Att få en samlad markoffensiv mot IS, stödd av FN, är omöjligt på grund av Putins Ryssland samt Kina, som båda sitter i Säkerhetsrådet med vetorätt. Putin stödjer bl.a. Assadregimen i Syrien och njuter säkert av flyktingströmmen som skapar problem i EU.
Om en majoritet av världens demokratier med USA och Nato i spetsen storsatsade tillsammans så skulle det gå att utradera IS. Men det skulle kosta enormt mycket i form av människoliv och pengar. Är världssamfundet villigt till det? Tveksamt.
För att få stopp på flyktingströmmen över Medelhavet måste det bli fred i flyktingarnas hemländer, något som verkar omöjligt. Däremot kan man låta de flyende få söka asyl i EU redan i sina hemländer. Det kan ske på EU-ländernas ambassader, vilket en del politiker föreslår. Sannolikt skulle det bli kilometerlånga köer vid t.ex. de svenska och tyska ambassaderna i dessa länder, perfekta mål för självmordsbombare och andra terrorister.
Ett annat alternativ till ambassaderna är att EU gemensamt öppnar särskilda "asylambassader" på strategiska orter i eller nära flyktingarnas hemländer dit flyktingarna får ta sig. Då skulle de slippa flyktingsmugglarna och de livsfarliga färderna över Medelhavet.
På "asylambassaderna" ska det finnas personal från alla EU-länder som på plats avgör om asyl ska beviljas eller inte. De som beviljas asyl i t.ex. Sverige får åka dit på egen bekostnad, en kostnad som bara är en bråkdel av vad de idag betalar flyktingsmugglarna. Dessutom skulle EU kunna fördela flyktingarna mer jämnt över hela EU redan vid asylprövningen. Men även vid EU:s "asylambassader" skulle det bli tiotusentals asylsökande i kö som skulle kunna vara mål för terrorister.
För att genomföra detta krävs dock att alla länder i EU blir överens och det blir svårt, för att inte säga omöjligt. Flera av länderna, bl.a. Ungern, vill helst redan idag inte behöva ta emot enda flykting till.
Alltså, med gemensamma ansträngningar från världssamfundet och hela EU skulle det gå att få bort både IS och få stopp på flyktingströmmen över Medelhavet. Att IS skapar flyktingströmmar som i sin tur skapar kaos och osämja i EU gynnar främst en person, nämligen Rysslands diktator Valdemar Putin som vill splittra både EU och Nato.
Tillägg den 18 september 2016. I en ledare i dagens SvD berättar man om en opinionsundersökning som ett brittiskt företag gjort i Syrien. Intressanta siffror, som visar hur splittrat landet är. Läs här:
http://www.svd.se/ont-om-ljuspunkter-i-syrien/om/kriget-i-syrien. Det är nog i stort sett omöjligt att få fred i Syrien med alla dessa olika grupperingar. Suck.
29 augusti 2015
27 augusti 2015
Skatteverket måste vara försiktigt med politik
I dagens SvD skriver Tove Lifvendahl att Skatteverket på sin webbplats går regeringens ärenden. Verket har skrivit där att "De nedsatta socialavgifterna för unga har visat sig vara en ineffektiv åtgärd för att skapa jobb."
Helt klart har verket förmedlat regeringspropaganda vilket en statlig myndighet inte ska göra. Men det är inte första gången verket anklagats för detta.
För femton år sedan genomförde Skatteverket en uppmärksammad och kritiserad kampanj för att få ungdomar att inte jobba svart. Kampanjen var framgångsrik då ungdomarnas attityder till svartjobb ändrades. Dessutom fick kampanjen flera utmärkelser, bl.a. reklambranschens "Nobelpris" - Guldägget.
Kampanjen startade ett valår och pågick i ytterligare två år. Den anklagades av borgerliga politiker för sossepropaganda och ledde bl.a. till en statlig utredning som undersökte myndigheters samhällsinformation visavi propaganda.
Innan vi drog igång kampanjen bjöd vi in de politiska partiernas ungdomsförbund för att förklara och diskutera upplägg, målsättning och målgrupp. Vi befarade nämligen att den skulle kunna missuppfattas. Av alla inbjudna ungdomsförbund dök bara moderaternas MUF upp. Sic!
