Alkohol lockar fram dåliga sidor

Fler och fler yrkesgrupper ansluter sig till #metoo-upproret. Nu har präster, lärare, byggjobbare, soldater och många andra av kvinnokön också kommit ut och vittnat om trakasserier och allehanda övergrepp de utsatts för. I gårdagens DN lyfte Göran Persson fram alkohol som en faktor även i detta sammanhang.

I debatten om #metoo har Göran Persson pekat på att spriten får folk att tappa omdömet då alkohol lockar fram det sämsta hos oss. Det gäller även mig (fast inte så ofta då jag tydligen tål sprit nu på ett annat sätt än när jag var yngre).

Jag har trakasserat folk runt mig med ekivoka historier, så kallade fräckisar. Många gånger blev jag uppmanad att dra fräcksiar. "Du kan väl dra en fräckis, Björn. Du verkar ju komma ihåg massor. Jag kommer inte ihåg en enda" har det ofta låtit. Vem kan låta bli att dra en historia i ett sådant läge?

Det har ofta varit lättviktiga historier, typ den här: "De här hände i början av 1900-talet. Det var uppställning på kaserngården och överste Sparre granskade mannarna. När han stannade framför 49:an Johansson utbrast han: "Det var förbålt vad Johansson är lik mig! Har er mor tjänat piga på Sparreholm?" "Nej överste! Min far var kusk där."

En känd historieberätterska

Är den här historien kvinnoförnedrande och kan betraktas som trakasserande? Jag vet inte hur Göran Persson skulle tycka. Hans fru är en fena på att dra fräckisar, så han borde var van. När hon var min chef på verket jag jobbade på gick hon från bord till bord på en personalfest och drog riktig smaskiga fräckisar. Det gjorde hon även ibland på ledningsgruppens möten.

Jag gillade det men jag tror inte alla lyssnare gjorde det. Kan hennes beteende med dagens metoo-glasögon betraktas som trakasserier? Hennes förklaring var att hon varit tvungen att bli machograbbig när hon jobbade på Finansdepartementets budgetavdelning. Det var tydligen ett tufft jobb.

Jag har nämnt det förut på min blogg, nämligen att Persson fru när hon var min chef klappade mig i häcken när hon kom ikapp mig i en korridor på verket. Det tog jag som en komplimang. Med dagens metoo-glasögon skulle det tveklöst gå att få det till ett sexuellt trakasseri.

Även jag har trakasserat fysiskt

Själv har jag - såvitt jag minns - bara fysiskt trakasserat en kvinna vid ett enda tillfälle. Mitt omdöme var helt borta på grund av alkoholförtäring.

Vi var ett gäng svenskar som skulle ut och segla i Kroatien och satt startkvällen tillsammans på en krog och jag drack på tok för mycket och släppte det mesta i hämningsväg. Jag började till och med prata flytande engelska (enligt min bedömning) med ett par som satt vid ett annat bord. Jag mådde prima och var manisk.

En av killarna som var med var stolt över sitt idoga motionerande och sin slimmade kropp. Jag höll inte med utan gick fram och tog honom på bröstet och sa "Du har ju ett par fina kycklingfiléer här!" Han tog illa upp och blev förbannad.

Frun tog inte illa upp

Då vände jag mig vingligt i mitt alkoholrusiga tillstånd till hans fru, som satt bredvid honom och tog även henne på brösten (som inte var så stora) och sa till hennes make: "Du har ju större tuttar än tanten din!"

Dagen efter hade jag ågren och bad båda om en rejäl ursäkt. Frun bara skrattade. Hennes man hade tagit mer illa upp då jag anspelat på hans fysik. Vi är fortfarande vänner, trots denna händelse för flera år sedan.

Var detta sexuellt trakasseri enligt #metoo som skulle kunna ha lett till att jag mist jobbet?

PS. Jag vill påpeka att även jag häpnat över alla berättelser om rena våldtäkter och andra övergrepp som så många kvinnor i olika branscher utsatts för, oftast av män i någon form av chefsställning. Det är för jävligt!

Sonen fick livstid - rättvist

Förra sommaren dödades ett äldre par i Sollentuna av sin son. Han dömdes först till sluten psykiatrisk vård men hovrätten ändrade domen till livstids fängelse. Jag kände föräldrarna då jag på 1970-talet hade jobbat tillsammans med mamman.

