagspressen. De är typisk myndighetsinformation, snudd på kungörelser. Då är de annonser som Region Stockholm/1177 producerar bättre. Det tycker i alla fall jag (se mitt inlägg den 11 mars i år).
När jag visade den senaste annonsen från MSB för min fru och samtidigt lade fram en av Region Stockholms coronannonser fick jag kritik. "Det är ju inte samma budskap", sa frun (snus)förnuftigt. "Kan du göra MSB:s bättre själv då?" snäste hon till med rösten fylld av skeptisk kritik.
Lätt som en plätt, tänkte jag, men sa inget. Tre minuter senare visade jag henne mitt alster. Se bilden nedan.
Det får inte vara för många budskap i en annons, helst bara ett men absolut inte fler än tre. MSB:s annons har tre budskap, som kommer långt ned i texten. Jag vände helt enkelt på texten i deras annons och la in budskapen i rubriken och gjorde rubriken till text.
En stor del av MSB:s annons är fylld av avsändarinformation. Jag förstår att respektive myndighet bakom Krisinformation.se vill synas, men är det nödvändigt?
Vilken variant som är bäst vet jag inte. Jag tror bara att min version vid en mätning skulle få fler plus än MSB:s när det gäller att snabbt få fram budskapen. (Men jag har haft fel förr. Det kan vara så även nu.)
När det gäller vilka som drabbas av coronaviruset skulle man kunna tro att det - om man är religiöst lagd - är någon gud eller naturen själv som ligger bakom utbrottet. Varför då, undrar ni?
Jo, när man ser vilken som är i värsta riskgruppen: en äldre, rökande, fet och multisjuk manlig diabetiker med högt blodtryck, cancer, dåligt immunförsvars, ALS, MS och Parkinson från Syrien som bor trångt i ett utanförskapsområde och jobbar deltid på ett äldreboende.
Jordens befolkning är stor och bara ökar. Det i sin tur belastar vår miljo och natur. Därför bör befolkningen minskas, tycker Moder Jord och ser till att kapa de som är minst nyttiga.
Jag tror inte att det är Moder Jord själv som ligger bakom detta. När Spanska sjuka härjade 1918 och 1920 var det framför allt yngre män som strök med.
Det var redan många unga män som gått bort och dött i Flanderns leriga skyttegravar åren innan. Det borde ha räckt för Moder Jord den gången.
När jag visade den senaste annonsen från MSB för min fru och samtidigt lade fram en av Region Stockholms coronannonser fick jag kritik. "Det är ju inte samma budskap", sa frun (snus)förnuftigt. "Kan du göra MSB:s bättre själv då?" snäste hon till med rösten fylld av skeptisk kritik.
Lätt som en plätt, tänkte jag, men sa inget. Tre minuter senare visade jag henne mitt alster. Se bilden nedan.
Det får inte vara för många budskap i en annons, helst bara ett men absolut inte fler än tre. MSB:s annons har tre budskap, som kommer långt ned i texten. Jag vände helt enkelt på texten i deras annons och la in budskapen i rubriken och gjorde rubriken till text.
En stor del av MSB:s annons är fylld av avsändarinformation. Jag förstår att respektive myndighet bakom Krisinformation.se vill synas, men är det nödvändigt?
Vilken variant som är bäst vet jag inte. Jag tror bara att min version vid en mätning skulle få fler plus än MSB:s när det gäller att snabbt få fram budskapen. (Men jag har haft fel förr. Det kan vara så även nu.)
När det gäller vilka som drabbas av coronaviruset skulle man kunna tro att det - om man är religiöst lagd - är någon gud eller naturen själv som ligger bakom utbrottet. Varför då, undrar ni?
Jo, när man ser vilken som är i värsta riskgruppen: en äldre, rökande, fet och multisjuk manlig diabetiker med högt blodtryck, cancer, dåligt immunförsvars, ALS, MS och Parkinson från Syrien som bor trångt i ett utanförskapsområde och jobbar deltid på ett äldreboende.
Jordens befolkning är stor och bara ökar. Det i sin tur belastar vår miljo och natur. Därför bör befolkningen minskas, tycker Moder Jord och ser till att kapa de som är minst nyttiga.
Jag tror inte att det är Moder Jord själv som ligger bakom detta. När Spanska sjuka härjade 1918 och 1920 var det framför allt yngre män som strök med.
Det var redan många unga män som gått bort och dött i Flanderns leriga skyttegravar åren innan. Det borde ha räckt för Moder Jord den gången.
