Kvinnor kan ha klättrat via männen

Jag vet kvinnor som utnyttjat sitt kön för att via män klättra i karriären. Men det har jag inte vågat torgföra tidigare. Nu gör jag det. Skådisen Naomi Rapace  har nämligen (i dagens SvD) sagt att kvinnorna saknar ansvar i #metoo-debatten: "Många kvinnor har spelat spelet och klättrat. De har varit delaktiga i "gamet" och använt det till sin fördel".

Om jag - eller någon annan mansgris - sagt samma sak för några veckor sedan hade jag legat illa till.  Det var då #metoo-debatten och vittnesmålen stod som spön i backen. Men nu när det dessutom är en kvinna som gör det är det helt ok. Det är ungefär som att en svart får säga "neger" om sig själv.

Från mitt jobbliv vet jag minst två kvinnliga kolleger som fått chefsjobb och gjort karriär via manliga överordnade med makt och kvinnotycke. Men hur vet du det, undrar säkert vän av ordning. Tja, vet och vet. Allt tyder på att det gått till så. Stöd finns i de kommentarer som kvinnorna själva fällt.

Kvinnor har en fördel

Naomi Rapace känner till flera fall - både från teaterns och filmens värld - där kvinnor gått sängvägen för att komma fram i karriären. I kulturvärlden är det nog vanligare än i den byråkratiska.

När det gäller att ta sig fram på detta sätt har kvinnorna en fördel, jämfört med oss män. Jag har visserligen haft kvinnor som chefer men det har aldrig fallit mig in att ta mig fram via dem på ett skamligt sätt. Jag har visserligen inte fått några inviter och det har varit helt uteslutet att jag skulle ha utnyttjat situationen. Det har räckt med att tvingats dansa med dem på personalfesterna.

Makt tänder kvinnor

Män med makt verkar fascinera  en del kvinnor. Jag hade en kvinnlig arbetskamrat som tyckte att vår generaldirektör var sexig. "Vadå?", sa jag. "Klä av honom så får du se en stor vit mjölsäck. Hur kan det vara sexigt?" "Jo, men han har ju MAKT", svarade hon.

Hon gifte sig med en av våra manliga högre chefer, snäppet under generaldirektören. Sen dröjde det inte länge innan hon själv fick en chefstjänst (tack vare att hon besvärade sig och trängde undan den man som fått jobbet från början).

Hon nyttjade makens makt

En  gång när hon och jag inte var överens om en jobbsak (inom mitt ansvarsområde) beklagade hon sig hos sin man avdelningschefen, som gick till generaldirektören och beklagade sig över att jag inte gjorde som hans hustru ville. Jag blev uppkallad till generaldirektören. Sic! Vem av oss som fick ge sig minns jag inte.

Men händelsen är talande. Det finns kvinnor som nyttjat sitt kön för att få som de vill. Det kanske behövs vittnesmål även om det för att få en ökad nyans i debatten. Vi män har inte lika lätt att gå sängvägen för att göra karriär.

Behövs inte. Vi gör ju karriär ändå.

Vem av de 18 får gå?

Svenska akademien - även kallad "De Aderton" och med rötter från Gustav III - är i blåsväder på grund av den så kallade "kulturprofilens" bravader. Han har inte bara burit sig illa åt mot kvinnor utan även läckt uppgifter om blivande nobelpristagare i litteratur. Han ligger mycket risigt till. Det gör även själva akademien.

Ledamot i akademien blir man på livstid och det sägs att man inte kan avsäga sig ledamotskapet. Två ledamöter har uteblivit från allt med akademien sedan flera år. Den nuvarande ständiga sekreteraren Sara Danius hävdar att det går att utesluta en ledamot. Det lär ha skett en gång och då var det fråga om landsförräderi.

"Kulturprofilen" har nära förbindelser med akademien, varit en hyllad bekantskap och gått som barn i huset hos de aderton. De flesta insatta vet vid det här laget vem det är och vad han heter.

Hans fru sitter i Svenska akademien

Men de flesta medier har inte namngett honom och inte heller berättat hans koppling till akademien.

Han är fransman (född 1946 i Marseille) och är en hyllad fotograf, teaterregissör och konstnärlig ledare för kulturscenen Forum i Stockholm. Han är gift med en poet som är ledamot i Svenska akademin. Det har medierna inte alls berättat. Inte än.

Om det blir räfst och rättarting i akademien tror jag att hans fru ligger illa till. Vem annars skulle ha berättat för honom om blivande litteraturpristagare? Och hur har hon stått ut med honom under alla dessa år? Hon måste ha vetat, men tigit som alla andra som också känt hans dåliga sidor.

Tillägg den 9 december: Igår hade radions P1 på eftermiddagen flera inslag om "kulturprofilen" och namngav honom och hans hustru: Jean Claude Arnault och Katarina Frostenson. Varje gång någon dristat sig till att kritisera Arnault har Frostenson gått i taket, blivit förbannad och försvarat honom. Flera har vittnat om detta.