På 1970-talet när jag jobbade med samhällsinformation på Riksskatteverket (RSV) i Solna lärde jag känna GS. Vi jobbade tillsammans med verkets information, bl.a. broschyren Dags att deklarera, och en tid jobbade jag även med hennes bror ES, som var chef på en reklambyrå i centrala Stockholm.

GS gifte sig med HM, som var österrikare till börden. De bosatte sig i ett radhusområde i min hemkommun Sollentuna.  GS slutade på verket och jobbade sedan med kommunikation på Telia och längre fram på UD.

De fick inga egna barn utan adopterade en pojke och en flicka från Sydamerika som de hoppades skulle bli deras stora glädjeämnen. Men riktigt så blev det tyvärr inte.

Sonen var deras stora problem

Sonen var ett problembarn från första början. Först på dagis, sen i skolan och sen hela livet ut. Han missbrukade och svek alla som ville hjälpa honom. Jag träffade mamman GS då och då i Sollentuna Centrum och hon berättade om hur jobbigt de hade med sonen. Hon såg lidande ut och var en skugga av sitt forna jag. Eländet med sonen hade satt sina tydliga spår.

Sonen fick även egna barn, som han inte kunde ta hand om. Därför blev GS och hennes man fosterföräldrar till sina egna barnbarn.

Sonen bar sig väldigt illa åt mot sina adoptivföräldrar och hotade dem. Det ledde till att sonen fick besöksförbud. Men en sommardag förra året bröt han sig in i radhuset hos föräldrarna, drog kniv och stack ihjäl dem. Allt skedde inför ögonen på hans egen son. Anledningen var att han i sitt sjuka tillstånd hade fått för sig att föräldrarna tänkte förgifta honom.

Hovrätten ändrade domen

Pappan HM lyckades ta sig ut men föll ihop utanför radhuset och dog där. Mamman GS fördes i ambulans till sjukhus, där hon avled. Sonen sprang till skogs men greps av polis. Han dömdes så småningom till rättspsykiatrisk vård.

Nu har Svea hovrätt ändrat domen och gett sonen livstids fängelse. Hovrättens skäl är bl.a. att brottet riktade sig mot två närstående som var gamla och skyddslösa och dådet utfördes i en minderårigs  närhet. Omständigheterna ansågs därför synnerligen försvårande.

Hovrättens dom känns rätt.

Svårt att protestera mot folkdomstolarna

Varje dag kommer nya smaskiga avslöjanden om chefer och kändisar som sextrakasserat och i värsta fall våldtagit kvinnor, som ofta varit i beroendeställning. Vi har fått veta hur TV- och radiokända personer, skådespelare, operasångare, höga jurister och politiker burit sig åt i åratal mot kvinnor. Drevet har gått och de som pekats ut har varit chanslösa och i vissa fall flytt landet för att freda sig. Folkdomstolarna har fått härja fritt.

Men det finns en del som nyktrat till och pekat på att hetsjakten har avigsidor, bl.a.  Anne-Christine Ramberg som är generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfund. 

De anklagelser som förs fram ligger ofta långt bak i tiden  och är som brott betraktade preskriberade sedan länge. De som pekats ut har inte fått möjlighet att försvara sig. De är dömda av opinionen och har i flera fall sparkats från sina jobb.

Den som pekats ut har inte haft  en chans att försvara sig.

Dessutom räknas en manlig hand på en kvinnas lår under bordet på en fest nästan lika allvarligt som en påtvingad avsugning eller ett genomfört samlag utan samtycke.

Nästan som McCarthy i USA

Detta får mig att tänka på den amerikanske senatorn från Wisconsin Joseph McCarthy som bedrev en häxjakt på både verkliga och inbillade kommunistagenter på 1940- och 50-talen i USA. Många helt oskyldiga drabbades, bl.a. Charles Chaplin.

Eftertankens kranka blekhet infann sig så småningom i USA och McCarthy fördömdes. Jag skulle inte bli förvånad om eftertanken även infinner sig i Sverige när det gått tillräckligt lång tid efter alla avslöjanden om sextrakasserier.

Därmed inte sagt att att de utpekade  förövarna är oskyldiga. Men normalt brukar en åtalad få försvara sig innan domen faller.

PS. Gudrun Schyman har inte synts i debatten om sextrakasserier.  Hon brukar inte vara tyst när det handlar om män som behandlar kvinnor illa. Feministerna överlag har inte synts till.  Mycket märkligt, tycker jag.