9 april 2020
Idag för 80 år sedan... dystert nabominne
Idag för 80 år sedan angrep Hitlers Tyskland våra grannländer Norge och Danmark. Danmark gjorde motstånd några timmar, Norge några månader. Länderna ockuperades, Norge direkt och Danmark senare. Norske kungen flydde till England, den danske var kvar tills kriget var över fem år senare.
Båda länderna var dåligt rustade (ungefär som Sverige är idag). Danmark hade ca 16 000 man, Norge ett par tusen fler.
Norge var huvudmålet och Tyskland satte in 100 000 man, hundratals (transport)fartyg och mer än tusen flygplan.
Den norska krigsmakten mobiliserades. Ledningen följde sin regelbok och skickade ut inkallelser per post. Det tog alltså ett par dar innan den norske soldaten kunde vara "fit for fight" och då hade tyskarna tagit Oslo och fått kontroll över en stor del av landet.
Hade man i stället kallat in soldaterna via radio hade tyskarna fått det jobbigare. Angreppet mot Norge var ett vågspel som flera av Hitlers generaler avrådde från.
Anfallsvågen sjövägen mot Oslo leddes av kryssaren Blücher som hade 2 000 man ombord. När den nådde Oscarsborgs fästning i inre Oslofjorden avfyrade de få norrmännen två gamla 1800-talskanoner av tyskt fabrikat. Blücher träffades, tog eld och sjönk.
Den norske översten som gav order om eld fick skit för detta då han fattat beslut på egen hand. Senare fick han dock upprättelse och medalj av kungen.
Du som vill veta mer kan läsa här: https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/den-9-april-1940-hitler-anfaller-danmark-och-norge (kopiera och sök).
3 april 2020
Ibland går det snabbt att fatta beslut...
Sverige är i kris på grund av coronaviruset. Det är bra att regeringen är snabb att fatta nödvändigt beslut och lagändringar. De tält som sjukvården satt upp utanför våra sjukhus för att kunna kolla ev. smittade kräver tydligen bygglov - en hantering som vanligtvis kan ta lång tid. Men nu har regeringen tagit beslut om en lagändring. Den träder i kraft redan den 1 maj -med retroaktiv verkan. Bygglov krävs inte för dessa tillfälliga tält.
Det är jättebra att regeringen är beslutsförmögen och tar vettiga beslut och ändrar regler som inte funkar i det läge vi befinner oss i nu. Det finns alltså fortfarande kvar lite sunt förnuft hos regeringskansliet.
Tänk om regeringen kunde vara lika snabbfotad även på andra områden. Jag tänker bl.a. på de regler som gör det möjligt att utvisa en utlandsfödd högutbildad expert som jobbar, betalar skatt, har familj med barn som är födda här och som aldrig legat samhället till last.
Anledningen kan t.ex. vara att han jobbat för mycket eller fått för litet i lön enligt kollektivavtalet eller en semesterdag för litet. Att detta justerats i efterhand har inte hjälpt. Han ska ut ur landet, trots att företaget han jobbar åt ber på sina bara knän att ska få stanna!
En majoritet av våra politiker anser att detta är åt helvete och säger att så har kan vi inte ha det. Men inget händer.
Det är märkligt att det inte går lika snabbt att ändra reglerna i sådana här fall där besluten går mot allt mänskligt sunt förnuft!
PS. En helt annan sak som har viss koppling till detta med snabba beslut. Regeringen har gett Dan Eliasson och hans myndighet MSB 75 miljoner kr för att informera om coronan. Målgrupp torde vara hela folket.
Även här krävs snabba beslut. Om t.ex. statens upphandlingsregler ska följas när MSB ska välja vilka konsulter och reklambyråer man ska använda lär coranepidemin var över innan något händer.
Det har gått ett par veckor sedan SMB fick beskedet om extra informationspengar. Man borde ha kunnat få fram något på den tiden. Det ska bli intressant att se när man får se något från MSB.
Nu är ju Eliasson belastad på grund av de chefsjobb han tidigare har haft och fått kritik för. Får han inte ändan ur stolen finns risk för ny kritik.
De annonser som förekommit som helsidor i dagspressen med bl.a. coronabudskap har inte MSB gjort utan Region Stockholm och Vårdguiden 1177.
Tillägg den 4 april: I dag var det en ny och mycket fyndig helsidesannons från Region Stockholm i min morgontidning.
Det är jättebra att regeringen är beslutsförmögen och tar vettiga beslut och ändrar regler som inte funkar i det läge vi befinner oss i nu. Det finns alltså fortfarande kvar lite sunt förnuft hos regeringskansliet.