Trots det körde vi igång kampanjen och tog den kritik och den debatt den gav upphov till. Men till skillnad från det nu aktuella citatet från verkets webbplats var inte svartjobbskampanjen partipolitisk, även om en del borgerliga politiker ansåg det.
Att hacka på statliga myndigheter har alltid varit en borgerlig paradgren, men den nu framförda kritiken anser jag dock befogad. Jag undrar om generaldirektören (känd för att peta i allt han kommer åt) har godkänt formuleringen på verkets webbplats?
Helt klart har verket förmedlat regeringspropaganda vilket en statlig myndighet inte ska göra. Men det är inte första gången verket anklagats för detta.
För femton år sedan genomförde Skatteverket en uppmärksammad och kritiserad kampanj för att få ungdomar att inte jobba svart. Kampanjen var framgångsrik då ungdomarnas attityder till svartjobb ändrades. Dessutom fick kampanjen flera utmärkelser, bl.a. reklambranschens "Nobelpris" - Guldägget.
Kampanjen startade ett valår och pågick i ytterligare två år. Den anklagades av borgerliga politiker för sossepropaganda och ledde bl.a. till en statlig utredning som undersökte myndigheters samhällsinformation visavi propaganda.
Innan vi drog igång kampanjen bjöd vi in de politiska partiernas ungdomsförbund för att förklara och diskutera upplägg, målsättning och målgrupp. Vi befarade nämligen att den skulle kunna missuppfattas. Av alla inbjudna ungdomsförbund dök bara moderaternas MUF upp. Sic!
Trots det körde vi igång kampanjen och tog den kritik och den debatt den gav upphov till. Men till skillnad från det nu aktuella citatet från verkets webbplats var inte svartjobbskampanjen partipolitisk, även om en del borgerliga politiker ansåg det.
Att hacka på statliga myndigheter har alltid varit en borgerlig paradgren, men den nu framförda kritiken anser jag dock befogad. Jag undrar om generaldirektören (känd för att peta i allt han kommer åt) har godkänt formuleringen på verkets webbplats?
Etiketter:
Myndigheter,
Reklam,
Skatteverket
14 augusti 2015
Jag är inte ensam om att tycka så
Jag ska börja med att citera ett stycke ur ledaren i dagens DN: "I svensk ekonomi finns för få arbetstillfällen i den låginkomstkategori som Moderaterna har i åtanke. Problemet är lönenivåerna, inte formerna för anställningen".
Detta som apropå till moderaternas senaste förslag om en ny anställningsform för "första jobbet", allt i syfte att få in nya nysvenskar m.fl. i arbete.
Att det krävs låglönejobb för att minska arbetslösheten hos o- och lågutbildade nya och gamla svenskar har jag hävdat många gånger här på min blogg. Jag tror de flesta politiker fattat detta men få vågar bli konkreta då de riskerar att stöta sig med facket och vänstern.
Jag är inte ensam om att tycka att Sverige behöver låglönejobb.
Så en sak till. Redan för snart tre år sedan (20 augusti 2012) skrev jag ett inlägg på min blogg där jag tyckte att KD kunde ta en tredje ståndpunkt i invandrings- och integrationspolitiken, dvs. mellan SD på ena sidan och MP och övriga invandringspositiva partier på andra sidan. I ett inlägg den 1 juli i år tog jag upp ämnet igen; då apropå KD:s nya partiledares tal i Almedalen.
I SvD finns idag en debattartikel, skriven av en student vid Försvarshögskolan. Han har samma syn som jag, dvs. att KD borde ta en tredje väg. Han menar att SD har blivit ett missnöjesalternativ för högerkonservativa väljare. Moderaternas liberala syn på invandringen har skapat ett ideologiskt vakuum som SD har fyllt.
I debattartikeln skriver han att KD bör lämna Alliansen och Decemberöverenskommelsen (DÖ) och stå för en egen konservativ invandringspolitik. Då skulle SD kunna desarmeras och tappa sympatisörer.
Även på den här punkten är jag alltså inte ensam att tycka så.
Här hittar du hans debattartikel: http://www.svd.se/kd-bor-ga-sin-egen-vag-utan-alliansen
Detta som apropå till moderaternas senaste förslag om en ny anställningsform för "första jobbet", allt i syfte att få in nya nysvenskar m.fl. i arbete.
Att det krävs låglönejobb för att minska arbetslösheten hos o- och lågutbildade nya och gamla svenskar har jag hävdat många gånger här på min blogg. Jag tror de flesta politiker fattat detta men få vågar bli konkreta då de riskerar att stöta sig med facket och vänstern.