Tillägg den 10 december: I dagens SvD skriver tidningens kulturchef om samma sak som jag tar upp i detta blogginlägg. Han namnger även den landsförrädare som uteslöts ur akademien, nämligen Gustaf Mauritz Armfelt. Det skedde 1794.

Alkohol lockar fram dåliga sidor

Fler och fler yrkesgrupper ansluter sig till #metoo-upproret. Nu har präster, lärare, byggjobbare, soldater och många andra av kvinnokön också kommit ut och vittnat om trakasserier och allehanda övergrepp de utsatts för. I gårdagens DN lyfte Göran Persson fram alkohol som en faktor även i detta sammanhang.

I debatten om #metoo har Göran Persson pekat på att spriten får folk att tappa omdömet då alkohol lockar fram det sämsta hos oss. Det gäller även mig (fast inte så ofta då jag tydligen tål sprit nu på ett annat sätt än när jag var yngre).

Jag har trakasserat folk runt mig med ekivoka historier, så kallade fräckisar. Många gånger blev jag uppmanad att dra fräcksiar. "Du kan väl dra en fräckis, Björn. Du verkar ju komma ihåg massor. Jag kommer inte ihåg en enda" har det ofta låtit. Vem kan låta bli att dra en historia i ett sådant läge?

Det har ofta varit lättviktiga historier, typ den här: "De här hände i början av 1900-talet. Det var uppställning på kaserngården och överste Sparre granskade mannarna. När han stannade framför 49:an Johansson utbrast han: "Det var förbålt vad Johansson är lik mig! Har er mor tjänat piga på Sparreholm?" "Nej överste! Min far var kusk där."

En känd historieberätterska

Är den här historien kvinnoförnedrande och kan betraktas som trakasserande? Jag vet inte hur Göran Persson skulle tycka. Hans fru är en fena på att dra fräckisar, så han borde var van. När hon var min chef på verket jag jobbade på gick hon från bord till bord på en personalfest och drog riktig smaskiga fräckisar. Det gjorde hon även ibland på ledningsgruppens möten.

Jag gillade det men jag tror inte alla lyssnare gjorde det. Kan hennes beteende med dagens metoo-glasögon betraktas som trakasserier? Hennes förklaring var att hon varit tvungen att bli machograbbig när hon jobbade på Finansdepartementets budgetavdelning. Det var tydligen ett tufft jobb.

Jag har nämnt det förut på min blogg, nämligen att Persson fru när hon var min chef klappade mig i häcken när hon kom ikapp mig i en korridor på verket. Det tog jag som en komplimang. Med dagens metoo-glasögon skulle det tveklöst gå att få det till ett sexuellt trakasseri.

Även jag har trakasserat fysiskt

Själv har jag - såvitt jag minns - bara fysiskt trakasserat en kvinna vid ett enda tillfälle. Mitt omdöme var helt borta på grund av alkoholförtäring.

Vi var ett gäng svenskar som skulle ut och segla i Kroatien och satt startkvällen tillsammans på en krog och jag drack på tok för mycket och släppte det mesta i hämningsväg. Jag började till och med prata flytande engelska (enligt min bedömning) med ett par som satt vid ett annat bord. Jag mådde prima och var manisk.

En av killarna som var med var stolt över sitt idoga motionerande och sin slimmade kropp. Jag höll inte med utan gick fram och tog honom på bröstet och sa "Du har ju ett par fina kycklingfiléer här!" Han tog illa upp och blev förbannad.

Frun tog inte illa upp

Då vände jag mig vingligt i mitt alkoholrusiga tillstånd till hans fru, som satt bredvid honom och tog även henne på brösten (som inte var så stora) och sa till hennes make: "Du har ju större tuttar än tanten din!"

Dagen efter hade jag ågren och bad båda om en rejäl ursäkt. Frun bara skrattade. Hennes man hade tagit mer illa upp då jag anspelat på hans fysik. Vi är fortfarande vänner, trots denna händelse för flera år sedan.

Var detta sexuellt trakasseri enligt #metoo som skulle kunna ha lett till att jag mist jobbet?

PS. Jag vill påpeka att även jag häpnat över alla berättelser om rena våldtäkter och andra övergrepp som så många kvinnor i olika branscher utsatts för, oftast av män i någon form av chefsställning. Det är för jävligt!

Svårt att protestera mot folkdomstolarna

Varje dag kommer nya smaskiga avslöjanden om chefer och kändisar som sextrakasserat och i värsta fall våldtagit kvinnor, som ofta varit i beroendeställning. Vi har fått veta hur TV- och radiokända personer, skådespelare, operasångare, höga jurister och politiker burit sig åt i åratal mot kvinnor. Drevet har gått och de som pekats ut har varit chanslösa och i vissa fall flytt landet för att freda sig. Folkdomstolarna har fått härja fritt.

Men det finns en del som nyktrat till och pekat på att hetsjakten har avigsidor, bl.a.  Anne-Christine Ramberg som är generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfund. 

De anklagelser som förs fram ligger ofta långt bak i tiden  och är som brott betraktade preskriberade sedan länge. De som pekats ut har inte fått möjlighet att försvara sig. De är dömda av opinionen och har i flera fall sparkats från sina jobb.