Är Ryssland ett hot mot Sverige?

Är Putins Ryssland ett hot mot Sverige? Försvarsvännerna tror det och vill rusta upp. Vänstern (som hatar Nato och USA och saknar Sovjetryssland) vill inte det. Och Schyman och hennes feminister vill rusta ned helt och hållet. Om det är något land som "hotar" oss så är det ett auktoritärt land med stormaktsambitioner. Då finns det bara Ryssland. Knappast Polen, Korea, Venezuela eller någon västdemokrati.

Ett ryskt angrepp enbart mot Sverige är det ingen som tror på. I alla fall inte inom överskådlig tid. Däremot är ett angrepp i någon form mot Baltikum inte helt otroligt då Putin vill ta tillbaka de områden som Sovjetunionen förlorade vid upplösningen. Om tsar Putin ser tillbaka till tiden före 1917 så ligger även Finland risigt till då det var en del av Ryssland innan bolsjevikerna tog över
styret.

Under kalla kriget räknade man med en front i Mellaneuropa där öst och väst stod mot varandra. Nu tror alla seriösa bedömare att frontlinjen kommer att gå i Östersjön. Blir Baltikum inblandat så kommer Sverige också att bli det.

Vi har högtidligt avgett en solidaritetsförklaring med de baltiska länderna och dessutom är både vi och de med i EU, vilket förpliktigar.

Gotland viktigt för båda parter

Gotland är av mycket stor strategisk betydelse för den som vill erövra Baltikum. Ön har liknats vid ett hangarfartyg i Östersjön.  Den är lika viktig för den som vill försvara Baltikum och frågan är vem som hinner först att ta över vår största ö?

Ett storskaligt ryskt angrepp på de baltiska länderna är inte särskilt troligt det heller. Då träder Nato in och slår tillbaka vilket blir kostsamt för Putin. Ett sådant angrepp innebär tveklöst att Sverige blir indraget från första dagen.

Inledningen till anfallet mot Baltikum kommer bli att Ryssland tar Gotland, eller i alla fall ställer krav på att få stationera flyg m.m. på ön. Sverige har inget att sätta emot och Nato lyfter inte ett finger då de inte säkert vet vilket som är Rysslands nästa drag.

Om ryssen tagit Gotland är Baltikums öde beseglat. Även om Nato senfärdigt vaknar till så är det kört då det blir svårt att ta tillbaka Baltikum utan kontroll över Gotland. Om Nato i ett skymningsläge "tar" Gotland, hur kommer Sverige att agera då? Går vi i krig mot USA och Nato?

(Om England hade ockuperat de svenska malmfälten 1940 så hade vi sannolikt gått i krig mot engelsmännen och riskerat att ha hamnat på Nazitysklands sida.)

Rysk desinformation och hybridkrig troligare

Om Putins aktier hemma i Ryssland börjar falla i kurs ökar risken att han vill rikta blickarna utomlands och då ligger Baltikum närmast till. Ett yttre hot brukar alltid ena massorna och gynna ledarskapet.

Det börjar i så fall med att delar av den rysktalande befolkningen i Baltikum reser sig. Till en början försiktigt men allt illavarslande. De ryska trollfabrikerna går för fullt med desinformation och fake news sedan lång tid tillbaka och resten av världen vet inte vad man ska tro. 

Putin skickar in anonyma grönklädda män som stöd till den inhemska rysktalande befolkningens resning mot styrena i Tallinn, Riga och Vilnius. Ryssland förnekar all inblandning. (Jämför Krim och Ukraina.)

Nato avvaktar och vet inte vad man ska göra. Är det tillräckligt för att artikel 5 ska träda i kraft vilket krävs för att andra Natoländer ska komma till undsättning? Vill Tyskland, Norge, Danmark, Storbritannien m.fl. verkligen gå i krig för Baltikum i ett sådant här läge? Knappast.

Först krav på Sverige och Gotland

Dessförinnan har Putin ställt krav på Sverige att få stationera bevakningspersonal på Gotland för att skydda naturgasledningarna som går förbi ön. Svenska regeringen har motvilligt tvingats acceptera detta.

Även här har trollfabrikerna varit i farten och berättat om hot mot ledningarna från ryskfientliga balter, vilket fått Tyskland och andra länder som är beroende av den ryska gasen att agera i Rysslands intresse. Det har gjort det svårt för Sverige att säga nej till de ryska kraven på Gotland.