Jag är inte ensam om att tycka att Sverige behöver låglönejobb.
Så en sak till. Redan för snart tre år sedan (20 augusti 2012) skrev jag ett inlägg på min blogg där jag tyckte att KD kunde ta en tredje ståndpunkt i invandrings- och integrationspolitiken, dvs. mellan SD på ena sidan och MP och övriga invandringspositiva partier på andra sidan. I ett inlägg den 1 juli i år tog jag upp ämnet igen; då apropå KD:s nya partiledares tal i Almedalen.
I SvD finns idag en debattartikel, skriven av en student vid Försvarshögskolan. Han har samma syn som jag, dvs. att KD borde ta en tredje väg. Han menar att SD har blivit ett missnöjesalternativ för högerkonservativa väljare. Moderaternas liberala syn på invandringen har skapat ett ideologiskt vakuum som SD har fyllt.
I debattartikeln skriver han att KD bör lämna Alliansen och Decemberöverenskommelsen (DÖ) och stå för en egen konservativ invandringspolitik. Då skulle SD kunna desarmeras och tappa sympatisörer.
Även på den här punkten är jag alltså inte ensam att tycka så.
Här hittar du hans debattartikel: http://www.svd.se/kd-bor-ga-sin-egen-vag-utan-alliansen
13 augusti 2015
Att handla billigt blir ofta dyrt
Jag har druckit te sedan jag var nästan nyfödd. Att jag började tidigt som tedrickare berodde på att jag inte tålde mjölk, varken den från mejeriet eller min moder. Jag höll på att dö. Så här nästan 70 år senare har jag förstått att jag förmodligen var laktosallergisk på något vis. Läkarvetenskapen var inte så kunnig då som nu.
Sen har jag fortsatt att ha te som min favoritdryck till frukost. Och alltid det svarta vanliga frukostteet utan smaktillsatser. Plain English Breakfast Tea, alltså. Det som Lipton säljer i gula förpackningar, se bilden.
När jag är på hotell för att äta frukost så finns det ofta en trälåda med tepåsförpackningar av olika slag. Teer med smak. Det kan vara allt möjligt konstigt, från det vanliga bergamottsmakande Earl Gray till teer med fantasifulla frukt- och örtsmaker. Ofta saknas vanligt English Breakfast Tea. Förmodligen för att de flesta vill ha det. Så därför tar jag alltid med egna tepåsar med riktigt svart välsmakande frukostte när jag ska bo på hotell, såväl inom som utom landet. För säkerhets skull, liksom.
Men ungdomen verkar gilla det smaksatta teet. Så det hela är väl en generationsfråga. Likadant med bordsvatten på flaska. Jag avskyr allt smaksatt bordsvatten. Det är som en dålig läskedryck. Nä, Loka Original ska det vara för min del!
Åter till teet ovan. För en tid sedan besökte jag en lokal liten butik i Sollentuna vid Malmvägen, mest frekventerad av de därstädes boende nysvenskarna, fylld av konstiga varor jag saknar kännedom om. Men där fann jag en halvkilosförpackning med mitt Liptonska favoritte för en femtiolapp. Motsvarande mängd från ICA i mindre förpackningar är mycket dyrare i inköp.
Idag smakade jag på innehållet i halvkilopåsen. Fy fan! Det var odrickbart. Det tillagade teet gick direkt i slasken och påsens innehåll i den bruna återvinningspåsen under diskbänken. Sen tog jag fram en ICA-inhandlad mindre förpackning av Liptons frukostte och jämförde.
Vid första anblicken såg förpackningarna likadana ut. Men på påsen från ICA stod de med litet svårläst typsnitt "Finest Blend. Quality No 1". Det gjorde det inte på halvkilosförpackningen från den nysvenska butiken. Där hade vi skillnaden! Alltså. Läs noga på förpackningen innan du handlar något som har lågt pris.
Sens moral: Att handla billigt blir ofta dyrt.
Sen har jag fortsatt att ha te som min favoritdryck till frukost. Och alltid det svarta vanliga frukostteet utan smaktillsatser. Plain English Breakfast Tea, alltså. Det som Lipton säljer i gula förpackningar, se bilden.