Tänk om regeringen kunde vara lika snabbfotad även på andra områden. Jag tänker bl.a. på de regler som gör det möjligt att utvisa en utlandsfödd högutbildad expert som jobbar, betalar skatt, har familj med barn som är födda här och som aldrig legat samhället till last.
Anledningen kan t.ex. vara att han jobbat för mycket eller fått för litet i lön enligt kollektivavtalet eller en semesterdag för litet. Att detta justerats i efterhand har inte hjälpt. Han ska ut ur landet, trots att företaget han jobbar åt ber på sina bara knän att ska få stanna!
En majoritet av våra politiker anser att detta är åt helvete och säger att så har kan vi inte ha det. Men inget händer.
Det är märkligt att det inte går lika snabbt att ändra reglerna i sådana här fall där besluten går mot allt mänskligt sunt förnuft!
PS. En helt annan sak som har viss koppling till detta med snabba beslut. Regeringen har gett Dan Eliasson och hans myndighet MSB 75 miljoner kr för att informera om coronan. Målgrupp torde vara hela folket.
Även här krävs snabba beslut. Om t.ex. statens upphandlingsregler ska följas när MSB ska välja vilka konsulter och reklambyråer man ska använda lär coranepidemin var över innan något händer.
Det har gått ett par veckor sedan SMB fick beskedet om extra informationspengar. Man borde ha kunnat få fram något på den tiden. Det ska bli intressant att se när man får se något från MSB.
Nu är ju Eliasson belastad på grund av de chefsjobb han tidigare har haft och fått kritik för. Får han inte ändan ur stolen finns risk för ny kritik.
De annonser som förekommit som helsidor i dagspressen med bl.a. coronabudskap har inte MSB gjort utan Region Stockholm och Vårdguiden 1177.
Tillägg den 4 april: I dag var det en ny och mycket fyndig helsidesannons från Region Stockholm i min morgontidning.
2 april 2020
Torpets solceller har gett 6 283 kr i vinst
Förra året installerades solceller på vårt torptak i Bergslagen. Den el vi inte nyttjat såldes vidare till EON, vilket gav oss totalt 6 283 kr i vinst, eller inkomst. Inte särskilt mycket när installationen kostade brutto ca 161 000 kr. Från den summan ska dras det som vi - till slut - fick av skattebetalarna via staten som bidrag i form av solcellsstöd.
I mars 2019 installerade SVEA Renewable Solar AB 34 solpaneler av märket Hyundai på taket till vårt torp i Bergslagen. Installationen gjordes på ett par dagar och anläggningen togs i bruk i mitten av april.
Kalaset kostade brutto 161 00 kr men då vi fick ROT-avdrag blev det ca 15 000 kr billigare, alltså ca 146 00 kr.
Men vi sökte samtidigt solcellsbidraget, som staten erbjöd. Men det var inte alls säkert att vi skulle få något. Den årliga pott pengar som staten avsätter fördelas ut på landets alla län. Är det många som söker i ett län räcker kanske inte pengarna och flera kan bli utan.
Vi hade tur och fick besked i slutet av förra året att vi beviljats bidrag. För att få det utbetalt var vi tvungna att skicka in massor med blanketter och olika intyg och dessutom omedelbart betala tillbaka ROT-avdraget som vi fått.
Byråkratin runt solcellsbidraget är ganska omfattande då det är tre olika myndigheter inblandade: Boverket där man kan ansöka om stödet elektroniskt och som administrerar själva utbetalningen; Energimyndigheten som har huvudansvaret, tar fram föreskrifter och blanketter m.m. samt länsstyrelserna där man också kan ansöka och som beslutar om stödet och om utbetalningen.
Vi ansökte om utbetalning i januari i år och jag kontaktade länsstyrelsen i Örebro och frågade när vi kunde räkna med att få pengarna. "Under mars månad" blev svaret. Då månaderna gick och inget hände ringde jag den 1 april.
Mitt ärende hade då flyttats från Örebro till länsstyrelsen i Karlstad, som ställt upp och hjälpt örebrolänet. Då plockade man fram min ansökan och satte snurr på byråkratin och pengarna ska komma före påsk. Hade jag inte stött på hade det förmodligen dröjt ännu längre. Ju fler kockar, ju sämre soppa. Så sant, så sant.