Ja, detta är nog ett mer troligt scenario än ett direkt konventionellt angrepp mot Baltikum. Och Nato och övriga världen har bara att acceptera fullbordat faktum.

Alltså, för att koppla tillbaka till inläggets rubrik: Ryssland är inget direkt hot mot enbart Sverige, men däremot indirekt om ryssen vill ta de baltiska länderna. Då dras vi med och kan knappast räkna med stöd från Nato.

Många frågetecken kring "Estonia"

Passagerarfärjan "Estonia" lämnade Tallinn på kvällen den 27 september 1994 med 989 människor ombord. Under natten sjönk färjan och 852 personer omkom, varav 501 var svenskar. Som vanligt vid den här typen av katastrofer finns det många konspirationsteorier och det har skrivits ett femtontal böcker och gjorts ett par filmer om "Estonias" förlisning och orsaken till den.

Jag har läst den senaste boken "M/S Estonia - Svenska statens haveri". Den kom ut förra året och är skriven av Stefan Torssell, f.d. sjökapten och byrådirektör vid Sjöfartsverket. Han har gjort ett digert efterforskningsarbete och fått i hop över 400 sidor. Hans bärande tes är att svenska politiker och byråkrater har dolt sanningen om förlisningen och dess orsak.

Det började redan på katastrofnatten. Dåvarande men snart avgående statsministern Carl Bildt satt hela natten i telefon, bl.a. med Säkerhetspolisen. Dagen efter var han tvärsäker att olyckan berodde på att bogvisiret hade lossnat. Ännu hade ingen undersökning om olycksorsaken gjorts - men Bildt visste!

"Estonia" fraktade militärt material

"Estonia" hade en militärtransport ombord. Precis innan färjan skulle lämna Tallin kördes några lastbilar, bevakade av militär personal, ombord. Sara Hedrenius, som räddade sig tillsammans med Kent Härstedt, vittnade om detta tjugo år efter olyckan. Hon såg transporten köra ombord.

Ett civilt passagerarfartyg som fraktar militärt material bryter mot internationella konventioner och betraktas som krigsfartyg.

Dåvarande tullchefen  Ingrid Sandkvist på Arlanda har intygat att tullen på Arlanda fick ta emot flera militära transporter från tidigare turer med "Estonia" vilka gick vidare med flyg till Egypten.

Torsell hävdar i sin bok att dykare från Sverige, Finland och Storbritannien senare hämtat upp det militära godset.

Svenska inspektörer dömde ut färjan

Samma dag som färjan lämnade Tallin hade två svenska fartygsinspektörer, som var i Estland för att utbilda sina  estniska kollegor, underkänt färjan på flera punkter. Färjan borde ha fått "körförbud" men eftersom inspektionen enbart var en del i utbildningen var det ingen som stoppade färjan. Torsell visar i sin bok att inspektionsprotokollet har ändrats i efterhand.

"Estonia" var från början inte byggt för att gå på öppet hav som t.ex. Östersjön utan var designat enbart för kustnära fart. När hon lämnade Tallin hade hon dessutom slagsida.

Flera fartygsexperter har hävdat att färjan - om orsaken var att bogvisiret lossnade - borde ha slagit runt och lagt sig med botten upp och varit flytande i flera dagar. Att "Estonia" sjönk så snabbt kan enbart berott på att hon haft ett hål under vattenlinjen.

Kollision - en möjlig teori

Torsells teori är att färjan kolliderat med någon eller något, t.ex. en ubåt. Samma natt skedde en stor finsk flottövning i Östersjön som bevakades av såväl amerikanska som ryska ubåtar.

Författaren undrar också varför inget marint fartyg deltog i räddningsarbetet. Sverige hade den här natten 22 bemannade fartyg, antingen ute till sjöss eller i hamn som kunde ha gått ut och hjälpt till.

Ansvaret i Sverige på högsta nivå har skyfflats runt mellan olika ministrar m.fl. Sjöfartsverket var den här tiden en inkompetent myndighet som gjorde många missar.

Räddade besättningsmedlemmar har försvunnit

Flera personer ut besättningen - som enligt namnlistor räddats - har försvunnit efteråt. Ett av befälen ombord sågs räddad och välbehållen i ett nyhetsinslag i tysk TV av kollegor i samma rederi. Men han är också försvunnen. TV-inslaget försvann snabbt och ingick inte i reprissändningarna om olyckan.