När jag är på hotell för att äta frukost så finns det ofta en trälåda med tepåsförpackningar av olika slag. Teer med smak. Det kan vara allt möjligt konstigt, från det vanliga bergamottsmakande Earl Gray till teer med fantasifulla frukt- och örtsmaker. Ofta saknas vanligt English Breakfast Tea. Förmodligen för att de flesta vill ha det. Så därför tar jag alltid med egna tepåsar med riktigt svart välsmakande frukostte när jag ska bo på hotell, såväl inom som utom landet. För säkerhets skull, liksom.
Men ungdomen verkar gilla det smaksatta teet. Så det hela är väl en generationsfråga. Likadant med bordsvatten på flaska. Jag avskyr allt smaksatt bordsvatten. Det är som en dålig läskedryck. Nä, Loka Original ska det vara för min del!
Åter till teet ovan. För en tid sedan besökte jag en lokal liten butik i Sollentuna vid Malmvägen, mest frekventerad av de därstädes boende nysvenskarna, fylld av konstiga varor jag saknar kännedom om. Men där fann jag en halvkilosförpackning med mitt Liptonska favoritte för en femtiolapp. Motsvarande mängd från ICA i mindre förpackningar är mycket dyrare i inköp.
Idag smakade jag på innehållet i halvkilopåsen. Fy fan! Det var odrickbart. Det tillagade teet gick direkt i slasken och påsens innehåll i den bruna återvinningspåsen under diskbänken. Sen tog jag fram en ICA-inhandlad mindre förpackning av Liptons frukostte och jämförde.
Vid första anblicken såg förpackningarna likadana ut. Men på påsen från ICA stod de med litet svårläst typsnitt "Finest Blend. Quality No 1". Det gjorde det inte på halvkilosförpackningen från den nysvenska butiken. Där hade vi skillnaden! Alltså. Läs noga på förpackningen innan du handlar något som har lågt pris.
Sens moral: Att handla billigt blir ofta dyrt.
11 augusti 2015
Jag blir trött på allt hälsosamt
Jag brukar gå på gymmet två gånger i veckan och känner mig nöjd och nyttig. En sån person kallas nedsättande för "aktiv soffpotatis", enligt en veckotidning. Det är i alla fall bättre än att inte röra sig alls. Men det räcker inte. Man ska röra sig jämt!
Jag är dock inte alltid helt och hållet en "aktiv soffpotatis" utan försöker röra mig mera än enbart vid besöken på gymmet, t.ex. genom att promenera de gymmfria dagarna. Frågan är om det räcker?
Jag blir så trött på allt hälsosamt. Hela tiden ska man äta nyttigt (och det som är nyttigt är inte alltid gott). Man ska skippa pilsner, vin och snapsen till sillen. (Röka är inte att tänka på.) Man ska sova ordentligt. Man ska vara i rörelse för jämnan. Upp och ned. Stillasittande verkar vara livsfarligt!
Och allt detta för vaddå? Jo, för att kanske förlänga livet ett år eller två. Varför inte ställa in sig på att slutet kommer vid 82 i stället för vid 85 och äta och dricka gott och få vara en soffpotatis?
PS. För övrigt kan man bli överkörd på ett övergångsställe eller få en tegelpanna i huvudet - trots att man sovit gott, varit helnykter, rökfri och sprungit maraton fler gånger.
Jag är dock inte alltid helt och hållet en "aktiv soffpotatis" utan försöker röra mig mera än enbart vid besöken på gymmet, t.ex. genom att promenera de gymmfria dagarna. Frågan är om det räcker?
Jag blir så trött på allt hälsosamt. Hela tiden ska man äta nyttigt (och det som är nyttigt är inte alltid gott). Man ska skippa pilsner, vin och snapsen till sillen. (Röka är inte att tänka på.) Man ska sova ordentligt. Man ska vara i rörelse för jämnan. Upp och ned. Stillasittande verkar vara livsfarligt!
Och allt detta för vaddå? Jo, för att kanske förlänga livet ett år eller två. Varför inte ställa in sig på att slutet kommer vid 82 i stället för vid 85 och äta och dricka gott och få vara en soffpotatis?
PS. För övrigt kan man bli överkörd på ett övergångsställe eller få en tegelpanna i huvudet - trots att man sovit gott, varit helnykter, rökfri och sprungit maraton fler gånger.