Solcellsbidragsstödet är för vår del ca 32 000 kr vilket gör att installationen kostade oss knappt 130 000 kr. Firman som installerade hade beräknat att vår anläggning skulle kunna ge totalt ca 9 000 kWh per år. Hittills har den levererat drygt 8 000 kWh men det blir nog mer då det är en månad kvar innan det gått ett år sedan cellerna togs i bruk.
Förra året - från mitten av april till året slut - levererade cellerna 6 753 kWh av dessa sålde vi till EON 5 397 kWh. För dessa fick vi 2 015 kr av EON, vilket drogs av direkt på vår elräkning. Spotpriset de betalade varierade mellan 26,38 öre och 46, 08 öre per kWh.
Av staten fick vi i form av skattereduktion på energiskatten 3 268 kr, vilket är 60 öre per kWh. Sammantaget blev "inkomsten" av såld el förra året 6 283 kr. På ett helt år kanske den kan bli bortåt 7 000 kr om solen skiner ordentligt men med tanke på att installationen kostade netto 130 000 kr dröjer det dock många år innan den är betald. Suck!
Ett tidigare normalår har det vi betalat till EON för el, skatter, nätavgifter m.m. varit ca 14 000 kr. Solcellerna har halverat den summan! Trots allt inte så tokigt.
Till detta ska även läggas miljöeffekten: ca 3 500 kg minskade koldioxidutsläpp!
I mars 2019 installerade SVEA Renewable Solar AB 34 solpaneler av märket Hyundai på taket till vårt torp i Bergslagen. Installationen gjordes på ett par dagar och anläggningen togs i bruk i mitten av april.
Kalaset kostade brutto 161 00 kr men då vi fick ROT-avdrag blev det ca 15 000 kr billigare, alltså ca 146 00 kr.
Men vi sökte samtidigt solcellsbidraget, som staten erbjöd. Men det var inte alls säkert att vi skulle få något. Den årliga pott pengar som staten avsätter fördelas ut på landets alla län. Är det många som söker i ett län räcker kanske inte pengarna och flera kan bli utan.
Vi hade tur och fick besked i slutet av förra året att vi beviljats bidrag. För att få det utbetalt var vi tvungna att skicka in massor med blanketter och olika intyg och dessutom omedelbart betala tillbaka ROT-avdraget som vi fått.
Byråkratin runt solcellsbidraget är ganska omfattande då det är tre olika myndigheter inblandade: Boverket där man kan ansöka om stödet elektroniskt och som administrerar själva utbetalningen; Energimyndigheten som har huvudansvaret, tar fram föreskrifter och blanketter m.m. samt länsstyrelserna där man också kan ansöka och som beslutar om stödet och om utbetalningen.
Vi ansökte om utbetalning i januari i år och jag kontaktade länsstyrelsen i Örebro och frågade när vi kunde räkna med att få pengarna. "Under mars månad" blev svaret. Då månaderna gick och inget hände ringde jag den 1 april.
Mitt ärende hade då flyttats från Örebro till länsstyrelsen i Karlstad, som ställt upp och hjälpt örebrolänet. Då plockade man fram min ansökan och satte snurr på byråkratin och pengarna ska komma före påsk. Hade jag inte stött på hade det förmodligen dröjt ännu längre. Ju fler kockar, ju sämre soppa. Så sant, så sant.
Solcellsbidragsstödet är för vår del ca 32 000 kr vilket gör att installationen kostade oss knappt 130 000 kr. Firman som installerade hade beräknat att vår anläggning skulle kunna ge totalt ca 9 000 kWh per år. Hittills har den levererat drygt 8 000 kWh men det blir nog mer då det är en månad kvar innan det gått ett år sedan cellerna togs i bruk.
Förra året - från mitten av april till året slut - levererade cellerna 6 753 kWh av dessa sålde vi till EON 5 397 kWh. För dessa fick vi 2 015 kr av EON, vilket drogs av direkt på vår elräkning. Spotpriset de betalade varierade mellan 26,38 öre och 46, 08 öre per kWh.
Av staten fick vi i form av skattereduktion på energiskatten 3 268 kr, vilket är 60 öre per kWh. Sammantaget blev "inkomsten" av såld el förra året 6 283 kr. På ett helt år kanske den kan bli bortåt 7 000 kr om solen skiner ordentligt men med tanke på att installationen kostade netto 130 000 kr dröjer det dock många år innan den är betald. Suck!
Ett tidigare normalår har det vi betalat till EON för el, skatter, nätavgifter m.m. varit ca 14 000 kr. Solcellerna har halverat den summan! Trots allt inte så tokigt.
Till detta ska även läggas miljöeffekten: ca 3 500 kg minskade koldioxidutsläpp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