Den som pekats ut har inte haft  en chans att försvara sig.

Dessutom räknas en manlig hand på en kvinnas lår under bordet på en fest nästan lika allvarligt som en påtvingad avsugning eller ett genomfört samlag utan samtycke.

Nästan som McCarthy i USA

Detta får mig att tänka på den amerikanske senatorn från Wisconsin Joseph McCarthy som bedrev en häxjakt på både verkliga och inbillade kommunistagenter på 1940- och 50-talen i USA. Många helt oskyldiga drabbades, bl.a. Charles Chaplin.

Eftertankens kranka blekhet infann sig så småningom i USA och McCarthy fördömdes. Jag skulle inte bli förvånad om eftertanken även infinner sig i Sverige när det gått tillräckligt lång tid efter alla avslöjanden om sextrakasserier.

Därmed inte sagt att att de utpekade  förövarna är oskyldiga. Men normalt brukar en åtalad få försvara sig innan domen faller.

PS. Gudrun Schyman har inte synts i debatten om sextrakasserier.  Hon brukar inte vara tyst när det handlar om män som behandlar kvinnor illa. Feministerna överlag har inte synts till.  Mycket märkligt, tycker jag.

Även jag har blivit trakasserad

Just nu vittnar tiotusentals kvinnor via #metoo på sociala medier om att de blivit sextrakasserade av män, vilka i flera fall varit kändisar, bl.a. i media- och idrottsvärlden. Men det talas inte alls om det motsatta, om kvinnor som trakasserat män. Det är inte politiskt korrekt att lyfta den frågan. Inte just nu när det är männen som är i fokus som förövare.

Jag har i ett tidigare inlägg här på min blogg berättat om när min högsta chef - en kvinna - tog mig i häcken när hon kom ifatt mig i en korridor på verket där jag jobbade.

Jag blev mycket förvånad och visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag tog det som en komplimang och lät det hela bero. Att gå i strid mot sin högsta chef kan leda till oanade konsekvenser. Ord mot ord, t.ex, och vem vinner en sån strid?

Så jag kan förstå de kvinnor som sextrakasserats av män - ofta i chefsposition - men inte drivit saken vidare.

Jag gjorde ett inlägg på Facebook

Jag gjorde ett inlägg på Facebook med hashtaggen "metoo" om detta och fick snabbt några gillamarkeringar. Jag fick även ett mejl från en facebookkamrat som menade att jag som man gett mig in på minerat område genom att använda hashtaggen "metoo". Han ansåg att jag kunde hamna i trängt läge och ligga risigt till då jag nyttjat ett fönster avsett för utsatta kvinnor.

Jag raderade inlägget. Rätt eller fel? Vet inte. Jag kände bara att jag inte skulle orka med en debatt på Facebook.

Sextrakasserat med fräckisar

Jag har själv sextrakasserat min omgivning genom att berätta fräckisar. Under en tid drog jag på mina enhetsmöten varje fredag en fräckis som avslutning på mötet. Flera av mina kvinnliga medarbetare uppmanade mig till det och sa "I morgon är det fredag. Du har väl en ny historia då?"

Jag kunde inte så många historier utan fick läsa på ur bl.a. en bok med Bert Karlssons bästa fräckisar. Fast det berättade jag inte.

Anklagad och helt rättslös

Långt efteråt har jag förstått att alla medarbetare inte uppskattade min programpunkt på mina enhetsmöten. Jag vet att en manlig medarbetare inte gillade fräckisar. Han bidrog flera år senare till att en kollega och jag anklagades för sextrakasserier av en kvinnlig medarbetare, som sedan visade sig vara psykiskt instabil, blev långtidssjukskriven och fick lämna arbetsplatsen.

Men innan det reddes ut av facket och personalavdelningen var jag  - men framför allt min kollega - lovliga byten och helt rättslösa.

Det finns risk med den nuvarande kampanjen "metoo" att en del män drabbas oförskyllt. När drevet går har man inte en chans.  (Men jag,skulle tro att de män som nu pekas ut är skyldiga till minst 99 %.)

Trakasserande dansanta kvinnor

Jag är inte särskilt dansant. Men det har under årens lopp ändå hänt att jag dansat. Vid några tillfällen har jag mött kvinnor som haft en mycket sexuellt utmanande dansstil.

De har tryckt sitt kön mot mitt, gnidit och ormat sig så att min petternicklas reagerat å det häftigaste. Som man är detta något som inte är viljestyrt. Det går inte att hejda en erektion.

Jag upplevde detta som mycket pinsamt och förnedrande. Vad var dessa kvinnor ute efter? Antingen hade de alltid denna dansstil och tyckte om den. Eller också ville de visa sin makt över oss män genom att få oss upphetsade. (För jag tror inte de ville ligga med oss.)

Detta är också en form av utstuderat sextrakasseri, men som vi män utsätts för.

PS.  Jo, jag vet att det finns män som ser till att få stånd som de under dans låter sin kvinnliga moatje' få kännedom om. Det är också sextrakasseri.