9 augusti 2015
Skatteverket och bankerna kan göra en insats
"Skattesmäll mot pensionsspararna" skriver man i pressen. Anledningen är att avdragsrätten för inbetalt pensionssparande har begränsats starkt och kommer att slopas helt från inkomståret 2016. I år (nästa års deklaration) får man avdrag för 1 800 kr, dvs. ett månadssparande på 150 kr. Förra året (årets deklaration) var avdraget en tusenlapp i månaden.
Trots den begränsande avdragsrätten är det fortfarande miljoner skattebetalare som har kvar sitt pensionssparande. De har helt missat informationen om de ändrade reglerna och vet nog inte heller att avdragsrätten upphör nästa inkomstår (deklarationen 2017).
Vilken information har de missat? Jo, det tidningarna skrivit om det på redaktionell plats. Varken Finansdepartementet eller Skatteverket har gjort något rejält för att informera de berörda om konsekvenserna.
Visserligen är det en medborgerlig skyldighet att själv hålla sig underrättad om vilka lagar och regler som gäller och vilka konsekvenser de har. De som inte vet får skylla sig själva. En sån inställning är dock medborgarfientlig. Och definitivt inte serviceinriktad.
I nästa års upplaga av broschyren "Dags att deklarera" har Skatteverket möjlighet att ge fyllig information om det ändrade avdraget för pensionssparande. Både under rubriken "Nyheter" på sidan 2 och även på sidan 9 där det finns gott om plats för utökad information.
Men det bästa vore om Skatteverket - gärna i samarbete med bankerna - skickade ut information direkt till alla som pensionssparar och gör avdrag i deklarationen. Verket har samarbetat med bankerna tidigare i många olika sammanhang.
När jag var ansvarig för verkets externa information samarbetade vi med bankerna bl.a. om att få folk att skaffa e-legitimation. Det gick alldeles utmärkt och gav dessutom resultat. Bankerna var till och med och betalade en del av kostnaden för kampanjen.
Att få folk att få upp ögonen för att deras pensionssparande inte längre ger avdrag i deklarationen är en skyldighet för Skatteverket. Att få folk att i stället hitta andra sparformer inför ålderdomen är en skyldighet för bankerna. Kan man tycka, i alla fall.
Trots den begränsande avdragsrätten är det fortfarande miljoner skattebetalare som har kvar sitt pensionssparande. De har helt missat informationen om de ändrade reglerna och vet nog inte heller att avdragsrätten upphör nästa inkomstår (deklarationen 2017).
Vilken information har de missat? Jo, det tidningarna skrivit om det på redaktionell plats. Varken Finansdepartementet eller Skatteverket har gjort något rejält för att informera de berörda om konsekvenserna.
Visserligen är det en medborgerlig skyldighet att själv hålla sig underrättad om vilka lagar och regler som gäller och vilka konsekvenser de har. De som inte vet får skylla sig själva. En sån inställning är dock medborgarfientlig. Och definitivt inte serviceinriktad.
I nästa års upplaga av broschyren "Dags att deklarera" har Skatteverket möjlighet att ge fyllig information om det ändrade avdraget för pensionssparande. Både under rubriken "Nyheter" på sidan 2 och även på sidan 9 där det finns gott om plats för utökad information.
Men det bästa vore om Skatteverket - gärna i samarbete med bankerna - skickade ut information direkt till alla som pensionssparar och gör avdrag i deklarationen. Verket har samarbetat med bankerna tidigare i många olika sammanhang.
När jag var ansvarig för verkets externa information samarbetade vi med bankerna bl.a. om att få folk att skaffa e-legitimation. Det gick alldeles utmärkt och gav dessutom resultat. Bankerna var till och med och betalade en del av kostnaden för kampanjen.
Att få folk att få upp ögonen för att deras pensionssparande inte längre ger avdrag i deklarationen är en skyldighet för Skatteverket. Att få folk att i stället hitta andra sparformer inför ålderdomen är en skyldighet för bankerna. Kan man tycka, i alla fall.
Etiketter:
Bank,
Deklaration,
Ekonomi,
Pension,
Skatteverket
2 augusti 2015
Offentlighet måste få kosta
Dagens DN har en huvudledare om offentlighetsprincipen (en del i våra grundlagar) och om medborgarnas rätt till insyn i verksamheten hos myndigheter, kommuner m.fl. Ledaren tar upp flera fall av missbruk.