Visste de för mycket och måste försvinna?

- - - -

Ja, det är mycket märkligt som Torsell redovisar i sin bok. Den är intressant.

Boken är utgiven på förlaget AlternaMedia (ISBN 978-919834780-7).

Fotnot: Tullchefen Ingrid Sandkvist som nämns i boken var tidigare informationschef på Tullverket och jag träffade henne flera gånger under mitt yrkesliv. Dessutom bodde hon i min hemkommun Sollentuna.

Löfven nedvärderar jobbet i vården

Nu erkänner i stort sett alla politiker att det är invandringen och nysvenskarna som drar upp statistiken över de arbetslösa. För gammelsvenskar är arbetslösheten extremt låg och i stället saknas det arbetssökande till de jobb som är lediga.  För några år sedan mörkades den här statistiken. Den som andades något om att invandrarna var orsak till den "höga" arbetslösheten stämplades som rasist.

Både sossarna och högern vill få folk i jobb men hur det ska gå till är man inte överens om.

Löfven vill utbilda våra nyanlända. Det är hans och LO:s universallösning. Kristersson vill sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden genom enkla jobb med lägre lön och minska bidragsberoendet. Att de är oense på den här punkten märktes tydligt i den TV-sända partiledardebatten dem emellan härom kvällen.

Facket värnar bara dem som redan har jobb och vill inte ha in lågavlönade arbetare. Man säger att enkla jobb med låga löner leder till att alla som jobbar får sänkt lön, ja i alla fall alla som redan i dag har enkla jobb. Löfven trummar in det i varenda debatt han medverkar i. Svenne och Irma ute i landets stugor går på det. Det är ju ren lögn.

Utbildning Löfvens lösning

Löfven håller fram att nysvenskarna - varav många är analfabeter - ska utbildas i stället för att få ett riktigt men enkelt jobb med något lägre lön. I den senaste debatten menade Löfven att de som har låg eller ingen utbildning kan göra "fina insatser" genom att "gå bredvid" i vården.

Hur ska det gå till? Jag tror inte att ett vårdbiträde på sitt jobb i äldreboendet vill ta hand om en analfabet från Afrika som inte pratar svenska. Löfven och de som tycker som han nedvärderar jobbet inom vården. De ser det som en okvalificerad syssla som vem som helst kan utföra. Vore jag vårdbiträde skulle jag bli förbannad!

Och vad menar Löfven med att "gå bredvid"? Det är väl att vara i vägen för den som ska göra sitt jobb?

Att "gå bredvid" kräver handledning

När jag jobbade fick jag vid några tillfällen propåer om att ta emot praktikanter. Jag vägrade. Jag hade inte tid att "ta hand om dem". Och detta trots att de var utbildade och ursvenskar. Att ta hand om en praktikant kräver tid, engagemang och ansträngning. En del lärare får då och då ta hand om lärarkandidater. Det sker inte utan extra arbete för den som är handledare. Det är naivt att tro något annat.

Nej, jag tror att enkla jobb med lägre lön är bättre väg in på den svenska arbetsmarknaden och bort från bidragsberoendet. Att ge kompletterande svensk utbildning till de som redan har en grundutbildning är helt ok. Men att tro att en nyanländ afrikan som inte ens kan läsa och skriva på sitt eget språk ska kunna ta en svensk studentexamen på några år är naivt. Och det vet ju Löfven & Co.

Det finns enkla arbetsuppgifter

Det finns massor med arbetsuppgifter som är enkla och inte kräver studentexamen eller svenskkunskaper. Att jobba och få en lön även om den är låg är självklart bättre än att leva sysslolös
på bidrag. Det talas om löner runt 14-15 000 kr i månaden för ett enklare jobb.

När jag 1967 började heltidsjobba (med studentexamen i bagaget) som handläggare på Länsstyrelsen var min månadslön ca 1 100 kr. Det motsvarar i dagens penningvärde 9 631 kr. Det dröjde till 1969 innan min lön hade blivit ca 1 600 kr i månaden vilket idag motsvarar  15 000 kr.