Missbruket har handlat om personer - ofta rättshaverister - som begärt ut mängder av handlingar, t.ex. alla anställdas e-mailkorrespondens. När myndigheten vägrat att göra det har rättshaveristen överklagat och fått rätt. I vissa fall har myndigheten fått anställa extra personal för att klara av jobbet med att ta fram alla dokument.
En dom i Kammarrätten, som DN tar upp, ger berörd myndighet rätt att vägra lämna ut materialet om det krävs mer än "rutinbetonade åtgärder" för att kunna göra det. DN ser en risk i att domen kan innebära en ursäkt för myndigheterna att vägra lämna ut handlingar.
Under mina fyrtio år på (Riks)Skatteverket hände det då och då att vi tvingades tillmötesgå rättshaveristerna och lämna ut massvis med dokument. Vi gjorde det motvilligt, men dock. Dessutom fick rättshaveristerna ut sina begärda handlingar i form av fotokopior som vi tog betalt för enligt expeditionskungörelsen. Det kunde i extremfallen handla om kostnader på fler tusen kronor. Det bidrog ofta till att rättshaveristen ångrade sig.
När det gäller att få utdrag ur dataregister så finns en bestämmelse i personuppgiftslagen (PUL 26 §) att jag som enskild person har rätt att få ut alla uppgifter som finns om mig själv - utan kostnad. Nästan varje år hade Expressen under min tid på Skatteverket en artikel om det med en blankett som man kunde fylla i, klippa ut och skicka in till valfri myndighet.
Ofta var Skatteverket målet för Expressen. Tusentals personer följde tidningens uppmaning och Skatteverket fick anställa extrapersonal för att sköta hanteringen. Även om dokumenten skrevs ut maskinellt så skulle de kuverteras och postas. Nu har flera myndigheter, bl.a. Polisen, på sina webbplatser information om PUL och till och med färdiga blanketter om man vill ha utdrag.
Trots allt besvär detta missbruk kostar så anser jag att offentlighetsprincipen är så viktig att merarbetet och kostnaderna är något myndigheterna får acceptera. Om man ska börja att tumma på offentlighetsprincipen är man inne på en farlig väg som man inte vet var den kan sluta...
Missbruket har handlat om personer - ofta rättshaverister - som begärt ut mängder av handlingar, t.ex. alla anställdas e-mailkorrespondens. När myndigheten vägrat att göra det har rättshaveristen överklagat och fått rätt. I vissa fall har myndigheten fått anställa extra personal för att klara av jobbet med att ta fram alla dokument.
En dom i Kammarrätten, som DN tar upp, ger berörd myndighet rätt att vägra lämna ut materialet om det krävs mer än "rutinbetonade åtgärder" för att kunna göra det. DN ser en risk i att domen kan innebära en ursäkt för myndigheterna att vägra lämna ut handlingar.
Under mina fyrtio år på (Riks)Skatteverket hände det då och då att vi tvingades tillmötesgå rättshaveristerna och lämna ut massvis med dokument. Vi gjorde det motvilligt, men dock. Dessutom fick rättshaveristerna ut sina begärda handlingar i form av fotokopior som vi tog betalt för enligt expeditionskungörelsen. Det kunde i extremfallen handla om kostnader på fler tusen kronor. Det bidrog ofta till att rättshaveristen ångrade sig.
När det gäller att få utdrag ur dataregister så finns en bestämmelse i personuppgiftslagen (PUL 26 §) att jag som enskild person har rätt att få ut alla uppgifter som finns om mig själv - utan kostnad. Nästan varje år hade Expressen under min tid på Skatteverket en artikel om det med en blankett som man kunde fylla i, klippa ut och skicka in till valfri myndighet.
Ofta var Skatteverket målet för Expressen. Tusentals personer följde tidningens uppmaning och Skatteverket fick anställa extrapersonal för att sköta hanteringen. Även om dokumenten skrevs ut maskinellt så skulle de kuverteras och postas. Nu har flera myndigheter, bl.a. Polisen, på sina webbplatser information om PUL och till och med färdiga blanketter om man vill ha utdrag.
Trots allt besvär detta missbruk kostar så anser jag att offentlighetsprincipen är så viktig att merarbetet och kostnaderna är något myndigheterna får acceptera. Om man ska börja att tumma på offentlighetsprincipen är man inne på en farlig väg som man inte vet var den kan sluta...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)