Tillåt "konsultarvoden" eller lägg ned

Sverige har en försvarsindustri. Anledningen var från början att vi skulle kunna förse vårt eget försvar med materiel. Nu handlar det lika mycket om exportmöjligheter. Det är nödvändigt då Sverige inte ensamt klarar utvecklingskostnaderna. Konkurrensen är dock stenhård. Utan mutor i form av "konsultarvoden" går det knappast att få en order. Dessutom får man inte sälja till länder som ligger i krig - eller som är diktaturer. 

Försvarsindustrin är viktigt för Sverige. Den ger sysselsättning åt tusentals personer och medför miljarder i exportinkomster. Men det är inte alltid lätt att kunna sälja Boforskanoner och JAS-plan. Den internationella konkurrensen är stenhård.

Våra politiker - från statsministrar och nedåt - brukar engagera sig i affärerna och gör säljfrämjande besök i presumtiva köparländer. När en affär, efter år av förhandlingar, äntligen är i hamn, har motaffärer för flera miljarder skakats fram. Hur många av dem som sedan blir av är tveksamt.

Vanligt med mutanklagelser

Med jämna mellanrum drabbas våra stora försvarsindustriföretag av mutanklagelser. Bofors låg risigt till för många år sedan efter att ha sålt kanoner till Indien där mutor figurerat. Efterdyningarna ledde till politiska förvecklingar på hög nivå i Indien.

Bofors anklagades på 1980-talet också för smuggling av krigsmateriel till länder vid Persiska viken. Det blev stor uppmärksamhet kring dessa affärer. Krigsmaterielinspektören Algernon omkom under mystiska omständigheter i Stockholms tunnelbana. Mord, självmord eller olycka? Samma dag hade han träffat Boforschefen. Konspirationsteorierna är många.

Nu i dagarna är det SAAB som är i hetluften då man betalat ut flera miljoner i "konsultarvode" till en mellanhand i Sydafrika, som köpt JAS-plan av SAAB. Mutanklagelser verkar vara legio i samband med såna här affärer i miljardklassen.

Svårt sälja om alla lagar ska följas

Det är bara att konstatera att det inte går att sälja krigsmateriel för flersiffriga miljardbelopp utan att muta viktiga beslutsfattare och andra nyckelpersoner i köparländerna. Det är tydligen bara så. Ska Sverige hävda sig i konkurrensen måste företagen kunna få betala "konsultarvoden" för några miljoner till vissa nyckelpersoner som kan påverka affären åt rätt håll. Man får se det som marknadsföringskostnader. Andra länder är inte så nogräknade. 

Ska Sverige vara bäst i klassen när det gäller att hålla sig från mutor i olika former i de här sammanhangen är det lika bra att lägga ned vår försvarsindustri. Den vänstervänliga så kallade fredsrörelsen skulle jubla. Det är ofta den som anklagar företagen för mutbrott.

Allt görs för att kringgå säljförbudet

Sen har vi det där med försäljningsförbud till diktaturer och länder i krig. För en tid sedan var det Saudiarabien som var på tapeten. Enligt gängse språkbruk är landet en diktatur, som dessutom stödjer krigförande parter i andra länder. Sverige gjorde affärer med saudierna. Om jag minns rätt handlade det om utbildning.

Vår S-märka utrikesminister slog nästan knut på sig för att försöka bortförklara att landet inte var en diktatur. Saudierna blev sura över hennes tvetydiga uttalanden. Kungen fick gripa in med ett brev till sin saudiske motsvarighet och släta över kritiken.

Sånt här drar bara ett löjets skimmer över affärerna. Vi vill gärna exportera så mycket som möjligt, även till tvivelaktiga köparländer, vilket skapar problem för politikerna. Blir det inga affärer hotas jobben i Karlskoga, Linköping och många andra orter som är beroende av försvarsindustrin.

Det finns tre alternativ

Nä, livet skulle bli enklare för försvarsföretagen och politikerna om Sverige inte alls sålde några kanoner m.m. till andra länder. Men, som sagt, jobben och exportinkomsterna är viktiga. Det finns bara dessa alternativ:

1) Fortsätta som hittills med exportaffärerna, dvs. att trixa och mygla för att kringgå regelverket och kanske hamna i hetluften. 

2) Förbjud export av krigsmaterial, vilket medför en nedläggning av vår svenska försvarsindustri. Att behålla den enbart för svenska behov är inte möjligt .

3) Ändra regelverket och tillåt "konsultarvoden" i samband med export av försvarsmateriel och tillåt försäljning till alla länder som vill köpa.